Åtgärder för och information om efterlevnad – artikel 7.7 och

Naturvårdsverket föreslår: En bestämmelse bör införas i FMF som kräver att verksamhetsutövaren omedelbart informerar tillsynsmyndigheten om

begränsningsvärden inte följs samt om de åtgärder som vidtagit eller kommer att vidtas för att åtgärda det.

Enligt artikel 7.7 MCPD ska verksamhetsutövaren, om de gränsvärden för utsläpp som fastställs i bilaga II inte iakttas, snarast möjligt vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att efterlevnaden återställs. Detta utan att det påverkar de åtgärder som krävs enligt artikel 8, d.v.s. de krav som tillsynsmyndigheten kan komma att ställa för att säkerställa efterlevnaden. Medlemsstaterna ska fastställa regler för vilka slags uppgifter verksamhetsutövare ska ge den behöriga myndigheten i händelse av bristande efterlevnad, samt för hur ofta och i vilket format informationen ska ges.

Liknande bestämmelser finns i artikel 8.2 IED. En skillnad mellan bestämmelserna är att det enligt IED åligger verksamhetsutövaren att omedelbart informera

tillsynsmyndigheten om överträdelser och att åtgärder ska vidtas omedelbart. Bestämmelsen i IED bedömdes inte helt motsvaras av kraven i 6 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll eftersom det där krävs att det som inträffat kan leda till olägenheter för människors hälsa eller miljön för att informationsplikten ska inträda. Därför infördes en ny bestämmelse i 1 kap. 9 § industriutsläppsförordningen (2013:250). FSF innehåller inte någon motsvarande bestämmelse.

I MCPD är det upp till medlemstaten att bestämma när och hur information om bristande efterlevnad ska ske. Vi tolkar artikel 7.7 som att minimikravet är att verksamhetsutövaren informerar tillsynsmyndigheten om när gränsvärdena inte följs och vilka åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas för att säkerställa efterlevnaden. Bestämmelsen om underrättelseskyldighet i 6 § förordningen (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll är alltså inte heller i detta fall tillräcklig och förordningen är dessutom, som konstaterats ovan, inte tillämplig för alla medelstora förbränningsanläggningar.

Att verksamhetsutövaren måste vidta åtgärder för att komma till rätt med efterlevnaden följer indirekt av att det är straffbart att inte följa

Med beaktande av det ovan anförda föreslår vi att en bestämmelse införs i FMF som motsvarar det vi uppfattar som minimikravet i artikel 7.7. Informationen bör lämnas till tillsynsmyndigheten så fort verksamhetsutövaren får kännedom om att ett begränsningsvärde inte följs. Detta i syfte att möjliggöra för

tillsynsmyndigheten att ställa nödvändiga krav på åtgärder. Informationskravet bör därför i bestämmelsen formuleras som omedelbart. Bestämmelsen bör placeras under en egen rubrik efter avsnittet ”Kontroll av att begränsningsvärdena följs”. Artikel 8 MCPD behandlar också den kontrollen av efterlevnaden men riktar sig till medlemstaterna genom den behöriga myndigheten. Enligt punkten 1 ska

medlemsstaterna se till att utsläpp som övervakas enligt bilaga III inte överstiger de gränsvärden som fastställs i bilaga II. Punkten 2 anger att medlemsstaterna ska inrätta ett effektivt system för att kontrollera att kraven i MCPD följs och punkten 3 anger att den behöriga myndigheten vid bristande efterlevnad utan dröjsmål ska ställa nödvändiga krav, utöver de åtgärder som verksamhetsutövaren redan vidtagit enligt artikel 7.7, för att säkerställa att efterlevnaden återställs. Enligt andra stycket i punkten 3 ska driften vid en medelstor förbränningsanläggning vars bristande efterlevnad orsakar en avsevärd försämring av den lokala luftkvalitén tillfälligt avbrytas till dess efterlevnaden återställts.

I Sverige finns ett befintligt system för miljötillsyn som regleras främst i 26 kap MB och i miljötillsynsförordningen (2011:13). I 1 § i 26 kap MB anges att

tillsynen ska säkerställa syftet med miljöbalken och föreskrifter som har meddelats med stöd av balken. Tillsynsmyndigheterna ska för detta ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera efterlevnaden av balken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstadkomma rättelse. Enligt 9 § samma kapitel får tillsynsmyndigheterna i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att MB samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas. FMF kommer att vara en föreskrift meddelad med stöd av MB varför befintliga bestämmelser i MB är tillämpliga. Tillsynsmyndigheternas skyldighet att kontrollera efterlevnaden och ställa krav på åtgärder för att säkerställa efterlevnaden enligt artikel 8 MCPD följer alltså redan av 26 kap MB.

Kravet i andra stycket i artikel 8.3 MCPD att driften tillfälligt ska avbrytas om bristande efterlevnad orsakar en avsevärd försämring av den lokala luftkvaliteten kan också anses redan följa av 26 kap MB. För verksamheter som inte innehar tillstånd innebär bestämmelserna i 26 kap MB att verksamheten kan stoppas om det skulle bedömas nödvändigt. Även verksamheter som omfattas av tillstånd kan stoppas, trots tillståndets rättskraft, om det t.ex. skulle vara brådskande och nödvändigt för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer enligt 26 kap 9 § 4 st MB. Tillstånd kan även återkallas enligt 24 kap 3 § MB om det t.ex. inte följs och avvikelsen inte är av ringa betydelse. Någon ytterligare bestämmelse för att genomföra artikel 8 behövs därför inte.