Analytisk bearbetning av dokumentation av elevernas samtalande och skrivande gjordes med teoretiska begrepp hämtade från två håll: för analys av elevsamtal i par eller i grupp användes samtals- analytiska begrepp (Norrby 2004, Linell 1990), och för analys av skriftliga elevtexter prövades begrepp från SFG (Holmberg & Karlsson 2006).
I samtalsanalysen riktas fokus mot ”hur sociala aktiviteter orga- niseras och förstås i interaktion mellan människor” (Norrby 2004:36). Detta benämns tal-i-interaktion, vilket signalerar avsik- ten att tydliggöra interaktionsmönster och att med Linells ord, ”construct a theory of social situations or, more accurately, dialo- gue participation structures” (Linell 1990:168). För att få samta- lens organisation att framträda har följande analysbegrepp an- vänts: sekvens, initiativ och respons, symmetri samt dominans (Norrby 2004, Linell 1990). Med organisation menas här den ord- ning som samtalets olika yttranden följer, och indelningen i se- kvenser grundas i antagandet att yttranden hänger ihop, exempel- vis att initiativ följs av respons. Ett symmetriskt samtal förs av jäm- likar, och dominansen i samtalet bestäms av om yttranden kan säga vara samarbetsinriktade eller konkurrensinriktade.
Dessa samtalsanalytiska begrepp har sedan klassificerats på en högre nivå med begreppen roll och stil, för att kunna diskutera in- teraktionsmönster och förutsättningar för meningsskapande, vilket har betydelse utifrån studiens sociokulturella perspektiv. På denna högre nivå återfinns därför även begreppet tal, vilket kan kopplas till dialogbegreppet: ackumulerande och utforskande tal (Barnes &
Todd 1995, Mercer & Hodgkinson 2008, Mortimer & Scott 2003).
Samtal kan per definition sägas vara dynamiska eftersom de är uttryck för språklig interaktion. I samtalssekvensen relaterar varje yttrande både bakåt och framåt, vilket betyder att yttrandet dels bygger på det föregående och dels att det har riktning framåt, så kallad adressivitet (Bachtin 1997:238): ett yttrande ”riktar sig all- tid till någon som uppfordras svara och vars svar den talande söker föregripa” (Ullström 2002:19). Ett resultat av flödet av initiativ och respons blir att talarna gemensamt bidrar till samtalets utveck- ling. Av detta förhållande ses samtal som gemensamma konstruk- tioner och därmed dialogiska, snarare än som ett sändande och mottagande av fasta informationspaket (Linell 1990).
En särskild förutsättning för analysen av elevsamtalen i den här studien utgörs av undervisningssammanhanget, det vill säga att samtalen ingår i ett institutionellt sammanhang och därmed inte kan betraktas som vardagssamtal, utan intentionen är att de ska fungera som redskap för lärande i fysik. Detta innebär att eleverna ska skapa någon form av förståelse av de begrepp som de hanterar i aktiviteterna där samtalen ingår, och ”[e]n förutsättning för gemensamt uppbyggd förståelse är att samtalet fungerar deltagarna emellan” (Hansson 2009:43). Linell menar att i institutionella sam- talssammanhang, där deltagarna ofta varierar i status, kompetens och ansvar, är interaktionen vanligtvis asymmetrisk (Linell 1990:169). I en undervisningssituation skulle asymmetrin kunna motsvaras av elevernas varierande erfarenheter, förmågor och mo- tivation. Asymmetri i kombination med en samarbetsinriktad sam- talsstil realiseras, enligt Linell, genom att ansvar för olika uppgifter fördelas och att deltagarna därigenom kompletterar varandra för att utföra den uppgift som föreligger (ibid.). Motsatsen – en kon- kurrerande stil – skulle råda då exempelvis någon deltagare domi- nerar och därigenom kontrollerar interaktionen och ”inte strävar efter samförstånd” (Hansson 2009:44).
Ytterligare en stilaspekt för sådana samtal som avser att vara redskap för lärande i ett visst ämne i en undervisningssituation är i vad mån samtalet är utmanande. Med utmanande avses här att ifrågasätta eller bestrida ett förslag, uppmana till att utveckla en
är inte att skapa konkurrens och debatt, utan intentionen är i stäl- let att eleverna hjälper varandra att reda ut och klargöra hur de tänker och vad de menar (Linell 1990:168ff). Av den anledningen kan den utmanande stilen sägas vara samarbetsinriktad, men sam- arbetet skapas inte genom samtycke och anpassning. Den utma- nande kvaliteten skulle alltså behövas för att beskriva samtal i lä- randeaktiviteter, vilka explicit avser att locka fram eller stimulera ett mer utförligt resonerande där argument och relationer mellan begrepp verbaliseras. Samtalens utmanande dimension är relevant vad gäller meningsskapande, särskilt då samtalsstilen ses utifrån studiens undervisningsperspektiv då en förbättringsintervention genomförs (jfr exempelvis high challenge i Gibbons 2009). När stil bestäms är det även relevant att tala om ett yttrandes funktion, ex- empelvis att klargöra, ifrågasätta eller stödja.
För analys av elevernas skriftliga texter har begrepp från SFG prövats. Valet motiveras av att SFG ”utgår från språkets förmåga att skapa betydelse i kommunikation mellan människor”, och en av dessa funktioner – den ideationella metafunktionen – är att be- skriva världen (Holmberg & Karlsson 2006:18, 73). Beskrivningen är både av vad som händer och hur händelser fogas samman, det vill säga ”att ge uttryck för relationer mellan betydelser” (a.a. s. 73). Analys av språkets ideationella metafunktion i elevernas skrift- liga texter i studien riktar fokus mot fysiken – ämnesinnehållet – men Anna-Malin Karlsson förklarar att det inte är ”den verkliga världen vi analyserar, utan de betydelser vi skapar med hjälp av språket” (Karlsson 2011:24-25). Av intresse här är vilken betydelse eleverna skapar då de arbetar med en viss fysikuppgift genom att samtala och skriva.
Texternas lexikogrammatik har analyserats på två nivåer: på en nivå för att behandla ord och fraser och på en annan för att be- handla relationer mellan satser, så kallade logiska betydelserelatio- ner av typen utvidgning (Holmberg & Karlsson 2006:kap. 5). Av- sikten har varit att kunna fokusera fysikämnets begrepp och det innehåll de skapar då de fogas samman: ”[i]deation har med ska- pandet av idéer att göra. En idé innebär då en föreställning om världen [och] [d]en ideationella metafunktionen handlar […] både om satser och om relationer mellan satser (Karlsson 2011:21). Ex- empel på utvidgning (gråmarkerat) ges i elevtexterna om elektrici-
tet nedan. I elevtext 1 sker utvidgningen genom specificering, i elevtext 2 sker den genom tillägg och i elevtext 3 sker utvidgningen genom utveckling (Holmberg & Karlsson 2006:kap. 5).
Specificering Elevtext 1: Om det finns resistans i en krets | så påverkar det strömmen | så att det blir mindre ström.
Tillägg Elevtext 2: Det finns två olika typer av ladd- ningar | vilka vi valt att kalla positiva och ne- gativa.
Utveckling Elevtext 3: Det arbete som utförs kommer ut i form av termisk energi (värme) och elektro magnetisk strålning | alltså i form ljus.
(NA-klassens gemensamma manus till Lärare Två:s begrepps- karta över elektricitet, termin 3, se bilaga 7)
Relationen eller sambandet uttrycks vanligtvis med bindeord, vilka anger en lägre eller högre grad av beroende mellan satserna. Binde- orden tillhör ofta ordklasserna konjunktioner och subjunktioner, men ”också relativa pronomen kan fullgöra samma uppgift som inledare av bundna satser: som, vilket, vilken och vilka. Utvidgning kan dessutom ske utan bindeord” (Holmberg & Karlsson 2006:127). Även adverb kan ges en sammanbindande funktion, exempelvis när, då och alltså. De logiska betydelserelationerna an- ger dessutom mer specifikt på vilket sätt satserna förhåller sig till varandra, och i fysiktexterna finns bland annat anledning att klar- lägga tid och avsikt – temporala och finala relationer. Logiska be- tydelserelationer har även använts vid analys av elevsamtalen.
Ytterligare ett sätt att analysera logiken i texterna är utifrån det textuella perspektivet, vilket avser att klarlägga hur informations- flödet är ordnat. Perspektivet bidrar på så sätt att flödet av infor- mation kan av läsaren uppfattas som förväntat eller icke förväntat, vilket skulle kunna påverka hur lätt respektive svårt det är att följa logiken i texten. Dessutom har begreppsparet egentext och satellit- text
vande i de språkinriktade aktiviteterna (Larsson 1984). Med funk- tion menas här om avsikten med skrivandet är att lämna in en ge- nomtänkt, bearbetad och färdig redogörelse om ett begrepp eller om den är att under en diskussion få ett underlag eller tankestöd för en muntlig redovisning eller för att i ett muntligt resonemang föreslå en lösning på ett problem. Olika funktion får antas ställa olika språkliga krav på eleverna, men även på lärarna vad gäller den stöttning skrivandet av satellittext respektive egentext torde kräva.