Min analys sker utifrån ett lärarperspektiv. Jag är intresserad av att veta när och varför undervisningen fungerar bra för eleverna och när den inte fungerar bra. Trots att jag har en ganska klar syn på vad jag vill åstadkomma i klassrummet och dessutom har en teori om hur jag vill göra, märker jag att det jag gör och säger ibland går stick i stäv med min teori. Jag vill veta när och varför jag inte kopplar praktiken till teorin och jag vill veta när min teori fungerar och när den inte fungerar i praktiken.
Nils-Erik Nilsson skriver i Elevforskning i grundskolan (2004) om att en undervisning där ett genuint intresse för att lära sig något uppstår, där sker också i mycket högre grad en utveckling både i kunskapshän- seende och i språkligt hänseende. ”Skolans uppgift borde därför vara inriktad mot att förstå, inte mot att memorera, liksom att kommunicera istället för att öva, för att därigenom utveckla elevernas tänkande och
språkliga behärskning”. Han menar att eleverna kan ha tre olika anled- ningar till att lösa uppgifter i skolan.
• Strategiska handlingar – avsikten är att uppnå ett bestämt mål. Avsikten med skrivhandlingen är inte i första hand att kommuni- cera ett innehåll utan om att försäkra sig om att få lärarens godkän- nande och att prestera ett resultat.
• Rituella handlingar – där eleven övar för övandets skull; jonglerar med en boll för att bli bättre på att jonglera, ritar hästar för att träna sig på att rita hästar, skriver skrivstil för att bli bra på det etc. • Kommunikativa handlingar – eleven har en önskan om att kommu-
nicera ett innehåll, om att få mottagaren att reagera på något sätt. Om en sådan handling ska upplevas som meningsfull måste den ske av egen vilja och inte av tvång.
Problemet här är, säger Nils-Erik Nilsson, att:
”Skolskrivningen utförs i stort sett alltid genom tvång. Dessutom ska eleven ofta föreställa sig att det är en kommunikativ handling som utförs./…./ Skrivandet har med mitt sätt att uppfatta det alltid inslag av såväl rituella och strategiska som kommunikativa handlingar, men i olika sammanhang dominerar någon av dem. Det i sin tur hänger samman med hur eleven uppfattar vad målet är med skrivandet i den specifika situationen.”
Undervisning handlar om möten, och det är naturligtvis så, att även om jag handlar på ett visst sätt eller säger något för att jag vill förmedla ett budskap är det inte säkert att eleverna uppfattar det budskapet så som avsikten var. Därför vill jag också försöka ta reda på hur eleverna uppfattar den undervisning vi utsätter dem för. Vi har valt att följa fyra av eleverna lite mer noggrant genom det här temat. Det betyder att vi har samlat in det material de har producerat i form av bilder
och texter, och att Jan Nilsson har gjort intervjuer med var och en av dem. De indragna avsnitten i texten är citat från elevtexter, lärardag- boken (ld) eller observationsanteckningar (obs. ant). Personen som är lärardagbokens ”jag” är alltså samma person som ”läraren” eller ”Kerstin” i observationsanteckningarna. De två andra lärarna i arbets- laget omnämns i citaten som ”Marie” och ”Katarina”.
Hur har de fyra utvalda eleverna tagit till sig de olika delarna i temat?
Clara
Clara är alltid noga med att göra sina uppgifter ordentligt. Hon slarvar inte igenom något, och hon är noga med att prestera sitt bästa. Fast hon kan också ifrågasätta varför läraren tycker att hon ska göra på ett visst sätt, och hon är inte rädd att ha synpunkter på saker och ting. Hon är en flicka som tänker mycket och hon uttrycker sig gärna och bra i skrift. I samtal i helkass brukar hon dock inte vara aktiv. Hon säger sällan självmant hur hon tänker, men hon svarar gärna på slutna frågor och visar att hon är bra på att memorera kunskap. Mitt intryck under temats gång och när jag tittar på empirin i efterhand är att Clara är något mer aktiv i samtal än vad hon brukar vara.
Clara som var mer aktiv i samtalet än vad hon brukar vara berät- tade att hon äter fisk ofta, och att hon inte tänker att det ska vara konstigt att döda fiskar.(ld. 090422)
Samma dag samtalar vi kring filmen Misa mi och frågan om hur en fortsättning skulle kunna se ut tas upp:
Jens: Hon kanske dödar sig själv så att hon kan träffa sin mamma.
Maria: Jag tror hon åker hem till sin pappa.
Clara: Jag tror att mormor kommer och hälsar på dem i stan. Eli: Många filmer har ingen uppföljare.
Läraren: Men om vi tänker oss att det finns en fortsättning, hur skulle den se ut? Tänker Misa likadant på slutet av filmen som hon gjorde i början?
Clara: Hon tänker annorlunda i slutet. ( obs.ant. 090422)
I den första kommentaren i den här sekvensen handlar det om ett allmänt tyckande, men i den andra av Claras kommentarer kan det mycket väl vara så att hon upplever att läraren har ett facit på den frågan. Det kan också vara det som gör att samtalet här dör ut. Clara har redan svarat ”rätt” på frågan och det är ingen idé för de övriga eleverna att fortsätta samtalet. Fortsättningen tyder på att det är så eleverna upplever situationen.
Läraren: Håller ni andra med om det?
Stum reaktion. Kerstin försöker lirka, lite forcerat nu. Hon frågar gång på gång: ”Håller ni med?”. Ingen vidare respons från eleverna. (obs.ant. 090422)
Clara är en läsare som är van vid att läsa för att förstå, och hennes läsning av texterna i det här temat tyder också på att hon läser för att förstå. Hon uttrycker i sin utvärdering att hon tyckte om filmen, och att ”man förstod bra vad Misa kände”. Hon ifrågasätter att man kan komma till ”ingenstans” när man dör i sina kommentarer till Nora
från ingenstans, och hon gör kopplingar till sina egna erfarenheter i
sina ”Text och tanke” från läsningen av Inte bara tennis. Clara visar gärna vad hon kan i strategiska handlingar, och när hon blir intervjuad berättar hon utförligt om innehållet i olika texter. När hon ska berätta vad hon tycker om dem är hon ganska summarisk, och säger mest: ”ganska bra men lite sorglig” (intervju 0904299). I sin utvärdering visar hon också att hon gärna vill att det hon gör ska bli ”rätt” och att hon upplever att det finns ett ”rätt” sätt att tolka en text.
Jag ritade en mamut-unge som låg på ett rött moln, till dikten. Vissa kanske inte tycker att den inte har något med saken att
göra, men med den bilden menar jag att mamutar inte finns längre. För det var väll det dikten menade. (utv. 090512)
Man kan kanske gissa att någon har haft synpunkter på hennes bild? Men Clara litar på sig själv här. Det är samma sak när hon bemöter sina klasskamraters tankar kring hennes bild om ”På andra sidan”. Hon förklarar att det någon tror är en fotboll inte alls föreställer det, utan det är en varglya (ljudinspelning). 090428) I elevintervjun kopplar hon sin bild direkt till filmen. När Jan Nilsson frågar henne i intervjun om hon vet varför vi arbetar med just det här temat har hon inget minne av att vi har berättat det för henne. Hon tycker att den största skillnaden med att börja fyran är att det inte ringer in efter rasterna nu utan man får hålla reda på vad klockan är själv, och att matten har blivit roligare. Hon jobbade med teman på lågstadiet också. Då handlade det om husdjur och om rymden. De teman hon kommer ihåg från fyran är ”Kungar och riddare”, ”Vikingatiden” och ”Vattnets kretslopp”. Vattnets kretslopp arbetade vi med utan att det var kopplat till något tema och de två teman hon nämner arbetade vi visserligen med därför att eleverna uttalat sina önskemål om att arbeta med dem, och vi läste mycket skönlitteratur i anslutning till dem, men man kan nog inte påstå att de går att beskriva som erfarenhetspedagogiska teman. Då kan man nog i högre grad säga att ”Kompistemat” som vi arbetade med under hösten uppfyller de kriterierna, men det temat nämner inte Clara i intervjun. Clara är framgångsrik i sitt skolarbete, och hon klarar sig troligen väldigt bra i en traditionell katederunder- visning såväl som i ett arbetssätt präglat av ”eget arbete” eller ”fri forskning”. Jag skulle nog ändå vilja påstå, att även om Clara brukar våga säga vad hon tänker i skrift, och att hon fortfarande är noga med att det hon gör ska bli ”rätt”, är det ändå så att hon har vuxit en liten bit i att våga säga sina åsikter högt i klassrummet i det här temat. Hennes utvärdering är i huvudsak positiv och jag ser inget som tyder på att hon skulle missgynnas av en tematisk undervisning.
Niklas
Niklas var frånvarande under första temaveckan, och jag noterade att det medförde problem för honom när han kom tillbaka. Vi har sett på filmen, Misa mi, och har börjat rita bilder om hur det ser ut på andra sidan:
Niklas hade jättesvårt att åstadkomma något. Han är fruktans- värt osäker på sig själv. Det känns ännu värre nu efter att han varit iväg och rest en vecka. Han ritade några berg, och sen undrade han om han kunde rita en sjö under bergen. När jag sa att det inte kunde bli rätt eller fel utan ”Gör som du vill” såg han närmast olycklig ut. Kan inte den där hopplösa läraren tala om så att jag vet hur hon vill att jag ska göra? Är det någon slags fälla? Även i sin tankebok var han osäker. Jag hittade en text som var överkryssad. Den löd :
”Så (överstruket) en begravnig ska vara fin.
jag tycker inte att man ska bli upp bränd eller vad det heter.” (De här två raderna var det kryss över, och på nästa sida hade han ritat en gravplats med en streckgubbe i. Streckgubben har kryss i ögonen och en mun som ser glad ut. I graven ligger också något som ser ut som en klubba och en puck? Niklas spelar hockey.)
När jag frågade honom varför han kryssat över det han skrivit svarade han att det inte blev bra, och att han ville bara rita istället. Visserligen är Niklas osäker i vanliga fall, men jag funderar på om inte en del av den här prestationsångesten beror på att han har missat första veckan av temat och att han inte är inne i den kontext resten av gruppen (i olika grad) befinner sig i. (ld. 090421)
Efter den första dagens osäkerhet vänder det. Redan nästa dag är han aktiv i samtalen. Han har åsikter om ifall djur är lika mycket värda som människor, och han är en av de första som uttalar sig självmant i frågan. Det största lyftet gör han när han läser den skönlitterära boken.
Niklas har det väldigt besvärligt med sin läsning rent tekniskt. Han har tidigare under läsåret visat intresse för böcker vi läst högt i klassen, men han har haft väldigt svårt att hitta något han kunnat läsa på egen hand och ha behållning av. Den enda bok han hittills läst själv i åk 4 och sagt sig tycka om var Inez värsta vecka (Gull Åkerblom). Den boken läste vi gemensamt och pratade om i ett tema om kompisar. I det tema som pågår här läser han Döden dö. Han har svårt att ta till sig texten initialt, fastän de lärare som håller i den här läsgruppen läser högt ur boken hela första lästillfället. De har noterat att han istället för att lyssna söker kontakt med ett par andra pojkar.
Niklas och två andra pojkar hade tramsat så att hon (Marie) var tvungen att säga till dem på skarpen för att de inte skulle fördärva läsningen för de andra i gruppen. Då läste hon ändå högt hela tiden idag. Kan det bero på att samtalen har rört sig för långt över deras huvuden tidigare idag och igår? Kanske i större delen av temat? Påverkas de av Jans närvaro i klassrummet så att de släpper på locket när han inte är där och antecknar? Jan har upplevt att Niklas sneglar på honom mest hela tiden. Är ämnet för allvarligt? Orkar de inte med mer allvar nu? (ld. 090422)
Nästa dag tackar han ja när Katarina erbjuder sig att läsa högt för honom, och ännu en dag senare hör jag på morgonen följande dialog utspela sig mellan Niklas och en klasskompis:
Kim: Hur långt har du kommit? Jag är tre sidor från slutet. Läste i 40 min igår. Glömde bort tiden. Den är skitbra.
Niklas: Ja den är jättebra men sorgligt att Björns pappa dog. (ld. 090424)
Eleverna har haft i läxa att läsa minst en halvtimme i sin bok hemma till den här dagen. Detta är också den dag när vi har besök från sjuk- vården, och jag noterar att Niklas faktiskt sitter och tjuvläser i sin bok
under besöket när han tror att inte vi lärare ser! Efter rasten är han lässugen, men har svårt att riktigt få ro så att han kan fokusera på sin läsning. Jag frågar om han vill ha hjälp, och det vill han. När han berättar för mig vad som har hänt i boken för att vi ska komma på rätt ställe, märker jag att han har full koll på händelseförloppet, och han lyssnar intresserat när jag läser högt för honom. Jag antar att han har fått hjälp med läsningen hemma. Även om han behövde mycket hjälp i sin läsning, både i skolan och hemma, är det helt klart så att det här är en positiv läsupplevelse för honom. Det bekräftas också när man lyssnar på elevintervjun från 090427. Niklas svarar enstavigt och undvikande på i stort sett alla frågor han får; utom när det handlar om
Döden dö. Här berättar han ivrigt och sammanhängande om hand-
lingen i boken en lång stund. Även i samtalen kring boken var Niklas aktiv, och han ville gärna läsa nästa bok i samma serie. Jag tror däremot inte att han hade samma framgång när han läste den. Jag försökte prata lite med honom om innehållet, men här hade han inte riktigt koll. Jag uppfattar det som att han i den här läsningen tyvärr inte fick den hjälp han behövde och inte heller den draghjälp det innebär om flera elever läser och pratar om samma bok.
Niklas är ganska aktiv i samtalen kring bilderna som berättar om hur det är ”på andra sidan”, och han använder också sina erfarenheter från bildsamtalen när han skriver om Gunilla Kvarnströms bild, Allt hör
ihop.
JAG SER EN GRÖN BOLL OCH 5 MÄNISKOR PÅ BILDEN OCH ETT ÄPPEL TRÄD OCH TRE KATTER OCH ETTRÄD SOM INTE HAR NÅGRA BALAD OCH 2 SKLÄT UNDER MARKEN OCH EN FÅGEL OCH EN FÅGEL SOM ÄR UPP ÄTEN OCH JAG SER EN SOL SÅM LYSER ÖVER MARKEN OCH JAG SERT TRE BARN SOM ÄTTER ÄTER ÄPPEN DET VARKA VAR GOTT OCH ENA SIDAN ÄR DET VÅR ELLER HÖST. JAG SKULLE VILLJA VARA DÄR. DEN BILDEN ÄR FINN FINN. (090511)
Först blir det en beskrivning av vad han ser på bilden, och sedan ett försök till en tolkning där han förhåller sig till bilden ungefär på samma sätt som vi gjorde vid våra trevande försök under bildsamtalen. Här utför han en strategisk handling, han löser en uppgift så som han tror att läraren förväntar sig att uppgiften ska lösas. När han skriver sin utvärdering ser det mer ut som om han förmedlar ett budskap. Han svarar inte på en fråga i taget, utan talar om vad han tycker:
Jag minns filmen den var verkligen bra tycker jag illa fall. Det var roligt när misa mi sa har du någon tv undrade hon då sa farmor nej det har jag inte jag har aldrig haft någon tv i hela mitt liv sa hon. Rävarna var söta i alla fall. Djurens liv är lika mycket varda so människornas liv tycker jag i alla fall. En del av djuren är söta. Jag tycker att boken som heter döden dö va varkligen bra tyckte ja g illa fall. Jag tycker att inget va dåligt (utvärdering 090512)
Niklas fortsatte inte att läsa frivilligt och av egen kraft under resten av terminen, men han utvecklades nästan explosionsartat i sin textpro- duktion. Han satte sig självmant vid datorn och han skrev flera texter som han var uppenbart stolt över. Man kan nog säga att Niklas är den av de fyra eleverna som gynnats mest i den tematiska undervisningen. Det är svårt att säga något generellt med utgångspunkt i en enda elev, men det vi ser här stödjer ändå teorin om att det är de elever som har svårigheter i skolan som har mest att vinna på en undervisning som är baserad på elevernas intresse och erfarenheter.
Eli
Eli är den enda av de fyra eleverna som minns att jag berättade om varför vi startade just det här temat. Han tycker att det är ”jättebra” att vi lärare lyssnar på vad eleverna är intresserade av att arbeta med i skolan, och han föredrar det här temat framför till exempel ett tema om Vikingatiden där man läser i böcker om fakta. Han tycker att det är bättre i det här temat när man kan ”prata rätt ut”. Eli tycker om att
diskutera, han är inte rädd att ha en egen åsikt och han tänker ofta ett steg vidare. Det är också i samtalen han blommar ut som mest. Han är mycket aktiv, särskilt när han erbjuds öppna frågor. Han visar också stort engagemang och kreativitet när han tar sig an bilduppgiften som vi kallar ”på andra sidan”.
Den text han skriver på baksidan av bilden lyder:
Man kan velja nytt liv men då komer man på en lägre level av paradislandet När man har gott till ett stelle tas det stelet tas bot så kan man antegen velja nytt liv eller gå till alla stellen igen och sen så är det ett kretslopp och så kan man levla sig upp geno att hitta levlings kapslar så livet blir som ett oendligt spel (090422)
Elis bild blir också en av de bilder som diskuteras mest vid de spontana samtal som utspelar sig kring bilderna från det att de anslås, fram tills dess att de organiserade bildsamtalen äger rum. När han skriver text till Allt hör ihop (Kvarnström) lägger han mer kraft på att försöka tolka bilden än att beskriva den:
ALLT DÖR ELLER FÖRSVINER
Jag ser ett äppelträd en gul sol och en måne två bebisar en katt och äpplen och en katt till. Jag ser en fågel ett ägg ett äppel- skrutt ett krossar ägg ett visset äppelträd. Två skellet en död fågel en grön boll jord och gräs. Jag tycker bilden hör ihop. Jag tror konstnären menade att allting dör eller försvinner barnen blir vuxna sen gamla och sen dör dom. Äpplena blir uppätna slängs och förmultnar. Äggen kommer ut och antigen blir uppätna eller till kycklingar sen blir vuxna och slaktas eller dör av ålder eller sjukdom. Likadant som solen den försvinner och så kommer det en måne och på morgonen kommer solen tillbaka. Skelletten går sönder och blir kalk som blir näring till växter. Och det tror jag konstnären menar. (090511)
När Eli får en uppgift som handlar om att tala om vad han kommer ihåg från lektionen som handlade om hur man gör på olika ställen i världen när någon dör, och hur man tror att det är efter döden, har han inte så mycket att berätta:
1. Hur man gör när någon dör på olika stellen i världen? Man begraver liket i alla delar av världen
2. Hur tror man att det är efter döden man kommer till olika gudar (Det är en massa jag kommer ihåg men inte vissa små saker) i Islam så tvättar man liket omsorgsfult och inan man dör så uppmuntrar man den som ska dö att sega något som inte jag