Alternativ lösning

A-focus har tagit fram en alternativ lösning till ett nationellt ICH, vilken beskrivs i detta avsnitt. Förslaget går ut på att det är sam-ordning och samförläggning som är det viktigaste målet inte att skapa en kanalisationsmarknad. Samförläggning ska eftersträvas i större utsträckning än i dag och ska i första hand vara marknads-driven.

Den alternativa lösningen kan sägas innehålla två delar. Den ena delen innebär att generellt stimulera samordning och samförlägg-ning, vilket gynnar så väl den marknadsmässiga utbyggnaden som den utbyggnad som sker genom stöd. Den andra delen utgörs av ett stöd för samförläggning av kanalisation för bredbandsutbygg-nad där markbredbandsutbygg-naden inte investerar.

6.3.1 Generellt stimulera samordning och samförläggning Konsulten har gjort bedömningen att länsstyrelser och regioner tillsammans med kommunerna bör tar initiativ till att stimulera samordning och samförläggning och driva en långsiktig planering tillsammans med berörda aktörer, dvs. aktörer inom vatten och avlopp, elbolag, byggbolag, vägföreningar mfl. För detta ändamål behövs rutinmässiga och långsiktiga samordningsmöten mellan ledningsägare och tydligt framställda krav på samförläggning.

6.3.2 Stöd

Där marknadskrafterna inte är tillräckliga kommer inte nya sam-ordningsrutiner och längre planeringshorisonter att räcka enligt konsulten. Det behövs en särskild lösning för områden där det kommersiella intresset från marknadens aktörer är svagt. En sådan lösning behöver en modell som kompenserar för den risk och

upp-offring som aktörerna tar, vilket gäller alla inblandade parter som står för kostnader, investeringar och ekonomiska risker till följd av samförläggningsprojektet. Dessa parter kommer normalt vara kommunen, ledningsägaren (den som äger den andra infrastruktu-ren) och bredbandsoperatören. Parterna kommer att komma in vid olika tillfällen av projektet, vid samförläggningstillfället, under ägandeperioden och nyttjandetillfället.

Syftet med ett samförläggningsstöd är att lättare få samförlägg-ning till stånd där det är möjligt och lämpligt och på ställen det är motiverat att förbereda för bredbandsinfrastruktur. Ersättningen till ledningsägare ska endast utgå i områden där marknadsmässiga investerar inte görs och där en marknadsanalys av att så inte är fallet finns som underlag innan ersättningen utbetalas.

Hos den ledningsägare som ansvarar för anläggningsarbetet upp-kommer merkostnader till följd av samförläggningen. Merkostna-den innefattar såväl anläggningsarbete, material, projektering, en mer betungande process, planering och övriga administrativa kost-nader. Samförläggning medför också ett merarbete som indirekt innebär en uppoffring och en risk i genomförandet av lednings-ägarens eget arbete. För att nå en överenskommelse om samför-läggning behöver denna uppoffring och risk kompenseras ekono-miskt.

Det finns sedan tidigare ett statligt stöd för kanalisation. Stödet inrättades 2008 som ett stöd för anläggande av kanalisation avsedd för it-infrastruktur. Stödet infördes eftersom elbolagen planerade omfattande nedgrävningar av kablar i stormdrabbade områden. Till en början var efterfrågan på kanalisationsstödet begränsad. Detta berodde bland annat på krav på samförläggning, samt att kostna-derna för att anlägga kanalisation var betydande för mindre aktörer, exempelvis byalag. En förändring av regelverket genomfördes i juni 2010, varvid kravet på samförläggning togs bort. I samband med detta öppnades även möjligheten till ökad kostnadstäckning tack vare PTS möjlighet att medfinansiera stödet. Detta gjorde att efterfrågan ökade markant. Även om kravet på samförläggning har tagits bort sker samförläggning i nära hälften av de projekt som har beviljats stödmedel hittills.

Beskrivning av den föreslagna stödmodellen

Modellen behöver se likadan ut och hanteras efter samma principer i hela landet, därför krävs en nationell struktur som också tar hän-syn till andra stöd och initivativ på bredbandsmarknaden. För att göra de bedömningar som krävs i form av marknadsanalyser, bred-bandsstrategier m.m. krävs en lokal närhet.

Förslaget resulterar i en ICH-liknande modell, men med ett lokalt i stället för ett nationellt perspektiv där kommunen sam-förlägger kanalisation för bredbandsinfrastruktur med annan led-ningsägare när tillfälle ges och behov av bredbandsutbyggnad finns.

För att utnyttja tillfällena till samförläggning i glesbygd områden behövs ett ekonomiskt stöd för samförläggning på lokal nivå, kombinerat med en kommunal medfinansiering och en stöttande praktisk hantering. Kommunen äger kanalisationen tillsvidare och kan sälja eller långtidsuthyra den när efterfrågan uppstår. Det behövs en nationell stödförordning och en för stödet ansvarig myndighet.

Stödets utformning

Kommunen har en central roll i den förslagna modellen med anled-ning av ett antal funktioner som ligger på kommunen. Kommunen planlägger mark, äger mark, ger tillträde till mark och utfärdar gräv-tillstånd.

Tanken är att kommunen ska vara stödmottagare av det statliga stödet för samförläggning. Det är kommunerna som bör göra en bedömning om det ska göras en utbyggnad i det aktuella området genom marknadsanalyser, bredbandsstrategier m.m. Kommunen i form av den kommunala förvaltningen betalar för nedläggning av tomrör och står sedan för ägandet av kanalisationen. Kommunen kan sedan i sin tur hyra ut eller sälja kanalisationen på likvärdiga och icke-diskriminerande villkor till en operatör och får på detta sätt intäker. För kommunen är nedläggning av tomrör ett sätt att stimulera utbyggnaden av bredband till områden där en marknads-mässig utbyggnad annars inte skulle komma till stånd eftersom marknadens aktörer genom detta får en lägre kostnad för att bygga ut bredband till hushåll och företag då de använder den nedlagda kanalisationen. En nationell aktör bör hålla samman stödet och ta fram rekommenderade samförläggningsnivåer och riktlinjer.

Konsulten har beräknat behovet av stöd till cirka 280 miljoner per år från staten och 280 miljoner i medfinansiering från kommu-nernas sida⁹. Om ett sådant stöd skulle införas fr.o.m. 1 januari 2015 skulle detta fram till 31 december 2020 innebära en statlig stödinsats på 1 680 miljoner kronor och en lika stor kommunal, sammanlagt 3 360 miljoner kronor. Detta skulle innebära att det fanns kanalisation för fiber att förse 150 000 hushåll och arbets-ställen, av de 500 000 i glesbygd som av konsulten inte antas få till-gång till bredband genom marknadens försorg. Konsulten har upp-skattat det genomsnittliga antalet meter kanalisation per hushåll eller arbetställen till cirka 300 meter inklusive lokalt accessnät och del i kanalisation fram till byn eller orten. Konsulten räknar med ett behov på cirka 150 000 km kanalisation.

6.4 Utredningens slutsatser kring samordning