5.1. Utgångspunkter
Övervikt och fetma är ett växande problem i stora delar av världen och i Sverige har antalet överviktiga nästan fördubblats under de senaste tjugo åren. Under de senaste tjugofem åren har det skett en fyrfaldig ökning av fetma bland mönstrande unga män och i dag lider ungefär 4 procent av våra barn av fetma och var fjärde tioåring är överviktig. Orsakerna till den snabba ökningen finns troligen i det moderna samhällets utveckling med minskad fysisk aktivitet och mer stillasittande i kombination med ett högt intag av energitäta livsmedel [21].
Mellan åren 2000 och 2005 kan man dock se att den kraftiga ökningen stannat av något [52].
Som tidigare beskrivits är fetma en betydande riskfaktor för en lång rad olika hälsoproblem som diabetes, högt blodtryck, rygg- och ledproblem, hjärt- och kärlsjukdomar, vissa
cancerformer, nedsatt livskvalitet och för tidig död. Enbart övervikt har inte befunnits utgöra överrisk för tidig död men däremot viss ökad risk för sjukdomar i rörelseorganen, hjärt- och kärlsjukdomar samt minskad livskvalitet [21].
Enligt Statistiska centralbyråns undersökning av levnadsförhållanden 2005 hade 36 procent av kvinnorna och 51 procent av männen, i ålder 16–84 år, övervikt och fetma. 10 procent bland kvinnorna respektive 11 procent bland männen hade fetma. Det betyder att cirka 2,1 miljoner personer har övervikt och ytterligare cirka 630 000 personer har fetma [53].
Den nationella folkhälsoenkäten 2005 påvisade stora sociala skillnader i förekomst av fetma.
Det är dubbelt så vanligt med fetma bland arbetare och personer med låg utbildning som bland tjänstemän och de med hög utbildning. Fetma var något vanligare bland män födda i Norden än bland män från övriga världen. Hos kvinnor var den däremot vanligare bland dem som var födda utanför Sverige. Fetma var också vanligare bland boende i glesbygd jämfört med boende i tätorter och större städer [54].
För barn med övervikt finns en uttalad risk att den blir bestående i vuxen ålder. Tendensen till normalisering av vikten tycks minska med ökande grad av övervikt och ålder. Cirka 80
procent av de barn som i 6–7-årsåldern är överviktiga är fortfarande överviktiga i sena tonåren [55]. Nästan 90 procent av 12-åriga pojkar med övervikt kommer sannolikt att förbli
överviktiga som vuxna. Ungdomar med svår fetma uppvisar ännu sämre prognos. I stort sett hos alla 15-åringar med BMI över 30 kvarstår fetman i vuxen ålder [21].
Övervikt och fetma är betydligt vanligare bland barn och ungdomar från lågutbildade familjer.
Bland femtonåriga flickor i COMPASS-studien i Stockholm var förekomsten av fetma 3,5 gånger högre bland flickor till lågutbildade mödrar jämfört med högutbildade. För pojkar var motsvarande siffra 1,7 gånger högre. Samma studie visade också att en högre andel av ungdomar med invandrarbakgrund, 4,4 procent, lider av fetma jämfört med ungdomar med svensk bakgrund, 2,8 procent [33].
5.2. Barn och ungdomar
Liv & hälsa ung 2005 visar att bland ungdomar i Örebro län i skolår 7 och 9 samt årskurs 2 på gymnasiet har 12 procent övervikt och drygt 2 procent fetma. Det innebär att i dessa årskurser är cirka 1 250 individer överviktiga och ytterligare 200 har fetma (se figur 27). Andelen överviktiga ökar med stigande ålder och övervikt är vanligare bland pojkar än flickor. 11 procent flickor har övervikt eller fetma jämfört med 17 procent pojkar.
12 15 16
9 9 10
2
4 3
1 2 2
0 10 20 30 40 50
skolår 7, pojkar skolår 9, pojkar gy årskurs 2, pojkar
skolår 7, flickor skolår 9, flickor gy årskurs 2, flickor
fetma övervikt
Figur 27: Andel ungdomar skolår 7 och 9 samt gy 2 med övervikt (iso-BMI ≥ 25) och fetma (iso-BMI
> 30).
Det är 2 procentenheter högre andel med övervikt och fetma hos ungdomar med arbetslösa föräldrar jämfört med ungdomar som har föräldrar i arbete. Bland ungdomar som lever med en förälder är andelen med övervikt och fetma 3 procentenheter högre än hos ungdomar som lever med båda föräldrarna. Andelen pojkar med övervikt och fetma är högre hos dem som är födda i Sverige och övriga Norden jämfört med pojkar som är födda i andra länder. Bland flickor ser man inte någon skillnad relaterat till födelseland.
I skolår 7 och 9 är andelen pojkar med övervikt och fetma högst i Degerfors med 27 procent, följt av Ljusnarsberg med 26 procent. Lägst andel finns i Askersund, Lekeberg och Örebro med 13 procent (se figur 28). Bland flickor är andelen med övervikt och fetma störst i Askersund och Nora med 20 respektive 18 procent. Lägst andel återfinns i Degerfors, Hällefors, Laxå och Örebro med 8 procent.
13
Figur 28: Andel pojkar och flickor i skolår 7 och 9 med övervikt och fetma, fördelat per kommun.
De ungdomar som både är fysiskt inaktiva och har utvecklat övervikt har särskild risk för framtida ohälsa. I tabell 3 redovisas en riskgrupp som kännetecknas av att de tränar mindre än två gånger per vecka och har övervikt/fetma. Därtill redovisas en högriskgrupp med personer som tränar mindre än en gång i månaden och har fetma.
Pojkar Flickor
Skolår 7 Skolår 9 Gy årskurs 2 Skolår 7 Skolår 9 Gy årskurs 2 Riskgrupp 3,9 % 5,2 % 8,3 % 2,6 % 4,4 % 5,1 % Högriskgrupp 0,8 % 0,7 % 1,1 % 0,8 % 0,8 % 0,7 %
Tabell 3: Andel ungdomar som ingår i risk- respektive högriskgrupp. I riskgruppen ingår de som tränar mindre än två gånger per vecka och har övervikt/fetma och i högriskgruppen ingår de som tränar mindre än en gång i månaden och har fetma.
För alla sex årskurserna i högstadiet och gymnasiet uppskattas 1 000–1 100 elever ingå i riskgruppen och cirka 150–200 elever i högriskgruppen. Då har antagits att det i skolår 8 och i gymnasiekurs 1 samt 3 är lika stor andel som finns i riskgrupperna som i de undersökta årskurserna.
5.3. Vuxna
Liv & hälsa 2004 visar att 45 procent kvinnor i Örebro län har övervikt och fetma.
Motsvarande andel bland män är 56 procent. Andelen med fetma är 15 procent bland kvinnor jämfört med 12 procent hos män. Övervikt och fetma hos vuxna är högre i Örebro län jämfört med landet som helhet.
Undersökning om länets befolknings hälsa har genomförts vid tre tillfällen; 1993, 2000 samt 2004. Under perioden har andelen med övervikt och fetma ökat. 1993 var andelen 32 procent bland kvinnor och 47 procent bland män.
Förekomsten av övervikt och fetma stiger med ökande ålder för att sedan sjunka i den äldsta åldersgruppen (se figur 29). Bland män i åldern 50–64 år ligger andelen med övervikt och
fetma på nästan 70 procent. Den högsta andelen kvinnor med övervikt och fetma, 61 procent, finns i åldersgruppen 65–79 år.
29
Figur 29: Andel med övervikt (BMI ≥ 25) och fetma (BMI ≥ 30) fördelat på kön och ålder.
Det är nästan dubbelt så vanligt med fetma bland personer med låg utbildning jämfört med dem som har hög utbildning. Bland invandrare från de nordiska länderna är andelen med övervikt och fetma större än i övriga befolkningen. Hos kvinnor invandrade från Norden är andelen med övervikt och fetma 55 procent jämfört med 44 procent hos övriga befolkningen.
Motsvarande andel hos männen är 72 procent respektive 56 procent. Andelen med fetma hos personer som är invandrade från de nordiska länderna är 22 procent för kvinnor och 19 procent för män. Invandrare från utomnordiska länder skiljer sig inte avseende övervikt och fetma jämfört med svenskfödda.
Fetma förekommer i större utsträckning bland arbetslösa och personer med sjukersättning än de med anställning. Hos personer med anställning är andelen med fetma 12 procent, hos arbetslösa 16 procent och hos personer med sjukersättning 24 procent. Det är ingen väsentlig skillnad mellan grupperna avseende övervikt.
Mer än 60 procent av män i Hallsberg, Hällefors, Karlskoga, Lindesberg, Ljusnarsberg och Nora har övervikt och fetma (se figur 30). Ljusnarsberg är den kommun som har högst andel män med fetma, nästan var femte man. Lägst andel män med övervikt och fetma återfinns i Degerfors och Örebro.
45 42 48 45 54 47 47 44 46 44 49
Figur 30: Andel män i åldern 18–84 år med övervikt och fetma, fördelat per kommun.
Mer än 50 procent av kvinnor i Askersund, Degerfors, Hällefors, Laxå samt Ljusnarberg har övervikt och fetma (se figur 31). Lägst andel överviktiga kvinnor finns i Nora och Örebro.
Mer än var femte kvinna i Degerfors, Hällefors och Ljusnarsberg har fetma.
32 33 33 35 31 30 36 39 31 37
Figur 31. Andel kvinnor i åldern 18–84 år med övervikt och fetma, fördelat per kommun.
De vuxna som både har låg fysisk aktivitetsnivå och har utvecklat övervikt/fetma har särskild risk för framtida ohälsa. I tabell 4 redovisas en riskgrupp med de som inte motionerar
regelbundet och har övervikt/fetma. Därtill redovisas en högriskgrupp med de som är helt eller nästan helt fysiskt inaktiva och har fetma.
Män Kvinnor
Tabell 4: Andel vuxna som ingår i risk- respektive högriskgrupp. I riskgruppen ingår de som motionerar mindre än en gång per vecka (svarsalternativ 2, se sidan 16) och har övervikt/fetma och i högriskgruppen ingår de som rör sig mindre än två timmar i veckan (svarsalternativ 1, se sidan 16) och har fetma.
Sammantaget uppskattas 65 000 invånare i länet ingå i riskgruppen och 8 000 ingå i högriskgruppen.
5.4. Sammanfattning
− 17 procent av pojkar och 11 procent av flickor har övervikt och fetma.
− 150–200 elever i högstadiet och gymnasiet har stor risk för ohälsa på grund av kombinationen fetma och fysisk inaktivitet.
− Hälften av den vuxna befolkningen i länet har övervikt och fetma.
− Övervikt är vanligare bland män medan fetma är något vanligare bland kvinnor.
− Andelen vuxna med övervikt och fetma har ökat med 12 procentenheter sedan 1993.
− Fetma är nästan dubbelt så vanligt bland vuxna med låg utbildning jämfört med dem som har hög utbildning.
− Bland arbetslösa och personer med sjukersättning är andelen med fetma högre än hos de som arbetar.
− 8 000 vuxna i länet har stor risk för ohälsa på grund av kombinationen fetma och fysisk inaktivitet.