• No results found

I uppföljningen rapporteras olika typer av hinder för genomförandet av delaktighetsslingor. Det beskrivs organisatoriska hinder, konkurrerande aktiviteter, attityder och praktiska hinder. Många av de hinder som Väg- ledarna ställs inför finner de i regel smidiga lösningar på. Ju mer erfa- renhet Vägledarna har desto lättare finner de möjligheterna.

Organisatoriska hinder finns i första hand på mer övergripande verk- samhetsnivå där chef och ledning har betydelse. Vi har i denna handbok flera gånger pekat på chefens och ledningens ansvar för att överhuvud- taget kunna genomföra delaktighetsslingor. Därför är det inte konstigt att det i intervjuerna i uppföljningen lyfts fram kritiska lägen för model- len när en chef slutar och en ny tillträder. Kontinuitetsbrott på chefsnivå är ett problem. Om efterträdaren inte känner till Delaktighetsmodellen eller väljer egna arbetssätt att introducera i verksamheten finns stor risk för att Vägledarna inte får uppdrag, dvs. inga slingor startas i verksam-

64

heten. Även från chefer nämns att detta kan vara ett dilemma då kolle- gor slutar och man är beroende av att byta Vägledare mellan verksam- heter.

För att eliminera risken vid chefsbyte har flera verksamheter skrivit in i verksamhetsplaner, kvalitetsdokument och liknande policydokument att ett visst antal delaktighetsslingor ska genomföras per år. Ibland är detta kopplat till andra kvalitetsverktyg som till exempel Pict-O-Stat- undersökningar som följs av en delaktighetsslinga. Några kommuner i Skåne har beslut från den politiska ledningen om att man ska arbeta med Delaktighetsmodellen, vilket har underlättat vid implementeringen av modellen. Ett annat sätt för att bevara arbetssättet är att det finns en samordnare med uppgift att leda utveckling.

Andra organisatoriska hinder finns på basnivå, i personalens arbetstids- planering och resurser för att samordna tider för de olika aktörerna i slingan. I chefernas ansvar ligger att ta beslut om att en delaktighets- slinga påbörjas och därmed också ansvaret för det praktiska genom- förandet. Det gäller bland annat att personalen och Vägledarna har av- satt tid för att delta i slingan och getts möjligheter att anpassa scheman för att finna tider för träffarna. Det visar sig bli problem om dessa frågor inte är klargjorda från början, framför allt gäller det för personalen som deltar i slingan. Av vår uppföljning framgår att logistiken kring tidbok- ning blir enklare när man väl känner till Delaktighetsmodellen.

Vägledarna möts ibland av hinder som rör attityder till brukarnas ökade inflytande och i vilken form detta ska ske. Det kan vara att personalen på enheten tycker att brukarna redan har full delaktighet. Sådana situa- tioner utesluter inte att Vägledarna träffar brukarna och hör deras in- ställning till att delta. Det visar sig att upplevelsen av att ha bra inflytan- de eller uppleva bra trivsel inte motsäger att en delaktighetsslinga kan ge nya perspektiv och nya frågor.

Ibland möter Vägledarna en personalgrupp som visar ointresse eller till och med misstänksamhet mot dem. Ofta framgår det då att denna perso- nal känner sig ”tvingade” att delta för att det ingår i deras arbete. En del tycker att de inte fått förbereda sig och fått tillräcklig information innan. Detta kan inträffa då slingan genomförs första gången på en enhet och verksamheten ännu inte fått erfarenhet av arbetet. I andra fall ger perso- nal uttryck för att de arbetat så länge inom området att de redan har den kunskap som behövs. Ett sätt att minska denna typ av hinder har visat sig vara en väl förberedd förinformation som ges god tid och där chefen

65

deltar. Många som visat denna inställning från början berättar att de blivit positivt överraskade efterhand som slingan fortlöpt. Att delta i en slinga kan vara det bästa sättet för båda brukare och personal för att förstå syftet och sin egen roll i slingan. Därför är det särskilt viktigt att den första slingan som genomförs på en enhet blir väl genomförd. En förutsättning för delaktighetsslingan är att det finns en brukargrupp som dock inte behöver vara en stor grupp. En grupp måste bestå av minst två personer vilket är ett minimum även för en slinga. Kontakten med andra brukare är en viktig effektfaktor i modellen, liksom att sta- fettfrågorna ska framföras av gruppen och inte vara helt personliga. Finns det bara en brukare som kan eller vill delta fungerar inte Delak- tighetsmodellen utan man får finna andra sätt att främja dennes delak- tighet på.

En invändning mot Delaktighetsmodellen som kan framföras är att det finns brukare inom äldreomsorgen och personer med grava funktions- nedsättningar som inte kan delta i ett gruppsammanhang. Sådana svå- righeter ska inte ses som hinder för Delaktighetsmodellen, utan är exempel på en naturlig gräns för modellens användningsområde. Då får andra metoder användas för att främja deras delaktighet. Det visar sig dock i vår uppföljning att Vägledarna använder sin kompetens till det yttersta för att nå brukarna som har svårt att kommunicera eller fatta eget beslut om att delta i en slinga. De lyckas ofta bättre än personalen med detta, vilket överraskar alla.

Det finns hinder för genomförandet som är av praktisk natur och som kan vara nog så avgörande för att slingan kan genomföras. Det handlar till stor del om hur behjälplig personalen på enheten är för att underlätta genom att till exempel påminna brukarna om tider, ordna bra rum för ostört samtal och att ordna förfriskningar till pausen i samtalet. Dessa praktiska hinder löses i de flesta fall och försvinner när verksamheten blivit van vid att genomföra delaktighetsslingor.

Svårigheter vid genomförandet av en delaktighetsslinga:

 Bristande förberedelsearbete, det har inte getts tillräcklig tid för det.

 Logistiken kring mötestider och schemaläggning.

 Personalen uppfattar att slingan är chefens kontroll, de ser det som ett hot mot sitt arbete, de tycker att de redan arbetar maximalt med brukarnas delaktighet, det är onödigt osv.

66

 Personalen tycker inte att brukarna kan delta på grund av sina funktionsnedsättningar, eller på grund av att det väcker förhopp- ningar som inte kan införlivas.

 Det går inte att samla en grupp brukare av olika skäl, till exempel alltför grava funktionsnedsättningar, bristande kommunikations- förmåga, oro för gruppmöten.

 Brukarnas behov av stöd för att kunna delta till exempel att kom- ma ihåg mötestiderna.

 Praktiska arrangemang på enheten såsom rum och fika till pausen är svåra att ordna.

 Det finns ingen samordning av delaktighetsslingorna i verksam- heten.

67

Del III

I denna sista del redovisas resultat från enkät, intervjuer och rapporter som samlats in i uppföljningsstudien. Dessa är grunden för uppdate- ringen av Delaktighetsmodellen som återfinns i Handboken.

69

Resultatredovisning av

uppföljningsstudien

Uppföljningsstudien har använt sig av flera olika informationskällor och metoder. Under perioden april till och med oktober månad 2013 har underlag till uppföljningen samlats in genom enkäter, kollegial gransk- ning, enskilda intervjuer och gruppintervjuer. Rapporter från utbild- ningsslingor och erfarenheter från Vägledarutbildningar till och med hösten 2013 har vävts in.

Intervjumaterialet har samlats in från skånska kommuner och verksam- heter som till och med 2013 låtit personal genomgå utbildning för Väg- ledare i Delaktighetsmodellen. Fem kommuner har utbildat Vägledare och genomfört delaktighetsslingor inom äldreomsorgen – boende och hemtjänst. Elva kommuner och en verksamhet som drivs på entreprenad i en av dessa Skånekommuner, har utbildat Vägledare och genomfört delaktighetsslingor inom funktionshinderomsorgen – boende, daglig- verksamhet, personlig assistans och fritidsverksamhet. I en av dessa kommuner rör det sig om fyra stadsdelar och två kommunövergripande verksamheter.

Enkäten har sänts till samtliga kommuner som har utbildade Vägledare. De som erbjöds vara med i den kollegiala granskningen var kommuner med flera års erfarenhet av Delaktighetsmodellen och som också hade kapacitet att engagera Vägledare till granskningsteamen. I en kommun och i entreprenadverksamheten med lång erfarenhet av modellen, gjor- des gruppintervjuer. Här gjordes också intervjuer med brukare av Väg- ledare och Brukarvägledare.

Uppföljningen har koncentrerats på hur de olika aktörerna som provat Delaktighetsmodellen har upplevt att delta i delaktighetsslinga, hur de ser på brukarnas möjligheter till ökad delaktighet, om Delaktighetsmo- dellen kan bidra med detta, om det blivit några märkbara resultat av något slag. Uppföljningen har inte haft avsikten att systematiskt doku- mentera om delaktighetsslingorna genomförs helt enligt modellen, vil- ket skulle vara en komplicerad och tidskrävande procedur. Indirekt har detta dock framgått av de svar vi fått in i enkäter och intervjuer och vid granskningen av rapporter från utbildningsslingorna. Från alla dessa olika informationskällor har vi samtidigt fått in uppgifter om teman och

70

stafettfrågor från delaktighetsslingorna. Detta har visat ge en särskilt värdefull information för att följa utvecklingen av brukarnas behov av delaktighet och hur verksamheten möter dessa. Ytterligare information om hur slingor praktiseras har vi också fått i samband med kontinuerliga möten med Vägledare och samordnare.

I enkäten ingår personliga erfarenheter från 390 delaktighetsslingor, varav 80 är från äldreomsorg, inrapporterade från Vägledare och chefer. I den kollegiala granskningen och kompletterande intervjuer rapporte- ras drygt 200 personliga erfarenheter av slingor från runt 100 personer. Totalt finns i hela materialet samlade erfarenheter från cirka 600 slingor inrapporterade från drygt 200 personer. Detta är inte lika med 600 olika slingor eftersom varje slinga ger erfarenheter från flera personer och en person kan ha erfarenhet från flera slingor. En del personer som svarat på enkäten ingår också i intervjumaterialet, där frågorna dock varit mer nyanserade. Studien har således gett ett rikligt material när det gäller personliga erfarenheter från deltagande i slingor vilket också har varit avsikten. I en kvalitativ studie är varje berättelse, upplevelse och erfa- renhet viktig för helheten.

En styrka i uppföljningen är att flera metoder har använts för att samla in erfarenheter av och synpunkter på att använda Delaktighetsmodellen. Aktörer med olika roller i delaktighetsarbetet har fått komma till tals och på så sätt har delaktighet belysts från olika perspektiv. Genomgåen- de intryck är att dessa aktörer är påfallande samstämmiga i sina erfaren- heter oavsett om det gäller fördelar, positiva intryck, svårigheter eller hinder. Ofta använder de likartade uttryck för att beskriva sina synpunk- ter och intryck, vilket stärker vårt resultat och de slutsatser som kan göras. I resultatredovisningen innebär detta att samma fenomen åter- kommer i texten men belyst från aktörernas olika perspektiv och roller i Delaktighetsmodellen.

Insamlingsmetoderna

Enkäten. Enkäter har skickats till alla som genomgått utbildning för

Vägledare i Delaktighetsmodellen samt områdeschefer och första lin- jens chefer i de kommuner som Vägledarna kommer ifrån.

Materialet begränsas av att vi inte kunnat nå alla berörda. Sammantaget har ett 15-tal mail återsänts från första linjens chefer, deras chefer (om- rådeschefer) och Vägledare. Det har varit svårt att få fram kontaktupp-

71

gifter till alla chefstjänster på grund av byte av chefer. Vägledarnas kon- taktuppgifter från Vägledarringen och Vägledarutbildningen har an- vänts vid utskicket till dem. Returnerade mail från Vägledare beror på att de slutat sin tjänst eller är tjänstlediga. Det är oklart hur många adres- ser som varit aktuella, vilket kan innebära att fler enkäter än de som returnerats inte nått fram. Det finns således ett bortfall som vi inte har kunnat följa upp.

Till områdeschefer har 16 enkäter (exklusive adressat okänd) skickats, varav 10 besvarats vilket ger en svarsfrekvens på ca 63 %. 144 enkäter (exklusive adressat okänd) har sänts ut till första linjens chefer. Deras svarsfrekvens är ca 59 % (85 svarande). Enkätutskick har gjorts till 166 Vägledare (exklusive adressat okänd). Utav dem har 85 svarat det vill säga ungefär 51 %.

Den kollegiala granskningen. Vägledare från Kristianstad och Lands-

krona inom LSS-området har granskat varandras verksamheter med delaktighetsslingor. Motsvarande utbyte har gjorts inom äldreomsorgen av Vägledare från Sjöbo och Landskrona. Totalt sett har 65 personer intervjuats i denna del av uppföljningen.

Kompletterande intervjuer. I vissa delar var det inte möjligt att ge-

nomföra materialinsamlingen som kollegial granskning av olika prak- tiska skäl. Därför har även gruppintervjuer och enskilda intervjuer genomförts med samma intervjuguide. Ett Vägledarteam från Eslöv (Vägledare och Brukarvägledare) har intervjuat brukare i Lund (boende och habilitering LSS och Attendo LSS) som deltagit i slingor. Projektle- darna har gjort gruppintervjuer med personal, chefer och Vägledare i Lund (boende och habilitering LSS och Attendo LSS) som deltagit i slingor. Totalt har 35 personer intervjuats i denna del. Urvalet till dessa intervjuer har skett av verksamheten.

I oktober har projektledarna träffat fyra brukare i Landskrona som un- der våren 2013 genomgått utbildning till Brukarvägledare. I en grupp- intervju, där även deras Vägledarpartner samt verksamhetsutvecklare och chefer medverkade, berättade de om sina erfarenheter av att vara Brukarvägledare och gav sina synpunkter på utbildningen för Brukar- vägledare.

72

Personal, chefer och Vägledare som intervjuats i någon form har också lämnat en kort beskrivning i ”snabbenkäter” för att samla in faktaupp- gifter om erfarenhet i yrket och av Delaktighetsmodellen. De har då också noterat teman och stafettfrågor som använts i slingorna.

FoU Välfärd har i samråd med granskningsteamen och deras kontakt- personer i de involverade kommunerna tagit fram skriftlig inbjudan till intervjuerna, frågeguider och ”snabbenkäter”. Vid samtliga intervjuer har en intervjuguide följts (bilagor 8-13). Intervjuarna har skrivit en sammanfattande rapport som lämnats till projektledarna.

I redovisningen av det insamlade materialet och de resultat vi fått fram, har vi valt att börja med den kvalitativa informationen som omfattar den kollegiala granskningen, kompletterande intervjuer och rapporter från utbildningsslingorna. Därefter redovisas enkätundersökningen som omfattar flest antal respondenter. Till sist gör vi en genomgång av de stafettfrågor som vi samlat in.

73