Det här kapitlet vänder sig till alla de utanför myndighetssfären som genom sitt jobb eller under fritiden kommer i kontakt med de arter och livsmiljöer som programmet handlar om, och som genom sitt agerande kan påverka arter- nas situation och som vill ha vägledning för hur de bör agera för att gynna dem. Avsnittet innehåller generella rekommendationer. Det är viktigt att de avvägs mot eventuella motstridiga intressen eftersom lämpliga generella åtgär- der kan ha lokala undantag.
Åtgärder som kan skada arterna
Både upphörd hävd och övergång till hårdare och tidigare hävd är negativt för värdväxt och insekter.
För luddkrisslemalen är situationen kritisk i området söder om Malmö där tidigt och alltför hårt bete förmodligen är de största hoten.
Släntning i vägdiken kan slå ut populationer om släntningen inte genomförs med hänsyn till krissla.
Hur olika aktörer kan gynna arterna
Även tämligen små populationer av värdväxterna kan komma att bli viktiga för att öka antalet lämpliga ytor och därigenom skapa nya habitat och sprid- ningskärnor. Alla åtgärder som bidrar till att minska fragmenteringen och vända den negativa trenden för dessa arter kan komma att bli viktiga delar i bevarandearbetet. Enkla åtgärder som bortröjning av sly i krisslebestånd gör stor nytta.
Åtgärder i marker med miljöersättning inom Landsbygdsprogrammet torde bli en fråga för brukare, i dialog med rådgivare på länsstyrelserna. Röjningsåt- gärder i restpopulationer behöver förmodligen utföras i länsstyrelsernas regi. Flera viktiga populationer finns i infrastruktur-biotoper som främst sköts av Trafikverket, men i viss utsträckning även av enskilda och kommunala aktö- rer. Genom att anpassa skötseln av vägkanter kan en stor bevarandeinsats göras. Krissla skulle även kunna sås in i nyanlagda infrastruktur-biotoper inom utbredningsområdet för programmets arter. Sådana åtgärder för att gynna arterna skulle kunna utföras av främst Trafikverket och kommuner.
Finansieringshjälp för åtgärder
Det finns flera finansieringskällor som kan användas för åtgärder för att gynna hotade insekter på krissla utöver länsstyrelsernas skötselanslag och anslag för hotade arter. Markägare kan få miljöersättning inom miljö- och landsbygds- programmet för skötsel av betesmarker eller slåtterängar. Detta gäller även restaureringsåtgärder som markstörning och fröspridning. Ideella föreningar och kommuner kan ansöka om medel för lokala naturvårdsprojekt (LONA) som kan omfatta krissleinsekter.
Utsättning av arter i naturen för återintroduktion, populationsförstärkning eller omflyttning
I det här åtgärdsprogrammet för hotade insekter på krissla föreslås inga utsätt- ningar under första delen av programmets giltighetsperiod. Om det visar sig att någon av arterna inte spontant koloniserar iordningställda områden kan försök med utsättning eventuellt påbörjas senare. Utsättning ska i sådana fall göras kontrollerat, med god dokumentation, samt i enlighet med nationella riktlinjer och regler. Motiv, förutsättningar och åtgärder för utsättningar ska beskrivas utförligt i ett särskilt utsättningsprogram innan åtgärder för utsät- tning genomförs. Utsättningsprogrammet ska följa Naturvårdsverkets väg- ledning Utsättning av vilda växt- och djurarter i naturen (Naturvårdsverket 2008-05-22, PM).
Utsättning är inte aktuell som förstärkning i minskande populationer efter- som minskningen sannolikt beror på otillräcklig habitatstatus vilken kommer att drabba även de nya individerna.
Vid utsättningar gäller att den som vill sätta ut växt- eller djurarter som är fridlysta enligt 4–9 §§ artskyddsförordningen (2007:845), eller som är fredade enligt 3 § jaktlagen (1987:259), samt införskaffa grundmaterial för uppföd- ning och uppdrivning inklusive förvaring och transport, måste se till att skaffa erforderliga tillstånd. Länsstyrelsen får enligt 14–15 §§ artskyddsförord- ningen i det enskilda fallet ge dispens från förbuden i 4–9 §§ som avser länet eller del av länet. För fångst och utsättning av vilda däggdjur och fåglar krävs tillstånd enligt jaktförordningen (1987:905) av Naturvårdsverket eller den aktuella länsstyrelsen beroende på art. När det gäller förvaring och transport av levande exemplar av växt- och djurarter som i bilaga 1 till artskyddsför ord- ningen har markerats med N eller n samt levande fåglar och fågelägg med embryo av arter som lever vilt inom Europeiska unionens europeiska terri to- rium, måste undantag från förbudet i 23 § sökas hos Jordbruksverket.
Vid utsättningar ska också beaktas att åtgärder som inte kräver särskilt tillstånd men som väsentligt kan påverka naturmiljön ska anmälas för samråd till Länsstyrelsen enligt 12 kap. 6 § miljöbalken. Utsättning av arter i naturen kan vara en sådan åtgärd. Därför bör samråd ske med aktuell länsstyrelse innan åtgärder vidtas för att sätta ut växt- eller djurarter i naturen.
Myndigheterna kan ge information om gällande lagstiftning
Den fastighetsägare eller nyttjanderättsinnehavare som brukar mark eller vatten där hotade arter och deras livsmiljö finns bör vara uppmärksam på hur området brukas. En brukare som sätter sig in i naturvärdenas behov av skötsel eller frånvaro av ingrepp och visar hänsyn i sitt brukande är oftast en god garant för att arterna ska kunna bevaras i området.
Oavsett verksamhetsutövarens kunskap och intresse för att bibehålla natur- värdena kan det finnas krav på verksamhetsutövaren enligt gällande lagar, förordningar och föreskrifter. Vilken myndighet som i så fall ska kontaktas avgörs av vilken myndighet som har tillsyn över den verksamhet eller åtgärd det gäller. Länsstyrelsen är den myndighet som oftast är tillsynsmyndighet. För verksamhet som omfattas av skogsvårdslagen är Skogsstyrelsen tillsyns- myndighet. Det går alltid att kontakta länsstyrelsen för att få besked om vilken myndighet som är ansvarig.
Tillsynsmyndigheterna kan ge upplysningar om vilka regelverk som gäller i det aktuella fallet. Det kan finnas krav på tillstånds-, anmälningsplikt eller samråd. Den berörda myndigheten kan ge information om vad en anmälan eller ansökan bör innehålla och i hur god tid den bör lämnas in innan verk- samheten planeras sättas igång.
råd om hantering av kunskap om observationer
Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 20 kap. § 1 gäller sekretess för uppgift om en djur- eller växtart som är i behov av skydd och som det finns ett intresse av att bevara i ett livskraftigt bestånd, om det kan antas att ett sådant bevarande av arten inom landet eller del av landet motverkas om upp giften röjs. Kännedom om förekomster av hotade arter kräver omdöme vid spridning av sådan kunskap då illegal jakt och insamling kan vara ett hot mot arten.
Naturvårdsverkets policy är att informationen så långt möjligt ska spridas till markägare och nyttjanderättshavare så att dessa kan ta hänsyn till arten i sitt brukande av området där arten förekommer permanent eller tillfälligt.
När det gäller arterna i det här programmet så görs generellt bedömningen att ingen sekretess eller diffusering av förekomsterna behövs vid utlämning eller publicering av förekomstuppgifterna.