• No results found

A NALYS OCH DISKUSSION AV RESULTAT I FÖRSKOLA OCH FÖRSKOLEKLASS

6 RESULTAT, ANALYS OCH DISKUSSION

6.3 A NALYS OCH DISKUSSION AV RESULTAT I FÖRSKOLA OCH FÖRSKOLEKLASS

Musiken ska inte bara vara ett komplement till andra ämnen. Många tycker sig att de är musikaliska när de sjunger och liknande när de egentligen bara använder musiken som ett verktyg och inte lägger vikt i musik som ett eget ämne.

M2 håller med om detta men upplever att andra lärare inte har den musikaliska kompetensen som behövs, vilket leder till att de lämnar allt som handlar om musik till musiklärarna. Något liknande tanke som M1 har även L2. L2 anser att lärarens kunskaper är betydelsefulla och viktiga. Om en lärare inte har de kunskaperna som behövs undviker de att undervisa i ämnet, även om de tycker om musiken. Lärarna lägger mer tid på att utveckla sig i andra ämnen som svenska och matematik men detta är inte det samma när det kommer till musik.

6.3 Analys och diskussion av resultat i förskola och förskoleklass

Något som lockade oss till att vilja undersöka ämnet musik i förskola och förskoleklass var att se hur varje verksamhet arbetar och inkluderar musiken. Vi ville även utforska vad musiken syftar till ur olika synvinkel. Syftar musikstunderna/lektionerna till en fördjupning i själva ämnet eller syftar dem till något annat? Enligt vårt resultat har vi kommit fram till att alla förskollärare och förskoleklasslärare använder musik som ett medel och musikstunder som en bakgrund. Musiken enligt dem anses vara ett verktyg för glädje, kroppsrörelse, uttryckande, samspel samt utveckling av sociala relationer, språk och även andra ämnens lärande och utveckling.

Flera forskare, såsom Holmberg (2014) och Ehrlin (2012) förklarar genom deras forskningar att musiken används för att barnen ska ha det roligt i verksamheten. Båda forskarna hävdar att musikaktiviteterna inte är till för att utveckla barnens musikalitet, utan för att sprida glädje och nöje. Att känna sig glad är något utan tvivel nödvändigt och detta betonas också av Vesterlund (2015, s.18) som belyser att den delade glädjen under musikstunderna kan leda till lärande. Han uttrycker detta genom att skriva ”man lär sig när man har roligt”. Holmberg (2012, s.133) tar upp vikten av kroppsrörelse som musiken syftar till också och detta kopplas till vårt resultat. För det första hävdar hon att rörelser illustrerar texten av sånger i

musikstunderna och detta kallas för reproduktion. Det betyder att barnen härmar eller skapar en förståelse för sången genom att röra sig till musiken de hör. För det andra anser hon att

rörelser förstärker musikens uttryckande och detta kallas enligt henne för letande. Hon menar att barnen letar efter en länk mellan musikens uttryck och deras eget kroppsliga uttryck, vilket räknas som utveckling av barnens uppfattningar av sin omvärld.

Enligt det sociokulturella perspektivet skriver Säljö (2000) att lärandet sker inom kommunikation och deltagande i det sociala sammanhanget. Eftersom

musikstunderna/lektionerna räknas som sociala stunder, där barnen med personalen gör något gemensamt, kommer de stunderna att syfta till lärande, samspel och utveckling av barnens sociala relationer. Detta betonas i vårt resultat där alla förskollärare och förskoleklasslärare anser musiken som ett verktyg för att utveckla barnen socialt. Dahlbäck (2011, s.24ff) belyser Vygotskijs teori och påpekar att barnens deltagande i de sociala praktikerna, såsom

musikstunderna, skapar nya kunskaper hos barnen och utvecklar deras beteende i de kommunikativa situationerna.

Det vi upplever som problematiskt är att alla intervjupersonerna i förskola och förskoleklass hävdar att musik innehåller ett eller flera syften, men samtidigt planerar inte de

musikstunderna. Anledningen är att nästan alla ser musiken som ett hjälpmedel och inte mer, vilket leder till att musikstunderna sker spontant, beroende på situationer eller i samband med ett projektarbete. Förskoleklasslärarna anger att de lämnar allt som har med ämnet musik att göra till musiklärare som har en lektion per vecka. Tillgång till en musiklärare är något som skiljer förskolan och förskoleklassen åt. Musiklärarna planerar musiklektionerna vilket ger de goda möjligheter för att utveckla barnens musicerande och andra färdigheter. Planeringen av musikstunderna borde även göras av all personal i skol- och förskoleverksamheten.

Vesterlund (2015, s.114) förstärker detta och tar upp den didaktiska synen och betonar att planeringen är nödvändig för personalen, det vill säga att de själva kan koncentrera sig på ett mål som de vill uppnå med det de gör i musikstunden. Oavsett om musiken i musikstunderna används som ett mål eller ett medel är det viktigt att lägga stor vikt på planeringen. Ju mer personalen tror på att musiken har ett syfte, desto mer blir planering en viktig del av

verksamheten. Utan planering kan man inte uppnå det syftet man tänker på. Vidare fortsätter Vesterlund (ibid) att planeringen hjälper personalen med att till exempel välja sånger som är lämpliga för den barngruppen de har. Planeringen finns för att kunna svara på de didaktiska frågorna som handlar om vad, hur och varför. Utan planering kan man glömma bort det viktigaste i lärandeprocessen.

Holmbergs forskning (2014) handlar om de olika teman som visar musikens syfte och kopplar musik och lärande. De temana handlar om lärande i, om, med och genom musik.

Holmberg konstaterar att även om lärandet sker i musik, är lärande med musik det mest använda temat som enligt hennes förklaring handlar om att musik används som ett pedagogiskt verktyg för barnens lärande och utveckling. Detta argumenterar Ehrlin och Wallerstedt (2014) om också och de belyser att musik borde inte bara vara ett hjälpmedel för att lära barn något annat, utan att musikstunderna bör handla om musik i sig. Ehrlin (2012) hävdar också att musikaktiviteterna är betydelsefulla för ens egen skull. Fördelarna med tidig musikundervisning är många. Maria Calissendorff (2012) som är universitetslektor i

musikpedagogik anser att syftet med musikundervisningarna kan vara att lära ut en sång eller instrument, men lärandet som sker i musikundervisningen är inte bara sången eller

instrumenten man spelar på. Barnen kan utveckla och förbättrar sina fin- och grovmotoriska färdigheter, kognitiva färdigheter, minne, sociala och känslomässiga interaktioner, språk, självkänsla, fantasi, kreativitet och självförtroende genom musikundervisning. För att detta ska vara möjligt lägger Calissendorff precis som Ehrlin (2012) en stor vikt på att musiken ska ha ett egenvärde i sig och att barnen i förskolan och skolan ska lära sig om själva musiken och inte bara genom eller med musiken.

Att musiken är ett mål i sig går bara att se inom musiklektionerna i skolan, men trots detta anser musiklärarna i vårt resultat att ämnet är underskattat och att många andra lärare blandar musiken som ett mål och ett medel. Anledningen till detta är att förskoleklasslärarna är omedvetna om skillnaden mellan musik som ett eget ämne och musik som ett komplement i verksamheten. Förskollärarna är också omedvetna om detta, men för att de tycker att det inte sker lika mycket undervisning i förskolan som skolan, därmed pratar de inte om musik som eget ämne. Musiklärarna belyser att om man jämför antal timmar som läggs ner på

musikundervisning och antal timmar som läggs ner på att undervisa ämnen som svenska, engelska eller matematik märker man hur underskattat ämnet musik är. Huvudsyftet med musik och musikstunderna enligt vårt resultat är att anse musiken som ett verktyg mer än ett mål i sig. Holmberg (2012, s.124) betonar det resultatet och anser att musikstunderna har utommusikaliska mål. Men vidare belyser hon att oavsett om musiken är mål eller verktyg i musikstunderna, kvar är det musik som musikstunderna kretsar kring och det är det

viktigaste, enligt henne.

Ett gemensamt tänkande som alla förskollärare, förskoleklasslärare och musiklärare som vi intervjuade har, är att barnen lär sig och utvecklar sig genom musikstunder/lektioner. Precis som alla intervjupersonerna tycker har musik ett syfte, men ändå planerar dem inte

musikstunderna, även fast att de också tycker att barnen utvecklas med och genom musik, lägger de fortfarande inte stor vikt på ämnet. Det är gängse att personalen på förskolan och även på förskoleklass använder sig av musik i samlingar som tar nästan tjugo minuter per dag. Rajan (2017) betonar detta i sin forskning att musiken används mest i vanliga

situationer, såsom samlingar. Enligt henne lägger förskolor och förskoleklasser mest fokus på matematik och språk vilket leder till att det blir mindre tid kvar för musik undervisandet.

Genom att spendera tid i förskole- och skolverksamheter märker man omedelbart att musik används som en komplettering, med andra ord är det något som används för att fylla på tomrummet när det behövs. Resultatet i förskolan visar att två förskollärare och

förskoleklasslärare hamnar på denna tanke. Däremot argumenterar den tredje om att användning av musik inte är begränsat till samlingar, utan att i sin avdelning genomför de alltid olika musikstunder. Vad det är för lärande som sker i musikstunder och hur barnen utvecklas genom dem ska vi nu vidare analysera.

Om vi tittar närmare på lärandet och utvecklingen som sker i allmänhet genom musikstunderna, går vår uppmärksamhet till tankarna som en förskollärare och en

förskoleklasslärare belyser. Förskolläraren argumenterade att musik används alltid i hens förskoleverksamhet, och hen kunde under hens samling visa oss att musiken är inte bara som ett medel, utan musikstunder kan leda till musicerande på ett enkelt sätt i förskolan. Hen belyser att musikens olika genrer skapar en möjlighet för barnen att utforska olikheter genom att reagera på olika sätt till olika musikgenrer. Detta utvecklar barnens interkulturella syn, det vill säga att vi är olika och tänker på olika sätt. Interkulturalitet dyker upp inte bara vid detta tillfälle, utan även när man i musikstunder lägger märke till att varje kultur har sin egen karaktär när det gäller musik och rytmer. Till följd av detta hävdar Vesterlund (2015, s.21ff) att man måste börja där varje barn i sin grupp befinner sig och utifrån den kulturen barnet kommer ifrån med att ta hänsyn till att personalen måste se alla språk, musik och kulturer lika viktiga. Barnen utvecklar inte bara en interkulturell syn genom musik, utan de utvecklar en förståelse på vad samspelet mellan dem har för betydelse. Förskoleklassläraren lägger märke till att musik med sin variation av instrument och hur de låter kan förmedla en utveckling av samspel mellan barnen. Detta betyder med andra ord att barnen kan utveckla sitt tänkande precis som musikanter spelar på olika instrument och genom gott samarbete lyckas skapa en

fantastisk symfoni, kan barnen på deras eget sätt samspela och skapa egen symfoni i klassrummet. Förutom detta kan även den interkulturella synen också belysas här. Trots att instrumenten är olika och låter olika kan de tillsammans skapa en vacker musik och detta kan barnen inspireras av i det mångkulturella samhället.

När det kommer till språkutvecklingen som kan ske genom musicerandet tycker vi att resultaten är intressant. Ehrlin (2012) understryker att musik är ett verktyg för

språkstimulering och utveckling. Enligt vår första observation i förskolan med förskolläraren som sjöng sången om fingrarna med barnen lade vi märke till lärandet som skedde i den samlingen och precis genom den sången. Med andra ord brukar flera pedagoger presentera en repertoar av sånger de kan på samlingar, utan att tänka på innehållet och vad det kan leda till.

Vi upplevde att förskolläraren ville använda musik som tidsfördriv och ett verktyg i samlingen. Däremot använde hen sig av musik som eget ämne, helt omedvetet. Enligt vår uppfattning av observationen fokuserade förskolläraren på själva samlingen, medan vi såg musicerandet i de fem minuterna, vilket innehöll en utveckling av barnens förståelse för fingrarnas namn, en koppling mellan kroppsrörelser och det verbala språket och därigenom en utveckling av talspråket genom att försöka sjunga tillsammans med andra. Kultti (2013) utforskar sångaktiviteternas betydelse, speciellt för barn som inte behärskar det verbala språket eller är flerspråkiga. Hon belyser vikten av upprepningar som en kommunikativ resurs. I sången om fingrarna som vi nämnde innan kunde vi se hur upprepningar av

meningarna kan hjälpa barnen att försöka härma och därmed lära sig deras namn. Vesterlund (2015, s.24) lyfter fram vikten av att vara tydlig när man introducerar sånger med ett stort fokus på att upprepa många gånger, speciellt när det finns barn i gruppen som inte har svenska som sitt modersmål. Han förklarar vidare att inte bara upprepningar, utan att lägga till rörelser till sången man presenterar leder till att barnen klarar av att läsa och förstå längre och svårare texter i framtiden (ibid, s.50). Vår observation kan kopplas till det som Rajan (2017) diskuterar i sin forskning om språklärandet som sker i musikstunderna. Hon påpekar att genom musikstunderna lär barnen sig nya begrepp som kan handla om färger, former, årstider, med mera. Därtill kan en sång som det vi observerade stödja barnens förmågor att behärska begrepp som de hör för första gången och utveckla sitt språk genom det.

Enligt våra intervjupersoner räknas musik som ett eget språk. Detta förklarar även Vesterlund (2015, s.19) och presenterar olika typer av språk som människor använder för att

kommunicera. Enligt honom är musikspråket lika viktigt som kroppsspråket, teckenspråket,

bildspråket, med mera. Detta leder till att genom musikspråket skapas deltagande, kommunikation och samspelet som leder i sin tur till utveckling av det svenska språket.

I den andra observationen vi gjorde på förskolan var fokuset på hur barnen utvecklar sitt språk genom deltagande och kommunikation i en musikaktivitet. Ehrlin (2012) utforskar vikten av bemötande av nya ord och begrepp, meningsbyggnad och språkljud inom

musikstunderna. Hon förklarar att barnen utvecklar sig inte bara genom att uttala orden, utan också genom att koppla alla nya begrepp till bilder och rörelser för att kunna utveckla

begreppsförståelse. I vår andra observation arbetade förskolläraren med berättelse,

dramatisering och sång för att förmedla tankar till barnen. Detta kopplar vi till det Vesterlund (2015, s.50ff) skriver och förklarar att det är viktigt att skapa musikupplevelser som kopplas till bilder, dramatisering, berättelser och rörelser. Vidare anser han att användning av alla dessa metoder ska vara på ett medvetet sätt, det vill säga att personalen visar förståelse på vad de gör och varför de gör det för att utveckling ska kunna ske. Förskolläraren som planerade Bockarna Bruses aktivitet hade en medvetenhet om vikten av kopplingen av händelser mellan berättelsen och sången som kommer att leda till språkutveckling hos barnen. När barnen själva tog de laminerade bilderna av berättelsens och sångens karaktärer skapades en känsla av delaktighet och samspel. Här kan man belysa Vygotskijs fysiska och psykologiska

medierande redskap som Säljö (2018, s.168ff) tar upp. De fysiska redskapen i vår observation var boken, surfplattan, och de laminerade bilderna, det vill säga alla artefakter som människor har skapat och använt för att leda till mer förståelse för berättelsen och sången hos barn. De psykologiska redskapen enligt Vygotskij är språk, begrepp och ord som människor använder för att tänka, tala och kommunicera med andra. Genom meningsbyggnader och kontexten i sången kunde barnen använda språket för att delta och sjunga tillsammans.

Förskollärarna och förskoleklasslärarna riktar sig mer på flerspråkiga barn och de som inte behärskar det verbala språket. De ser musiken som ett verktyg som öppnar vägar till lärande och utveckling, speciellt språklärande och utveckling. Vesterlund (2015, s.26) betonar att personalen måste se flerspråkighet som en resurs, inte som ett hinder. Att lyssna på samma sång, men på olika språk är en tillgång för hela verksamheten. Enligt vårt resultat kommer vi fram till att när barnen lyssnar på en sång på svenska där de känner till melodin kommer detta att vara lockande samt skapar en nyfikenhet hos barnen att utforska det språket mer.

Musiklärarna som lägger fokus på musicerandet håller med om att genom musiklektioner utvecklar barnen inte bara deras musikaliska kunskaper, utan även det svenska språket.

Enligt våra observationer av musiklektioner med förskoleklasselever har vi kommit fram till att genom musicerandet kan barnen utvecklas på många sätt, därav även deras språk.

Musiklärarna ser vikten av musikdidaktik och medvetet använder musik som ett eget ämne där man kan se att eleverna utvecklar olika färdigheter i själva ämnet. På det här sättet kan man tänka att musik används i musiklektionerna som ett mål, vilket det inte görs i förskolor och förskoleklassverksamheterna. Genom den första observationen lärde barnen sig ny låt med ny melodi samt att de lärde sig om musicerandet. Med andra ord skapade barnen en förståelse för musikens grundelement alltså rytm, tonhöjd, dynamik, harmoni och tempo. Still (2011, s.265ff) påpekar att genom att fokusera på olika grundelement i musiklektionerna får barnen olika erfarenheter av dem, vilket leder till att de erfarenheterna blir barnens verktyg när de skapar musik själva. Observationen visar hur en musiklektion som innehåller

aktiviteter som rim och ramsor kan påverka barnens språklärande och utveckling. Still (ibid, s.81) hävdar att det är ett vanligt resultat på observationer att barnen är delaktiga i rim och ramsor aktiviteter. Hon hävdar att barnen är i behov av rim och ramsor, speciellt de som är med enkla textformulering, detta för att barnen ges möjlighet till att upprepa ord och det muntliga språket, därtill genom upprepningen kommer språket att fastna mer i deras minne.

Genom att presentera sången i början och sedan ge barnen chans till att diskutera och komma på rimord själva ger vi barnen möjlighet till att tänka och använda sitt minne och fantasi, vilket bidrar till en utveckling av deras språk.

I den andra observationen var fokuset också på musikinlärning. Barnen fick lyssna som det nämndes innan på olika instrument och gissa vilken som är rätt med hjälp av bilder av instrument de har i handen. De fick även lära sig om olika musikaliska grundelement och med hjälp av dem testa att spela på instrumenten tillsammans. Ferm Thorgersen (2012, s.80) understryker vikten av att växa som lyssnare. Att utveckla lyssnandet hos barnen är ett sätt att utveckla deras förmågor att urskilja olika ljud samt olika musikaliska toner. Det blir lättare för lyssnaren att uppleva musik med egna känslor och smälta in i den, enligt henne. På det sättet närmar barnen sig till musiken och skapar olika kunskaper som hjälper dem att kunna reflektera över ämnet musik (ibid, s.82). Detta förstärker Säljö (2018, s.173ff) som

presenterar tanken med den proximala utvecklingszonen som handlar om att, om människor behärskar vissa färdigheter, kommer de kunna utveckla andra färdigheter också. Exempelvis olika barn kunde gissa rätt på olika instrumentljud, men samtidigt fick alla låna varandras kompetens, därigenom bygga nya kunskaper och erfarenheter om de olika ljud de lyssnar på.

Proximala utvecklingszonen enligt Vygotskij visar vart barnen befinner sig, vilka kunskaper de redan har och vilka de utvecklar. Det viktigaste är att utvecklingszoner inte har en specifik ram och inte fastnar i samma område, det vill säga att utvecklingen sker när som helst och i olika sammanhang. Detta kan kopplas till att denna musiklektion utvecklade inte bara musikaliska erfarenheter hos barnen när de kopplade ljudet till rätt instrument, utan även språkutveckling när musiklärare presenterade instruments namn under varje bild och när läraren berättade om musikaliska grundelementen. Dahlbäck (2011, s.120) skriver om att barnen behöver urskilja olika instrument, därför behöver de koppla instrumenten till ord och begrepp för att kunna klassificera och benämna det de hör i framtiden. Detta leder till att barnen kan kommunicera och reflektera över det som har hänt i musiklektioner och därtill utveckla deras språk. Denna observation kan vi även koppla till den sociokulturella teorin som Säljö (2018) förklarar. Inom den sociokulturella teorin är samspelet viktigt och Säljö (2018, s.34) belyser att genom samspel kan barnen låna och byta kunskaper, information och färdigheter från varandra. I denna situation samspelar eleverna med varandra genom

diskussioner om de olika ljuden med även när de tillsammans försöker spela på instrumenten medan de försöker följa lärarens instruktioner om de musikaliska grundelementen.

diskussioner om de olika ljuden med även när de tillsammans försöker spela på instrumenten medan de försöker följa lärarens instruktioner om de musikaliska grundelementen.