• No results found

Åtgärder för att minska utsläpp av svavel och kväveoxider

In document Bara naturlig försurning (Page 75-82)

4. Vilka åtgärder har vidtagits, hur fungerar åtgärdsarbetet?

4.1 Åtgärder för att minska utsläpp av svavel och kväveoxider

Åtgärder av stor betydelse för minskade utsläpp av svavel och kväveoxider under 1990-talet: Svaveldioxid (SO2): skärpta bränslenormer som givit upphov till minskad svavelhalt i eldningsol- ja samt i bensin och dieselolja för transporter; miljöprövningar enligt miljölagstiftningen som medfört rökgasavsvavling vid större anläggningar; integrerade processåtgärder i industrin som ökat återanvändningsgraden; införande av svavelskatt 1991.

Kväveoxider (NOx): successivt skärpta avgaskrav för nya bilar, både personbilar och tunga fordon, kombinerat med miljöklassning som stimulerat till tidigt införande av ny avgasreningsteknik; sänkt skatt på miljöklass 1 diesel som minskar kväveoxidutsläppen med cirka 10 % från dieselmo- torer; avgaskrav på arbetsmaskiner som blev obligatoriskt 1998; NOx–avgiften från 1992, en avgift

på utsläpp vid energiproduktion i fasta förbränningsanläggningar; miljöprövningar enligt miljölag- stiftningen som medfört användning av låg-NOx brännare och NOx reducerande reningsteknik.

Figur 4.1 Utsläpp av svaveldioxid i Sverige år 2001 fördelat på huvudsakliga källor.

Källa. Sveriges rapportering till klimatkonventionen. 2003.

Svavelutsläppen kommer främst från förbränning av svavelhaltiga eldningsoljor och industriprocesser (figur 4.1). Användningen av svavelhaltiga oljor är störst från produktion av el, fjärrvärme och från industrier. Utsläppen av svaveldioxid (SO2) beräknas till drygt 60 000 ton år 2001.

De dominerande källorna till dagens utsläpp av kväveoxider är vägtrafik, arbetsmaski- ner, produktion av el och värme för bostäder/lokaler/industri samt industriprocesser (figur 4.2). Utsläppen av kväveoxider (NOx) uppgick till drygt 250 000 ton år 2001.

Från internationell sjöfart är utsläppen av försurande SO2 och NOx stora även om en minskning enligt Sjöfartsverket har skett framförallt för svaveloxider efter införande av miljödifferentierade sjöfartsavgifter. Utsläppen från internationell sjöfart har signifikant

betydelse för nedfallet av försurande ämnen men då de inte ingår i de nationella

utsläppsmålen för 2010, är de oftast inte medtagna i utsläppstabeller. Från inrikes sjöfart är svavelutsläppen mycket små, vilket även gäller för övriga transporter då svavelhalten i bensin och diesel är mycket låga.

Figur 4.2 Utsläpp av kväveoxider i Sverige år 2001 fördelat på huvudsakliga källor. Tabell 4.1 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider år 1990, 1995 och 2001 (Kton).

Verksamhetsgren NOx (kton) SO2 (kton)

1990 1995 2001 1990 1995 2001

El- och värmeproduktion 14,2 12,9 13,6 16,8 13,2 12,2

Energiprod. övrigt (bostäder, service) 12,9 7,9 6,8 15,6 6,4 4,4

Energiprod. I industrin 30,1 27,6 28,5 24,9 21,2 24,9 Industriprocesser 13,7 12,9 13,3 31,9 25,0 16,6 Vägtrafik 165,3 149,0 104,6 5,6 5,0 0,5 Sjöfart 9,9 5,4 10,5 0,8 0,3 0,6 Flyg 2,7 2,4 2,4 0,2 0,2 0,2 Järnväg 2,3 1,7 1,7 0,1 0,1 0,0 Arbetsmaskiner 77,5 72,4 67,6 5,1 0,7 0,1 Övrigt 5,1 3,8 1,6 4,6 0,8 0,8 Summa 333,7 296,0 250,7 105,7 72,9 60,3

Källa: Sveriges rapportering till klimatkonventionen, Naturvårdsverket, 2003. Utsläpp från internationell trafik ingår ej.

4.1.1 Energitillförsel

Utsläppen av kväveoxider och svaveloxider från förbränning från verksamhetsgrenarna el- och fjärrvärmeproduktion, uppvärmning inom bostads- och servicesektorn samt el-, värme- och ångproduktion i industrin har minskat under åren 1990 till 2001. Kväveoxid- utsläppen har minskat med cirka 20 % och svaveldioxidutsläppen med en tredjedel trots

en något ökad produktion. Den största minskningen har skett inom sektorn bostäder, service m.m. vilket inte bara beror på vidtagna åtgärder utan också på minskad oljean- vändning. Olja har ersatts av el och fjärrvärme.

Elproduktion

Incitament för att minska utsläppen av kväveoxider från fasta anläggningar har varit kväveoxidavgiften som infördes år 1992. Långtgående åtgärder har vidtagits till följd av införandet av NOx-avgifter men även till följd av prövning enligt miljöskyddsla-

gen/miljöbalken. De viktigaste åtgärderna för att minska utsläppen har varit förbättrad förbränningsteknik, reduktion av kväveoxider genom insprutning av ammoniak eller urea samt installation av katalysator. En utvärdering från 1997 visar att utsläppen skulle vara de dubbla för den avgiftsskyldiga sektorn om kväveoxidavgiften inte införts.

En drastisk minskning av svaveldioxidutsläppen inleddes 1991 i och med svavelskat- tens införande. Minskningarna av svaveldioxidutsläppen fortsätter men i långsammare takt. Svavelskatten omfattar olja, kol, koks och torv. Den viktigaste åtgärden för att minska svaveldioxidutsläppet har varit övergång till svavelfattiga bränslen, t.ex. från tung eldningsolja till lätt eldningsolja. Rökgasavsvavling har installerats i några stora

energiproducerande anläggningar.

Produktion av värme i bostäder och i service

Utsläppen av både svaveldioxid och kväveoxid från energiproduktion i bostäder, service m.m. har varit en mycket liten andel av de totala utsläppen. Så har det varit under hela 1990-talet. Utsläppen kommer från oljeeldning och vedeldning för uppvärmning.

Svaveldioxidutsläppen minskade markant mellan 1990 och 1995 inom denna sektor. Orsakerna är dels övergång till lätt eldningsolja där oljan fortfarande används och dels övergång till fjärrvärme samt slutligen en betydligt lägre svavelhalt i bränslet, vilket beror på svavelskattens införande. Under andra halvan av 1990-talet har utsläppen varit

tämligen konstanta – mest utsläpp kommer från bostäderna, vilka står för 4000 ton SO2. Från bostäder har kväveoxidutsläppen halverats, bl.a. beroende på övergången från oljeuppvärmning till fjärrvärme. Servicesektorns utsläpp har minskat till nästan inga alls.

Energiproduktion i industrin

Vid förbränningen för energiproduktion i industrin används främst olja och biobränslen. De dominerande branscherna med värmeproduktion är cementtillverkning, järn och stål, massa/pappersindustri, raffinaderier, gruvindustri, kemiindustri och livsmedelsindustrin. Utsläppen redovisas i statistiken separat från utsläpp från industriprocesserna i samma branscher, men båda påverkas mer eller mindre av produktionsvolymen.

Energiomvandling i industrisektorn är idag den största utsläppskällan för svaveldioxid- utsläpp. Utsläppen för 2001 ligger på knappt 25 000 ton vilket är en ökning sedan 1995 och samma nivå som 1990.

När det gäller kväveoxidutsläpp är energiproduktion i industrin, dvs. i tillverkningsindu- strin, den tredje största utsläppskällan, men dess utsläpp är avsevärt mindre än för vägtransporter och arbetsmaskiner. Utsläppen har minskat något från 1990 till 2001. Detta trots att produktionen har ökat och därmed förbränningen. Men samtidigt har NOx-

avgifter och prövningen enligt miljöskyddslagen/miljöbalken lett till bl.a. förbättrad förbränningsteknik. Ett mått på hur effektivt energin används ger den specifika energian- vändningen, dvs. energiåtgången per krona produktionsvärde. Mellan åren 1970 till 2001 minskade den specifika energianvändningen med 52 %, bland annat på grund av

teknikutveckling till mindre energikrävande varor och produktionsprocesser, samt en strukturomvandling och förändring av branscher.

Industriprocesser

Industrins utsläpp av kväveoxider från processerna har varit relativt konstant mellan åren 1990 och 2001. Svaveldioxidutsläppet har däremot i det närmaste halverats.

Massa- och pappersindustrin står för huvuddelen av kväveoxidutsläppen från industri- processer, liksom för närmare 40 % av svaveldioxidutsläppet. Utsläppen av kväveoxider har sedan 1990 legat stadigt på ca 10 000 ton och cirka 85 % härrör från förbränning i olika typer av ugnar från sulfatmassabruken. Produktionen har ökat år från år, men de specifika utsläppen har minskat, t.ex. har de specifika processutsläppen för blekt massa minskat från 1.5 kg NOx/ton massa år 1996 till 1.3 kg NOx/ton massa år idag. Utsläppen av svaveldioxider från massa- och pappersindustrin har, trots ökad produktion, minskat med nästan hälften. Minskningen beror på förbättrad förbränningsteknik i sodapannorna samt på infångning och därefter förbränning av luktande svavelhaltiga gaser.

De flesta övriga industribranscher har också ökat sin produktion medan utsläppen har varit konstanta eller minskat.

4.1.2 Transporter

Under de senaste 10 åren har transporterna ökat med cirka 15 % något mer för godstrans- porter än persontransporter. Det är vägtrafiken som ökar mest. Den genomsnittliga reslängden per person har ökat men vi reser snabbare och använder ungefär samma restid. Vi använder en relativt större del av vår reala inkomstökning till ökat resande. Reskost- naderna har ökat mer för tåg än för flyg och bil, vilket motverkat en ur resurseffektivitets och utsläppsynpunkt önskvärd överföring av resandet till järnväg.

Utsläppen av kväveoxider från inrikes transporter har sedan 1990 minskat från 180 000 ton till 120 000 ton år 2001, vilket är en minskning med en tredjedel. Den kraftigaste reduktionen har skett under de senaste 5 åren. Orsaken är enligt statistiken helt och hållet lägre utsläpp från vägtrafik. Denna minskning har åstadkommits med skärpta avgaskrav 1993, 1996 och 2000.

För svaveloxidutsläppen från transporter har dessa minskat med 80 %, från drygt 6 000 ton till drygt 1 000 ton år 2001. Även här är det vägtrafiken som står för förändringen.

Vägtrafik

Sveriges befolkning har ökat med 300 000 personer under 1990-talet och biltätheten har ökat något. Mellan 1995 och 2000 ökade nybilsförsäljningen kraftigt och antalet bilar i trafik är idag över 4 miljoner, nästan varannan svensk har bil. Fler bilar har gett 15 % mer resande och ökat resursutnyttjandet i vägtrafiken.

Stränga avgaskrav på personbilar började införas med skattestimulans från 1987 och blev obligatoriska 1989. Kraven medförde att kväveoxidutsläppen minskade med 70 - 80

% per kilometer från en bensindriven personbil. Senare kravskärpningar 1996 och 2000 har ytterligare halverat utsläppen från nya bilar.

En likartad utveckling började för dieselmotordrivna lastbilar och bussar 1993 då utsläppskrav för bl.a. kväveoxider infördes. Skärpta krav har sedan kommit 1996 och 2001. Reduktionen från dieseldrivna bilar har inte varit lika stor som från bensinfordon.

Figur 4.3 Andel kväveoxidutsläpp från vägtrafik för person resp. godstrafik. Källa: Vägverkets sektorsredovisning 2002 (publ 2003:36)

År 1990 kom cirka 60 % av vägtrafikens kväveoxidutsläpp från persontrafik, vilket till idag har minskat till drygt 40 %.

Trots en markant ökad trafik har lagkrav resulterat i en signifikant minskning av utsläppen. En viss betydelse har även miljöklassning av bilar kombinerat med skattediffe- rentiering av försäljnings- eller fordonsskatt haft.

För svavelutsläppen är det krav på lågt svavelinnehåll på motorbränslen som gett den kraftiga minskningen. Här är den främsta orsaken en sänkt svavelhalt i dieselbränsle genom införandet av miljöklassad diesel som stimulerats med skattesänkning. Sänkning av svavel i diesel minskar både partikelutsläppen och kväveoxidutsläppen från dieselmo- torer. Därför innehåller miljöklass 1 diesel maximalt 10 ppm svavel jämfört med cirka 1000 ppm som var vanligt i dieselbränsle år 1990. Miljöklass 1 diesel började säljas 1993 och har sedan 1998 totalt dominerat dieselförsäljningen till vägtrafik. Under senare år har det visat sig att svavel i bensin också är negativt för avgasreningsteknik för energisnåla bensinmotorer och genom överenskommelse mellan Naturvårdsverket och oljebranschen innehåller bensin idag max. 50 ppm svavel (s.k. miljöklass 1 bensin) jämfört med 150- 200 ppm i början av 1990-talet.

Sjöfart

Inrikes sjöfart. Enligt den officiella statistiken ligger dagens utsläpp av kväveoxider

och svaveldioxider på ungefär samma nivå som 1990. Det som hänförs till inrikes trafik är fritidsbåtar samt fartyg och färjor som enbart går mellan svenska hamnar. Fartyg och färjor som antingen kommer från utländsk hamn eller går till utländsk hamn räknas som internationell trafik. Utsläppen beräknas då på den mängd bränsle som tankas i Sverige och detta benämns för sjöfart internationell bunkring. Det är alltså mycket liten del av sjöfartens utsläpp som räknas som nationell inrikes transport. För kväveoxider ligger

Andel NOx-utsläpp från vägtrafik för person- resp. godstrafik 0 100 1990 1995 2001 % godstrafik persontrafik

nivån på 10 000 ton och för svaveldioxider under 1 000 ton. Utsläppsberäkningarna för sjöfart är komplicerade och nuvarande kunskap för emissionsfaktorer, beräkningsmodel- ler och status på fartygs avrenande utrustning är bristfällig. Enligt sjöfartsverkets uppskattningar har utsläppen av kväveoxider minskat med drygt 20 % och svaveldioxid med knappt 15 % sedan 1995. Skillnaden för kväveoxider skulle förklaras av att eftermonterad avgasrening inte kartlagts inför beräkningarna och minskningen för svaveldioxid kan kopplas till införandet av miljörelaterade sjöfartsavgifter.72

Internationell sjöfart. Utsläppen av svaveldioxid och kväveoxider har kontinuerligt

stigit för sjöfartens internationella bunkring i Sverige sedan 1990 enligt den officiella statistiken. De beräknas idag vara 100 000 ton för kväveoxider och 15 000 ton för svaveldioxider för det bränsle som bunkras i svensk hamn, vilket är mer än en fördubb- ling för kväveutsläppen (se figur 4.4).

Figur 4.4 Utsläpp av kväveoxider och svaveldioxid från internationell sjöfart till och från svenska hamnar. Källa Naturvårdsverkets redovisning till klimatkonventionen 2003.

Flyg

Inrikes flygtrafik är idag av ungefär samma omfattning som 1990 efter en nedgång

under första halvan av 1990-talet. Efter lågkonjunkturen 1991-92 har den kontinuerligt ökat till 2000. Efter terrorattackerna i New York och Washington i september 2001 har flygtrafiken gått ner med 10 %. En viss sänkning av inrikesflygets kväveoxidutsläpp från 2700 ton till 2400 ton har skett under de senaste 10 åren, trots bibehållen trafik, beroende på effektivare transporter och ökad användning av låg-NOx motorer som en följd av att miljörelaterade landningsavgifter införts under 1990-talet.

Internationell trafik från svenska flygplatser är idag drygt 50 % över 1990 års trafik.

Utsläppen från internationell trafik har dock följt med trafikökningen och ökat med 50 %

72 Etappmål för en god miljö, SIKA rapport 2003:2.

Utsläpp från internationell sjöfart

0,0 20,0 40,0 60,0 80,0 100,0 120,0 1990 19911992199319941995199619971998 1999 20002001 tu se n to n NOx SO2

från drygt 5400 ton till knappt 8700 ton (figur 4.5). Utsläppen av svavel från flygtrafik har hela tiden legat på en låg nivå.

Figur 4.5 Utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider från internationellt flyg. Källa: Naturvårdsverkets redovisning till klimatkonventionen 2003

Tågtrafik

Trafiken på järnväg har ökat sedan tidigt 1990-tal efter att under många år legat på samma nivå. Det är huvudsakligen persontrafiken som ökar kraftigt. Utsläppen av kväveoxider och svavel från diesellok är mycket små, endast ett par procent av transpor- ternas utsläpp. Kväveoxidutsläppen minskar långsamt på grund av den långa livslängden på lok som gör att förbättrad motor- och avgasreningsteknik tar tid att införa.

4.1.3 Arbetsmaskiner

Begreppet arbetsmaskiner omfattar mobila motorförsedda arbetsfordon och arbetsredskap som drivs av diesel, bensin eller gasol. De används i stor omfattning inom jordbruk, skogsbruk, entreprenadverksamhet i bygg- och anläggningsbranschen, industrianlägg- ningar och vid hamnar, flygplatser och järnvägar. Typiska arbetsfordon är jordbrukstrak- torer, skogsmaskiner, hjullastare, grävmaskiner, truckar och terrängfordon. Typiska arbetsredskap är motorsågar, röjsågar, gräsklippare och mobila kompressoraggregat. Även hushållen använder arbetsmaskiner som snöskotrar och gräsklippare.

Figur 4.6 Utsläpp av kväveoxider från arbetsmaskiner fördelat på sektorer. Källa: IVL rapport L99/21. 1999

Utsläpp från internationellt flyg

0,0 1,0 2,0 3,0 4,0 5,0 6,0 7,0 8,0 9,0 10,0 19901991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 20002001 tu s en t o n NOx SO2

Totalt uppskattas det finnas en halv miljon arbetsfordon och 2 miljoner arbetsredskap. Av arbetsfordonen är 70 % dieseldrivna medan 95 % av arbetsredskapen är bensindrivna. Bensindrivna arbetsfordon domineras av cirka 130 000 snöskotrar.

Utsläppen från arbetsmaskiner är svåra att följa upp då drivmedel till dessa levereras genom samma kanaler som till andra motorfordon. Hur mycket som används av arbetsmaskiner är därför en grov uppskattning. De utsläppsberäkningar som gäller för 1990-talet grundas på två kartläggningsundersökningar från 1990 och 1999.

Utsläppen av kväveoxider har minskat med 13 % från 1990 till 2001 (tabell 4.1). Entreprenadbranschen och jordbruk är dominerande sektorer för kväveoxidutsläpp73. De uppskattningar som är gjorda för 2001 baseras på 1997 års beräkningar. Sedan 1997 har gamla arbetsmaskiner ersatts med nya maskiner som har strängare avgaskrav. Detta framgår inte av utsläppsstatistiken då något register för arbetsmaskiner inte finns och utbytet av gamla maskiner till nya maskiner då inte kan följas upp kontinuerligt. Det krävs en förnyad kartläggning av de arbetsmaskiner som är i bruk och deras utsläppsstan- dard varje gång man skall göra en revidering av utsläppsberäkningarna. Redovisade utsläppsdata för arbetsmaskiner för år 2001 är därför troligen något överskattade.

Svaveldioxidutsläppen från arbetsmaskiner har minskat i takt med införande av miljöklass i diesel och av att svavelhalten i standarddieseln även begränsats. En minskning från 5 000 ton år 1990 till 100 ton idag bedöms ha skett.

Avgaskrav för traktorer och arbetsmaskiner började införas gemensamt i EU från 1998 och införs i faser beroende på motorstyrka. Kraven gäller för motorer till arbetsmaskiner och skärps ytterligare med början 2002.

Arbetsmaskiner står för 25 - 30 % av de totala kväveoxidutsläppen i landet. År 2001 uppskattades de vara 67 000 ton. Detta är en minskning med 10 000 ton sedan 1990, vilket beror av att nya dieselmotordrivna arbetsmaskiner efter 1995 bedöms ha lägre utsläpp och att miljöklass 1 diesel som mer och mer används till arbetsmaskiner sänker utsläppen med 10 %. Trots en viss nedgång under 1990-talet ökar utsläppsandelen då andra sektorer minskar sina utsläpp snabbare. Utsläppen av både NOx och SO2domineras av dieselmotorförsedda maskiner. För NOx står dessa för 99 % av utsläppen.

In document Bara naturlig försurning (Page 75-82)