I detta avsnitt analyseras och diskuteras våra beskrivningskategorier, där varje kategori analyseras under en egen rubrik. Dessa analyseras och tolkas med hjälp av tidigare forskning och med barns perspektiv samt begreppet uppfattning. Vi avslutar analysdelen med att presentera de slutsatser vi kommit fram till.
Barnens uppfattningar av stunden och karaktärerna
Med stunden menar vi stunder av visuellt berättande och högläsning, där barnen samlas på en speciell plats eller i ett speciellt rum för att lyssna till berättelser eller sagor. Berättelserna/sagorna kan vara berättade antingen med hjälp av tredimensionella figurer eller genom att de läses ur en bok av en pedagog, exempelvis Lena, som var den
pedagog som läste för de medverkande barnen i vår studie. Med karaktärerna menas här berättelsens eller sagans huvudpersoner som handlingen kretsar kring, det kan vara både tredimensionella figurer eller huvudpersoner/karaktärer i en bok. Barnen berättade för oss om hur de uppfattade dessa stunder av visuellt berättande och högläsning på sin förskola, samt om karaktärerna i sagolådorna/sagopåsarna och böckerna. Vi kommer först att presentera Lies, Idas, Julias och Hannas uppfattningar av stunden. Efter det kommer en del där vi presenterar Lie, Erik och Olles utsagor om karaktärerna. Utifrån vårt empiriska material berättar Lie att ”det känns jätteskönt” och Ida menar att det är roligt att lyssna. Det här ligger i linje med vad Granberg (1996, s.42-43) säger om att barn ofta uppfattar sagostunder som underhållande och förnöjsamma. Om vi nu istället försöker träda in i Lies och Idas världar och närma oss deras perspektiv, kan det vara så att de upplever dem som meningsfulla och på så sätt också lustfyllda. En förklaring kan vara att det i deras familjer läses och berättas mycket och framför allt att det berättas mycket för barnen, då Lie berättar om hur hon och hennes mormor brukar gå till biblioteket tillsammans och kanske lyssnar de där till bibliotekariens sagostund. En annan förklaring kan vara att Lie och Ida själva tycker det är roligt att berätta berättelser för andra och njuter därmed av att lyssna och få inspiration av andra berättare. Deras lust att berätta återfinns i flera sekvenser i intervjumaterialet, när Lie utförligt berättar sagan Killingen som kunde räkna till tio och när Ida berättar Sagan om pannkakan.
Vidare i vårt empiriska material lade vi märke till det fanns andra sätt att uppleva visuella berättelse- och högläsningsstunder. Julia sa att hon tyckte stunderna var tråkiga
31
och Hanna sa att ”jag vet inte”. Julias utsaga kan tolkas som ett uttryck för att hon inte förstår meningen med att sitta och lyssna under de här stunderna. En förklaring kan ur Julias perspektiv vara att hon inte upplever att hon har något att säga till om. Julia framhäver att det endast är pedagogerna som väljer vad som ska berättas och läsas för barnen under stunderna, när hon säger ”bara Lena väljer”. En annan förklaring kan vara att Julia inte hänger med när pedagogerna läser eller berättar. Hon har kanske inte tillräckligt många erfarenheter och ”språkliga referenser” för att kunna tillägna sig betydelsen och sammanhanget av den bok eller visuella berättelse som pedagogerna väljer. Då kan barnen kort och gott uppfatta stunder av visuellt berättande och högläsning som både meningslösa och tråkiga.
Hannas svar i utsagan ”jag vet inte” skulle kunna tolkas, likt vår tolkning av Julias, att hon inte finner någon större mening med stunder av visuellt berättande och
högläsning. Men det skulle också ur Hannas perspektiv kunna vara så att hon inte uppfattade vår fråga som intressant, vilket också speglar sig i hennes svar. Hon svarade återigen ”jag vet inte” när vi senare i intervjun frågade om hon tycker bättre om att berätta själv.
Lie har, förutom att hon tycker stunder av visuellt berättande och högläsning är ”jättesköna”, en uppfattning av att det är bäst att lyssna till berättelser vid ett visst klockslag, nämligen klockan ett. S frågar om det är vid lunchen hon menar varpå Lie bestämt säger ”nej, det är klockan ett som är min bästa tid”. Utifrån Halldéns (2007, s. 137) tankar om att barn upplever vissa tider av ”bokläsning” som bättre än andra, menar författaren kan vara för att de exempelvis vill förlänga morgonens lugn. Lie verkar uppfatta stunderna som mysiga och ur hennes perspektiv, är det kanske så att hon är i färd med att förlänga läsvilan? Den stund av vila som äger rum efter lunchen, då pedagogerna läser för barnen. Barn som Lie är ständigt omgivna av andra barn, i deras strukturerade och reglerade vardag i förskolan, vilken de genom böcker kan avgränsa sig och då medvetet välja tid för detta.
Här börjar den del där vi presenterar Lie, Erik och Olle som berättade om
karaktärerna ur berättelserna. I vårt empiriska material fann vi bland annat att när de skulle berätta mer om karaktärerna, var deras svar inte en utveckling av vad de tidigare sagt om dem, nämligen att de var ”söta och fina”. När barnen skulle berätta om
karaktärerna, berättade de själva handlingen i berättelsen som karaktärerna ingick i och lyfte även deras känslor. Lie sa ”nu är den på båten. Ojsan! /.../ och sedan vill den här grisen hoppa på, får jag hoppa på? och sedan hunden får jag hoppa på? så säger geten ja,
32
ja, jaaa och så kommer de och hoppar på båten /.../”. Erik i sin tur sa ”goddag, goddag här kommer jag med de fina blommorna”, när han tagit dockan föreställande Rödluvan. Om vi nu försöker se detta ur Lies och Eriks perspektiv kan det tolkas som att de berättar själva handlingen i berättelsen som karaktärerna ingår i, snarare än att de fortsätter beskriva dem utifrån utseende. En förklaring till detta kan vara att de starkt förknippar karaktärerna med den handling de ingår i, vilket är synligt i deras utsagor när Lie och Erik ordagrant citerar karaktärernas repliker. En annan förklaring kan vara att Lie och Erik försökte avdramatisera det hela genom att skämta och skoja till det, för att de kände sig oroliga över att prestera när de skulle utveckla sina svar. Detta blev synligt när Erik först citerade repliker ur handlingen med Rödluvan-dockan, för att sedan tala ”nonsensprat”, ”Goddag, goddag väskan oj, vilken fin hund! Oj vad rolig” för att till sist bryta ut i gapskatt åt sitt eget nonsenspratande till sagoväskan.
I intervjun mellan Olle och S sa Olle, ”han är ledsen! /.../ ja, för han, han är ledsen för Polly, gamen rymmer”, samtidigt som han pekar på gamen Polly i boken och kryper upp i S knä. Detta kan tolkas i linje med Granbergs (1996, s. 47) resonemang om hur sagostunden kan ge barn tillfälle att känna empati med sagans figurer. Ur Olles
perspektiv skulle det däremot kunna tolkas att han var genuint upprörd och ledsen över gamen Pollys försvinnande. En förklaring till detta visar sig här genom att han fick tårar i ögonen och samtidigt kröp upp i S knä för att söka närhet, när han berättade om
gamens försvinnande. En annan förklaring skulle kunna vara att Olle förknippar händelser från böcker med egna livserfarenheter. Han upplever troligtvis lämningen på morgnarna som väldigt jobbig, när han senare under intervjun upprepade gånger säger att han saknar sin mamma. Han förknippar då gamens försvinnande i boken, med att föräldrarna försvinner större delen av dagen. Då barn har förmågan att förknippa händelser i böcker med egna livserfarenheter, kan de som Olle, visa sig vara känsliga för vissa händelsesekvenser i berättelser.
Barnens uppfattningar av att lära sig
Under intervjuerna resonerade barnen kring vad de uppfattar att de kan lära sig av visuellt berättande och högläsning. Deras berättelser skiljde sig dock åt. Några av barnen resonerade kring och uppfattade att de lärde sig något i direkt anslutning till att de lyssnat till en berättelse och andra resonerade mer om vad barn rent allmänt kan lära
33
sig. I denna del analyseras Isaks och Annas utsagor, där Isak representerar de barn som lärde sig något i direkt anslutning och Anna representerar de barn som resonerade mer allmänt om vad de kan lära sig. I S intervju med Isak sa han, ”ska jag visa vad jag lärde mig, jag lärde mig att göra såhär” medan han höll upp tre fingrar framför S. Här finner vi en viss osäkerhet i hur vi ska tolka vad Isak uppfattar att han lärt sig. Isak lämnade nämligen rummet direkt efter sin utsaga och av den anledningen fanns inte något
ytterligare citat i vårt empiriska material, som skulle kunna leda till en specifik tolkning. Det kan å ena sidan tolkas som att Isak uppfattar att han lärt sig talet tre genom att hålla upp tre fingrar under den berättelsestund som ägde rum strax innan intervjun, eftersom att han konkret visar S tre fingrar. Men om vi nu intar Isaks perspektiv kan det å andra sidan tolkas att han inte menar att han lärt sig talet tre, utan är av uppfattningen att han rent motoriskt lärt sig att hålla ner två av sina fingrar, så att han endast har tre fingrar kvar uppe. Detta kan förklaras med att han sedan säger ”det är lite svårt att göra”.
Vidare finns det andra sätt att uppfatta vad som är möjligt att lära sig, bland annat utifrån en studie gjord av Pramling, Asplund Carlsson och Klerfelt (1993, s. 70-76) om vad barn uppfattar att de kan lära sig av sagan. I författarnas studie sammanfattade de barnens uppfattningar i olika kategorier nämligen, att lära sig läsa, att lära sig sagor utantill, att lära sig sagors struktur, att lära sig enstaka detaljer från sagors innehåll samt att förstå budskapet. I vårt empiriska material lade vi märke till att även barnen i vår studie hade olika uppfattningar om vad som är möjligt att lära sig av visuellt berättande och högläsning. Här kommer ett citat från Anna som representerar de barn i vår studie som resonerade mer allmänt om vad de uppfattade att de kan lära sig, Anna sa ”det är en bokstavsbok /.../ man kan lära sig läsa”. Det kan tolkas att hennes uppfattning är mer allmän än Isaks. En förklaring till detta kan vara när Anna säger ”man kan lära sig läsa” där ”man” inte syftar till någon speciell person, utan hon menar att vem som helst kan lära sig något av visuellt berättande och högläsning. Detta gör att Annas uppfattning är av mer allmän karaktär. Ur Annas perspektiv skulle en förklaring till detta kunna vara att hon rent allmänt menar att finns det bara bokstäver så kan barn, som hon, lära sig läsa. Detta då hon sa ”det är en bokstavsbok” och hon resonerar därmed kring att böcker innehåller bokstäver.
34
Barnens uppfattningar av inflytande
Vad vi läser och vem som väljer bok eller berättelse åt oss har betydelse. De som väljer är också de som har makt. I denna del av analysen kommer vi att presentera Ida, Anna och Amanda. Flertalet barn i vår studie uppfattade att om de fick rösta när de skulle välja bok/berättelse, så upplevde de att de fick inflytande. Ida förklarar röstningen såhär ”alla säger först vilken de vill ha och sen säger fröken att det blir den sagan”. Utifrån Idas citat tolkar vi det som att hon har tillägnat sig begynnande förståelse för vad inflytande kan innebära i förskolans värld. En förklaring till detta kan vara när hon fortsätter att säga ”så får man vänta tills nästa gång det blir ens tur”. I hennes uttalanden i de båda citaten, visar Ida sin förståelse för att de givits möjlighet att påverka genom att de röstat. Hon är dessutom medveten om att detta inte betyder att det blir den bok hon röstat på när hon beskriver att de får vänta tills nästa gång det blir "ens tur" och de får möjlighet att rösta igen. En annan förklaring kan ur Idas perspektiv vara, att hon är medveten om att de får rösta, men att hon inte upplever att de ges något inflytande. ”Den sagan” som hon refererar till i sitt citat, behöver inte vara den saga som barnen röstat fram, utan det kanske snarare är den som pedagogen valt ut efter att barnen fått rösta. Då blir det enligt Ida de kortaste berättelserna ”fröknarna tar de kortaste”.
Anna berättar också att de röstar och nämner i samband med detta att de gör ”sten
sax påse”. Vi tolkar det som att Anna menar att ”sten sax påse” är en metod för att rösta, vilken hon föredrar framför muntlig röstning. Sett ur Annas perspektiv kan en förklaring till att hon föredrar denna metod vara att hon ser det som ett sätt att utöva makt över val av berättelse. Detta visar sig i hennes uttryck när hon säger ”jag och tjejerna brukar vinna över killarna” och berättar att de som vinner i ”sten sax påse” då får välja bok. En annan förklaring till varför hon föredrar ”sten sax påse” kan vara att hon upplever denna metod roligare än den muntliga röstningen, då metoden inte bara används till att fatta beslut, utan även är en slags handlek.
Pedagoger och vuxna är generellt sett främmande inför att fråga och ta reda på barns uppfattningar. Amanda sa ”vi får bara läsa de här själv” samtidigt som hon pekade på böckerna som var i barnens höjd. Sedan fortsatte hon med att säga ”för det är därför de är där uppe, så vi inte kan nå dem” och pekade upp mot de höga hyllorna där
sagolådorna stod. Amandas båda citat är förmodligen ett tecken på att pedagogerna på den berörda förskolan inte sökt efter barnens uppfattningar och då inte heller gett dem inflytande över placeringen. Ett sätt att förklara detta skulle kunna göras genom att se
35
till hur pedagogerna placerat sagolådorna. Amanda påpekar att de är placerade utom barnens räckhåll, för att de inte får ”läsa” sagolådorna själva och säger också ”de kanske kan gå i sönder eller något”. Pedagogerna verkar ur Amandas perspektiv ha en
uppfattning av att barnen inte klarar av att hantera sagolådorna. Ett annat sätt att förklara det här skulle kunna göras genom att se på det första av Amandas citat som en uppfattning av att barnen ges ett begränsat inflytande. Pedagogerna har troligtvis inte efterfrågat deras uppfattningar, vilket återfinns i vårt empiriska material när Amanda framhåller att hon gärna läst sagolådorna om hon bara kunnat nå dem.
Slutsatser
Utifrån syftet drar vi slutsatsen att vi gett röst åt de medverkande barnens tankar genom att vi synliggjort deras uppfattningar av fenomenet visuellt berättande och högläsning. Barnens uppfattningar blev synliga då vi i analysen hade fokus på att analysera deras utsagor med hjälp av våra teoretiska utgångspunkter barns perspektiv och begreppet uppfattning.Våra frågeställningar var: Vilka uppfattningar har barnen av stunden och av karaktärerna i berättelserna? Vad uppfattar barnen att de kan lära sig av visuellt
berättande och högläsning? Hur uppfattar barnen sitt inflytande över det som berättas och läses för dem? Frågorna besvarade vi med de tre beskrivningskategorier vi funnit, vilka var: Barnens uppfattningar av stunden och karaktärerna, barnens uppfattningar av att lära sig och barnens uppfattningar av inflytande. Dessa kategorier är
beskrivningar av de medverkande barnens uppfattningar, vilka utgör vår studies resultat. Med utgångspunkt i detta har vi formulerat tre slutsatser. Den första är att barnen
berättade om sina uppfattningar av själva stunden och av karaktärerna i berättelserna. Några barn uppfattar stunden som rolig medan andra uppfattar den som tråkig. Vad gäller karaktärerna uppfattar barnen att handlingen de ingår i är betydelsefull för deras berättande och samtidigt lyfter de karaktärernas känslor. Den andra slutsatsen är att barnen i vår studie uppfattar att det finns möjligheter att lära sig under tiden de lyssnar till en visuell berättelse eller högläsning. De är också av uppfattningen att man rent allmänt kan lära sig något av visuellt berättande och högläsning. Den tredje och sista slutsatsen är att barnen uppfattar att de har ett visst inflytande över vad som berättas och läses för dem om de får rösta.
36