Övriga regler om energiförbrukande produkter

6.6.1 Hushållsmaskiner

EU:s system för energimärkning av hushållsapparater har framgångsrikt bidragit till utvecklingen mot allt mer energisnåla apparater, t.ex. är de flesta kylar och frysar numera A-klassade. På energimärkningen finns det också information om hur bra maskinerna tvättar, torkar eller diskar. Det visas också på en skala från A- G. För att en jämförande märkning ska få önskad effekt måste den vara obligato- risk, annars finns det en risk att bara de energisnåla modellerna skulle bli märkta. Regler om energimärkning återfinns i bilaga 6.

Erfarenheterna har visat att energisnåla apparater i vissa fall kan ha en försämrad funktion.60 Det är därför viktigt att hänsyn inte enbart tas till energieffektivitet utan att även andra parametrar vägs in som t.ex. kvalitet och övriga miljöaspekter. 6.6.2 Energideklaration för byggnader

I en utredning om byggnaders energiprestanda har föreslagits att en lag om energi- deklaration av byggnader ska införas 1 januari 200661. Förslaget bygger på ett EG- direktiv från 2002.62 Syftet är att främja en effektiv användning av energi i bygg- nader och innebär att fastighetsägare blir skyldiga att med hjälp av en energiexpert upprätta en energideklaration vid uppförandet av huset, när bostaden säljs eller ska hyras ut eller en bostadsrätt ska överlåtas. I ett tilläggsuppdrag63 har utredningen även analyserat och lämnat förslag på vilka uppgifter en sådan deklaration ska innehålla och hur beräkningen av energiprestanda ska utföras. Deklarationerna ska ange byggnadens energibehov och värden att jämföra med från liknande byggnads- typer samt rekommendationer av vilka energieffektiviserande åtgärder som kan vidtas. Boverket utpekas som ansvarig myndighet för att upprätta ett register för energideklarationer. Registret ska bl.a. underlätta tillsynen och förbättra underlaget för den nationella energistatistiken och för beslut om styrmedel i energipolitiken. Det är ännu oklart hur direktivet ska införlivas i svensk rätt och hur ett dylikt regis- ter kan utvecklas.

Lagen om energideklarationer kommer förhoppningsvis att innebära ett stöd särskilt för offentliga upphandlare. Det är därför viktigt att deklarationerna sprids så att t.ex. privata konsumenter, inköpare och upphandlare lätt kan få ta del av informationen och att informationen anpassats efter deras behov. Även finansiella sektorn kan ha nytta av informationen. De uppgifter som föreslås ingå i deklaratio- nen är många. Naturvårdsverket har tidigare förslagit att ett test av energideklara- tionen på de aktörer som behöver förstå den och att de myndigheter som blir ansva- riga för att genomföra systemet bemyndigas att åtminstone inledningsvis ta bort något eller några av uppgifterna i deklarationen om det visar sig att det blir för

60

Konsumentverket, muntl. 051123

61

Energideklarering av byggnader – för effektivare energianvändning, SOU 2004:109.

62

EG-direktiv om byggnaders energiprestanda ( 2002/91/EG)

63

mycket information för målgrupperna.64 Bl.a. mäklarnas roll behöver förstärkas med en skyldighet att informera köparen om att säljaren tillhandahåller en energi- deklaration.65 Naturvårdsverket har tidigare föreslagit att registret över byggnads- deklarationer bör införlivas med fastighetsregistret som kompletteras med en mil- jöanknuten del. Naturvårdsverket har också påpekat att det är viktigt att även miljö- och kvalitetsaspekter speglas i energideklarationen. Bl.a. energiproduktionens kol- dioxidutsläpp är en bra miljöindikator, trots att en helt rättvisande beräkning kan vara svår att ta fram. Därigenom kan berörda aktörer få information om och jämfö- ra olika byggnaders klimatpåverkan med varandra och kunna fatta beslut baserat på detta. Det kan finnas fördelar med att samordna informationen med andra befintliga system, till exempel miljödeklarationer och energideklarationer för vitvaror och Naturvårdsverket har i ovan citerade yttrande föreslagit att detta bör undersökas. Viktigt är att notera att för att genomföra åtgärder för energieffektivisering och eventuellt förändra beteenden krävs stora mängder rätt information, vilket Boverket skriver i sitt yttrande om betänkandet. Detta kräver även samverkan mellan myn- digheters informationsinsatser.66

Ovanstående analys visar att energianvändning täcks relativt väl av regler med krav på information eller märkning. Alla nämnda regleringar är drivande vad gäller att främja miljöinformation. EuP kan dessutom komma att fylla ett viktigt informa- tionsbehov av livscykelbaserad information om energikrävande produkters miljö- aspekter. Även inom lagstiftningen för fordon är informationskraven etablerade bl.a. för utsläpp av koldioxid och för bränsleförbrukning.67 Krav på information eller märkning om energianvändning täcker dock inte alla produkter, bl.a. inte livsmedel.

6.7 Tillsyn

Lagbaserad informationsplikt som drivkraft minskar i betydelse om uppföljningen och kontrollen brister. Tillsynsinstrumentet är ett viktigt styrmedel för att få fram information om produkters miljöbelastning i ett livscykelperspektiv. Hur mycket tillsynen enligt miljöbalken kan bidra till detta är dock oklart. Det är framförallt miljömålen som bör avgöra vilka verksamheter och åtgärder som myndigheten ska bedriva tillsyn över. Det finns dock ingen nationell strategi för hur detta ska tolkas och hur målen ska omsättas i tillsynspraxis. Beslut om strategier och prioriteringar tas på lokal och regional nivå. I miljömålspropositionen68 framhålls att tillsynen enligt miljöbalken har en stor betydelse i arbetet för att uppnå miljökvalitetsmålen och att dessa bör ha en inverkan på hur tillsynen bedrivs. I längden bör detta syn- sätt leda till en förändrad tillsyn, där andra områden än idag kan komma att priori- teras. En tydligare samverkan mellan olika tillsynsaktiviteter (t.ex. tillsyn enligt

64

Naturvårdsverkets yttrande över SOU 2005:67 Energideklarationer – metoder, utformning, register och expertkompetens.

65

Naturvårdsverkets yttrande över SOU 2004:78 Byggnadsdeklarationer.

66

Boverkets yttrande över Energideklarationer – Metoder, utformning, register och expertkompetens.( SOU 2005:67), 2005-10-28.

67

Se närmare kapitel 12.

68

PBL, kemikalielagstiftningen, producentansvaret och annan produktlagstiftning), men också andra miljöinformationsverktyg såsom revisionsrapporterna om verk- samhetsutövarens miljöledningssystem, skulle kunna bidra till en ökad information om produkters miljöpåverkan under deras livscykel. Det finns exempel på kommu- ner där verksamheter med certifierade miljöledningssystem får minskad tillsynsav- gift med motiveringen att de förmodas bl.a. klara egenkontrollen bättre.69 Detta innebär att informationen som tas fram inom miljöledningssystemet kan användas även i andra sammanhang, vilket kan spara resurser. I miljömålspropositionen lyfter regeringen upp vikten av att samordna prövning och tillsyn med framförallt miljöledningssystem. Förutsatt att produktperspektivet utvecklas inom miljöled- ningssystemen kan en dylik samverkan eventuellt utveckla praxis kring bl.a. kun- skapskravet.

Det är också angeläget att säkerställa att alla verksamheter som omfattas av till- stånds- eller anmälningsplikt enligt 9 kap. 6§ miljöbalken verkligen ansöker om tillstånd eller anmäler sin verksamhet. Fallet är inte alltid så vilket är ett problem för finansiella sektorn, framför allt revisorer. Vid revision av om ett företag följer årsredovisningslagen är det väsentligt att veta om företaget bedriver sådan miljöfar- lig verksamhet. Det går inte att upptäcka om inte tillstånd/anmälan finns registrerad hos myndighet. (Om årsredovisningslagens krav på miljöinformation se närmare avsnitt11.2 )

Traditionerna har också satt sin prägel på utformningen av de avgiftssystem som ska finansiera myndigheternas prövning och tillsyn. De statliga och ofta även de kommunala avgiftssystemen är utformade med FMH-bilagan ( Bilagan till för- ordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd)70 som grund. Avgifterna får som bieffekt att de stärker FMH-bilagans styrande inverkan på myndigheternas prioriteringar. Det uppfattas nämligen som nödvändigt att utföra den motprestation i form av tillsyn som legitimerar den fasta årsavgiften. Tillsynen får då inslag av finansiell aktivitet där det faktiska tillsynsbehovet och uppdraget riskerar att få stå tillbaka. Tillsynens och miljörapporternas roll som drivkraft för miljöinformation om produkter begränsas av avsaknad av prioritering av verksamhet utifrån miljö- målen och av avgiftssystemets styrande verkan.

Det saknas fortfarande tillräcklig praxis kring tolkningen av hänsynsreglerna i miljöbalken. En utveckling av detta är avgörande för hur tillsynen kan fungera som drivkraft för att utveckla mer miljöinformation och som kopplar till prioriteringar enligt miljömålen. Viktigt är också att tillsynen av lagstiftning för särskilda pro- duktgrupper fungerar och kan bidra till detta. Även tillsynen av säkerhetsdatabla- den har identifierats som bristfällig. En tillräckligt drivande uppföljning är viktig för att relevant och säkerställd information ska kunna användas av bl.a. inköpare och upphandlare.

69

IVL rapport B 1638, Miljö- och arbetsmiljötillsyn i små och medelstora företag, En inledande studie, oktober 2005.

70