7 Kunskapsförsörjning och erfa renhetsförmedling
7.3 Aktuella projekt för att höja kunskapsnivån
7.3.1 Natura 2000
Medlemsländerna inom EU bygger för närvarande upp ett nätverk av värdefulla naturområden som är av särskilt intresse från naturvårdssynpunkt. Nätverket kallas Natura 2000 och har sin grund i EU:s habitat- och fågeldirektiv. Syftet är att värna om vissa naturtyper och arter och deras livsmiljöer. EU-länderna har kommit över- ens om att detta är en gemensam europeisk uppgift.
Sverige måste, liksom övriga medlemsländer, se till att nödvändiga bevarande- åtgärder vidtas i områdena så att de naturtyper och arter som har utgjort grund för utpekandet till Natura 2000-område upprätthåller "gynnsam bevarandestatus".
Gynnsam bevarandestatus innebär lite förenklat att "ängen ska förbli äng", att "naturskogen ska fortsätta att vara naturskog" och att arterna ska fortleva i livskraf- tiga bestånd.
I Sverige kommer merparten av områdena att på ett eller annat sätt vara skyd- dade med stöd av miljöbalken. Sedan den 1 juli 2001 är samtliga Natura 2000- områden klassade som riksintresse enligt 4 kap. miljöbalken.
Samtliga av regeringen godkända Natura 2000-områden ska enligt förordningen om områdesskydd (1998:1252, 17 §) prioriteras i skyddsarbetet. Dessutom krävs tillstånd för åtgärder som på ett betydande sätt kan påverka miljön i ett Natura 2000-område (prop. 2000/01:111).
Naturvårdsverket har utarbetat ett allmänt råd (NFS 2003:17)35 och en handbok (Natura 2000 i Sverige – Handbok med allmänna råd, Handbok 2003:9) som be- skriver hur Natura 2000-områden bör hanteras. Av det allmänna rådet framgår bl.a. att Natura 2000-områden bör prioriteras för skötsel och förvaltningsåtgärder. Vid överväganden om i vilka områden som kostsamma restaureringsåtgärder ska utfö- ras bör Natura 2000-områden prioriteras. Detsamma gäller för uppföljnings- och övervakningsinsatser. Prioriteringen av skyddsåtgärder mellan olika Natura 2000- områden bör avgöras av risken för försämringar.
När ett område behöver skötas för att ”gynnsam bevarandestatus” ska upprätt- hållas bör man överväga om det krävs områdesskydd eller om det räcker med nå- gon form av avtal eller plan. (Källa: handboken för Natura 2000 sid. 35–36).
För närvarande har 3 992 objekt utpekats som Natura 2000-områden, 60 pro- cent av dem har redan status av nationalpark eller naturreservat.
7.3.2 Projektet ”Metoder för uppföljning och övervakning av Natura 2000”
Enheten för miljöövervakning vid Naturvårdsverkets miljöanalysavdelning har svarat för arbetet med att ta fram en metod för uppföljning och övervakning av Natura 2000. Arbetet bedrevs av Naturvårdsverket i samverkan med Artdataban- ken, länsstyrelserna m.fl. Projektet skulle presentera ett förslag till program för uppföljning av bevarande och långsiktig övervakning av tillståndet för habitat och arter i det svenska Natura 2000-arbetet.
I projektet ingick att lämna förslag till metoder för operativ uppföljning av beva- randestatus i Natura 2000-områden och till hur information från de nationella och regionala miljöövervakningsprogrammen kan användas för uppföljning av det nationella nätverket Natura 2000.
Projektet resulterade i en rapport i maj 2004.36 I rapporten skisseras uppläggningen
av ett uppföljningssystem för bevarandestatus av habitat och arter. I ett första steg med start 2004 basinventeras nu habitat och arter med hjälp av fjärranalys och fältmetoder (se avsnitt 7.3.3). På den grunden görs sedan uppföljning och rapporte- ring. EU-kommissionens krav på rapportering (år 2007) har presenterats under hösten 2004.
7.3.3 Basinventering 2004–2007
Basinventeringen har påbörjats och planeras pågå till och med år 2007. 160 miljo- ner kronor har avsatts för ändamålet. Arbetet leds av en inhyrd konsult. Basinven-
35
Allmänna råd om Natura 2000 till 7 kap. miljöbalken samt till förordningen (1998:1252) om områdes- skydd m.m.
36
Uppföljning av Natura 2000 i Sverige – Uppföljning av habitat och arter i Habitatdirektivet samt arter i Fågeldirektivet, Naturvårdsverket 2004-05-13.
teringen omfattar alla Natura 2000-områden och alla redan skyddade områden, beslutade före 1 januari 2004.
Syftet med basinventeringen enligt beslut 2005-06-01 är att samla in data av sådan kvalitet att de kan användas till att:
• Formulera tydliga och uppföljningsbara mål på objektnivå i bevarande- planer för Natura 2000-områden och skötselplaner för skyddade områden enligt definitionen av gynnsam bevarandestatus.
• Utgöra grunden för löpande uppföljning och utvärdering för rapportering enligt artikel 17 i Art- och Habitatdirektivet (EEG 92/443) till EU- kommissionen.
Följande data ska samlas in i inventeringen:
• Utbredningen av naturtyper enligt bilaga 3 i områdesskyddsförordningen i Natura 2000-områden och skyddade områden (bilaga 1 i Habitatdirekti- vet).
• Förbättrad indelning av våtmarker, gräsmarker och vattenmiljöer genom komplettering av Naturtypskarteringen.
• Förekomst och utbredning av viktiga strukturer och funktioner i ovanstå- ende naturtyper i Natura 2000-områden och skyddade områden.
• Förekomsten av typiska arter för ovanstående naturtyper i Natura 2000- områden och skyddade områden.
• Utbredningsområde, livsmiljö och population för de arter som markerats med B i bilagan till Artskyddsförordningen (bilaga 2-arter i Habitatdirek- tivet samt bilaga 1-arter i Fågeldirektivet (79/409 EEG)).
• Anläggningar för friluftslivet.
Data som samlas in inom basinventeringen ska förvaltas av en datavärd. Datavärd kommer Artdatabanken vid SLU att vara. Data ska finnas tillgängliga för länssty- relserna. Det pågår en utredning om hur IT-stödet för basinventeringen ska utfor- mas. Inventeringsarbetet inleddes under 2004. Under sommaren 2004 genomfördes olika typer av inventeringar i liten skala för att man skulle få erfarenheter som underlag för utformning av kommande års inventeringar.
Underlaget för val av parametrar och mätmetoder finns i rapporten om uppfölj- ning av Natura 2000 i Sverige (avsnitt 7.3.2). I dagsläget finns förslag till några habitatmanualer. Försök pågår också med inventering i några län. Försöken ska utvärderas innan inventeringen genomförs i full skala. Basinventeringen väntas framför allt innehålla arealuppgifter. Efterhand som den uppdateras läggs nya pa- rametrar till.
7.3.4 Löpande uppföljning/utvärdering av skötsel
Skötselenheten på Naturvårdsverkets naturresursavdelning, har utarbetat en plan för att bygga organisation och rutiner för löpande uppföljning/utvärdering av sköt-
sel. Avsikten är att Naturvårdsverkets skötselenhet ska utvärdera skötseln länsvis genom återkommande besök hos respektive länsstyrelse.
Vid dessa besök ställs en rad frågor om skötseln, bl.a. om dess kostnader och resultat. Utvärderingen av skötseln ska göras med ett omdrev på fyra år och inleds under 2005. Syftet med de länsvisa utvärderingarna är att de ska bidra till en kost- nadseffektiv måluppfyllelse i skötseln av naturreservat och nationalparker.
Utvärderingen begränsas till förvaltning av naturreservat och nationalparker. I ett senare skede kan det bli aktuellt att utvidga utvärderingen till att omfatta biotop- skydd i odlingsmark och Natura 2000-områden. Utvärderingen utgår från ett antal frågor, s.k. kärnfrågor. Kärnfrågorna är indelade i fyra grupper: tillstånd i marker- na, ekonomi, styrinstrument och organisation.
Inför besöket ska länsstyrelsen ha besvarat ett antal utvärderingsfrågor. Under- lag för svaren är bland annat uppgifter från uppföljning och miljöövervakning.
För att ge ett IT-stöd till utvärderingarna av skötselarbetet har naturresursav- delningen skisserat ett datasystem – ”SIDOS”. Det är baserat på den s.k. Jönkö- pingsmodellen. Se nedan avsnitt 7.3.5.
Utvärderingens resultat ska användas i en lärandeprocess som hela organisatio- nen ska ta del av – inte bara direkt berörd personal.
7.3.5 ”Jönköpingsmodellen” för planering och uppföljning av sköt- sel
Länsstyrelsen i Jönköping har utvecklat en datorbaserad modell för planering och uppföljning av skötsel. Modellen ger möjlighet att objekt för objekt ta upp olika skötselåtgärder, status, kostnader, kalenderår, utförare m.m.
Modellen från länsstyrelsen i Jönköpings län har Naturvårdsverket funnit vara så väl utformad att den har rekommenderats även till andra län. Utbildning i model- len har genomförts i december 2004.
7.3.6 VIC Natur
Naturvårdsverket har det centrala ansvaret för naturvårdsregistret. Syftet med re- gistret är att samla och göra tillgängliga grundläggande uppgifter om de skyddade områdena. En ny databas, VIC-natur har tagits i drift.
VIC (Virtuellt Informations Center) är ett GIS-baserat system som har till- kommit för att underlätta datahanteringen under reservatsbildningen. Det ersätter tidigare system för genomförandebeskrivningar (GBS). Viktiga parametrar är om- rådenas läge och avgränsning samt motiven för reservatsbildning. Systemet tillhan- dahåller olika digitala kartskikt som stöd för arbetet och kan användas även för annat än själva reservatsarbetet.
VIC Natur utvidgas nu så att det även ger stöd för förvaltningen av Natur- vårdsverkets fastigheter (nuvarande NAFFS) och med ett register för skyddade områden. Det senare ersätter nuvarande Naturvårdsregistret men kommer att om- fatta alla skyddade områden enligt miljöbalkens 7:e kapitel.