Analys  av  Människans  texter  –  litteraturen

Människans texter – litteraturen går längre tillbaka i tiden för att förklara uppkomsten

till de idéströmningar som fick fäste under upplysningstiden och romantiken än de andra läroböckerna (Lindqvist & Lindqvist 2012:212). Först presenteras det historiska sammanhanget, utan kopplingar till litteratur och enskilda författare. Därefter går boken igenom periodernas epik, lyrik och dramatik. Denna uppbyggnad för med sig att samma samhällskontext och författare återkommer flera gånger ur olika perspektiv i läroboken.

5.6.1 Konstaterande och förklarande framställningar

Människans texter – litteraturen är den enda lärobok som innehåller ett utomeuropeiskt

Austra-lien, Amerika och Latinamerika under 1700- och 1800-talet (Lindqvist & Lindqvist 2012:220–221,2472–48,268). I dessa avsnittet rör det sig om en konstaterande fram-ställning där förhållanden slås fast och dessa textpassager är betydligt kortare än när den europeiska kontexten skrivs fram. Det utomeuropeiska perspektivet bidrar dock till en fördjupning, och följande textutdrag är ett exempel där ett etnocentriskt perspektiv finns med:

Till och med namnen på många områden gavs i förhållande till Europa. Västindien heter så därför att det ligger väster om Europa, Ostindien ligger österut, Främre orienten ligger när-mare Europa och så vidare. Vad länderna själva kallade sig var utan betydelse. (Lindqvist & Lindqvist 2012:220).

Det skrivs även i upplysningskapitlet att det finns en linje mellan upplysningen och ro-mantiken och att det inte var så att perioden bara kännetecknades av rationalism (Lin-dqvist & Lin(Lin-dqvist 2012:212). Detta perspektiv kan föra med sig att läsaren får möjlig-het att bära med sig det faktum att det är ytterst svårt att på några sidor ge rättvisa åt en hel historisk period. I och med detta överensstämmer läroboken med det Langer (1995:35) skriver om att läsaren i den fjärde fasen går utanför den litterära kontexten och intar en kritisk position gentemot det lästa och författarens samhällskontext.

Precis som i de andra läroböckerna nämns det i Människans texter – litteraturen att ro-mantikens idévärld delvis växte fram som en motreaktion mot upplysningen men även konsekvensen av den franska revolutionen nämns i framställningen:

Franska revolutionen hade visat att människors frihetslängtan kunde kasta ett helt samhälle över ända. Men friheten kunde vara farlig också för de egna medborgarna; i Frankrike in-fördes ”skräckväldet”. På många håll i Europa kom nu en motreaktion. Den fria debatten ströps och de styrande såg till att stärka sin makt. Ett medel att dämpa upprorstankarna blev talet om nationen. (Lindqvist & Lindqvist 2012:277)

Detta citat och andra textpassager av liknande slag bidrar till att förhållandet mellan litteratur och samhällsutveckling får en central plats. Ett annat exempel på detta är när det skrivs att kvinnliga författare inspirerades av de nya idéerna om att alla individer hade rätt att uttrycka sig fritt (Lindqvist & Lindqvist 2012:275,284). I sammanhanget nämns Germaine de Staëls författarskap i relation till upplysningens idéströmningar och hur hon reagerade på efterföljderna av den franska revolutionen. Läroboken förklarar att

hon först stödde revolutionen, för att sedan bli besviken på dess följder och att hon där-efter tvingades fly för att inte bli avrättad för sina åsikter.

5.6.2 Reflekterande och värderande framställningar

Ett genomgående perspektiv är att författare verksamma under upplysningen och ro-mantiken diskuteras utifrån hur de kom att influera framtida konstformer och kulturella strömningar. Här nämns bland annat hur en del författare under 1700- och 1800- talet blev föregångare till surrealismen och dadaismen (Lindqvist & Lindqvist 2012:237). Dessa textavsnitt leder till en mer resonerande och analyserande framtoning och på detta sätt blir kopplingen mellan litteratur och samhällsutveckling än mer framträdande i tex-ten. Med detta tillvägagångssätt får läsaren reda på vad som hände sedan, och kan även sätta in det i andra sammanhang (jfr Ammert 2012:262). Följande citat är ett exempel på när texten binder samman då och nu:

I sin idag mest kända dikt, ”Hymn till glädjen” (1785) utvecklar Schiller sitt ideal om en fri och jämlik värld. Den är en del av tonsättaren Ludwig van Beethovens 9:e symfoni och har blivit utsedd till EU:s officiella hymn. (Lindqvist & Lindqvist 2012:256)

Människans texter – litteraturen öppnar en väg mellan olika representerande sociala

världar. Läroboken är den framställning som utifrån det Beach & Myers (2001:18) skri-ver är inriktad mot att kontextualisera allra mest. Texten kan också genom det uto-meuropeiska perspektivet som tas upp, leda till en ingång för elever att få redskap att komma åt den kritiska aspekten som Beach & Myers (2001:18) nämner. Läroboken går tydligt att relatera till detta eftersom den har ett utomeuropeiskt perspektiv och proble-matiserar samhällskontexten och litteraturens roll.

Lärobokens indelning av att först ha ett avsnitt om epokens samhälle och kultur följt av periodens epik, lyrik och dramatik leder till en omfattande text, dock förekommer inte många kopplingar till samtida händelser. Kopplat till det Rosenblatt (2002:61,193) skri-ver kan upplägget leda till att den skönlitterära texten i sig inte får så stort utrymme. Däremot är Människans texter – litteraturen den lärobok som främst svarar upp mot det Rosenblatt (2002:193) skriver angående litteraturhistoria och dess koppling till social historia. Den har en viktig funktion när det gäller att förklara hur litteratur och författare är del av ett samhälle vid en viss tidpunkt.

Precis som i de andra läroböckerna går det inte att finna många värderade framställ-ningar. Dock är det en väderande framställning som är tydlig och det är när läroboken kortfattat beskriver William Blake och hur han vände sig mot upplysningens idéer: ”Det skulle vara lätt att avfärda William Blake som en ensam tokstolle naken i sitt hem med bisarra visioner” (Lindqvist & Lindqvist 2012:252). Detta följs inte upp utan står oför-klarat i texten.