Regeringens förslag: I ett beslut om erkännande och verkställighet
enligt artikel 7.1 i EU-förordningen ska det anges vilket belopp eller vilken egendom som verkställigheten ska avse och om beslutet om frysning ska verkställas som ett beslut om beslag, penningbeslag eller kvarstad i brottmål. I förekommande fall ska det även anges om beslut om uppskov med verkställigheten har meddelats enligt artikel 10.1.
Åklagarens beslut i fråga om erkännande och verkställighet, avbryt- ande av verkställigheten enligt artikel 8.4 och återställande av fryst egendom till ett brottsoffer ska motiveras. Detsamma ska gälla för åklagarens beslut att skjuta upp, ställa in eller i andra fall avbryta verkställigheten.
Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. I
promemorian föreslås inte någon regel om att åklagaren ska ange det belopp eller den egendom som verkställigheten ska avse i beslutet om erkännande och verkställighet. I promemorian föreslås vidare att beslut i fråga om att avbryta, skjuta upp eller ställa in verkställigheten ska innehålla skälen för beslutet.
Remissinstanserna godtar eller invänder inte mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag
Beslut om erkännande och verkställighet
Av artikel 7.1 i EU-förordningen följer att den verkställande myndigheten, dvs. åklagaren, är skyldig att erkänna ett beslut om frysning som har översänts i enlighet med artikel 4 såvida det inte finns någon tillämplig vägransgrund. Artikel 8.1 innehåller en uppräkning av de vägransgrunder som får åberopas. EU-förordningens vägransgrunder ska tillämpas direkt och bör inte kompletteras med någon annan reglering. Det kan dock konstateras att de till stor del överensstämmer med vägransgrunder som finns i andra EU-rättsakter på området (t.ex. rambesluten om verkställighet av frysningsbeslut respektive beslut om förverkande och direktivet om en europeisk utredningsorder). Som anges i promemorian torde viss vägled- ning för hur vägransgrunderna ska tillämpas därför kunna hämtas i de bedömningar som regeringen gjorde vid genomförandet av de rättsakterna (se t.ex. prop. 2004/05:115 s. 46 f. och prop. 2016/17:218 s. 136 f.). Även skäl 31–34 i EU-förordningen kan ge sådan vägledning.
Det beslut som åklagaren ska meddela, i de fall ingen vägransgrund åberopas, benämns i EU-förordningen som ett beslut om erkännande och verkställighet (se t.ex. artikel 9.1 och 9.4). Ett sådant beslut ersätter inte det utländska beslutet om frysning utan innebär att åklagaren, i förord- ningens mening, erkänner beslutet om frysning och ger klartecken till att det får verkställas i Sverige.
Som nämns i avsnitt 9.1 ska beslutet om frysning verkställas på samma sätt som ett inhemskt beslut om frysning som meddelats av en myndighet i den verkställande staten (artikel 7.1). Regelverket för verkställighet av ett svenskt beslut som fattats i syfte att säkra ett kommande förverkande skiljer sig åt beroende på om beslutet syftar till att säkra ett sak- eller värdeförverkande. Kvarstad i brottmål är den åtgärd som i svensk rätt
69 används för att säkra ett visst värde inför ett kommande förverkande
(26 kap. rättegångsbalken). Om syftet är att säkra förverkande av ett visst föremål är det i stället bestämmelserna om beslag som blir tillämpliga (främst 27 kap. rättegångsbalken). Är det fråga om att säkra egendom i form av pengar, fordran eller annan rättighet som kan antas vara föremål för penningtvätt eller avsedd för finansiering av vissa former av särskilt allvarlig brottslighet kan det i stället bli aktuellt att tillämpa reglerna om penningbeslag (se lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall och lagen om straff för penningtvättsbrott).
Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att åklagaren, för att klargöra vilka svenska bestämmelser som ska tillämpas vid verkställigheten enligt artikel 7.1, i sitt beslut om erkännande och verkstäl- lighet bör ange om det utländska frysningsbeslutet ska verkställas som ett beslut om beslag, penningbeslag eller kvarstad i brottmål. Bedömningen av vilket regelverk som ska tillämpas bör göras utifrån det utländska beslutets innebörd och syfte. Detta krav på innehållet i åklagarens beslut bör framgå av den nya lagen. Genom att det slås fast enligt vilka bestäm- melser beslutet om frysning ska verkställas, blir det i verkställighetshänse- ende att jämställa med ett svenskt beslut om beslag, penningbeslag eller kvarstad. Motsvarande ordning gäller enligt lagen om verkställighet av frysningsbeslut (3 kap. 6 §) och lagen om en europeisk utredningsorder (3 kap. 19 § andra stycket).
För att underlätta verkställigheten anser regeringen att beslutet om erkännande och verkställighet även bör innehålla en uppgift om vilket belopp eller vilken egendom som ska frysas. Detta krav bör framgå av den nya lagen.
Enligt artikel 10 i EU-förordningen kan verkställigheten av ett beslut om frysning skjutas upp i vissa fall. Om åklagaren beslutar om sådant uppskov i samband med beslutet om erkännande och verkställighet, bör det framgå av sistnämnda beslut. Även detta krav bör framgå av den nya lagen. Vissa förfarandefrågor
I EU-förordningen finns vissa regler om tidsfrister för att fatta beslut i fråga om erkännande och verkställighet (artikel 9) och om krav på att den verkställande myndigheten i vissa situationer ska informera och samråda med den utfärdande myndigheten (t.ex. artiklarna 8, 10 och 25). Förutom dessa bestämmelser innehåller EU-förordningen i princip inte några regler om den verkställande myndighetens handläggning av frågan om ett beslut om frysning ska erkännas och verkställas eller inte. Det får i stället vara upp till varje medlemsstat att besluta om (se artikel 23.1).
Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att de regler som finns i bl.a. rättegångsbalken, förundersökningskungörelsen och för- valtningslagen om åklagarens handläggning av ärenden inte är tillämpliga vid åklagarnas handläggning av nu aktuella ärenden. Om det bedöms fin- nas behov av särskilda förfaranderegler bör dessa således föras in i den nya lagen.
Regeringen har vid genomförandet av liknande EU-rättsakter på om- rådet bedömt att behovet av förfaranderegler för åklagarens handläggning är begränsat (se t.ex. prop. 2014/15:116 s. 70 angående rådets rambeslut 2009/829/RIF om tillämpning mellan Europeiska unionens medlemsstater
70
av principen om ömsesidigt erkännande på beslut om övervakningsåtgär- der som ett alternativ till tillfälligt frihetsberövande). Skälet till det har framför allt varit att åklagaren inte ska göra någon materiell prövning av de omständigheter eller överväganden som ligger bakom det utländska be- slutet och att prövningen således är av formellt slag och endast innefattar en kontroll av att förutsättningar för erkännande och verkställighet före- ligger. Samma skäl gör sig gällande i fråga om behovet av förfaranderegler i nu aktuella ärenden. Utgångspunkten bör därmed vara densamma som vid genomförandet av de tidigare EU-rättsakterna, dvs. att behovet är be- gränsat.
I förordningen finns bestämmelser om ett antal olika beslut, utöver beslutet i fråga om erkännande och verkställighet enligt artikel 7.1, som åklagaren kan behöva fatta under handläggningen av ett ärende, t.ex. beslut att återställa fryst egendom till ett brottsoffer eller att avbryta, skjuta upp eller ställa in verkställigheten. I avsnitt 9.7 föreslås att rättegångs- balkens regler om domstols handläggning i brottmål ska tillämpas när domstol fattar beslut i ärenden enligt EU-förordningen, vilket bl.a. innebär att reglerna i 30 kap. rättegångsbalken om motivering av beslut gäller för domstolen. Någon motsvarande regel för en åklagares beslut finns inte. Regeringen delar den bedömning som görs i promemorian att det är rimligt att uppställa ett krav på att åklagarens beslut i fråga om erkännande och verkställighet ska motiveras. Detsamma gäller angående beslut i vilka åklagaren prövat frågan om avbrytande av verkställigheten enligt arti- kel 8.4 i EU-förordningen eller om återställande av fryst egendom till brottsoffer enligt artikel 29.2.
Av artikel 10.2 i EU-förordningen följer att åklagaren är skyldig att skriftligen rapportera till den utfärdande myndigheten om ett meddelat beslut om uppskov med verkställigheten. Vid en sådan rapportering ska även grunderna för uppskovet anges. Det är mot den bakgrunden lämpligt att också ställa upp ett krav på att åklagarens beslut att skjuta upp verk- ställigheten ska motiveras. Även ett beslut om att ställa in verkställigheten eller om att, i andra fall än som avses i artikel 8.4, avbryta verkställigheten bör innehålla skälen för beslutet. Dessa krav på motivering bör anges i den nya lagen. Regeringen anser dock att det saknas anledning att, som föreslås i promemorian, ställa upp krav på att beslut att inte skjuta upp, ställa in eller i andra fall än enligt artikel 8.4 avbryta verkställigheten ska motiveras. En justering i förhållande till förslaget i promemorian bör därför göras i detta avseende.