Barnen upplevde inte att de fick vara ifred på något ställe utan de upplevde att pedagogerna ofta kom och tittade till vad som förekom på platsen. Då frågan ställdes om barnen får leka ifred på förskolan Grodan svarade barnen:
Ben: Nej, ibland kommer vuxna och då springer vi ifrån och då blir de vuxna lurade
Bill: Nej Bob: Nej
Bo: Nej, när vuxna kommer säger jag kan du gå här ifrån, vi vill vara själva. Ulla: Nej
Kalle: Ja. (barnintervju Grodan 2014-10-08)
Nästan alla barn känner sig övervakade i leksituationerna. Barnen utrycker att de har olika strategier för att försöka undgå övervakningen. När barnen pratade om att pedagogerna kom och tittade till dem i leken, kopplade de ihop det med att det var när någon var ledsen eller elak, eller för att få bekräftelse på att det var okej att leka ensamma. Vid sådana tillfällen tyckte de att det var bra att pedagogen kom och tittade till. På förskolan Grodan uttryckte barnen sig med tydlighet att de har en önskan om att leka utan vuxnas ständiga övervakning, vilket de upplevde att inte pedagogerna alltid tog hänsyn till. Ett barn upplevde att pedagogerna ”babblade” då de öppnade dörrar till rummen för att förvissa sig om att allt var bra. Barnen upplever det inte som de blir respekterade då de är ute och leker och önskar att få leka ifred. Barnen uttrycker i intervjun att de inte heller får leka ifred vid ”Stora granen”. I studien som vi nämnt tidigare var de barn som deltog i intervjuerna bestämda med att vid ”Stora granen” fick de leka själva, utan så mycket vuxeninblandning. På frågan om de vuxna brukar vara här svarar alla barnen först nej sedan säger de:
Ida: Jo så ingen ramlar ner.
Tom: Jo bara är det är små barn här.
Stina: Men inte om det bara är stora barn här.
33
Tom: Jag säger de e bra, de e bra. Emma: Nu kan ni gå härifrån.
Tom: Det här är vår hemliga klubb. (barnintervju Grodan 2014-04-29)
Pedagogerna svarar på frågan, vad gör du då barnen ber dig gå då de leker vid granen:
Eva: Jag frågar om allt är bra, sedan går jag för det känns inte som om jag är välkommen. Jag tänker att barnen kan väl få vara i fred där.
Pia: Jag går bort men om det är fler barn där frågar jag vilka och om alla har det bra. Jag går sedan bort en bit för jag vill höra lite av leken innan jag går bort helt. Jag vill kolla att alla är med på det som leks. (pedagogintervju Grodan 2014-05-02)
Barnen uttrycker sig lite olika om de vuxnas närvaro, de upplever att de vuxna kommer då de leker, de vuxna pratar och stör. Ett barn upplever att det är bra att vuxna kommer och bekräftar att de får leka själva. Strategierna barnen på Grodan har för att undgå vuxna är lite olika, två barn förflyttar sig bort och tre barn säger till pedagogerna att de vill vara ifred. Ett barn uttrycker att pedagogerna respekterar när en önskan om att få leka ifred framförs. På Fisken kommer det inte upp hur barnen undgår de vuxna, då de inte ser det som ett problem att pedagogerna tittar till dem när de leker. Det är iallafall vad de svarar i början av intervjun. Längre fram under samtalets gång framkommer det att de kan bli störda och att de får ändra om lite i leken så att pedagogen är någons förälder. Att låta barnen vara med och utforma miljöernas uppkomst är ett bland flera sätt att ta tillvara på barns företagsamhet vilket det finns stöd för i Skolverket (2010). Förskolan ska erbjuda en trygg, rolig och lärorik verksamhet enligt Skolverket (2010). För att skapa trygghet försöker huvudman och pedagogerna förebygga skaderisker på förskolan i så stor utsträckning som möjligt. Detta leder till att pedagogerna är med och styr i form av möjliggörande eller hindrande i utformningen av miljön. En pedagog uttrycker att kontrollen över skaderisker är viktig. Även fast pedagogerna varit med och utformat miljöerna och försökt säkerställa dem uttrycker en pedagog att: ”Man vill ha kontroll, man vill veta att barnen har det bra och att det inte är skaderisker” (pedagog på Grodan 2014-10-10). Boholm (2002) tar upp att det har en stor betydelse för både privatpersoner och olika organiserade verksamheter att ha kontroll, att kunna urskilja och styra över risker. Pedagogen uttrycker att hon vill ha kontroll vilket betyder att det finns en osäkerhet i vilka risker som kan uppstå. Enligt Skolverket (2010) ska verksamheten vara trygg och säker, att se vad barnen gör är ett bland andra sätt att uppleva kontroll. I en intervju uttrycker pedagogen att hon behöver ha
34
kontroll över vad barnen gör. Då barnen använder det tillgängliga materialet på sitt sätt och gör om det till sina platser vilket i sin tur kan skapa farliga situationer och orsaka skador på barnen. Beck (1990) tar upp att det är viktigt att förebygga och ha en beredskap för eventuella risker som kan uppkomma. Förskolans övervakning av barn skulle kunna ha en parallell med det Beck (2000) skriver om. Pedagogerna väger fördelarna med barns lek utan vuxennärvaro emot vilka eventuella risker som kan uppstå och utifrån vad de anser vara viktigast agerar de.
Då pedagogerna fick frågorna kring vuxnas övervakning och om de tror att barnen blir störda av att de tittar till dem var svaren liknande på de båda förskolorna.
På Grodan svarade pedagogerna:
Eva: Inomhus kan det vara svårt för här har vi ju väggar och dörrar och sådant. Om dörren är stängd och man vill se så allt är bra, då blir de störda de, ser ju att dörren öppnas så liksom är man där. Jag kan uppleva att de frågar vad jag man vill, men de kommer igång med leken snabbt igen. Utomhus är det enklare för där kan man finnas nära utan att synas.
Pia: Absolut de är helt fokuserade på sin lek och så kommer vi och avbryter leken då tappar de fokus. Ja det är därför vi smyger in, för att inte störa.[…] Vi har många rum med dörrar så vi måste smyga in, vi har ju sådana miljöer. (pedagogintervju Grodan 2014-10-10)
På Fisken svarar pedagogerna:
Ditte: Det har hänt att jag kommit in och avbrutit deras lek, ja. Men det kan vara av andra skäl men jag har också kommit in och tillfört någonting […]. Ibland undrar man ju varför man gör vissa saker, man får vara en kritisk vän ibland. Varför gick jag in där, det hade jag inte behövt. Alltså varför säger jag nej många gånger, varför gör jag det? Så många gånger ställer jag mig den frågan. Jag kan säga ett exempel i dag[…]. Pedagogerna har vetskap om att de kommer in och stör leken. (pedagogintervju 2014-11-12)
Pedagogerna upplever att det är lättare att övervaka barnen utan att störa deras lek utomhus. De berättar att de vid utevistelse kan stå en bit ifrån och avläsa vad som sker i leken. Thea utrycker:
Beror ju på hur man gör det. Tror jag. Sen är ju många så att de vill bjuda in å vill ha vuxna med, inte alla men många tycker jag av dom vi har nu vill ju gärna att man är med, uppträder dom vill dom ha publik. Så det är nog mer hur man själv är. Smyger man in å sitter med så, eller är man en polis som ska styra upp leken.
Intervjuaren: Å det gäller ute med?
Pedagog: Ja speciellt ute, där är det nog väldigt lätt att gå in å vara polis utan att se vad som har hänt. (pedagogintervju Fisken 2014-11-12)
35
Detta kan tänkas hänga ihop med de explicita (uttalade) och implicita (outtalade) reglerna som finns på förskolan, vilka hon hade rört sig kring tidigare i intervjun. Pedagogen nämnde att barnen i vissa fall får ett större handlingsutrymme då reglerna inte är klart uttalade utan lite svävande. Att pedagogen jämför sitt agerande med polisyrket kan tolkas som att pedagogen vill påvisa styrkan med makten som övervakning innebär. Samtidigt nämner hon att barnen ges större möjlighet att töja på gränserna då reglerna är lite svävande, vilket innebär att barnens kan påverka sitt inflytande.
I svaren som pedagogerna har gett oss kan vi utläsa att de övervakar för att de har en viss oro för att det föreliggerrisk att något barn kan skada sig eller att någon far illa om inte vuxna har kontroll. I första hand kan förskolan kontrollera de synliga faror som finns i miljöerna, pedagoger kan se omedelbara faror som hotar att barnen skadar sig. De kan också upptäcka i större utsträckning genom att övervaka upptäcka om barn blir kränkta av varandra.
4.3 Sammanfattning
Syftet med studien var att få ta del av barns och pedagogers tankar kring övervakning av barns lek samt om övervakningen eventuellt medför några konsekvenser i deras leksituationer. Vi var även intresserade av att få vetskap om var barnen väljer att leka, beroende på om de upplever sig övervakade eller inte. Detta ville vi ta reda på utifrån vår frågeställning:
Om och i så fall hur påverkar pedagogernas övervakning barnens fria lek?
I vår studie märker vi att barnen blir begränsade i sin fria lek av pedagogernas övervakning. Att barnen övervakas beror till viss del på pedagogernas strävan efter att skapa en säker lekmiljö för barnen. Pedagogerna känner en viss oro över att något farligt kan hända och därför både begränsar de barnens fria lek samt väljer att komma och titta till barnen även då barnen uttryckligen sagt ifrån och talat om att de vill vara ifred. Barnen anser att de blir störda då pedagogerna kommer och tittar till dem, eller som ett barn beskrev det: ”Då babblar dom”. Några barn berättar att de ändrar lekens gång då pedagogerna kommer, för det kan hända att några barn blir generade. På frågan om barnen blir generade då pedagogerna kommer och tittar till leken svarar ett barn ”Ja men det gör inget, vi låssas att
36
det är någons mamma. Om två tittar in är det mamma och pappa och om en till är det storebror” (intervju Fisken 2014-10-02).
Går det att se mönster mellan de platser barnen väljer att leka på och var pedagogerna befinner sig på förskolan?
Barnen tycks till viss del välja de platser där de upplever att pedagogerna inte ständigt är närvarande på, som till exempel vid ”stora granen” och i sagorummet. Pedagogerna tycks vara medvetna om och ha förståelse för att barnen har en önskan att få leka ifred, samtidigt som barns säkerhet har företräde framför barnens lek.
Hur påverkas pedagogernas agerande när de ska se barn som kompetenta samtidigt som de ska se till barnens säkerhet?
Även om inte pedagogerna uttrycker det ordagrant så upplever vi att det uppstår en problematik och en tvetydighet angående pedagogers övervakande och att barn ska ses utifrån sin kompetens. Pedagogerna utrycker att barnen lämnas ifred efter att de har tittat till barnen, vilket kan tolkas som att pedagogerna har en förståelse att barnen vill leka ifred. Pedagogerna ska låta barnen utvecklas och utmanas samtidigt som de har olika krav på sig om barns säkerhet. Detta leder till en osäkerhet som i sin tur bland annat verkar ta sig utryck genom pedagogernas övervakning av barnens fria lek.
37
5 Slutsats
Förskolors olika utformning har betydelse för var barn väljer att leka. I denna studie kan vi se ett mönster i att barnen väljer att leka där de själva varit med och utformat och påverkat hur miljöerna ser ut. Balldin (2010) menar att det är viktigt att pedagoger lyssnar på vad barnen uttrycker om platserna och utformar dem efter deras önskemål för att göra dem intressanta för barnen. Barnen i studien väljer att förlägga sina lekar där de vuxna inte ständigt är närvarande vilket i studien sammanfaller med de platser barnen varit med att skapa. Det medför att det är svårt att skilja på om det är för att barnen varit med att skapa miljöerna eller för att de kan leka utan ständig vuxenkontroll som de väljer just dessa platser för sina lekar.
Ett barn uttrycker att det är okej om de vuxna bara kollar eller kommer om en kamrat är ledsen, denne visar på förståelse för de vuxnas övervakning. Några barn anser att det är bra att de vuxna finns i närheten och kommer när någon är ledsen eller elak, det visar att barnen har utvecklat ansvarskänsla och inlevelse i andra människors situation.
Pedagogerna på förskolan uttrycker klart att de har vetskap om att de avbryter och stör barnens lek genom sina kontrollerav vad som försiggår. Även om de är medvetna väljer de att ha kontroll istället för att lita på att barnen själva meddelar om något inte är bra.
Anledningarna till att pedagogerna övervakar barnens fria tid, tolkar vi beror på rädsla för att någon ska fara illa, genom skador eller mobbing. Enligt Skolverket (2010) har pedagogerna ett ansvar för att verksamheten ska vara trygg, rolig, och lärorik. Trygg- och säkerhet kommer i första rummet enligt de svar pedagogerna gav i intervjuerna. Det kan ibland också vara att de själva ”bara” vill ha koll. En tolkning som vi som intervjuare har gjort är att alla fyra pedagogerna vi intervjuade upplevde övervakning som något negativt, vilket inte var vår tanke då vi ställde frågorna till dem. Med tanke på kraven som ligger på pedagogerna från styrdokument, föräldrar och media, anser vi att det är befogat att de övervakar, det är pedagogerna som har ansvaret för att det inte sker några incidenter. Fast ibland är det möjligen så att övervakningen sker pårutin och på ett omedvetet sätt använder pedagogerna sig av sin makt. Kan pedagogerna bli medvetna om det så kanske de kan släppa efter några av gångerna som de ”klampar in” och tittar till i leken. Vilket skulle kunna leda till att barnens självkänsla stärks och pedagogerna ser mer till barnens
38
kompetens. Boholm (2002) tar upp att riskhantering innebär ett erkännande av osäkerhet och att man tror sig kunna påverka det med olika åtgärder. Det skulle kunna innebära att pedagogerna behöver bli trygga med att släppa lite på kontrollen av barnens lek. För att ge barn möjligheter att utefter kompetens lära sig att hantera och lösa problem som uppstår i leksituationer behöver de möjlighet att försöka.
För att möta barnens önskan att få vara ifred (utan att släppa på kontrollen) menar en pedagog att samtal kan föras med barnen, till exempel vid måltiden och frågabarnen vad de har gjort. Att iaktta barnen på avstånd är också en idé som pedagogerna föreslår, vilket innebär att de inte vågar lita och släppa helt på kontrollen. Förslag ifrån barnen är att de i förväg ska säga till om de vill bli lämnade ifred,vilket framkom i intervjun med barnen på Grodan. När de svarade påfrågan: När ni säger att ni vill leka själva, tänker ni att vi vuxna brukar låta er leka själva då? svarade ett barn ”Ja” Intervjuaren bekräftade barnet genom att säga ”Jag vet att du har börjat fråga efter det ganska mycket”. Ett annat barn säger då: ”Då är ju vi med, när vi är några kompisar” (intervju på Grodan 2014-10-08).Det går att tolka det uttalandet som att ett barn har kommit på att det går bra att be om att inte de vuxna ska närvara då de leker. Samtidigt som de andra drar nytta av situationen men ännu inte kommit på att om de uttalar klart att de vill leka ifred är det möjligt att få göra det.
39
Referenser
Axelsson, Thom & Qvarsebro, Jonas (2010). Barndomens historiska framväxt. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & Kultur ss. 39-59.
Balldin, Jutta (2010). Barndomens geografi och platser för nuet. Möjligheter och utmaningar. I: Qvarsebo, Jonas & Tallberg Broman, Ingegerd (red.) Från storslagna
visioner till professionell bedömning: om barndom, utbildning och styrning. Malmö:
Lärarutbildningen, Malmö högskola
Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2043/10414
Beck, Ulrich (2000). Risksamhället: på väg mot en annan modernitet. Göteborg: Daidalos Boholm Åsa (red.) (2002). Osäkerhetens horisonter: kulturella och etiska perspektiv på
samhällets riskfrågor. Nora: Nya Doxa
Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber
Dahlbeck, Johan & Tallberg Broman, Ingegerd (2011). Ett bättre samhälle genom pedagogik: om högre värden och barnet som budbärare. I Williams, Pia & Sheridan, Sonja (red.) Barns lärande i ett livslångt perspektiv. 1. uppl. Stockholm: Liber ss. 202-213.
Dahlbeck, Johan (2014). Hopp och rädsla i utbildning för hållbar utveckling. I Axelsson, Thom, Balldin, Jutta & Qvarsebo, Jonas (red.) Styrningskonst på utbildningsarenan:
upphöjda begrepp i svensk utbildningsdiskurs. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss. 79-101.
De Jong, Marjanna (2010). Förskolans fysiska miljö. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & Kultur ss. 253-274.
Eriksson Bergström, Sofia (2013). Rum, barn och pedagoger: Om möjligheter och
begränsningar i förskolans fysiska miljö. Pedagogiska Institutionen: Umeå
40
Halldén, Gunilla (red.) (2007). Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlsson
Halldén, Gunilla (2011). Barndomens skogar: om barn i natur och barns natur. Stockholm: Carlsson
Johansson, Barbro (2013). Forskning om barn – intervju. I: Johansson, Barbro & Karlsson, MariAnne (red.) Att involvera barn i forskning och utveckling. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur ss. 57-78
Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig
metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup
Markström, Ann-Marie (2007). Att förstå förskolan: vardagslivets institutionella ansikten. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
Olsson, Åsa (red.) (2011). Barns och ungas säkerhet. Karlstad: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB)
Persson, Johannes (2002). De förbisedda objektsaspekterna av risk. I: Boholm, Åsa (red.)
Osäkerhetens horisonter: kulturella och etiska perspektiv på samhällets riskfrågor. Nora:
Nya Doxa ss. 15-28
Rasmussen, Kim (2004). Places for Children-Children´s Places. Childhood, 11(2) ss. 155- 173.
Tillgänglig på Internet: http://chd.sagepub.com/content/11/2/155.abstract
Skolverket 2010, läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket
Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Sommer, Dion (2005). Barndomspsykologi: utveckling i en förändrad värld. 2., rev. [och utök.] utg. Hässelby: Runa
41
Tallberg Broman, Ingegerd (2010). Svensk förskola – ett kvalitetsbegrepp. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.) Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & Kultur ss. 21-38.
Tullgren, Charlotte (2003). Den välreglerade friheten: att konstruera det lekande barnet. Diss. Lund: Lunds universitet, 2004
Tillgänglig på Internet: http://www.lub.lu.se/luft/diss/soc_474/soc_474.pdf
Änggård, Eva (2012). Att skapa platser i naturmiljöer: om hur vardagliga praktiker i en Ur
och Skur – förskola bidrar till att ge platser identitet. Nordisk barnhageforskning 5 (10).