följande kapitel analyseras vårt empiriska material som framkom av intervjuerna. Den teori
som togs upp tidigare tillämpas och kopplas samman med empirin. Texten kategoriseras och
delas in efter frågeställningen i inledningskapitlet istället för empirikapitlet för att tydliggöra
relevansen av empirin.
6.1 Utbildning
Många aktörer i revisionsbranschen anser att studenterna genom högskoleutbildningen har goda grundkunskaper inom redovisning. Dock skulle utbildningen behöva anpassas mer till yrket. KPMG:s VD Thomas Thiel tycker att det är viktigt att anpassa den svenska utbildningen internationellt för att få en standard mellan revisorerna inom Europa. Sverige har inlett denna anpassning genom Bolognamodellen som strukturerar upp utbildningar i Europa. Deloitte satsar på att komplettera studenternas kunskaper inom redovisning, revision och skatt genom internutbildningar (Halling 2007). Internutbildningen på respondenternas byråer är systematisk. Den nyanställde får först gå igenom olika grundutbildningar som sedan trappas upp till fortsättningskurser och vidare till mer avancerade nivåer. En positiv sak som Folkesson vill lyfta fram med internutbildningarna är det sociala. Man lär sig att umgås med människor – att skapa nätverk. Detta kommer till användning i jobbet vid kundbesök men även på så sätt att man lär känna personer från andra kontor och därmed kan man hjälpa varandra i jobbet. Den sociala kompetensen menar även Petra Schedin-Stergel, personalchef på Öhrlings PricewaterhouseCoopers, att det för en revisor är nödvändigt att ha. Hon anser att byråerna i samband med universiteten har ansvar för att utveckla det ytterligare (Halling, 2007).
Samtliga respondenter är överens om att högskoleutbildningen borde förändras. Persson, Olin, Lenger, Karlsson och Elander nämnde praktik som en möjlig förbättring i högskolorna. Men de funderar alla på hur det kan lösas praktiskt. Lenger påpekar att studenterna ska kunna få en meningsfull praktik och inte bara få sitta och exempelvis räkna lager, samtidigt som arbetsgivaren ska kunna erbjuda något bra. Tyvärr tror hon inte att arbetsgivarna har den tiden att lägga ner på att erbjuda praktik, i synnerhet revisionsbyråerna som styrs så hårt av lönsamhetstänkande. Karlsson hade som förslag att låta studenterna få jobba mer i bokföringsprogram. Han anser att de därigenom blir en mycket större tillgång för byråerna som annars får sköta så mycket av kompetensen genom vidareutbildning. Folkesson tycker att näringslivet borde bjudas in mer till skolorna. Han ger som exempel att det kan ske genom föreläsningar vilken han själv har positiva erfarenheter av. På så sätt kan studenterna inspireras på olika sätt, men då gäller det att studenterna visar sig intresserade och går på föreläsningarna.
Om man tittar på Storbritannien så har utbildningen blivit viktigare i och med att revisionsplikten har avskaffats. Nu när det inte är renodlad revision längre och skattelagstiftningen har blivit mer komplex så ingår det mer skatterätt i utbildningarna (Precht 2007a). Just beskattningsrätt är den kurs som både Persson, Olin och Folkesson anser att de har haft mest nytta av i arbetslivet. Folkesson tycker till och med att nivån på kursen på Karlstads universitet, där han läste, låg högre än den gör på internutbildningen.
Respondenterna är inne mycket på begreppet kompetens. Sandberg (1994) delar upp begreppet i fem delar: teoretisk kunskap, praktiskt kunskap, kapacitet, nätverk och uppfattning. Den teoretiska kunskapen är alla överens om att den utgör en viktig grund för kompetensen. Specifikt lyfts vissa kurser som beskattningsrätt och handelsrätt fram, men den interna utbildningen kan även tänkas passa in här. Vad som bidrar något mer än det teoretiska anser respondenterna vara den praktiska kunskapen som man får genom att utföra sitt jobb. Kapacitet handlar om varje individs fysiska och psykologiska egenskaper och belyses av respondenterna när de berättar att allting inte handlar om titeln, utan personen bakom titeln. En av revisorerna tar upp nätverk som en viktig del för kompetens, men det har annars råkat hamna något utanför fokus. Slutligen tas uppfattningen upp i Sandbergs modell, men den är svår att applicera i detta sammanhang då han beskriver det som: ”personens sätt att förstå sitt arbete”.
6.2 Revisorstitlar
Enligt en artikel i Balans nr 11 2007 hoppas FAR SRS i framtiden på att det endast ska finnas en titel för revisorer – auktoriserad. Ett beslut att arbeta för detta har tagits tillsammans med organisationens utbildningskommitté. Bakgrunden till denna önskan är att det blir enklare för marknaden med en titel. Ett annat argument är att det inte är någon skillnad i behörighet mellan en godkänd och en auktoriserad revisor som har klarat revisorsexamen (9:12-13 ABL). Ett tredje argument är att EG-direktivet om lagstadgad revision utgår ifrån att det finns en kategori revisorer. Samtliga respondenter anser förslaget vara bra och de tror att det kommer att bli just den godkända revisorns titel som kommer att tas bort i framtiden. Ett argument för att endast ha en titel i branschen är enligt respondenterna att det då blir lättare att marknadsföra sig. Som det är nu är det otydligt och många kunder vet inte skillnaden på de två kategorierna. Karlsson tycker även att det är bättre för revisorskåren på så sätt att den inte bli lika utvattnad samt att det ger kåren mer status.
Dan Brännströms påstående (Balans 2007) om att det i princip är de godkända revisorerna som har hand om de små företagen och de auktoriserade som reviderar de stora får medhåll av alla tillfrågade. De säger att det inte beror på titeln i sig utan att det istället är erfarenhet och kompetens som är det viktiga. Det tar längre tid och kräver större erfarenhet att skriva provet för högre revisorexamen och bli auktoriserad än det tar för att bli godkänd, men det är ändå inte helt rätt att generalisera och säga att de auktoriserade alltid har mer kompetens. Det finns många godkända revisorer, och även assistenter, som är kloka och har lång erfarenhet. Dock är det oftast de auktoriserade revisorerna som innehar denna kompetens. Börsbolagen kräver auktoriserade revisorer till revisionen så där är det titeln som avgör.
Övervägande del av respondenterna tror inte att man kommer att hämmas i sin utveckling som revisor eller strävan mot att bli auktoriserad revisor om en titel skulle tas bort. Olin tror till och med att strävan kommer att öka eftersom det framöver endast kommer att finnas en titel att nå upp till. Han kan å andra sidan tänka sig att revisionsplikten kommer att kunna påverka de auktoriserade revisorernas arbetsmarknad på så sätt att fler får slåss om de företag som väljer att ha revision. Han tror dock att det inte kommer ha så stor betydelse utan att de flesta ändå satsar på auktorisation. Karlsson är inne på samma spår, han tror att motivationen att avancera blir större samtidigt som det kommer att bli färre som skriver provet. Elander ser det som att det bara finns en titel att eftersträva, bara ett prov att klara. Som det ser ut nu kämpar många för att bli godkända och att klara det steget, de orkar kanske inte gå igenom samma process en gång till för att få sin auktorisation. Särskilt eftersom de egentligen inte behöver den där högre titeln när
6.3 Revisionspliktens avskaffande
Det senaste förslaget om hur många företag som ska omfattas av revisionspliktens avskaffande är uppe i 310 000, vilket omfattar 96 procent av alla företag i landet. Tidigare gällde gränsen i omsättning på tre miljoner kronor vilket nu har höjts till 83 miljoner kronor. Regeringens utredare Bo Svensson tror att många aktiebolag ändå kommer att anlita revisorer. Till en början gissar han på 60 procent av alla företag, en siffra som sedan kommer att stabilisera sig på runt 45 procent (Hugo 2008).
Persson tror inte att de företag som inte kommer att ha lagtvungen revision kommer att sluta efterfråga den helt. Konsultationen blir nog en mer efterfrågad tjänst. Detta håller Karlsson, Lenger och Elander med om. När det gäller konsultfrågorna anser Karlsson att man är bäst på dem i småstäderna eftersom det finns fler av de mindre företagen där. Då det är i storstäderna som de stora företagen som kommer ha lagtvungen revision finns, så blir det naturligt mer revision där.
Folkesson tror att viss del av revisionen, även för mindre företag, kommer att leva kvar om än ej i samma utsträckning och det kan komma att röra sig om delar av revision. Validering av balansräkningen är ett exempel på det. Han tycker att Öhrlings PricewaterhouseCoopers framtid efter revisionspliktens avskaffande ser ljus ut, med tanke på deras storlek. Värre tror han att det blir för de mindre byråerna där han tror att arbetstillfällen kommer att försvinna. Det kan bero på att de stora byråerna inte har tid att växa utan istället köper upp de mindre byråerna. Detta håller även Lars-Gunnar Ericson på Ernst & Young med om (Hugo 2008).
Elander ser, som tidigare nämnts, ett samband mellan uppdragsfördelningen för revisorerna och deras titlar. Kategorin godkänd revisor som inte har avlagt provet för revisorexamen har i större utsträckning hand om de mindre företagen. När plikten försvinner kan möjligtvis tendensen utvisa att de godkända revisorerna tappar revisionsuppdrag. Folkesson kan tänka sig att det kan bli svårt att uppfylla antalet timmar som krävs för auktorisation på grund av de minskande revisionsuppdragen. Arbetet med revision tror han kommer att centreras till storstäderna och att de auktoriserade revisorerna överlag kommer att minska. Både Folkesson och Persson tror att det kommer att bli ett tyngre beslut att bli revisor. Persson upplever att det kanske krävs att man ska vilja arbeta med stora företag för att ens överväga att skriva prov för avancemang. När hon hört sig för i huvudstaden börjar inriktningar att ändras redan idag och hon ser konkurrensen om de stora företagen öka.