Analys och diskussion

Utifrån redogörelsen av resultat som framkommit ur våra intervjuer kommer här en analys av resultatet med koppling till kunskapsläget som tidigare presenterats. I analysen kommer även resultatet att kopplas ihop med och speglas i de på förhand utvalda teorierna var för sig.

6.3.1 Analys och diskussion utifrån Maslows behovstrappa

Följande diskussion av resultatet kommer i detta kapitel att knytas till Maslows behovstrappa då detta är en av de två teorierna som vi ansåg vara bäst lämpad. Detta för att en diskussion huruvida den tillfälliga begränsningslagen påverkar in- dividen generellt men också hur den möjliggör att individerna motiveras, eller inte, till etablering på arbetsmarknaden.

Genom våra intervjuer framkom det att våra respondenter förstår syftet med lagen och att de anser att grundtanken är bra. I propositionen bakom lagen (Prop.

2015/16:174) framkommer det att lagen i sig kan vara en positiv drivkraft för att hitta motivation till att skaffa sig ett arbete och genom detta kunna bidra till sin egen försörjning. Syftet med lagen är att underlätta integrationen och få männi- skor att känna sig mer delaktiga i samhället (ibid.). Vissa av våra respondenter be- skriver specifik detta syfte om hur den tillfälliga lagen skulle kunna bidra till en ökad motivation för enskilda individer att etablera sig på arbetsmarknaden. För våra respondenter är det tydligt att dem, genom att hitta ett arbete, underlättar sin

28

asylprocess men även ökar sina chanser för att få ett permanent uppehållstillstånd. Respondenterna uppger att det permanenta uppehållstillståndet skulle innebära trygghet.

Maslow beskriver i sin behovstrappa om tillfället där en individ faller inom ramen för en underställd position i samhället, socialt och ekonomiskt. I denna situation blir motivationen att uppnå trygghet fundamental. Vidare menar Maslow att ett ar- bete med trygghetsskapande skydd, ur ett ekonomiskt perspektiv, blir väldigt vik- tigt för individernas känsla av trygghet (1952). Detta är även något som Röda kor- set betonar i sin rapport om konsekvenserna av den tillfälliga begränsningslagen (2018). Röda korset beskriver hur effekterna av begränsningslagen kan bli proble- matiska för integrationen. Detta då individernas fokus enbart kommer att riktas mot att finna ett tillräckligt välbetalt arbete som krävs av Migrationsverket, inte att finna ett arbete baserat på deras kvalifikationer.

Det blir tydligt att respondenterna eftersträvar trygghet, samtidigt som de känner att deras största möjlighet att uppnå denna trygghet är genom ett arbete. Arbetet blir således deras största motivation, inte att våga ta risker och försöka sträva mot det som de verkligen vill exempelvis utbildning. På grund av denna otrygghet sö- ker respondenterna den kortsiktiga ekonomiska tryggheten som blir ett delmål i deras strävan efter ett permanent uppehållstillstånd med möjligheten att hämta hit sina familjer. Visar det sig senare att kraven är alldeles för höga, trots individernas motivation och ansträngningar, är det svårt för individerna att bi behålla denna höga motivation i framtiden. Detta kortsiktiga tänkande gör det svårt att motivera individer på längre sikt då de ändå inte vet om det de gör är tillräckligt. Utifrån våra intervjuer tolkar vi det som att våra respondenter accepterar denna tillfälliga situation att nå upp till de krav som ställs för att få stanna i Sverige. Detta för att finna trygghet för att senare kunna fokusera på det som dem verkligen vill göra. För oss blir det tydligt att våra respondenter förstår tanken med lagen men att de även är medvetna om hur deras yrkesval påverkas av den.

Ännu en problematisk aspekt som framkommer i våra intervjuer är att responden- terna upplever att lagen inte bidrar till en gemenskap. De berättar också att de inte kan slappna av helt förrän de vet om de får lov att stanna i Sverige. En av våra re- spondenter beskriver detta så tydligt att trots att han arbetar, tjänar pengar och bi- drar till samhället, så känner han varken gemenskap eller delaktighet till Sverige. Denna distans till samhället som respondenten beskriver ser vi kunna spä på käns- lan av otrygghet och oro. Röda korset skriver i sin rapport att begränsningslagen kommer att bidra till att fler människor känner en oro och kommer att må dåligt på grund av osäkerheten som lagen medför (2018). Även Maslow (1952) beskri- ver gemenskap som det tredje steget i teorin i den mänskliga behovstrappan. Han menar att trygghet och gemenskap är sammankopplade och att en trygg individ på ett naturligt sätt söker sig vidare mot gemenskap till andra. Då gör individen allt för att finna tillhörighet med andra människor och bli en del av deras omgivning. När individerna känner att de vill bli en del av samhället och skapa en gemenskap återkommer ibland känslan av otrygghet, vilket tidigare beskrivits, men i denna situation mer som en känsla av ovisshet då de inte vet hur länge de kommer att få vara en del av denna gemenskap. En av respondenterna uppger att han kämpar hårt för att finna ett arbete och nå upp till kraven som ställs på honom. Han känner dock fortfarande en rädsla om att en dag bli hemskickad och förlora allt han byggt upp. Vi ser här en stor problematik för individer med tillfälliga uppehållstillstånd. Trots att de skapat en ekonomisk trygghet för sig själva vågar de inte initiera mer

29

kontakt med samhället. Detta på grund av rädslan av att en dag vara tvungen att lämna Sverige och återvända.

I våra intervjuer framkommer det kritik gentemot lagen då våra respondenter inte anser att den är praktiskt tillämpbar. Den största kritiken mot lagen handlar inte om kraven i sig utan istället om lagens krav om att etablera sig på arbetsmark- naden. Detta då våra respondenter upplever att den svenska arbetsmarknaden inte är anpassad för nyanlända då det svenska språket ofta är en förutsättning för ar- bete. Här ser vi att lagen bidrar till en situation som kan liknas med moment 22. Samtidigt som svenska språket är ett krav på arbetsmarknaden uppger våra re- spondenter att de valt bort svenskundervisning för att istället fokusera på att finna ett arbete och bli självförsörjande, vilket är ett annat krav som den tillfälliga be- gränsningslagen ställer. Respondenterna påtalar vid olika tillfällen hur situationen med de tillfälliga uppehållstillstånden i kombination med den rådande situationen på arbetsmarknaden, påverkar deras självkänsla och minskar deras tro på trygghet. Försörjningskraven som är inkluderade i begränsningslagen kan ur en motivat- ionssynpunkt ses som problematiska då bland annat statliga utredningar tydligt vi- sar att det finns stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden för en individ med utländsk härkomst (SOU 2006:59; SOU 2005:56). Arbetsmarknaden i Sve- rige visar sig på många sätt inte vara tillräckligt öppen för individer med utländsk härkomst (Darvishpour & Westin, 2015). I antologin Migration & Etnicitet (Dar- vishpour & Westin, 2015) refererar författarna till Carlsson & Rooth (2007) där de beskriver att sannolikheten för att en person med arabiskt namn blir kallad på arbetsintervju är femtio procent lägre än för en person med ett svenskt namn. Den tillfälliga begränsningslagen påverkar individer negativt då tvånget på arbete och försörjning för att få permanent uppehållstillstånd gör så att individer väljer bort studier för att istället ta lågkvalificerade arbeten med låga löner (Dustmann et al, 2016). Denna aspekt av uppskattning/erkännande tar även Maslow (1952) upp i sin behovstrappa. Att som individ inte besitta tillräcklig självrespekt och tro på sig själv kan bidra till känslan av att inte kunna påverka sin egen situation och ut- veckling. Strävan efter att få andras bekräftelse blir större än att nå självförverkli- gande som Maslow lyfter i sitt sista steg i behovstrappan.

Vi upplever att våra respondenter söker uppskattning/erkännande från Sverige som land, genom att få permanent uppehållstillstånd, då de gör allt de kan för att försöka etablera sig. Problemet med att arbetsmarknaden är begränsad för nyan- lända gör att de istället konkurrerar om ett mindre utbud av arbeten som inte stäm- mer överens med deras bakgrund och/eller önskan. Individerna har inte heller möjlighet eller tid att utbilda sig eller lära sig svenska på grund av att försörj- ningskravet i begränsningslagen måste uppfyllas. På detta sätt når inte individerna sitt eget självförverkligande på arbetsmarknaden. Maslow (1952) menar att det inte är förrän individen gör det den är menad för som den når sin fulla potential. Detta blir inte enkelt för nyanlända som kommer till Sverige, och omfattas av la- gen, då det inte är prioriterat för dem att finna ett arbete som stämmer överens med deras kvalifikationer och önskemål. Det handlar istället enbart om att uppnå kraven.

6.3.2 Analys och diskussion utifrån KASAM

Under detta avsnitt kommer vi att analysera och diskutera vårt resultat utifrån vår andra valda teori, KASAM. Vi vill få fram hur och om den tillfälliga begränsning- slagen påverkar våra respondenters känsla av sammanhang.

30

Ett genomgående tema som återkommer i frågan om i vilken utsträckning som våra respondenter har förståelse för införandet av den tillfälliga begränsningslagen är att de har en förståelse för lagen som tanke. Vi väljer att tolka detta som att våra respondenter i ett initialt skede, i denna specifika fråga, känner en begriplig-

het kring varför lagen ser ut som den gör. Oavsett om den tillfälliga begränsnings-

lagen kom som en överraskning, eller inte, när individerna började omfattas av den så finns där en genomgående förståelse för varför denna implementerats i svensk lag. De krav som lagen ställer på försörjning kan i sin tur, om man lyssnar på det våra respondenter säger, generera i en vilja hos den nyanlända att bli själv- försörjande och i förlängningen få ett permanent uppehållstillstånd. Vi tolkar detta som att majoriteten av våra respondenter, i detta avseende och i denna specifika fråga, har en hög nivå av begriplighet utifrån det som Antonovsky beskriver i sin teori om KASAM.

På frågan om förståelsen av den tillfälliga lagens införande, lyfter respondent 1 ett resonemang kring att sättet individer väljer att se på lagen är en inställningsfråga. Detta resonemang kopplar vi samman med de två resterade komponenterna som är centrala i teorin om KASAM, nämligen hanterbarhet och meningsfullhet: ”Antingen begränsar lagen dig för allting eller så gör du det bästa av situationen.

Att bli en del av arbetslivet var min drivkraft på grund av omständigheterna, vil- ket i sin tur ledde till att jag blev en del av samhället då jag fick möjlighet att träffa människor på min arbetsplats samtidigt som jag fick en stabil ekonomi som gav mig möjligheter ute i samhället”.

I citatet ovan går det att utläsa att respondenten inte betraktar sig själv som någon som fallit offer för omständigheter som av andra skulle kunna betraktas som orätt- visa. Han är väl medveten om att livet för många är fullt av negativa händelser och situationer som för vissa skulle anses som övermäktiga och lamslående, men som han väljer att se på som en erfarenhet som är tillfällig i väntan på något annat. Vidare tolkar vi respondentens resonemang inte bara som att han kan hantera sin nuvarande situation utan även kan se den som meningsfull. Trots att responden- tens liv, objektivt, skulle kunna ses vara fullt av svårigheter, problem och höga krav känner respondenten själv att han befinner sig i en meningsfull situation där han själv har möjlighet att påverka sitt liv. Genom detta perspektiv på livet anser vi att respondenten skulle kunna definieras som en person med hög grad av KA- SAM, där betungande omständigheter är väl värda att investera tid och energi i. En inställning till livet som öppnar upp för och välkomnar utmaningar istället för att enbart betrakta dessa som jobbiga. Tack vare respondentens inställning har han det som Diaz (1997) lyfter som så oerhört viktigt, nämligen förståelse och för- mågan att göra sig förstådd i det sociala sammanhang som ett arbete kan ses som. Detta är fundamentalt för att individen ska känna ett sammanhang, eller KASAM. Ett sammanhang som genererar en mening till individen och dennes vardag och som ger honom fortsatt motivation till att vilja anstränga sig för att bi behålla detta.

Den kritik som riktas mot den tillfälliga lagen från våra respondenter handlar mer om det motsägelsefulla i, som en av våra respondenter uttrycker det, ”en strikt lagstiftning som vill att individen blir en del av samhället samtidigt som arbets- marknaden utesluter en”. Det framkommer på ett tydligt sätt i våra intervjuer att våra respondenter inte saknar motivation till att försöka finna ett arbete. Tvärtom gör de allt som står i deras makt för att uppnå de krav som nu ställs på dem i med de mer strikta försörjningskraven. Genomgående beskriver våra respondenter det orimliga i att ställa den här typen av försörjningskrav i en situation där de upple- ver att arbetsmarknaden inte alls är etablerad för att ta emot dem. En respondent

31

frågar sig själv hur det är tänkt att en individ som omfattas av lagen ska kunna fortsätta att motivera sig själv till att finna ett arbete, då man ”söker 2000 jobb och inte får en chans”. Känslan av hopplöshet lyfts av denna respondent i synnerhet, men är ett genomgående tema i samtliga av våra respondenters beskrivningar om sin egen situation i Sverige. Känsla av hopplöshet att ens få möjlighet att komma in på den svenska arbetsmarknaden beskrivs av Jose Alberto Diaz (1997). Han menar att en motivationskris hos de nyanlända, i vårt fall de som omfattas av den tillfälliga begränsningslagen, är väldigt vanlig då dem försöker komma in på den svenska arbetsmarknaden.

Våra respondenter bekräftar den oro som uttryckts i samhällsdebatten sedan infö- randet av den tillfälliga begränsningslagen. En oro som regeringen i och för sig instämde i, men valde att bortse ifrån (Prop. 2015/16:174). I teorin låter regering- ens syfte med lagen fullt rimlig. Så rimligt att majoriteten av våra respondenter har förståelse för varför lagen kom till från allra första början. Det blir däremot högst problematiskt i praktiken med de skärpta försörjningskraven, menar våra re- spondenter. Detta då kraven som ställs på individen inte är möjligt att uppnå inom det tidsspann som den nyanlända fått på sig. Joyce (2017) menar i enighet med våra respondenter att kravet på individen måste vara rimligt att uppnå inom den tidsram som finns. Detta då kravet på individen ska fungera som motiverande och inte motverka detsamma (ibid.).

Våra respondenters uppfattning om svårigheten att komma in på den svenska ar- betsmarknaden och därigenom känna ett sammanhang, bekräftas i stora delar av de statliga utredningar som gjorts på området (SOU 2006:59; SOU 2005:56). Dessa utredningar visar på hur svårt det är för en individ med utländsk härkomst att få sin första anställning på den svenska arbetsmarknaden. På ett uppenbart sätt försvårar detta för en individs strävan efter att uppnå ett sammanhang.

Ett par respondenter beskriver att de på ett sätt känner sammanhang med Sverige, men antagligen inte på det sammanhangsskapande sätt som lagen var avsedd att fungera som. Ena respondenten beskriver det som att hon tvingats till ett samman- hang genom en begränsad anställning. Hon betraktar dock den skatt som hon beta- lar som det sammanhangsskapande, inte jobbet i sig. Detta eftersom hon tvingats att hitta ett arbete som varken stämmer in på hennes önskemål eller kvalifikat- ioner. En annan respondent beskriver hur han tvingats att ta ett arbete på en ara- bisk restaurang. Detta eftersom att arbetsplatsen är den enda som han kvalificerar sig för på grund av de bristande kunskaperna i svenska som mannen anser sig ha. Respondenten medger att jobbet i sig skapar ett sammanhang, men inte på det sät- tet som han önskar. Han känner ett sammanhang med hans arabisktalande kolle- gor och restaurangbesökare, men att detta sammanhang inte gör honom mer eta- blerad eller för honom närmre det svenska samhället.

För båda respondenterna är kravet att hitta en försörjning det egentliga skälet till att dem valt att ta dessa arbeten över huvud taget. Många organisationer i sam- hällsdebatten har framfört hård kritik mot de strikta försörjningskraven. Röda kor- set menar att försörjningskravet skulle generera problem för var individs integre- ring, eftersom individen enbart kommer att sträva efter att ha ett tillräckligt välbe- talt arbete. Detta kortsiktiga tänkande riskerar i förlängningen att leda till att indi- vider tvingas in i ett sammanhang som inte för dem närmre sina faktiska mål. En av våra respondenter beskriver hur dennes tillhörighet i samhället begränsas av den tillfälliga lagen. Trots att respondenten beskriver sin situation som bra avse- ende lön och arbete känner han sig i alla fall inte som en del av samhället. Detta

32

då det inte finns några som helst garantier för att han kommer att få stanna i Sve- rige. Han menar vidare att det ibland känns hopplöst att kämpa på det sätt som han gör för att få känna sig delaktig i Sverige. Han uppfattar sin situation som oer- hört oviss då han inte vet hur länge han har rätt att stanna i Sverige på grund av det begränsade uppehållstillståndet.