Följande kapitel innehåller studiens analys samt resultat som utgår från Faircloughs modell med tre dimensioner där totalt tre särskilt belysta diskurser som i nyhetsrapporteringen om attentatet i Stockholm 2017 analyseras djupare. De tre diskurserna som framgår är; Formulerande av ett ”vi” och ”dem”, konstruerandet av förövaren och tryggheten som vård- och blåljuspersonal skapade. De framträdande diskurserna kommer att analyseras i dimensionen text med hjälp av analysverktygen transivitet och modalitet. Dimensionen diskursiv praktik kommer att analyseras med hjälp av analysverktygen intertextualitet och interdiskursivitet. Därefter kommer den diskursiva praktiken att placeras i den sociala praktiken. Diskussionen förankras med studiens teoretiska utgångspunkter om kritiska händelsers påverkan av meningsskapande.
5.1 Text
Formulerandet av ett ”vi” och ”dem”
I flertalet nyhetsartiklar citeras eller refereras kortare intervjuer med Statsminister Stefan Löfven. I uttalandena ges uttryck för en samhällelig unifiering genom sammanhållenhet. Samhället Sverige har drabbats av ett terrorattentats och ska nu hantera det kollektiva hot, rädslan och sorgen som attentatet genererat. Strax efter attentatet 7 april 2017 hölls en presskonferens där Löfven uttalade sig angående händelsen som framgår i nedan citat:
Sverige har blivit attackerat. Allt tyder på att det är ett terrordåd. Vi tänker på offren, deras familjer och de skadade. Regeringen informeras löpande och gör allt för att bistå berörda myndigheter i deras arbete. Jag uppmanar alla att vara uppmärksamma och lyssna till polisens information. (Carlsson Tenitskaja et al,
2017, 8 april 2017)
I granskningen av satskonstruktionen framgår tydligt att ”Sverige” kopplas samman med aktionen ”attackerat” samt att attentatet har skett genom händelsen ”terrordåd”. Ingen specifik agent tilldelas ansvaret och vikten läggs vid den kritiska händelsen. Som avsändare kan Löfven starkt kopplas samman med innehållet och kan antas sannolikt stå bakom uttalandet. Då kritiska händelser som bekant kan beaktas som weakly scripted och människor ämnar generera en verklighetsuppfattning, kan det antas att det råder hög tilltro att Löfven som regeringschef uttalar sig sanningsenligt. Löfven är även fastslående gällande ordvalen ”har blivit” samt ”allt tyder på”, vilket betyder att satsen har hög modalitet.
I följande citat från samma artikel framgår tydligt en lingvistisk skiljelinje i Löfvens uttalande:
Terroristerna kan aldrig besegra Sverige. Vårt budskap är klart. Vi tänker aldrig kuva oss. Vi tänker inte vika oss. Ni kan aldrig någonsin vinna. (Carlsson
Tenitskaja et al, 2017, 8 april 2017)
Denna satskonstruktion kopplar distinkt samman agenterna ”terroristerna” och ”ni” som ställs emot ”Sverige” och ”vi”. Genom lingvistisk analys tilldelas alltså agenterna ansvaret för händelsen samt de processer och handlingar som lett fram till händelsen. I citatet framgår även att det är någonting som inte nämns i satsen som står på spel. Genom att konstruera en mening på ovan sätt tilldelas ytterligare en grad av samhörighet utav det enade Sverige – ”vi”. Genom att inkludera en viss grupp, vi i Sverige, exkluderas oundvikligen en annan. Gruppen ”terrorister” och ”ni” går ej att definiera utan underförstådda tolkningar, utav vad som kan fastslås är att det sker en inkludering samt en exkludering.
Formandet utav ett ”vi” i kontrast till ett ”dem” kunde fortsatt urskiljas i flertalet nyhetsartiklar. Vissa uppfattningar delade Löfvens uppfattning om att det finns ett inkluderat internt ”vi” och ett exkluderat externt ”ni”. Andra uttalanden delar uppfattningen om skapelsen av ett ”vi”, men påvisar även en oro för en närliggande splittring.
/I dag är känslan av tolerans och generositet mitt i sorgen fantastisk. Det som skrämmer mest är vad som kommer att hända sedan, när tiden fått gå. Jag fruktar att risken är stor för ökad främlingsfientlighet, för mer hat och hot, säger Karin Mörtberg./ /Det som skrämmer henne är hetsen och det ständiga upprepandet av ordet ”terrorattack”, något som för tankarna till att en stor organisation ligger bakom./ (By, 9 april 2017)
Uttalande från Mörtberg binder ihop att ”tolerans” och ”generositet” tolkas som fantastiskt i sammankopplingen ”sorg”. Det är ingen agent som kopplas ihop med eventuella handlingar i form av ”främlingsfientlighet” och ”hat & hot”, men en oro för kommande händelser framgår klart. En starkare koppling sker mellan ”terrorattack” och att någon ”större organisation” ligger bakom attentatet. Medborgaren Mörtbergs oro är påtaglig, men lingvistiskt analytiskt sett innehar satskonstruktionen varken hög transivitet och modalitet eftersom den är baserad på spekulationer utifrån Mörtbergs kategoriseringar av verkligheten. Vad som återigen
kommer till uttryck är exkluderingen av de okända ”dem” genom satskonstruktionen att en ”stor organisation” kan ligga bakom attentatet.
Sverige som en samhällelig samlad enhet kommer även till uttryck i uttalanden gällande institutionella och politiska aspekter. Det inkluderande ”vi” påvisas än en gång, i detta fall genom att politiska partier uppvisar en enad front, vilket kan anses vara av vikt vid kritiska händelser på samma sätt som Löfvens uttalande för allmänhetens generering av verklighetsuppfattningar.
/Vid kris och hot mot landet brukar de politiska partierna samla sig bakom regeringen och lägga tvisterna åt sidan. Det gör de också denna gång, de kommer att göra upp över blockgränsen om det behövs snabba riksdagsbeslut./ /Som de svenska partierna brukar göra i krisläge läggs konflikterna på hyllan och de forna kombattanterna samarbetar och berömmer varandra och de svenska myndigheterna./ (Stenberg, 8 april 2017)
Ur satskonstruktionen kan urskiljas att ”kris och hot” kopplas samman med ”de politiska partierna” som resulterar i händelsen ”lägga tvisterna åt sidan” och att de kommer att ”göra upp över blockgränsen vid snabba riksdagsbeslut”. Satskonstruktionen kan anses ha relativt hög transivitet då kopplingen mellan händelse och processer framgår, samt att agenten ”politiska partierna” får ansvar för handlingen att samarbeta över blockgränserna. Även modaliteten kan anses som relativt hög, då det benämns att partierna ”gör det”, att de ”kommer” göra upp samt att de ”lägger” konflikterna på hyllan och berömmer varandra. Dock kan sannolikheten bedömas vara relativt låg, men eftersom ingen vidare information ges om hur denna kunskap har förvärvats och att satskonstruktionen bygger på författarens egenkonstruerade uppfattning av verkligheten kan satsen inte bedömas som osannolik.
En ytterligare framträdande skildring i nyhetsrapporteringen efterföljande attentatet var vid den stora mängd människor som samlades vid Sergels torg för att visa sitt stöd. Bilder och klipp på stora markområden och polisfordon täckta med blommor spreds i nyhetsrapporteringen. Vad som även var tydligt var formulerandet av de exkluderade och mystifierade ”dem”.
/Polisen fick rosor och många personer som befunnit sig i händelser nar centrum återvände till Sergels torg. – Stockholm är en vacker tavla, som någon försökt förstöra. Men de kan inte det, säger Razak Aboud./ /Det finns en otrolig styrka och trygghet i att se hur många som slöt upp i dag. Alla har rätt att visa sina känslor, vissa blir rädda och andra blir arga, men när människor sluter upp så här så
känner man att man inte är ensam, säger Ellinor Hallström./ (Westin, 10 april
2017)
Här kopplas bland annat att ”Stockholm är en vacker tavla” som har försökts ”förstöras”. Men agenten ”de” uttrycks inte ha lyckats. Här får den exkluderade agenten tydligt ansvar för agerandet som ämnade att ”förstöra”. Modaliteten är hög då satskonstruktionen innehåller påståendet att ”de kan inte det”. Det ytterligare citatet påvisar en upplevelse av ”styrka” och ”trygghet” i att folksamlingen var så stor. Medborgaren Hallström uttalande kan tolkas att det råder en acceptans för att olika deltagare i samhället tolkar händelsen och agerar på olika sätt, men att den samhälleliga sammanslutningen oavsett generar trygghet och gemenskap.
Konstruerandet av förövaren
Förövaren konstrueras, samt icke-konstrueras, på ett flertal olika sätt i de analyserade nyhetsartiklarna. I många nyhetsartiklar utelämnades konstateranden och potentiell spekulationer om förövare och fokuserade på konsekvenser av förövarens handlande. Konstruerandet av förövaren kunde även bland annat uppfattas som en förlängning av de tidigare definierade ”dem”. Paralleller dras med liknande attacker i Berlin och Nice där förövaren agerade ensam och styrde ett större fordon mot folksamlingar.
/Och precis som vid alla terrorattentat var syftet att skapa hat och sätta skräck i befolkningen. Och att samtidigt paralysera samhället och offentliga beslutsfattare./ /Men mönstret är exakt detsamma: det är de mjukaste och skyddslösa som är enklast att skada; helgshoppare, turister, butiksanställda och kontorsslavar./ (Winiarski, 8 april 2017)
I denna satskonstruktion kopplas ”terrorattentat” samman med syftet att ”skapa hat och sätta skräck” samt att ”paralysera samhället”. Ingen specificerad agent tilldelas ansvaret för handlingen och vikten läggs vid handlingen och dess effekter. Här skildras även offren i den kritiska händelsen för första gången i studien. Ovan framställs offren som gemene man genom bland annat benämningarna ”helgshoppare” och ”turister” samt att de är ”mjuka” och ”skyddslösa” som genom handlingen är ”enklast att skada”. Modaliteten bedöms som relativt hög då satskonstruktioner innehåller bestämda konstaterande verb, men det går inte att avgöra hur sanningsenligt påståendet kan vara utan avsändare.
I vidare citat framgår ett avsnitt där förövaren utelämnas och nyhetsartikeln ringar in hur en direkt upplevelse av händelsen kunde se ut.
Men de värsta såren sitter på insidan – från minnena av de fruktansvärda scener han tvingades se på Drottninggatan. – Jag mår så jävla dåligt av vad jag såg. Allt det där, kropparna, det sitter på näthinnan fortfarande. Den värsta smärtan är i själen. (Jörnmark, 12 april 2017)
I satskonstruktionen framgår att individen kopplar samman ”fruktansvärda scener” med ”minnen” som skapats utav händelsen. Även fast agenten och dess ansvar utelämnats framgår tydliga konsekvenser av handlingen som binder hop händelsen med efterföljande konsekvenser. Avsändaren kan kopplas samman med uttrycket och genererar hög modalitet då säkra konstateranden används så som exempelvis att individen ”mår så jävla dåligt” och att ”det sitter på näthinnan fortfarande”.
I nyhetsartiklar som handlar om de avlidna offren utelämnades även där en konstruktion av förövaren och kopplar dödsfallet som konsekvens utav händelsen, vilket kan tolkas som ett ställningstagande att inte lämna utrymme till förövaren.
En analyserad nyhetsartikel innehöll ett konstaterande från en utav poliserna som grep gärningsmannen Rakhmat Akilov, vilket är den första gången som den faktiska gärningsmannen benämns i studiens analys.
Patrullen hittade Akilov gående längs en väg i Märsta. När de fick ögonkontakt förstod de direkt att det var den misstänkte terroristen, berättar Emma: – Jag tänkte ”den här personen måste vi få kontroll på blixtsnabbt, han ska ned på backen bara”. (Bouvin & Dragic, 14 april 2017)
Uttalandet från polisen binder samman att ”patrullen hittade” ”Akilov” samt ”de” binds ihop med uppfattningen om att han var ”den misstänkte terroristen”. Agenten i denna satskonstruktion tolkas vara ”patrullen” som får ansvaret för handlingen ”hittade” samt agerandet ”ska ned på backen”. Citatet innehåller relativt hög modalitet då det finns en blandning av säkra verb så som ”ska” samt att de ”förstod direkt” och det vagare påståendet ”måste vara”. Utöver konstaterade observationer konstrueras inte förövaren vidare.
Vid tiden för gripanden ska Akilov tagit på sig ansvaret för attentatet, vilket bekräftades officiellt vid häktningsförhandlingen där han benämns ha varit lågmäld.
/Han satt hukad över bordsskivan och undvek att titta bakåt mot det stora medieuppbådet./ /Redan vid gripandet samt under förhör hade 39-åringen erkänt sig skyldig till lastbilsattacken i Stockholm den 7 april som hittills dödat fyra personer./ (Nilsson, 12 april 2017)
I denna satskonstruktion kopplas ”han” ihop med agerandet ”hukad över bordsskivan” samt att han ”undvek att titta bakåt”. Agenten är tydlig åsyftandes Akilov som tillskrivs ansvar för händelseaktionerna ”hukad” och ”titta bakåt”. I citatet framgår även tydligt att samme person benämnd ”39-åringen” är agenten och ges ansvaret för ”erkänt sig skyldig”. Satskonstruktionerna innehåller genomgående säkra och konstaterande verb och har således hög modalitet.
Tryggheten som vård – och blåljuspersonal skapade
Stor medial uppmärksamhet riktades mot vård- och blåljuspersonalen som fanns i tjänst under och efter attentatet. Det skildrades i majoritet sammanhängande som hjältar som var de som sprang mot faran när andra sprang därifrån, vilket skapades enormt stöd och sympati från svenska folket efter händelsen. Vid folksamlingen på Sergels torg uttryckte sig finansborgarrådet Karin Wanngård på följande sätt.
Karin Wanngård tackade förskollärarna som stannade kvar när föräldrarna inte kunde komma fram, sjukvården som räddade liv, och polis och räddningstjänst för att de kom på plats så snabbt. Applåderna rungade allra högst när polisen tackades. – Ni är alla våra hjältar, säger Karin Wanngård. (Westin, 10 april 2017)
I citatet kopplas ”Karin Wanngård” samman ”förskolelärarna”, ”sjukvården”, ”polis” och ”räddningstjänst” för deras handlingar, följt av konstaterandet ”ni är våra hjältar”. Agenterna tillskrivs nämnda yrkesmän som ges ansvaret för handlingarna. Konsekvenserna av handlingarna kan tolkas igenom konstaterandet att det råder applåder, men att agenten ”polis” kopplas samman med satskonstruktionen ”applåderna rungade allra högst när polisen tackades”. Modaliteten tolkas vara väldig hög då citaten enbart består utav konstaterande säkra verb.
Ytterligare nyhetsartiklar fokuserade på den extensiva beredskapen som demonstrerades av både vård- och blåljuspersonal.
Vi fokuserade på förstahandsåtgärderna, rädda liv och försöka säkra området. Vi fick fantastisk hjälp av väktare, ordningsvakter, civila och räddningstjänsten. Vetskapen om att det kunde smälla igen, när som helst gjorde förstås att vi kände en ständig skräck för att vår egen personal men också andra skulle kunna drabbas, berättar Ulf Johansson. (Thegerström, 13 april 2017)
I ovan citat exemplifieras hur ”vi”, symboliserande poliskåren då uttalande är regionpolischef, sammankopplas med ”rädda liv” och ”försöka säkra området”. Modaliteten i detta citat bedöms vara högt på grund av att aktören ”vi”, poliskåren, kopplas samman med informationen att det fanns vetskap om att det eventuellt kunde ”smälla igen” vilket utgjorde skräck för egen personal och andra. Sammankopplingen är tydlig och kan anses som sanningsenlig. Genom att vård- och blåljuspersonalens beredskap fick stor medial uppmärksamhet kan det tolkas som att en samhällelig trygghet anordnas, då det är just de yrkesmännen som samhället förlitar sig på i händelser som kan betecknas som weakly scripted. Tesen kan förstärkas genom att granska nedan citat.
Efter gårdagen känns det ju väldigt fint och bra att se något sådant. De flesta är ju väldigt chockade, och går runt och pratar om det. Det här är ett perfekt tillfälle att hylla polisens jobb. Det är det här vi har poliser till, och alla har varit väldigt eniga om att polisen gjort ett väldigt bra jobb, säger Marcus Östlid. (Schori,
Jörnmark & Nordh, 9 april 2017)
I medborgaren Östlids satskonstruktion kan ”hylla” och ”polisen” kopplas samman. Agenten kan både tolkas vara ”polisen” vars handlande bedrivits genom ”ett väldigt bra jobb” varpå de tillskriv ansvaret för att de ”hyllas” och att Östlund anser att, så som han bemärker det, ”känns det ju väldigt fint”. Agenten kan även tolkas vara ”de flesta” som är ”väldigt chockade” samt ”går runt och pratar om det” och de är ”eniga om att polisen har gjort ett väldigt bra jobb”. Avsändaren kan kopplas samman med uttrycket och det är sannolikt att avsändaren står bakom uttrycket. Modaliteten är relativt hög med en blandning av säkra och vagare verb.
I studiens bearbetade material framkom ytterligare ett uttalande av Löfven som hyllar både vård- och vårdpersonal samt övriga medborgare som öppnade upp för okända människor.
– I dag är det en sorgens dag och hela Sverige sörjer offren för gårdagens fruktansvärda attack. Jag vill också här och nu uttrycka en mycket stor tacksamhet mot sjukhuspersonal, polis och räddningspersonal som var på plats här i går och gjorde en fantastisk insats. Liksom det som så många enskilda människor gjorde för sina medmänniskor och befann sig, på en man kanske trodde var en farlig plats, men man tog den risken och såg till att hjälpa sina medmänniskor, säger Stefan Löfven till det samlade pressuppbådet. (Schori, Jörnmark & Nordh, 9 april
Vid granskning av uttalande framgår att både Löfven själv och ”sjukhuspersonal”, ”polis”, ”räddningspersonal” och ”enskilda människor” kan anses vara agenten. De kopplas samman med handlingar som benämns ”en fantastisk insats”, ”det som så många enskilda människor gjorde för sina medmänniskor” samt att ”man tog den risken och såg till att hjälpa till”. Avsändaren kan starkt kopplas till vad som uttrycks och återigen finns en tillit till regeringschefen vid händelser som betecknas weakly scripted, så uttalandet kan anses sanningsenligt. Uttalandet bedöms ha hög modalitet då konstaterande säkra verb använts genomgående.
5.2 Diskursiv praktik
Formulerandet av ett ”vi” och ”dem”
Nästan omedelbart vid analysens start kunde en intertextuell kedja identifieras som sträcker sig genom varje identifierad diskurs, där lingvistiska byggstenar byttes bland texterna. På så sätt är diskurserna både konstituerade och konstituerande. Artikuleringen mellan de olika diskurserna är tydligt sammanhängande, vilket i den bemärkelsen resulterar till att interdiskursiviteten kan anses vara relativt hög.
Uppställningen i textdimensionen är strategiskt placerad för att en sammanlänkande berättelse för varje diskurs ska kunna urskiljas, dock ej i kronologisk ordning. Nyhetsartiklarnas intertextuella kedja framgår ändå tydligt vid bearbetning där texter bygger på vad som tidigare konstaterats och nyinkommen information lägg till. Exempelvis innehöll artiklar publicerade nära inpå händelsedatumet, som kan tillämpas i diskursen av formulerandet av ett ”vi” och ”dem”, mer information om att samhället står inför en kris och klara konstaterande så som Löfvens uttalande om att terroristerna aldrig kan besegra Sverige (Carlsson Tenitskaja et al, 2017, 8 april 2017). Därefter formades diskursen utifrån händelsen där en stor folksamling anslöts vid Sergels torg för att visa sitt stöd på ett flertal olika sätt. Vid denna tidpunkt accelererar diskursen kring den omfattande arbetsprestationen som vård- och blåljuspersonal har gjort. Ungefär vid samma tidpunkt hålls även häktesförhandlingar där Rakhmat Akilov officiellt erkänner sig vara skyldig till dådet, vilket skapar ytterligare medial fokus kring honom. Porträtteringar kring vem han är som person uppstod framförallt vid senare tidsdatum
än som inkluderats i studien. Efter Akilovs erkännande tolkas samtliga diskurser innehålla en relativt jämn fördelning av information.
Diskursen om formulerandet av ett ”vi” och ett ”dem” är genomgående präglad av formuleringar för ett samhälleligt enande och skapar således subjektet ”vi”. De sammanslagna texterna konstruerar verkligheten kring attentatet som att hela samhället är involverade. Skapandet och exkluderandet av ”dem” är tydlig, men det finns ingen vedertagen konstruerad sanning om vilka ”dem” inkluderar och är på så sätt något mystifierad. ”Dem” kan tolkas som vem som helst utifrån människans egna kategoriseringar och konstruktioner av verkligheten. Som finns klarlagt i första dimensionens analys påtalas rädsla både för ett ”dem” i form av terrorister och eventuellt en större bakomliggande organisation, samt att ett splittrat ”vi” kan leda till en ny formning av ”dem”. I diskursen framgår även att det är något som står på spel för Sverige som har aktualiserats genom den kollektiva hotbild som attentatet konstruerat. Hotet kan tolkas utmana vedertagna rådande sociala ordningar som att implementera en rädsla för det mystifierade ”dem”, vilket i förlängningen skulle kunna minska tillit till varandra och samhället.
Nyhetsartiklarna innehåller alltså värderingar som konstruerar en verklighet där det samhälleligt enade Sverige ska stå samman emot de mystifierade ”dem”. Således sätter diskursen en norm som instruerar människor över hur de ska agera och känna inför dåden samt förhålla sig till andra.
Konstruerandet av förövaren
Som nämnt innan är den intertextuella kedjan tydligt genomgående emellan diskurserna, men kan även urskiljas i varje specifik diskurs. Som gällande i föregående diskurs är textdimensionen strategiskt uppställd för att en sammanlänkande berättelse enkelt ska framgå samt påvisa tydligt hur den intertextuella kedjan kan se ut.
I diskursen för konstruerandet av förövaren framkommer ett flertal angreppssätt. Initialt beskrivs inte förövaren som ”någon” utan förstås snarare abstrakt som ”något”. Det konstruerade ”något” hotar vårt samhälle genom att sprida skräck och paralysera samhället och offentliga beslutsfattare, vilket anges i artikeln författad av Winiarski (2017). Snarare än att porträttera en förövare handlar diskursen i detta stadie om att försöka skildra vad det är