5. ANALYS
5.6 Övergripande analys av materialet
Analysen av de olika figurerna var för sig visar att fokus ligger på lokala problem som ska lösas lokalt samt bidra till en bättre levnadsstandard för människorna och naturen i Norra Djurgårdsstaden. Detta ställer sig emot antagandet som författarna Wickenberg, Nilsson och Steneroth Sillén (2004:356-357) lyfter fram angående stadens miljöproblem som har övergått från lokala till globala problem och överskrider gränserna mellan stad och land, vilket i sin tur har lett till att en geografisk samt ekologiskt helhetssyn krävs för att lösa de problem som har uppstått. Författarna menar att denna utveckling har lett till ett synsätt som handlar om hur staden ska förenas med tankar kring ekologiskt modernisering. En ytterligare aspekt av stadens och samhällets ekologiska moderniseringen som författarna lyfter fram är hur miljömedvetande och hållbarhet har kommersialiserats (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:358 se Hultman 2002). Författarna menar att teknik och miljö har förts samman till en hybrid som stavas framtid och att miljö och hållbarhet handlar om en design- och upplevelsedimension samt att ekologi och ekonomi glider samman. De menar att detta är ett tecken på att naturen är ständigt närvarande och stadens ekologiska modernisering är en samhällsprocess som på nya sätt synliggör naturen (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:358). Detta leder mig in på min första frågeställning; Hur framställs begreppet
hållbarhet i Norra Djurgårdsstadens program för hållbar stadsutveckling? Analysen av mitt material visar att begreppet hållbarhet framställs i en kontext av teknik, utveckling och modernisering som grundar sig i människans behov och vad hen behöver av naturen i en stad för att leva, arbeta och vistas i. Norra Djurgårdsstaden framställer begreppet utifrån de tre olika dimensionerna i olika kontexter och sammanhang, men vid en närmare analys är ’det hållbara’ i grund och botten till för människan oavsett i vilken kontext som begreppet kommuniceras. Hedenfelt (2013:27) tar upp ett mer filosofiskt perspektiv på frågan om det ens går att avgränsa städerna från varandra när det studeras ur ett hållbarhetsperspektiv. Detta med argumentet att städerna utgör noder för de resurser som flödar genom samhället och där de flesta städer på ett eller annat sätt är helt beroende av omvärlden. Författaren menar att om städer skulle definieras som det område som de påverkar eller påverkas av skulle städerna smälta samman genom ett nätverk som täcker så gott som hela jorden. Författaren menar att detta ger en ytterligare förståelse för att en stads hållbarhetsarbete inte endast kan gälla inom de geografiska gränserna utan även måste omfatta relationen till omvärlden.
Vidare analys visar att begreppet hållbarhet i kontexten av detta program gör det svårt att titta på den ekologiska hållbarheten utan att att även analysera den sociala dimensionen av
hållbarhet. Detta kan understrykas med argumentet att den ekologiska hållbarheten är tät sammanlänkad med den sociala då människans samhälle är beroende av naturen och de
aktiviteter som förekommer i samhället påverkar naturen, och som i sin tur påverkar samhället (Hedenfelt 2013:20). Detta leder mig in på min andra frågeställning; Vilken roll spelar
naturen i förhållande till staden och människan utifrån programmet? Även fast naturen är i fokus är människan alltid återkommande och ledande även när det handlar om de ekologiska perspektivet. Vidare analys av materialet visar på att begreppet hållbarhet är så pass
normaliserat att även delar av detta program som bygger på hållbarhet och där begreppet syns tydligt i språklig samt i visuella bilder eller andra visuella inslag inte kan hålla en röd tråd i vad begreppet betyder enligt de olika dimensionerna. Begreppet skiftar i betydelse, tyngd och riktning beroende av dess kontext och vem det riktar sig mot, alltså om det är naturen som är i fokus eller människan. Detta kan styrkas med Michelsen & Godemanns (2011:94) argument om att det breda erkännanandet av hållbar utveckling har lett till en normalisering av
begreppet och att miljömålen i allmänhet diskuteras på ett pragmatiskt sätt. Detta menar författarna beror på att moraliseringen av miljöfrågor har lett till en normalisering av dessa frågor vilket i sin tur medför att diskursen om hållbarhet har blivit paradoxal. Författarna menar att ju mer människor i olika sammanhang som pratar om begreppet, desto mindre kan det uppmärksammas eller skapa incitament för förändring (Michelsen & Godemann 2011:94). Det faktum att en stor del av dagens miljöproblem går att hämta från städernas tillväxt har bland annat lett till att städerna ur ett ekologiskt perspektiv har skapat nya miljöproblem som inte existerade innan den omfattande tillväxten av städer. I det moderna samhället och då framförallt i städerna har omsättningen av resurser ökat kraftigt och koncentrerats till de allt mer utbredda städerna, vilket är en bidragande faktor till många av miljöproblemen idag (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:338-339). Detta leder mig in på problemet med att den konsumtion som sker i städerna inte räknas in i den ’hållbara ramen’ av staden. De som har råd att bo eller företag som har råd att etablera sig i Norra Djurgårdsstaden har troligtvis en hög inkomst samt en god ekonomi med hög avkastningen med tanke på de höga hyrorna samt bostadskostnaderna i stadsdelen. Detta leder mig in på problematiken med att dessa människor troligtvis har möjlighet till en hög konsumtion. Hedenfelt (2013:35) tar upp detta och menar att en stor del av de utmaningar som finns inom hållbar stadsutveckling är att fler människor med högre krav på levnadsstandard orsakar tryck på ekosystem och på sociala
system, vilket orsakar en högre resursförbrukning genom ökad konsumtion. Konsumtion och produktion orsakar utsläpp av växthusgaser, spridning av gifter, ökade mängder avfall och många andra föroreningar som påverkar både de ekologiska, sociala och ekonomiska systemen negativt i en ohållbar riktning. En annan viktig aspekt är att konsumtion som koncentreras i resursstarka och tätbefolkade städer orsakar sämre livsmiljöer för naturliga ekosystem, samtidigt som produktionen sker i andra urbaniserade mer resurssvaga områden med sociala orättvisor och dåliga livsmiljöer (Hedenfelt 2013:35).
Det som även tycks framgå i analysen av materialet är att programmet för Norra
Djurgårdsstaden handlar om en vision, en vision om en modern, attraktiv och hållbar stadsdel, som ska visa vägen för andra stadsdelar att bli just hållbara. Detta kan speglas i det antagande om att städernas utveckling styrs av ett flertal idekomplex som bildar ramar för lokala aktörer att agera utifrån vilket sedan ger avtryck i dessa visioner. Som en följd av människors ökade medvetenhet om klimathotet ingår nu även kraftfulla klimatåtaganden och
hållbarhetsstrategier i dessa visioner och ramar. Den storskaliga urbaniseringen och behovet av systemlösningar har gjort hållbara städer till ett växande affärsområde där allt fler aktörer etablerar sig (Delegationen för hållbara städer 2011:17). Denna vision om att visa vägen för hållbar stadsplanering samt att vara en stadsdel i ”världsklass” går att applicera på aspekten om att dagens miljöproblem kopplat till städer och problematiken kring att ifrågasätta ett etablerat synsätt, vilket leder till att nya alternativa lösningar växer fram. Detta i sin tur skapar motsättningar inom miljökrisen mellan alternativa paradigm, som skiljer sig mellan tekniska samt materiella lösningar, men påvisar även skillnader i världsbilder beträffande ekonomi, natursyn och demokrati (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:342 se Svedin 1992, FRN 1998:17). Det som sker är att de dominerade synsättet får ett tolkningsföreträde och kan därmed förklara vissa skeenden och även presentera lösningar. Detta kan tyckas paradoxalt då flera av de system som har löst problem under en tidsperiod har skapat nya problem senare (Wickenberg, Nilsson & Steneroth Sillén 2004:341).
Detta leder mig in på den kritiska diskursanalysen där teorier och metoder används för att just problematisera samt undersöka relationer mellan diskursiv praktik samt social och kulturell utveckling i olika sociala sammanhang. Genom att applicera Faircloughs modell på det valda materialet framstår materialet som produktionen samt konsumtionen av hela programmet, vilket bidrar till att konstituera den sociala världen. Texten produceras av Stockholms stad och konsumeras av den som väljer att läsa eller betrakta programmet, vilket avgränsar den
diskursiva praktiken till ett mer eller mindre aktivt val. Norra Djurgårdsstadens program bidrar till den sociala praktik som konstituerar den sociala världen, sociala identiteter samt relationer (Winther Jørgensen & Phillips 2000:67). Enligt Faircloughs teori formas dessa sociala praktiker av sociala strukturer och maktrelationer i vardagen, vilket människor ofta inte är medvetna om (Winther Jørgensen & Phillips 2000:72). Materialet skapar
konstruktioner av vad som är och borde vara en hållbar stadsdel samt för vem, vad eller vilka denna stadsdel är hållbar. Detta görs genom språklig text, visuell bild som både är fotografier men även animerade bilder samt andra visuella inslag. Analysen av materialet skulle kunna visa att hållbarhet enligt Norra Djurgårdsstaden anspelar på hur naturen kan används för att skapa en attraktiv, utvecklad, innovativ stadsdel där naturen används för att skapa ekologisk hållbarhet som är hållbar för naturen men som är till för människan. Naturen ska vara hållbar, så att den kan nyttjas av människan och bidra till en hög levnadsstandard, vackra miljöer, rekreation samt en stadsdel med en ’grön profil’, men där det ’gröna’ i grund och botten bidrar till människans behov och längtan till naturen. Detta leder vidare till en ytterligare tolkningen om att de övriga dimensionerna av hållbarhet glöms bort. Hållbarhet i kontexten av Norra Djurgårdsstaden fokuserar på här och nu, men i själva verket är det svårt eller till och med omöjligt att dra dessa ’nutida gränser’ eftersom de tre dimensionerna av begreppet samt länkarna mellan dom måste vara hållbara samtidigt för att utvecklingen ska kunna ses som just hållbar (Hedenfelt 2013:14). Hållbarhet är en enormt nätverk som gränsar till både nutid, dåtid och framtid. Andra dimensioner och framtiden glöms bort när hållbarheten endast är fokuserad på nutid och inom en geografisk gräns, vilket i detta fall handlar om de som lever, arbetar eller vistas inom Norra Djurgårdsstaden.