Brottet grov fridskränkning ingår liksom grov kvinnofridskränk
ning i brottsbalken 4:4a och utgör bestämmelsens första stycke, medan grov kvinnofridskränkning utgör det andra stycket. Det som skiljer grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning åt är vilken krets av personer som brottet riktar sig mot. Medan grov fridskränkning utgörs av brott som riktar sig mot närstå-ende eller tidigare närstånärstå-ende person rör grov kvinnofridskränk
ning specifkt brott som har begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har sammanbott tillsammans med under äktenskapsliknande förhål-landen70. Grov fridskränkning tar främst sikte på brott där det är en kvinna som utsätter en man som hon har eller har haft ett för
hållande med, brott som sker i samkönade parförhållanden, samt brott som sker i andra typer av närstående relationer, typiskt sett förälder–barn71, syskon eller andra nära släktingar. För brott som sker inom dessa konstellationer fnns det ingen överlappningspro
blematik med grov kvinnofridskränkning, och därför fnns inte heller några överfyttningseffekter att förvänta sig.
En viss gränsdragningsproblematik, som skulle kunna leda till överfyttningar mellan de två fridskränkningsbrotten, skulle däremot kunna fnnas i fall där en man utsätter en kvinna som han har en fast relation med men där paret endast bott ihop en kortare eller osammanhängande tidsperiod. I dessa fall möter inte paret kriteriet om äktenskap eller samboskap under äkten
skapsliknande förhållanden och frågan är då hur dessa fall ska bedömas rättsligt. Av särskild betydelse för denna fråga är ett avgörande från Högsta domstolen (HD) från år 2004 (NJA 2004 s. 97) där HD kommer fram att även om brott som sker av en man mot en kvinna särregleras genom grov kvinnofridskränkning kan dessa fall även bedömas som grov fridskränkning. Andersson (2016, sid. 164) menar att HDdomen innebär att ”ett inte obe
tydligt antal fall där män begår brott mot en kvinna kommer att bedömas enligt första stycket”, som avser grov fridskränkning.
70 Med ”sammanboende under äktenskapsliknande förhållanden” avses samma förhållanden som tas upp i lag (1987:232) om sambors gemensamma hem.
Enligt första paragrafen i denna lag är sambor två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
71 Av förarbetena till grov fridskränkning framgår att även barn till den som gärningspersonen bor tillsammans med ska betraktas som närstående, vilket innebär att även styvföräldrar generellt inkluderas i bestämmelsen. För att räknas som styvförälder ska emellertid den vuxna ha ”en del i och ett infytande över barnets omvårdnad och fostran” (Andersson 2016, sid. 176). Det medför att en vuxen som bor med barnet stadigvarande kan betraktas som närstående men inte alltid gör det.
Det är samtidigt rimligt att anta att överfyttningseffekten av denna dom kom den närmaste tiden efter år 2004, det vill säga när fallen med grov kvinnofridskränkning fortfarande ökade i såväl polisanmälningar som domar. Även om det är möjligt att ärendena med grov kvinnofridskränkning skulle ha ökat ännu mer under denna period om rättspraxis utvecklats på ett annat sätt, är det osannolikt att denna förändring kan förklara någon större del av nedgången i polisanmälda och dömda ärenden av grov kvinnofridskränkning från år 2008 och framåt. De inter
vjuer som Brå har gjort med poliser, åklagare, målsägandebi
träden och domare tyder på en relativt klar uppdelning mellan vilka ärenden som ska räknas som grov fridskränkning respektive grov kvinnofridskränkning. I relation till den gränsdragnings
problematik som diskuterats ovan, visar intervjuerna att frågan om paret bor ihop eller inte är den dominerande för om rubrice
ringen blir grov kvinnofridskränkning eller grov fridskränkning.
Vidare utgörs majoriteten av anmälningarna avseende grov fridskränkning av brott mot barn.72 Grov fridskränkning mot kvinna 18 år eller äldre utgör mellan 13 och 23 procent av anmälningarna avseende grov fridskränkning under perio
den 2009–2017. Denna del av anmälningarna innefattar dock även brott mot kvinnor i samkönade relationer, samt brott av/
mot vuxna barn och andra närstående släktingar. En eventuell överfyttningseffekt från grov kvinnofridskränkning är alltså endast aktuell i en del av de grova fridskränkningsbrotten mot kvinna över 18 år. Under perioden 2009–2017 minskade antalet anmälda grova fridskränkningar mot kvinna över 18 år, från som mest 325 anmälningar 2010 till 213 anmälningar 2017.
Utvecklingen ser alltså relativt likartad ut som den för grov kvin
nofridskränkning under samma period. Även om man räknar med att samtliga av anmälningarna om grov fridskränkning mot kvinna 18 år eller äldre skulle ha registrerats som grov kvinno
fridskränkning, vilket alltså är en klar överskattning, förändras inte utvecklingen nämnvärt för antalet anmälningar med grov kvinnofridskränkning.
72 Åtminstone är det den bild som framkommer efter år 2009 då kriminalstatistiken för grov fridskränkning fnns uppdelad på kön och ålder.
Figur 16. Antal anmälda brott med grov fridskränkning, totalt samt varav mot barn under 18 år, mot kvinna 18 år eller äldre samt mot man 18 år eller äldre.
1999-2017.
Antal 2 500
2 000
1 500
1 000
500
0
Grov fridskränkning Varav mot barn under 18 år Varav mot kvinna 18 år eller äldre Varav mot man18 år eller äldre
99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17
Källa: Kriminalstatistiken.
Vidare är omrubriceringar mellan grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning under polisutredningens gång ovanliga. Av alla brott/brottsmisstankar i det insamlade misstankematerialet som inledningsvis registrerades som grov kvinnofridskränkning, var det mellan 0,3 och 1,4 procent som vid slutligt beslut var rubricerade som grov fridskränkning. Av dem som var rubri
cerade som grov kvinnofridskränkning vid slutligt beslut hade mellan 0,3 och 2,4 procent startat som grov fridskränkning. Det är dock något vanligare 2012 och 2016 än de tidigare åren. Det är alltså något vanligare att brottsmisstankar omrubriceras från grov fridskränkning till grov kvinnofridskränkning. Det handlar dock endast om mellan 6 och 36 brottsmisstankar respektive år som omrubriceras åt något håll.
Sammanfattningsvis torde inte någon betydande del av minsk
ningen i grov kvinnofridskränkning förklaras av överfyttnings
effekter till grov fridskränkning, även om HD:s avgörande från år 2004 innebär att brott som begås av en man mot en kvinna inom ett parförhållande kan inkluderas i rubriceringen grov fridskränkning.
Minskningen av
personuppklaringen
Den andra av studiens tre huvudfrågor är att belysa varför personuppklaringen för grov kvinnofridskränkning minskat efter 2004, vilket är fokus i detta kapitel. Med personuppklaring menas att brottet får ett åtalsbeslut, ett beslut om åtalsunder
låtelse eller ett strafföreläggande. När det gäller grov kvinno
fridskränkning är det mycket ovanligt med åtalsunderlåtelser och strafförelägganden, och personuppklaringen handlar därför i stort sett om åtalsbeslut. Personuppklaringsprocenten är andelen av de anmälda brotten som får ett personuppklarande beslut – för grov kvinnofridskränkning alltså i princip andelen av de anmälda brotten som går till åtal.73
I fgur 17 nedan visas utvecklingen för antalet anmälda brott avseende grov kvinnofridskränkning, antalet personuppkla
rade brott och personuppklaringsprocenten. Andelen brott som personuppklarades steg de första åren efter att grov kvin
nofridskränkning infördes 1998. Som högst var personuppkla
ringsprocenten åren 2003 och 2004, då nästan 40 procent av de anmälda brotten gick till åtal. Antalet anmälda brott fortsatte därefter att öka, medan antalet brott som personuppklarades låg relativt stilla under åren 2004–2008. Från 2009 och framåt mins
kade såväl de anmälda brotten som antalet personuppklarade brott, men antalet personuppklarade brott minskade mer (minsk
ning med 66 procent mellan 2008 och 2017) än anmälda brott (minskning med 29 procent mellan 2008 och 2017) vilket gör att personuppklaringsprocenten minskade (se fgur 17). Totalt sett har andelen personuppklarade brott avseende grov kvin
73 Från och med redovisningsåret 2014 ersattes den tidigare statistiken över upp-klarade brott med statistiken över handlagda brott. I den nya statistiken beräknas personuppklaringsprocenten i relation till antalet handlagda brott under året.
För att kunna redovisa statistik även för åren före 2014, används här det gamla måttet på personuppklaringsprocenten för hela perioden 1999-2017, nämligen antalet personuppklarade brott i relation till anmälda brott under året. Skillnaden i personuppklaringsprocent är för de festa brott i praktiken mycket liten mellan de två beräkningssätten.
nofridskränkning minskat i förhållande till de anmälda brotten ända sedan början av 2000talet och har halverats sedan 2004.
2017 personuppklarades 16 procent av de anmälda brotten rörande grov kvinnofridskränkning.
Figur 17. Antal anmälda brott avseende grov kvinnofridskränkning totalt, antal personuppklarade brott avseende grov kvinnofridskränkning samt personupp-klaringsprocenten för grov kvinnofridskränkning (höger y-axel). 1999–2017.
Antal Procent
3 000
2 500
2 000
1 500
1000
500
0 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17 60
50
40
30
20
10
0
Anmälda brott Personuppklarade brott Personuppklaringsprocent (höger y-axel)
Källa: Kriminalstatistiken.
Den absolut vanligaste nedläggningsgrunden för brott avseende grov kvinnofridskränkning är att brott ej kan styrkas eller att det fnns bevisproblem. 70–77 procent av brottsmisstankarna i studiens misstankematerial med ett nedläggningsbeslut som grov kvinnofridskränkning, lades ner på dessa grunder de fyra under
sökningsåren. 2016 var det också relativt vanligt att brottsmiss
tanken om grov kvinnofridskränkning lades ner med hänvisning till att det inte fanns anledning att fullfölja förundersökningen (18 procent bland dem med nedläggningsbeslut).
Utvecklingen av personuppklaringen för grov kvinnofridskränk
ning i de olika polisregionerna följer i det stora hela samma mönster som personuppklaringen i landet i stort. Från 2004 och framåt fnns en minskande trend i alla sju polisregionerna (se fgur 18).
Figur 18. Personuppklaringsprocenten för grov kvinnofridskränkning, uppdelat på landets sju polisregioner samt för landet som helhet. 1999–2017.74
Procent Procent
100 100
80 80
60 60
40 40
20 20
0 0
Region Mitt Region Öst Region Bergslagen Region Nord Riket 99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17
Region Stockholm Region Väst Region Syd Riket
99 00 01 02 03 04 05 06 07 08 09 10 11 12 13 14 15 16 17
Källa: Kriminalstatistiken.
Även om det generella mönstret med en minskande personupp
klaring gäller för samtliga regioner, fnns också relativt stora skillnader mellan regionerna, framför allt under de första åren efter lagens införande. Det var de första åren också större varia
tion i personuppklaringen mellan enskilda år. Från omkring 2005 och framåt har dock de olika regionerna närmat sig varandra och landets genomsnitt, och tycks därmed gå mot en mer enhetlig praxis. I några av de intervjuer som genomförts inom ramen för studien beskrev de intervjuade att man under perioden strax efter brottets införande gjorde särskilda satsningar inom polis och åklagarmyndigheterna för att få upp uppklaringsprocenten för våld i nära relationer. På några platser pratade man även om att det fanns ett slags bas av gamla ärenden med exempelvis åter
kommande par, som man då relativt enkelt kunde föra till åtal med hjälp av den nya lagstiftningen. Dessa erfarenheter går i linje med de regionala variationer som syns i kriminalstatistiken de första åren efter införandet av grov kvinnofridskränkning.
74 Fram till 2014 kan statistiken tas fram på länsnivå. Från och med 2015 (i sam-band med att de 21 länspolismyndigheterna slogs ihop till en polismyndighet) redovisas statistiken inte längre på länsnivå utan i stället per polisregion. Av den anledningen har länsstatistiken här slagits ihop till regioner även för perioden 1999–2014 för att kunna jämföras med perioden därefter.