• No results found

6. Sammanställande analys

6.2 Övergripande analys

I vissa fall kan revisorerna ha svårt att ifrågasätta ledningens värdering då denna bygger på subjektiva antaganden och bedömningar. I dessa värderingar finns det inte alltid en rätt eller felaktig värdering utan det kan finnas ett helt spann av rätta värderingar. Eftersom det rör sig om svårverifierade tillgångar får revisorerna se till att de till slut hamnar inom detta spann. Ett problem som kan uppstå när de ska göra värderingen är hur mycket revisionsbevis de behöver samla in. Det framstår som att revisorerna kan uppleva det som svårt att avgöra hur mycket

120 revisionsbevis de ska samla in. Allmänheten förväntar sig exempelvis att allt ska vara helt rätt, även på kronan, men detta är givetvis inte möjligt då det skulle vara både praktiskt och ekonomiskt ogenomförbart. Sen har vi god revisionssed, som de ska förhålla sig efter, som säger att de ska samla in tillräckligt tills att de känner att de kan uttala sig om värderingen (FAR SRS Revision, 2009), därmed blir det en subjektiv bedömning om hur mycket

revisionsbevis de behöver samla in. Trots att det nu är god revisionssed som revisorerna ska följa, som i sig är subjektiv då revisorerna ska samla in den mängd bevis tills de känner sig trygga, har det framgått från respondenterna att bedömningen av omfattningen av

revisionsbevis kan försvåras ytterligare av allmänhetens höga förväntningar och kanske främst medias roll. Detta har visat sig i undersökningen kunnat leda till en granskning av vissa poster som är betydligt mer noggrann än vad som faktiskt hade behövts. Det ska dock

tilläggas att det har framgått av respondenterna att det främst handlar om ersättningsnoterna som blir ”övergranskade” och inte finansiella instrument men vi tror även att dessa, till följd av de senaste bankskandalerna som uppdagats i media, kan komma att blir noggrannare granskade. Att revisorer gör sin övergranskning verkar inte vara p.g.a. att de vill vara snälla och bemöta allmänhetens förväntningar utan för att de vill undvika dålig publicitet i media.

Om en revisor skulle få dålig publicitet i media skulle det drabbar både revisorn och dennes byrå och därför är det viktigt att man har ett bra rykte. Ryktet och förtroendet är ju väldigt viktigt för revisorerna (Plaats, 2000; Öhman, 2004). Respondent 6 tar upp att dennes

bilförsäljare bytte revisor enbart för att de hade samma revisor som var inblandad i en av de senaste skandalerna och detta påvisar hur viktigt ryktet är för den enskilda revisorn.

Respondent 1 tar även upp att på de uppdrag där det finns en högre risk för att någonting ska gå fel kontrollerar andra partnerkollegor respondentens arbete för att deras byrå inte ska få badwill.

Då det är en svårverifierad tillgång kan det uppstå förhandlingar eftersom det finns ett spann av värden som kan anses vara rätta. Då kan det uppstå en förhandlingssituation mellan revisorn och klienten där revisorn kan förhandla ner felet så att det kommer under

väsentlighetsbeloppet och behöver således inte anteckna det i revisionsberättelsen. Denna förhandling verkar inte i någon större utsträckning grunda sig i att det föreligger ekonomiska incitament hos revisorn utan att det är svårt att samla in tillräckliga revisionsbevis för att kunna motsätta sig klienten. Respondenterna säger att om klienten använder en parameter i en modell med exempelvis ett högre värde än vad de själva hade använt är det inte säkert att det är fel för det. Om klienten har en bra dokumentation och argument för sin parameter kan

121 revisorn bli tvungen att ge med sig för klientens värdering även om revisorns expert inte har kommit fram till samma resultat. Även om det inte framstår som att denna

förhandlingssituation i någon större utsträckning grundar sig i ekonomiska incitament tror vi dock att denna förhandlingssituation som uppstår kan vara ett smidigt sätt för revisorerna att undvika att reta upp ledningen när de inte är överens. Framför allt när det handlar om

auktoritära och förtroendeingivande klienter där revisorn behöver ha mer revisionsbevis för att motsätta sig. Inget noterat bolag vill ju ha en anmärkning i revisionsberättelsen varvid de med största sannolikhet skulle göra de ändringar som revisorn anser behövs om revisorn bara stod på sig tillräckligt mycket. En annan aspekt är att respondenterna påpekar att många större bolag vill ha en så pass bra finansiell rapportering som möjligt och borde därmed lyssna på revisorns och dennes experts bedömning. De respondenter som uteslutande jobbar med finansiella bolag uttrycker detta i större utsträckning än de övriga respondenterna och detta kan bero på att det är svåra och komplicerade värderingar samt att om de är fel kan de bli väldigt stora variationer och därmed kanske företagsledningen i finansiella företag är mer noggranna med att det ska vara rätt.

Vi trodde initialt att konsultuppdragen skulle ha en större påverkan på respondenternas ersättning och att de därmed skulle ha stora ekonomiska incitament till att inte motsätta sig klienten. Litteraturen tar även upp att revisorer kan sparkas från sina uppdrag om de inte levererar en gynnsam revision men dessa två aspekter har inte framkommit i någon större grad under intervjuerna. Att konsultuppdragens betydelse inte varit så stor för respondenterna har exempelvis motiverats av ett par respondenter att det i Sverige råder relativt liten andel konsultuppdrag i jämförelse med andra länder. Detta ter sig som en rimlig förklaring men en invändning mot detta skulle kunna vara att respondenterna vill tona ner konsultarvodenas betydelse. Det var många svävande svar angående hur deras ersättning påverkas av enskilda klienter men det framstår ändå som att de påverkas av hur mycket de drar in och speciellt bland de som är partner. De som är partner påverkas i större grad av hur mycket ”de drar in”

till byrån. Alla partners i vår undersökning har väldigt starka beskrivningar av hur hård konkurrensen är på marknaden, exempelvis att den är ”stentuff” och ”de är bara de där u-länderna som har lägre pris på revision än i Sverige”. Då revisionsarvodena uppenbarligen verkar väldigt prispressade enligt respondenterna nämner ingen att konsultarvodena skulle vara utsatta för samma prispress. Detta skulle kunna tolkas som om att konsultarvodena ändå är mer lönsamma och borde därför påverka revisorernas ersättning positivt, åtminstone om revisorn befinner sig på partnernivå och således tar del av revisionsbyråns vinst.

122 Som tidigare nämnt är område om värderingar väldigt svårt och komplicerat och även de som anses vara experter får ta hjälp om de behöver göra någon djupgående analys. Revisorn saknar den kunskap som krävs vid dessa frågor och måste ta hjälp av sina interna experter. Att

revisorn själv inte besitter den kunskap som krävs borde inte i sig utgöra något problem då samtliga Big four byråer verkar ha all den kunskap som behövs inom byrån. Detta kan vara en förklaring till att det nästan enbart är Big four byråer som har de noterade bolagen som

klienter då det är höga inträdesbarriärer och det krävs personer med extraordinär kompetens för värdering av finansiella instrument som saknar marknadsvärde. Bara för att kunna göra en rimlighetsbedömning av värderingarna som saknar marknadsvärde ter det sig som att endast de specialinriktade revisorerna klarar av det varvid det är svårt att begära att gemene revisor ska kunna göra det. Återigen framgår det att revisorns bristande kunskap inte utgör något problem då revisorn får hjälp av interna experter utan den stora problematiken vid

värderingsfrågorna ter sig vara, som tidigare nämnt, att det inte alltid finns ett rätt svar utan ett helt spann av rätta svar. Dock så måste revisorn förstå expertens värdering och kan därmed inte bara ta värderingen rakt av utan måste förstå hur experten kom fram till den värderingen.

Detta påvisar igen hur komplexa bedömningar det är om det måste vara en specialinriktad revisor bara för att kunna göra en rimlighetsbedömning.

Det har framgått av respondenterna att redovisningen och regelverken uppfattas som

problematiska. Detta uppfattas som svårt och ibland lika svårt som själva värderingsarbetet i sig. Det är viktigt att företagen redovisar rätt när de har gjort värderingen eftersom

redovisningen och värderingen går ”hand i hand” och för att det ska bli rätt i slutändan måste både redovisningen och värderingen vara korrekta. Respondent 9, värderingsexperten, säger exempelvis att när ett instrument har värderats så ska vissa antaganden etc. inte vara med i den slutliga redovisningen. Vilka parametrar som det handlar om ter sig svårt för en revisor att själv ha kunskap om varvid byråerna har speciella avdelningar med redovisningsexperter som tar hand om denna typ av problematik.

Vi har identifierat ett antal faktorer som verkar ha en inverkan på vad respondenterna anser när det gäller värdering av finansiella instrument som saknar marknadsvärde. Dessa tre faktorer är partnerskap, inriktning och erfarenhet. Partnerskapets inverkan har visat sig tydligt i konkurrensfrågan då de som var partner uttryckte sig betydligt starkare än övriga

respondenter. Detta tror vi beror på att de har större ekonomiska känningar av konkurrensen

123 än övriga då de har en tydligare koppling mellan deras ersättning och byråns totala vinst. Det skulle också kunna beror på att det är partners i större utsträckning som är involverade i offertupphandlingar. De respondenter som var partner upplevde vi som mer öppna i sina svar och verkade vara mer intresserade av våra frågor än de övriga respondenterna. De som är partner upplevde vi också hade bättre motiveringar till sina svar än övriga. Den andra faktorn, inriktning, upplevde vi spelade en stor roll på respondenternas kunskapsnivå i frågan om värdering av finansiella instrument utan marknadsvärden. Dessa var i huvudsak de enda som upplevdes ha koll på de tekniska termerna och som kunde göra en rimlighetsbedömning av värderingarna. Det ter sig dock inte speciellt underligt då de övriga respondenterna inte stöter på dessa frågor i samma utsträckning. Den sista faktorn, erfarenhet, verkar ha en inverkan när det kommer till insamling av revisionsbevis. Vår uppfattning utifrån respondenternas svar är att ju mer erfarenhet en revisor har desto mindre bevis verkar de behöva samla in och att de

”känner på sig” när de har tillräckligt mycket. Dessa faktorer, partnerskap och erfarenhet, skulle kunna ses var sammankopplade då Persson et al (2008) säger att det enbart är erfarna revisorer som blir partner.

I problembakgrunden i kapitel 1 tog vi upp bankskandalerna i HQ Bank och Carnegie samt att det är svårt att avgöra om revisionen varit misskött eller inte. Dan Brännström

(danbrannstrom.se), generalsekreterare på FAR, tar upp på sin personliga hemsida att i HQ skandalens fall kan det vara svårt att säga vilken part som gjort fel då båda kan ha rätt beroende på vilka antaganden som gjorts. Han anser att verkligt värde är ett illa valt begrepp och borde kanske istället kallas för ”möjligt värde”. Våra resultat i denna undersökning bekräftar till stor del detta. Det går inte alltid att säga om revisorn värderat rätt eller fel utan snarare bara om det är rimligt. Vad som verkade rimligt vid en tidpunkt behöver

nödvändigtvis inte stämma ett halvår senare. Likaså när det kommer till revisionsbevisen så finns det ingen fast mall att utgå från utan handlar om en subjektiv bedömning som är

situationsberoende. Att göra ett vattentätt regelsystem som hindrar alla typer av skandaler från att uppstå framstår mer som en utopi än som en rimlig målsättning. Däremot kan man ta lärdom av skandalerna och resultaten i denna uppsats för att försöka minska riskerna för framtida skandaler.

124

Related documents