Analys av SYV

Samarbetet mellan lärare och SYV

Sara anser att prao är bästa sättet att gå tillväga på. Hon verkar mycket nöjd med verksamheten kring praktiken och hon är av uppfattningen att ett större ansvarskrav kommer tilldelas lärarna om metoden förändras och fokus tas från praktiken. Detta har vi valt att tolka som att hon föredrar att arbeta med syoverksamhet genom praktik och är av uppfattningen att det är så eleverna effektivast klarar av att ta till sig den kunskap de behöver som underlag för att göra ett genomtänkt framtidsval. Hon är även medveten om att det främst är vid praon som lärarna arbetar med

syoverksamhet. Vi är av uppfattningen att det är arbetet runt praon som är den mest fungerande syoaktiviteten på skolan och att byta ut den funktionen skulle innebära att syoverksamhet till stor del uteblir. Vi ser även att Sara, genom elevernas prao och den organisation, administration som ligger bakom detta, blir oumbärlig för skolan och dess syoverksamhet.

Sara upplever att lärarna undviker specialarrangemang för att inte störa varandras lektionsupplägg eller ställa in varandras lektioner, vilket Henrysson (1994) också beskriver. Sara berättar även att några av eleverna i vissa fall uppträder på ett omoget sätt vid dessa tillfällen. Sara har kompromissat med lärarna för att kunna behålla en, enligt henne, bra aktivitet där eleverna tidigare uppträtt omoget. Kompromissen handlar i detta fall om att bjuda in föreläsare som eleverna inte vill visa sig barnsliga inför. Sara har enligt vår mening sett problemet och åtgärdat det, funnit jämvikten i frågan och strävar, enligt vår mening, efter att uppnå balans i samarbetet med lärarna.

Vi förvånas först över att Sara inte vet hur lärarna jobbar med frågor som ligger inom hennes arbetsområde, men berättar för oss att hon är av uppfattningen att lärarna arbetar med syofrågor. Vi är medvetna om läraryrkets komplexitet vilket gör att arbetsmetoderna och tillvägagångssätten hela tiden förändras. Lärarna skall enligt läroplanen arbeta med syofrågor, men då läroplanen saknar beskrivning för hur de ska gå tillväga blir alternativen oändliga. Dessa möjligheter som infinner sig i samband med valfriheten kring arbetsformerna är enligt oss den främsta fördelen. Nackdelar i sammanhanget är enligt vår mening att stödet till osäkra lärare får sökas på annat håll än i styrdokumenten. Risken för att syoverksamheten i den ordinarie undervisningen prioriteras bort av vissa lärare uppstår då det sällan utförs någon uppföljning eller utvärdering inom området. Detta påstår Henrysson (1994) vara en möjlig effekt av att kontrollmekanismen för utförandet av syoverksamheten bland lärare satts ur funktion, vilket kan resultera i att verksamheten ”lever sitt eget liv” inom detta område. Att hålla reda på samtliga lärares individuella arbetssätt är en ett mycket stort åtagande som enligt vår mening inte tillhör arbetsuppgifterna för studie- och yrkesvägledaren. Däri ligger vår tolkning och förståelse för varför Sara inte känner till vad lärarna bedriver för syoverksamhet i sin ordinarie undervisning.

Hur lärarna arbetar med studie- och yrkesvägledning

Vi fick under våra intervjuer uppfattningen om att Sara har bättre kontakt med vissa lärare än med andra. De lärare Sara har bättre kontakt med, upplever vi, arbeta mer med syofrågor då de delar t ex intresse, värderingar osv. med Sara. Vi ser det som att den goda kontakten bidrar till Saras inflytande i dessa lärares ordinarie verksamheter. Sara är positivt inställd till det lärarna gör inom hennes arbetsområde och tacksam över deras bidrag till underlag för elevernas framtidsval. Samtidigt har vi fått känslan av att hon inte har några särskilda förväntningar på när lärarna ska arbeta med

syofrågor, bortsett från arbetet kring praon där hon har en del förväntningar kring lärarnas arbete och engagemang.

Det motsatta beskrivs i kvalitetsgranskning av studie- och yrkesorientering inom grundskolan (2005) där det påstås vara mer sällan eller aldrig som ett samarbete kring praon bedrivs. Enligt vårt sätt att se det främjar en god stämning mellan personalen effektiviteten och utvecklingsmöjligheterna inom skolans samtliga verksamheter, Sara engagerar sig och vårdar kontakten med övrig personal.

Hur samarbetet mellan lärare och SYV kan utvecklas

De brister i skolans syoverksamhet anser Sara vara de arbetslivsorienterande

aktiviteterna utöver praon. Detta konstaterar även Henrysson (1994) vara ett centralt problem, han hävdar i sin avhandling att eleverna är dåligt förberedda inför

arbetslivet samt att skolan kan liknas vid en egen institution i samhället. För att öka elevernas förberedelse inför arbetslivet vill Sara bedriva ovan nämnda aktiviteter. Hon är även medveten om sitt behov av fullvärdigt stöd från den övriga personalen på skolan för att kunna genomföra det. Henrysson (1994) pekar på att

syoverksamheten inte är lärarnas främsta arbetsuppgift men att syofunktionären kan ha ganska stora förväntningar på lärarnas delaktighet. Enligt vår mening har Sara rimliga förväntningar på lärarnas engagemang så det han frågar efter är deras stöd samt tid till utförande.

Sara upplever ibland att den övriga personalen på skolan inte riktigt vet vad som ingår i hennes arbetsuppgifter. I utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet (2005) belyses även detta samt att den övriga personalen kan förväxla syofunktionärens arbetsuppgifter med kuratorns. Detta visar även Henrysson (1994) på och menar att det kan skapa felaktiga förväntningar på syofunktionären samt påverka hur benägna lärarna blir att utföra syoverksamhet. Saras strategi för att tydliggöra sin roll är genom försök till att oftare besöka arbetslagen och föra en dialog med personalen. Som vi ser det är Saras projekt att tydliggöra sig själv ett gott initiativ och bör ske fortlöpande.