5.2.1
Allmänt om säkringsåtgärder
Vissa straffprocessuella tvångsmedel kan komma till användning för att säkra ett framtida förverkande. Olika tvångsmedel blir tillämpliga beroende på om det är ett sak- eller värdeförverkande som ska säkras. För säkrande av ett värdeförverkande kan åtgärderna kvarstad och förvar tillämpas, medan säkrande av ett sakförverkande primärt sker genom beslag.
I lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brotts- lighet i vissa fall och lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott finns bestämmelser om penningbeslag som är en särskild tvångsåtgärd som kan användas i syfte att säkra ett kommande förverkande i vissa fall (se vidare avsnitt 5.2.4).
I internationella sammanhang används ibland begreppet frysning. I lagen om verkställighet av frysningsbeslut, som genomför rambeslutet om verkställighet av frysningsbeslut, definieras svenska beslut om frysning som beslag som meddelats med stöd av den lagen och vissa beslut om kvarstad i brottmål (se avsnitt 5.3.1).
5.2.2
Kvarstad och förvar
Bestämmelser om kvarstad finns i 26 kap. rättegångsbalken. Förutsätt- ningarna för kvarstad är att det finns någon som är skäligen misstänkt för ett brott och att det skäligen kan befaras att den misstänkte, genom att
37 avvika eller undanskaffa egendom eller på något annat sätt, undandrar sig
att betala det som denne kan komma att ådömas på grund av brottet i form av bl.a. värdet av förverkad egendom eller skadestånd till målsägande (26 kap. 1 §). Om dessa förutsättningar är uppfyllda, får en domstol be- sluta om kvarstad på så mycket av den misstänktes egendom att fordringen kan antas bli täckt vid utmätning. Kvarstad får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något motstående intresse.
En fråga om kvarstad initieras av åklagaren eller målsäganden. När åtal är väckt kan rätten, enligt 26 kap. 2 § andra stycket, på eget initiativ besluta om kvarstad.
Rätten ska hålla förhandling i kvarstadsfrågan så snart det kan ske. Det finns ingen absolut frist inom vilken en sådan förhandling ska hållas, förutom i de fall där egendomen har tagits i förvar. Förhandling ska i sådana fall, enligt 26 kap. 4 § andra stycket, hållas senast den fjärde dagen efter att ansökan har kommit in till domstolen. Om huvudförhandling hålls i målet inom en vecka, behöver någon särskild kvarstadsförhandling dock inte hållas. I ett brådskande fall kan rätten, enligt 26 kap. 2 § fjärde stycket, fatta ett interimistiskt beslut om kvarstad. När rätten avgör ett mål ska den pröva om en beslutad kvarstad ska bestå (26 kap. 6 § andra stycket).
Ett beslut om kvarstad är enligt 30 kap. 12 § första stycket 3 rättegångs- balken omedelbart verkställbart. Ett beslut verkställs av Kronofogdemyn- digheten enligt utsökningsbalken. I utsökningsbalken regleras även verkan av kvarstad (se 16 kap. 14 §, 4 kap. 29 § andra stycket och 31 § samt 12 kap. 6–10 §§).
En talan om förverkande enligt 36 kap. 1 och 1 b §§ brottsbalken och en talan om förverkande av värdet av ekonomiska fördelar enligt 36 kap. 4 § kan också riktas mot en juridisk person. Även i sådana fall kan kvarstad användas. Vad som sägs ovan om den som är skäligen misstänkt och dennes egendom ska då i stället gälla den mot vilken det skäligen kan antas finnas ett anspråk på förverkande och dennes egendom (se NJA 1983 s. 570).
Förvar, som är en tillfällig åtgärd i avvaktan på domstolens beslut om kvarstad, regleras i 26 kap. 3–4 §§ rättegångsbalken. För förvar gäller sam- ma grundläggande förutsättningar som för kvarstad. Vad som har sagts om kvarstad gäller därför i allt väsentligt också förvar. Beslut om förvar med- delas av åklagare. I brådskande fall får ett sådant beslut även fattas av en polisman. Om det är en polisman som har tagit något i förvar, ska beslutet skyndsamt underställas åklagaren, som omedelbart ska pröva om egen- domen ska förbli i förvar.
Har egendom tagits i förvar, ska frågan om kvarstad underställas rättens prövning senast fem dagar därefter (26 kap. 4 § första stycket). Om fristen för att ansöka om kvarstad löper ut utan att någon sådan ansökan görs, ska egendomen genast återställas.
Beslutar rätten om kvarstad, ska egendom som har tagits i förvar vara kvar i myndighetens vård till dess att beslutet har verkställts, om inte rätten bestämmer något annat (26 kap. 4 § tredje stycket).
38
5.2.3
Beslag
Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken får ett föremål eller en skriftlig hand- ling som skäligen kan antas komma att förverkas på grund av brott tas i beslag. Beslag får riktas såväl mot den som är misstänkt för brottet som mot någon annan. Det finns inte något krav på att brottet ska ha en viss straffskala. Beslut om beslag kan därför fattas även vid bötesbrott. Ett beslut om beslag får dock beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som den innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse. Vissa begränsningar av möjligheterna att genomföra ett beslag beträffande vissa skriftliga handlingar och försän- delser finns i 27 kap. 2 och 3 §§. För att beslag ska få ske krävs att föremålet eller handlingen finns tillgängligt. Det innebär alltså att beslutet om beslag omedelbart ska kunna verkställas.
I 27 kap. 4 och 5 §§ regleras vem som får ta föremål i beslag. Utgångs- punkten är att den som har laglig rätt att verkställa en annan tvångsåtgärd även har rätt att ta föremål i beslag. Beslag kan också beslutas avseende ett föremål eller en handling som inte har påträffats i samband med en tvångsåtgärd, men det krävs då ett beslut av en undersökningsledare eller åklagare. En polisman kan om det är fara i dröjsmål fatta ett sådant beslut. Beslutet ska då skyndsamt prövas av undersökningsledare eller åklagare. I vissa fall får domstol besluta om beslag. I de fall ett beslag verkställts utan att domstol har fattat beslutet, får den som har drabbats av beslaget begära domstolens prövning (27 kap. 6 §). När domstol beslutar om beslag eller fastställer ett verkställt beslag, ska domstolen enligt 27 kap. 7 § be- stämma en tid inom vilken åtal ska väckas.
En målsägande, eller någon som har trätt i dennes ställe, kan enligt 27 kap. 4 a § kräva att det beslagtagna föremålet lämnas ut till denne. Om föremålet inte ska lämnas ut till målsäganden eller någon som trätt i dennes ställe, ska föremålet som utgångspunkt lämnas ut till den hos vilken beslaget har gjorts. Förutsättningar för hävande och omprövning av beslag regleras i 27 kap. 8–8 b §§.
Ett beslagtaget föremål ska som utgångspunkt tas i förvar av den som verkställt beslaget. Föremålet ska vårdas väl och hållas under noggrann tillsyn (27 kap. 10 §). I 27 kap. 11 och 11 a §§ finns regler om under- rättelseskyldighet.
5.2.4
Penningbeslag
I 8 och 9 §§ lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslig- het i vissa fall samt 12 och 13 §§ lagen om straff för penningtvättsbrott finns regler om att egendom i form av pengar, fordran eller annan rättighet som skäligen kan antas vara föremål för brott enligt respektive lag, eller ett motsvarande värde, får tas i beslag. Detta tvångsmedel kallas penningbeslag och kan användas bl.a. i syfte att säkra ett förverkande. Ett beslut om penningbeslag fattas av undersökningsledaren eller åklagaren och får endast avse sådan egendom som finns tillgänglig. Avser penningbeslaget en fordran eller annan rättighet, ska gäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till någon
39 annan än Polismyndigheten. För penningbeslag gäller i övrigt bestämmel-
serna om beslag i rättegångsbalken.
5.2.5
Husrannsakan, kroppsvisitation och
kroppsbesiktning
Ett av de huvudsakliga syftena med bestämmelserna i 28 kap. rättegångs- balken om husrannsakan, kroppsvisitation och kroppsbesiktning är att möjliggöra för att föremål ska kunna tas i beslag.
Husrannsakan får ske i hus, rum eller slutna förvaringsställen för att eftersöka föremål som får tas i beslag. Husrannsakan får även genomföras för att utreda omständigheter som kan ha betydelse för utredning om brottet. Förutsättningarna för husrannsakan anges i 28 kap. 1–3 a §§. Utgångspunkten är att det ska finnas anledning att misstänka att ett brott har begåtts och att det brottet har fängelse i straffskalan. I 28 kap. 6–9 §§ finns bestämmelser om verkställighet av husrannsakan.
Kroppsvisitation regleras i 28 kap. 11, 13 och 13 a §§. Med kroppsvisita- tion avses en undersökning av kläder och annat som en person bär på sig eller av saker som personen har med sig. Bestämmelser om kroppsbesikt- ning finns i 28 kap. 12–13 a §§. Med en sådan åtgärd avses undersökning av människokroppens yttre och inre samt tagande av prov från människo- kroppen och undersökning av sådana prov.
5.2.6
Beslag enligt lagen om verkställighet av
frysningsbeslut och lagen om en europeisk
utredningsorder
I lagen om verkställighet av frysningsbeslut och lagen om en europeisk utredningsorder finns bestämmelser om en särskild typ av beslag som kan användas inom ramen för det straffrättsliga samarbetet inom EU (se vidare om dessa åtgärder i avsnitt 5.3.1 och 5.3.3). Beslut om denna typ av beslag kan, under vissa förutsättningar, fattas avseende egendom som finns i en annan medlemsstat och således inte är tillgänglig vid tidpunkten för beslutet. Ett beslut om beslag som meddelas med stöd av reglerna i lagen om verkställighet av frysningsbeslut får meddelas i syfte att bl.a. säkra ett framtida förverkande. Motsvarande åtgärd i lagen om en europeisk utredningsåtgärd får däremot endast syfta till att säkra bevisning. Besluten i fråga kan inte verkställas i Sverige, utan endast i en annan EU- medlemsstat.