Åtgärdsförslag

Tillgänglig vetenskaplig kunskap är otillräcklig för att kunna dra en säker slutsats om en möjlig miljö- eller hälsorisk föreligger till följd av utsläpp av mikroplaster ifrån vägtrafiken. Förslagen till åtgärder syftar därför primärt till att öka kunskapen och medvetenheten om mikroplastutsläpp från vägtrafiken. De här åtgärderna ska ses som ett första steg för att i nästa steg kunna styra mer effektivt mot minskade

4.5.1. REGERINGSUPPDRAG TILL STATENS VÄG- OCH TRANSPORTFORSKNINGSINSTITUT (VTI)

Ett grundläggande problem för att kunna föreslå relevanta, nationella styrmedel och åtgärder är att kunskapen om mikroplast från vägtrafiken är bristfällig och förknippad med en rad osäkerheter. Utsläppen av mikroplaster från vägtrafiken har bedömts vara en betydande, kanske den största, källan till mikroplaster i havet. De bedöms i första hand vara kopplade till slitage av däck och i andra hand till slitage av vägmarkeringar och beläggningar, men kunskapen är bristfällig beträffande hur stora utsläppen är och hur stor andel som kommer från olika källor. Dessutom är det inte klart vad som bör definieras som mikroplast. Kunskap behövs också bland annat om vilka egenskaper dessa mikroplaster har, hur utsläppen påverkas av beläggning, däck, fordonsteknik, körstil, typ av fordon etcetera. samt hur stor andel av utsläppen som når vattendrag, sjöar och hav.

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) har lång erfarenhet av forsknings- och utvecklingsuppdrag avseende slitage av både däck- och vägbeläggningar, samt provtagning nära källan. Laborativa resurser har byggts upp och omfattar idag bland annat en provvägsmaskin, där inverkan av olika beläggnings- och däcktyper på slitaget kan studeras. Verksamheten har normalt en starkt tillämpad och åtgärdsinriktad prägel, med syfte att studera hur olika material- eller omgivningsparametrar påverkar slitage och partikelbildning. Därför föreslår Naturvårdsverket tillsammans med VTI att VTI får i uppdrag ta fram kunskap om mikroplastutsläpp från vägtrafiken.

De kunskapsluckor som rör mikroplaster och vägtrafiken behöver identifieras och preciseras. VTI föreslås få i uppdrag att genomföra dels en pilotstudie, dels en huvudstudie. Pilotstudiens syfte är att:

• identifiera och beskriva de viktigaste kunskapsluckorna där mer forskning behövs för att kunna föreslå och vidta relevanta åtgärder,

• föreslå och motivera vilka av dessa kunskapsluckor som bör prioriteras, • föreslå lämplig forskning och utredning för att fylla luckorna.

Huvudstudiens syfte är att genomföra de föreslagna studierna i samarbete med relevanta kompletterande forskningsmiljöer och slutligen föreslå effektiva styrmedel och åtgärder för att begränsa miljö- och hälsorisker relaterade till mikroplaster från vägtrafiken.

Vidare bör det ingå i VTI:s uppdrag att följa relevant forskning på nationell och internationell nivå avseende mikroplastpartiklar från vägtrafiken.

4.5.2. KUNSKAPSUPPBYGGNAD OM SPRIDNING AV MIKROPLASTER FRÅN VÄGARNA

Ökad kunskap om spridningsvägar behövs för att få en bättre uppfattning hur mikroplastpartiklar från väg- och däckslitage sprids och om hur stora andelar av utsläppen från vägtrafik som når hav, sjöar och vattendrag. Kunskap om både luft- och vattenburna mikroplastpartiklar behöver byggas upp, men vi behöver även förstå vad som händer med de mikroplastpartiklar som antas deponeras och sedimentera i

närheten av vägbanan. Vad gäller den mikroplast som följer med stänk från

vägbanorna och hamnar på omkringliggande mark där det inte finns stödremsor eller annan uppsamling av vattnet, vet vi inget om dessa i dagsläget. Forskningsrön om att mikroplastpartiklar inte bara är ett problem för marina miljöer utan även för

sötvattensystem och terrestra miljöer, innebär att detta kan vara ett problem, särskilt med koppling till jordbruksmark.

Naturvårdsverkets bedömning är att Trafikverket inom ramen för sitt ansvar för spridning av föroreningar från det statliga transportsystemet har en plattform för att både bygga upp kunskap om mikroplasters spridning från de statliga vägarna och, i nästa steg, att arbeta med att förhindra att spridningen sker. Naturvårdsverket förordar att Trafikverket får ett övergripande ansvar för kunskapsuppbyggnad och analys av vilka åtgärder som lämpar sig för att minska spridning av mikroplaster från det statliga transportsystemet.

Landets kommuner är också viktiga aktörer i arbetet med att bygga upp kunskap om spridning av mikroplast från det kommunala vägnätet. Trafikverket bör samarbeta med dem och andra berörda aktörer som ett led i kunskapsuppbyggnaden om spridning av mikroplaster från vägtrafiken. Samverkan med VTI i deras ovan föreslagna regeringsuppdrag är givetvis central.

4.5.3. UTVÄRDERA RENINGSTEKNIKER FÖR VÄGDAGVATTEN

Metoder för uppsamling av föroreningar från avrinnande vägdagvatten från de statliga vägarna finns redan. Hur väl dagens reningsteknik för vägdagvatten fungerar med avseende på mikroplaster är oklart och behöver utredas vidare. Trafikverket deltar i samarbeten inom det europeiska statliga väghållarsamarbetet CEDR, liksom i det nordiska forskningssamarbetet NordFou i syfte att bland annat utreda

reningsteknikernas ändamålsenlighet avseende mikroplaster. Trafikverket bedöms därför kunna hantera frågan inom ramen för sitt befintliga arbete med att skydda vatten från föroreningar.

Vad gäller spridning av mikroplaster från det kommunala vägnätet via dagvatten uppmuntras pågående lokala och regionala insatser som syftar till att mäta föroreningar, inklusive mikroplaster, och att installera reningstekniker.

4.5.4. UNDERSÖKA UTVECKLING AV EU:S ENERGIMÄRKNING AV DÄCK

Slitstyrka är inte ett kriterium i EU:s energimärkning av däck (Förordning (EU) nr 1222/2009 om märkning av däck) idag . Utveckling av energimärkningen skulle inte bara kunna ge konsumenterna ett bättre stöd i val av däck med avseende på

partikelutsläpp, utan även sända en signal till däckproducenterna om vikten av att utveckla mer slitstarka däck. För att kunna driva att slitage införs på energimärkningen av däck krävs att robusta mätmetoder utvecklas och fastställs. Detta förutsätter att kunskap tas fram och engagemang i standardiseringsorganens arbete.

ansvar för att undersöka möjligheterna och lämpligheten i att driva utvecklingen av energimärkningen av däck, till att även omfatta däckslitage.

FÖRÄNDRING JÄMFÖRT MED NULÄGET

Som ett första steg kan detta ske inom Energimyndighetens befintliga arbete med energimärkningen av däck, vilket inte leder till några större förändringar. Om förslaget att införa partikelutsläpp/slitage på däckmärkningen blir verklighet, kan det

förhoppningsvis leda till att konsumenter kan göra bättre val och i förlängningen kan detta leda till färre partiklar och mikroplaster i naturen.

BERÖRDA AKTÖRER

I ett första steg är Energimyndigheten, svenska däcktillverkare och distributörer, VTI och Naturvårdsverket berörda. Om Energimyndigheten finner det lämpligt kommer frågan att lyftas till övriga EU-länder och i EU-kommissionen.

KONSEKVENSER

Som ett första steg kan detta ske inom Energimyndighetens befintliga arbete med energimärkningen av däck, och väntas då inte få några större konsekvenser. Om det i ett senare skede blir aktuellt att delta i standardiseringsarbete och/eller att göra särskilda studier om partiklar från däck krävs dock extra resurser.

Typ av partikel: Gummigranulat

Partikelstorlek: Cirka 3 mm, därmed kan det gummigranulat som används på konstgräsplaner anses utgöra mikroplastpartiklar redan vid den ursprungliga användningen.

Typ av plast: SBR, EPDM, TPE

Förekomst av farliga ämnen: Osäkerheter finns för de olika materialen. Exempel på ämnen som kan förekomma är PAHer, ftalater och tungmetaller.

Förmåga att absorbera och transportera miljögifter: Okänt

Dokumenterad (uppmätt) förekomst av mikroplast från källan i havet: Okänt

Sannolikheten för att utsläppet av mikroplaster från källan når hav, sjöar och vattendrag: Sprids till miljön på olika sätt. Direkt till miljön, via dagvatten och eventuellt via avloppsreningsverk. Osäkert i vilken omfattning utsläpp sker till hav, sjöar och vattendrag. Anläggningens placering, utformning och skötsel påverkar sannolikheten för spridning av mikroplast.

Mängd (volym): 1 640-2 460 ton gummigranulat per år fylls på i svenska konstgräsplaner. Hela denna mängd sprids sannolikt inte utan en viss mängd kompakteras i planen och en viss mängd samlas upp som avfall utanför planen. Hur mycket som når hav, sjöar och vattendrag är oklart. Källa som ger upphov till stora punktutsläpp av mikroplast: Ja

5. Mikroplastutsläpp från