Ålandsfrågan var mycket känslig vilket märks i båda ländernas läroböcker. Inom länderna förekom också interna och externa debatter om huruvida de faktiskt ville ha Åland eller inte. Olof Palme (d.ä.)521 som var medlem av Riksföreningen för svenskhetens bevarande, menade att Sverige inte borde ta emot ålänningarnas önskan att tillhöra Sverige. Han ansåg att det var förödande att ta det svenskaste av Finland då det både skulle försvaga
519 Jan Sederholm (2011) s.117. 520 Lindeqvist II 1933, s. 98.
521 Olof Palme var farbror till den senare svenske statsministern Olof Palme. Han tog fil. lic. i Uppsala och var aktiv finlandssvensk separatist (gift med finlandssvenska). Palme var medlem av Riksföreningen för svenskhetens bevarande i Finland och stupade i Tammerfors 1918 under inbördeskriget. (Sten Högnäs (1995) s. 186.)
svenskheten i Finland, men också skapa en fientlig grannation, med en befolkningsutveckling som inom ett sekel skulle gå om Sverige i antal.522 Malmfälten och de nyvunna kunskaperna om hur dessa rikedomar i norra Sverige kunde nyttjas, gjorde en eventuell annektering än mer känslig. Att Tornedalen och norra Sveriges finsktalande områden indirekt blev inblandande i ålandskrisen kan illustreras av att det i de svenska läroböcker samtida med ålandskrisen och finlandssvenskarnas försämrade situation i Finland, sågs en ökning av och en skärpt ton gällande försvenskningen av norra Sverige.
Läroboksförfattarna verkade inte fullt ut vilja diskutera ålandskrisen och debatterna runt den. Kanske önskade de låta lite tid förflyta för att få lite perspektiv. Några författare vågade sig dock in i beskrivningarna och även om det inte alltid skrevs rakt ut blev andemeningen sammantaget talande och författarna sträckte på det sättet ut hakan i diskussionen. Rosenborgs beskrivning som ålänningarna som svenskar och Larssons skeptiska hållning till Finlands väg till självständighet visade på att de ansåg att Åland borde tilldelats Sverige. En förnöjsamhet över att ålänningarna ville vara svenskar syns också i de svenska läroböckerna. Detta kan ha upplevts som viktigt för den nationella självbilden i Sverige efter nesan att Norge lämnade den norsk- svenska unionen nära femton år tidigare.
Finländarna Lindeqvist och Schybergsons beskrev ålandsfrågan som ett av Nationernas förbunds första ärenden, men ingen tydlig nationell glädje eller triumf gällande Finlands vinst av Åland syns i läroböckerna. Ålänningarnas uttryckta önskan att tillhöra Sverige sågs i Finland som ett svek och ett tecken på opålitlighet och brist på finsk tillgivenhet. Ainur Elmgren menar att äktfinnarna hade svårt att förhålla sig till ålänningarnas önskan. Ett fördömande av dem skulle kunna tolkas som de var beredda att släppa ögruppen, därför fokuserar äktfinnarna istället på att beskriva Sverige som lömska och lägger således skulden där istället för på ålänningarna.523 Den känsliga interna frågan, både från äktfinnarnas perspektiv, men också de övriga finlandssvenskarnas rädsla för detta, kan vara en anledning att ålandsfrågan inte upptar så stor plats i de finlandssvenska läroböckerna. Kanske också de övriga finlandssvenskarna kände sig övergivna i och med ålänningarnas önskan att tillhöra Sverige. Detta skulle kunna förklara de finlandssvenska läroboksförfattarnas svala beskrivna intresse för utgången av ålandskrisen. Ålandskrisen inträffade åren 1919-1921, vilket är i slutet av denna studie. Det är därför svårt att uttala sig om huruvida förändringar i beskrivningarna skedde, men att något så aktuellt som ålandskrisen tas upp så nära i tid, redan på det tidiga 1920-talet, tyder på att de läroboksförfattare som nämner det, önskar vara uppdaterade och moderna i sin
522 Sten Högnäs (1995) s. 186. 523 Ainur Elmgren (2008) s. 74-76.
historieframställning. Om historieskrivningen i studiens läroböcker kan sammantaget sägas att finlandssvenska läroböcker påverkades av 1800- talets finsknationella historieskrivning, vilka betonade och lyfte fram olika nationella händelser i historien. En var att det fanns ett Finland före korstågen och svenskarnas övertagande. Den andra att klubbekriget var ett nationellt uppror mot överhögheten, vilka finsknationella tolkade som Sverige. Slutligen skildrades att ett finsknationellt självständighetssträvande fanns under 1700-talet, vilket gjorde att skilsmässan 1809 skulle ses som ett naturligt lösgörande mot självständighet för Finland.524 Vid tiden för ålandskrisen ses också flera nya historiska händelser inkomma i läroböckerna. Ålandskrisen började beskrivas redan 1920525, likaså Finlands inbördeskrig526 och Finlands regeringsform med inskrivandet av landets tvåspråkighet.527 1922 ses den geografiska situationen efter första världskriget beskriven för första gången.528 En annan fråga som diskuterades i läroböckerna efter första världskriget var de små nationernas otrygghet.529 Efter 1920 börjar också läroböckerna mer och mer beskriva sina grannländer och vikten av samarbete dem emellan. Inskrivandet av dessa aktuella händelser i läroböckerna tyder på att läroboksförfattarna önskade vara uppdaterade i sin historieframställning.
524 Gabriel Bladh och Christer Kuvaja ”Från ett rike till två nationalstater” i Gabriel Bladh och Christer Kuvaja (red.) Dialog och Särart. Människor, samhällen och idéer från Gustav Vasa till nutid. Svenskt i Finland – Finskt i Sverige. (Helsingfors 2005) s.12.
525 Rosenborg 1920, Larsson 1922, Soininen & Noponen II 1922, Lindeqvist II 1933, Berg/Furuskog 1937, Schybergson 1939.
526 Larsson 1922, Nordmann 1920, s.102-104,Ottelin 1926, s.175-177, Nordmann 1928, s.108-111, Soininen & Noponen 1922, s.142-144, Schybergson 1939, s.178-180.
527 Nordmann 1920, Soininen & Noponen II 1922, Ottelin 1926, Morén 1937, Schybergson 1939. 528 Larsson 1922, Grimberg 1923, 1935.
10.
Slutsatser
Föresatsen med studien har varit att genom studiet av 105 läroböcker från Sverige och Finland under en period av nära 75 år, undersöka och jämföra hur de två ländernas svenskspråkiga läroböcker beskrev finsk och svensk etnicitet, den nationella identiteten, relationerna mellan länderna och historieskrivningen i de två länderna. Detta undersöks av flera orsaker. Dels för att se om, och i så fall hur, den från början enhetliga svenskspråkiga gruppens framställning av historien påverkats av de två olika kontexterna som uppkom 1809, men också för att se huruvida synen på finsk och svensk etnicitet i de två kontexterna kan ses vara relaterad till den beskrivna historien i läroböckerna. Andra aspekter av studien har varit att undersöka om läroböckerna kan ha varit en påverkande del av etnisk och nationell identifikation och även om, och i så fall hur, beskrivningarna förändrades över tid.