Som kunnat konstateras i tidigare kapitel har såväl antalet anmälda brott som antalet uppklarade brott minskat efter 2008, och att antalet domar med grov kvinnofridskränkning också minskat är till del en naturlig följd av minskningar i tidigare led.
Sett i relation till antalet anmälda brott, har andelen fällande domar (där grov kvinnofridskränkning utgjort antingen huvud
96 Fram till 2014 kan statistiken tas fram på länsnivå. Från och med 2015 (i sam-band med att de 21 länspolismyndigheterna slogs ihop till en polismyndighet) redovisas statistiken inte längre på länsnivå utan i stället per polisregion. Av den anledningen har länsstatistiken här slagits ihop till regioner även för perioden 1999–2014 för att kunna jämföras med perioden därefter.
brott eller bibrott97) minskat sedan 2009 från som mest 17 pro
cent 2008 till 9 procent 2017. Relationen mellan anmälda brott och fällande domar är därmed inte lika över tid.
Det handlar dock främst om att antalet anmälda brott som får ett åtalsbeslut har minskat. Sett i relation till antalet personupp
klarade brott, det vill säga i detta fall i princip åtalsbeslut, har andelen fällande domar i stället ökat något över tid sedan 2005 (se fgur 26). En allt större del av de åtalsbeslut som fattas med rubriceringen grov kvinnofridskränkning leder alltså till en fäl
lande dom där grov kvinnofridskränkning utgjort huvudbrott eller bibrott. Den intressanta frågan är därmed kanske inte varför antalet fällande domar har minskat, utan hur man kan förstå den ökade fällandegraden.
97 I statistiken över lagföringsbeslut som presenterats ovan ingår endast de domar där grov kvinnofridskränkning var huvudbrott. Det förekommer dock att grov kvin-nofridskränkning fnns som bibrott vid sidan av allvarligare/lika allvarlig brottslig-het. För att få en mer rättvisande jämförelse med uppklarade brottsmisstankar, bör man därför använda statistik över samtliga brott avseende grov kvinno-fridskränkning som lagförts, även i de fall det utgör bibrott i domen. Statistiken över antalet lagförda brott innehåller dock ett mycket stort antal lagförda brott avseende grov kvinnofridskränkning under perioden fram till 2015, där differen-sen mellan antalet lagföringar med grov kvinnofridskränkning som huvudbrott och antalet lagförda brott avseende grov kvinnofridskränkning är stort. Det skulle innebära att man i många domar lagfört en person för fera brott avseende grov kvinnofridskränkning. Det skulle kunna vara fallet om personen dömts för t.ex.
två perioder av grov kvinnofridskränkning mot samma målsägande, eller mot två olika målsägande i samma dom, men det är sannolikt ovanliga fall. I den domstudie som gjorts förekommer det inte någon gång bland de 400 kodade domarna. Från år 2015 överensstämmer statistiken över lagförda brott med lagföringsbeslut där grov kvinnofridskränkning varit huvudbrott väl. Det tyder på att domstolarna vid registrering av domen tidigare registrerat samtliga under-brott som personen döms för inom ramen för den grova kvinnofridskränkningen som separata brott avseende grov kvinnofridskränkning, vilket blir en kraftig överskattning av antalet lagförda grova kvinnofridskränkningsbrott. Detta tycks justerat från och med 2015. Av dessa skäl har Brå i denna rapport i stället valt att använda sig av ett annat mått på antalet lagförda brott avseende grov kvinno-fridskränkning, nämligen antalet domar där grov kvinnofridskränkning förekom-mer minst en gång, antingen som huvudbrott eller som bibrott. Det innebär en liten underskattning i den mån det faktiskt förekommer domar med fera separata brottsserier som dömts som fera grova kvinnofridskränkningar, men dessa torde som sagt utgöra en mycket liten del. I de allra festa domar förekommer endast ett fall av grov kvinnofridskränkning, antingen som huvudbrott eller som bibrott.
Måttet torde därför väl spegla antalet lagförda brott avseende grov kvinno-fridskränkning.
Figur 26. Andel domar med minst en grov kvinnofridskränkning (huvudbrott eller bibrott) i relation till antalet anmälda brott, respektive personuppklarade brott avseende grov kvinnofridskränkning (i princip åtalsbeslut). 1999–2017.
Procent 70 60 50 40 30 20 10 0
99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 Andel av uppklarade brott Andel av anmälda brott
Källa: Kriminalstatistiken.
Som fgur 26 visar skedde en kraftig ökning av andelen fällande domar i relation till uppklarade brott under perioden även fram till 2005. I linje med de resultat som framkommit i avsnittet Per-sonuppklaringen sannolikt överskattad de tidiga åren och mins-kar inte så kraftigt, är detta dock sannolikt en underskattning av fällandegraden under de tidiga åren. Som framkommit tidigare är det sannolikt en relativt stor del av de registrerade åtalsbeslu
ten i misstankeregistret som egentligen avser åtal på underbrott under åren före 2007. I de fall domstolen sedan dömt för dessa, registreras den fällande domen på respektive underbrott, och inte som en fällande dom för grov kvinnofridskränkning. Om ungefär en tredjedel av åtalsbesluten dessa år ”egentligen” är fattade på underbrott och skulle räknas bort, skulle andelen fällande domar för grov kvinnofridskränkning bli högre. Det är dock möjligt att det de första åren efter införandet av grov kvinnofridskränkning rådde mindre samsyn och större osäkerhet kring vad som då krävdes för fällande dom, och att en del av den låga nivån också förklaras av detta.
Om man ser till perioden från 2005 och framåt har andelen fällande domar i relation till uppklarade brott legat på en mer rimlig nivå, och ökar från 48 procent till 57 procent 2017. I relation till andra brott är detta dock att betrakta som en relativt låg fällandegrad. När det gäller grov kvinnofridskränkning är det dock inte ovanligt att åklagaren har stämt för grov kvinno
fridskränkning, men domstolen dömer för ett eller fera under
brott. Det syns inte utifrån kriminalstatistiken hur många fall detta rör, däremot har fällandegraden kartlagts även utifrån de stämningsansökningar och domar som samlats in inom ramen för studien. Dessa rör då endast de fyra undersökningsåren 2004,
2008, 2012 och 2016. I omkring en tredjedel av fallen i detta material där åklagaren i stämningsansökan yrkat på grov kvin
nofridskränkning, har tingsrätten dömt för enskilda underbrott.
Andelen var som störst 2004 och 2016 då 38 procent av åtalen med grov kvinnofridskränkning dömdes som underbrott.
Figur 27. Andel där tingsrätten har dömt för grov kvinnofridskränkning (GKFK), underbrott till grov kvinnofridskränkning, grov fridskränkning (GFK), olaga förföljelse eller frikänt den åtalade, bland de stämningsansökningar där åklagaren åtalat för grov kvinnofridskränkning. Undersökningsåren 2004, 2008, 2012 och 2016.
Procent 80
60
40
20
0
2004 2008 2012 2016
GKFK Underbrott till GKFK Frikänns GFK Olaga förföljelse Källa: Kodade stämningsansökningar och domar.
Om man gör en uppskattning av hur stor andel av åtalen med grov kvinnofridskränkning som leder till fällande dom, oavsett om tingsrätten fäller för grov kvinnofridskränkning eller för ett eller fera underbrott, hamnar fällandegraden på mellan 80 och 90 procent under perioden 2005–2017.98
Som fgur 27 visar, minskar fällandegraden för grov kvinno
fridskränkning i de insamlade domarna mellan 2008 och 2016, vilket skiljer sig från redovisningen av fällandegraden som tagits fram utifrån kriminalstatistiken ovan. Påpekas bör dock att domarna är ett urval från fyra enskilda år, och i det materia
let följs specifka stämningsansökningar fram till dom, oavsett vilket år domen vann laga kraft. Året för redovisningen baseras på året för åtalsbeslutet. Beräkningen utifrån kriminalstatisti
ken baseras i stället på det totala antalet åtalsbeslut som fattats under ett år i relation till det totala antalet fällande domar som vunnit laga kraft under samma år. Diskrepanser mellan enskilda år kan därför uppstå mellan dessa två olika datakällor. Det kan också fnnas skillnader som beror på olika villkor för uttaget från
98 Skattningen har gjorts utifrån resultaten i de kodade stämningsansökningarna och domarna, där omkring en tredjedel av åtalen resulterade i att tingsrätten fäll-de för ett eller fera unfäll-derbrott. En tredjefäll-del av antalet åtalsbeslut i uppklarings-statistiken har lagts till antalet domar med minst en grov kvinnofridskränkning respektive år, därefter har antalet fällande domar delats med antalet åtalsbeslut.
misstankeregistret samt brytpunkter i tid för vilka ärenden som räknas med i den offciella kriminalstatistiken respektive i det datauttag som gjorts från misstankeregistret. När det gäller den övergripande trenden för fällandegraden över tid, är sannolikt beräkningen utifrån kriminalstatistiken mer relevant som mått på utvecklingen.
Att åtalen i viss ökande grad under perioden 2005–2017 leder till fällande dom, skulle kunna förstås utifrån en utveckling av rätts
praxis mot allt säkrare åtal som en följd av ökad samsyn kring vad som krävs för en fällande dom, och en anpassning av åtalen utifrån höjda beviskrav. Dessa aspekter behandlas nedan.