Övervägda finansieringslösningar som inte uppfyller ställda kriterier

I utredningsarbetet för att ta fram finansieringsformer för efter behand ling har ett antal olika lösningar föreslagits och övervägts. Ett antal lösningar har kommit in som förslag i samråd med externa aktörer, andra förslag har arbe­ tats fram av projektgruppen genom omvärldsanalys och litteraturstudier. I detta stycke presenteras kort finansieringslösningar som analyserats och dis­ kuterats för att sedan, på olika grunder, avfärdas då de inte uppfyller ställda kriterier (se avsnitt 3.3).

Försäkringssystem

En av de diskuterade lösningarna är ett försäkringssystem. Tanken på en försäkring för efter behand lings kost nader är inte ny. I Sverige fanns mellan 1999 och 2010 en saneringsförsäkring som var obligatorisk för miljöklassade anläggningar. Fördelarna med en försäkringslösning är att det är en generell lösning som kan inkludera alla verk sam heter med föroreningsrisk och föro­ renaren betalar genom premien för risken som verksamheten innebär. Om försäkringspremien baseras på risk och beteende har verksamhetsutövare incitament att minimera risken för föroreningar.

Nackelen är att tidigare erfarenhet visar att det är svårt att i praktiken utreda ansvarsfrågan och att informationen som krävs för att undersöka risk­ förhållandena är stora och att försäkringsbolaget därför riskerar att ta ut en hög försäkringspremie för att täcka risken. Ett försäkringssystem riskerar därmed att inte vara kostnadseffektivt. Natur vårds verket har därför gjort bedömningen att det saknas förutsättningar för att utreda en marknadsbase­ rad effektiv försäkringslösning.

Ökade skatteintäkter

Ett sätt att få in ökade medel till efter behand ling är att genom skatteintäk­ ter finansiera en höjning av statsanslaget för efter behand lings kost nader, och utöka kretsen bidragsberättigade objekt till sådana där ansvarig finns som saknar betalningsförmåga. Det finns flera problem med en sådan lösning. Skatteintäkter kan inte öronmärkas för specifika ändamål, det är alltså inte säkert att ökade skatteintäkter skulle gå till finansiering av efter behand ling.

En annan utmaning är att hitta en skattebas som på något sätt kopplar till för­ oreningar och föroreningsrisk. Detta är svårt då det, som tidigare visats i kapi­ tel 3, är många olika typer av verk sam heter som förorenar med många olika typer av ämnen. Koppling till kriteriet om att förorenaren ska betala för efter­ behand lingen riskerar därför att bli svag. Natur vårds verket bedömer således att en sådan lösning inte är lämplig, då den på sikt riskerar att fördjupa och till och med förvärra nuvarande problematik med att ansvarig saknar resurser för att efterbehandla.

Skattelättnader

En annan skatterelaterad lösning är skattelättnad för efter behand ling. Kost­ nader och osäkerheter relaterade till förorenade områden och efter behand­ ling av dessa gör icke­exploaterad och icke­förorenad mark mer attraktiv än förorenad mark. Att exploatera och bygga på förorenad mark innebär en risk för investerare som icke­förorenad mark inte har. Efter behand ling är kostsamt och värdet av marken måste därför vara högt för att det ska vara lönsamt att sanera ett område istället för att exploatera ny mark. Dess utom kan det vara svårt att prognosticera kostnaderna för efter behand ling; tidigare erfarenheter visar att de kan variera kraftigt från uppskattning vid undersökningar.

Föroreningar påverkar värdet och alltså priset på mark, men om efter­ behand lings kost naderna är för höga i förhållande till värdet av marken kan det trots allt vara lönsammare att bygga på oexploaterad mark. Ett sätt att öka takten i efter behand lings arbetet av förorenade områden är alltså att minska kostnader för exploatörer och investerare.

Lägre kostnader gör förorenad mark mer attraktiv för investerare och exploatörer i förhållande till icke­förorenad mark. Detta kan göras med en skattelättnad. I Storbritannien finns en lag för att göra förorenad mark mer attraktiv för investerare och exploatörer genom skattelättnader. Det pågår redan mycket exploateringsarbete där efter behand ling ingår. Särskilt i urbana regioner där det råder brist på mark efterbehandlas förorenade områden för bostads­ och kontorsbyggande.

En skattelättnad för exploatörer skulle innebära minskade intäkter för staten, men göra exploatering av områden som är förorenade mer lönsamt. Samtidigt skulle företag som exploaterar och efterbehandlar redan lönsamma områden också få ta del av skattelättnaden. Detta gör att en skattelättnad samtidigt skulle subventionera redan lönsamma efter behand lingsprojekt. Detta gör att Natur vårds verket bedömer att det inte är ett kostnadseffek­ tivt styrmedel för att öka takten för efter behand ling. Samtidigt kan det finnas andra politiska motiv till denna typ av skattelättnad, till exempel ökat bostadsbyggande.117

117 _{Se Natur vårds verkets regleringsbrev för 2016, http://www.naturvardsverket.se/Om-Naturvardsverket/}

Övriga övervägda finansiella instrument

Andra lösningar som diskuterats är olika finansiella instrument, till exempel efter behand lingsobligationer. Förslaget som diskuterats är att obligationer skulle emitteras för att finansiera efter behand ling så som gröna obligatio­ ner emitterats för att finansiera olika miljörelaterade projekt i till exempelvis Göteborg och Örebro. På så sätt kunde efter behand lingsobligatoner bidra till ett ökat inflöde av kapital. Nackdelen med obligationer är att utformandet av systemet riskerar att bli administrativt dyrt. Dessutom måste det statliga anslaget när obligationerna löper ut betala ränta, vilket då minskar resurser för efterhandling. Efter behand lingsobligatoner är inte heller en lösning som gör att förorenaren betalar och det påverkar inte incitamentsstrukturen för förorenarna.

Branschöverenskommelser mellan enskilda

Som beskrivits ovan är en vägledande princip inom miljöpolitiken att föro­ renaren ska betala. Samtidigt kan det konstateras att ansvarsfrågan endast är utredd för mindre än två procent av de objekt som kartlagts av landets läns­ styrelser. Vidare har företrädare för tillsynsansvariga myndigheter i dialog med Natur vårds verket gett uttryck för att det är ett stort problem att en ansvarig verksamhetsutövare måste vara på obestånd för att det ska bli möjligt att ansöka om bidrag för efter behand ling. I och med denna regel krävs att läns­ styrelsen först driver ett konkursärende mot Verk sam hets utövaren innan man kan inleda en bidragsansökan för sanering av objektet. Det har, från läns­ styrelserna sida, framhållits att sådana processer är betungande och dessutom riskerar att leda till andra oönskade effekter. I dialog med branschföreträdare har det också framförts att det vore olyckligt om enskilda drabbades oskäligt hårt av ett kostsamt efter behand lingsansvar. För att underlätta för enskilda att leva upp till sina åtaganden vore det därför bra med en samfinansierings­ lösning. Regeringen framhåller vidare SPIMFAB som en branschlösning som Natur vårds verket bör utreda närmare.

Natur vårds verket har beaktat regeringens direktiv och konstaterat att ett antal förutsättningar måste vara uppfyllda för att det ska bli möjligt att införa sådana lösningar.