2.4. Svensk forskning om migration och religion
2.4.2. Andra svenska studier om religion och migration
Förutom studier om föreställningar om migranter och muslimer finns det även några enskilda studier som på olika sätt diskuterar migration och religion. Charles Westin uppmärksammade religionens stora betydelse för de Uganda-asiater som han inter-vjuade på 80-talet. Religion, menar Westin, ”kodifierar på ett djupgående plan före-ställningar om människan och världen” och tillhandahåller moral och perspektiv.152 Men det är också viktigt att religion handlar om ursprung, även i dess mest religiösa innebörd i form av en skapelseberättelse. Religion kan vara ”ett av de kännetecken som kan särskilja en etnisk grupp med betydelse både för den kollektiva och indi-viduella identiteten”, även om religiös gemenskap inte per se uttömmer eller defi-nierar etnicitet.153 Den personliga religiösa övertygelsen är inte alltid den viktigaste aspekten, eftersom religion kan ses som en del av en gemensam kulturell tradition.
Hur religiös tro och praktik påverkar gruppers integration i det svenska samhället går emellertid inte att besvara på något enkelt sätt, menar Westin. Det handlar om i vilken utsträckning religionen kan vägleda människor i det nya samhälle de migrerat till och hjälpa dem hantera de norm- och moralkonflikter som uppstår. Samtidigt handlar det om ”de sociala och moraliska resurser som en grupp ställer till sina med-lemmars förfogande, skyddsnät, styrning och social kontroll”.154 Dessutom är det av betydelse huruvida ”typiskt svenska företeelser inkorporeras och omvandlas i den egna trosuppfattningen”.155 Framförallt underströk de intervjuade den religiösa ge-menskapens betydelse under den första tiden i Sverige.
Westin är också intresserad av att se om det finns några skillnader mellan hur hinduer och muslimer förhåller sig till det svenska samhället. Även om det inte framträder någon helt entydig bild, tycker han sig ändå se ett visst mönster, där
”muslimerna uppvisade en annan mentalitet än hinduerna”.156 Muslimerna var mer villiga att ”dra gränser mellan det egna och det svenska”, och hinduerna föreföll mer villiga att införliva det svenska. Westin har två hypoteser som kan förklara
151 Kamali(2005):42 152 Westin (1986):143.
153 Ibid.
154 Ibid.: 144 155 Ibid.
156 Ibid.:147.
skillnaderna. Den första är att muslimerna sedan lång tid tillbaka betraktats som en fara och som sinnebilden för de otrogna. ”Turkskräcken sitter djupt rotad i de stereotypa föreställningarna”, skriver han.157 Samtidigt är det sannolikt att motsvarande stereotyper om de kristna västerlänningarna finns bland muslimer.
Det finns alltså kollektiva föreställningar som är präglade av den antagonism som definierade relationen mellan Islam och kristendom under något tusental år. Den andra hypotesen handlar om att hinduismen inte är en religion som kontrasterar sig mot andra religionen på samma sätt som Islam eller Kristendom. Därför finns det en viss öppenhet utåt där ”hinduerna alls inte är främmande för att utöva personlig andakt i svenska kyrkor”.158
En annan sociolog som intresserat sig för religion och migration är Orlando Mella.
Han har i boken ”Religion in the life of refugees and migrants” intervjuat katolska invandrare från Chile. Ambitionen är dock att mer generellt diskutera religion och migration. Studien analyserar ”religionens bidrag till social och ekonomisk anpassning i värdlandet”.159 Mella finner stöd för religionens stora betydelse för migranterna. Religion, menar han uttrycker gemensamma föreställningar som
”representerar ett centralt band mellan individen och den sociala gruppen”.160 Religion etablerar nya relationer och binder den enskilda till en grupp genom delade föreställningar. Där de sociala relationerna är diffusa och upplösta på grund av migration har religionen en möjlighet att etablera och befästa nya band och därmed skapa ordning i en social värld som upplevs som kaotisk. Dessutom finner Mella stöd för att religionen tillhandahåller mening i en migrationssituation där livet genomgår stora förändringar och brott med det tidigare livet. Inte minst sker detta genom att religion formulerar ”invandrarnas lidande och problem”, vilket medför en lindring och flykt på en psykologisk nivå.161 I en situation av hastig förändring destabiliseras även förståelsen av det egna jaget och det omgivande samhället, vilket leder till desorientering. Denna desorientering mildras av religionen, vilket medför att religion kan underlätta individens anpassning till de nya omständigheter som hon hamnat i genom migration. Religionen kan även ersätta eller revitalisera kultur, moraliska värden och trosföreställningar som migranterna upplever har gått förlorade. Överhuvudtaget menar Mella att religion är nära förbundet med kultur hos respondenterna, eftersom religionen betraktas som en del av hemlandets kulturella särart. Migranterna försöker återskapa ett mikrokosmos av ursprungslandet i det nya landet, en tillflyktsort som är i resonans med den primära socialisationens kulturella och religiösa beståndsdelar.
I boken ”Searching for the sacred”går Mella vidare i sin analys av religion och migration, i en jämförande studie av tre grupper. Dessa grupper är muslimer, katoliker och ortodoxa kristna. Utgångspunkten är att religionen underlättar migranters anpassning i det nya landet, inte minst för att den psykologiskt mildrar effekterna av den avancerade kris som migration ofta utlöser hos individer. Men religion kan också
157 Ibid.
158 Ibid.
159 Mella(1994): 4.
160 Ibid.: 85.
161 Ibid.
”bidra till tendenser av etnisk isolering, det vill säga fungera som en barriär mellan den etniska gruppen och människorna i värdlandet”.162 Ofta bidrar religion till att en etnisk grupp integreras och utvecklar en gemensam kultur. Religion kan emellertid också bidra till en växande nationalism och fundamentalism, liksom till att nuet och det nya landet uppfattas negativt i relation till det förflutna och ursprungslandet.
Religion kan å ena sidan hjälpa migranten att hantera existentiella kriser, lära känna det nya landet och anpassa sig till det, men å andra sidan kan religion bidra till att ”legitimera ett förkastande av värdlandet”.163 I den utsträckning som migranter anpassar sig till Sverige, anpassar de sig dessutom till ett sekulärt samhälle där religiösa tänkesätt, praktiker och institutioner förlorat i social betydelse. Vad Mella beskriver är därmed två motsatta tendenser, som kan försvåra generaliseringar.
Mella menar att den muslimska gruppen inte uppvisar minskad religiositet när det gäller intresse för religion, besök i moské, deltagande i kollektiv bön, eller privat bön i hemmet. De har bibehållit samma nivå som i hemlandet eller uppvisar till viss del en ökad religiositet. Han drar därför slutsatsen att omständigheterna förknippade med exil och migration förefaller vara en faktor som leder till ökad religiositet för den muslimska gruppen. När det gäller de två andra grupperna i studien är resultaten något annorlunda. Dessa grupper verkar genomgå en sekularisering i Sverige, med ett minskat intresse för religion och ett lågt deltagande i bön och mässa. Till de faktorer som skiljer den muslimska gruppen från de andra nämner Mella att de är en stigmatiserad grupp som ofta upplevs hota integrationen av invandrare och flyktingar i Europa.
En ambitiös fallstudie med teoretiska ambitioner är Fuat Deniz avhandling om den assyriska / syrianska gruppen i Sverige.164 Deniz tar avstamp i gruppens position som kristen minoritet under ett par tusen år. Traditionellt har religionen varit en central aspekt av gruppens självförståelse, och religiösa gränser i ursprungsländerna var av stor betydelse för individers och gruppers identiteter. Innan migrationen till Sverige var religionen en av de främsta faktorerna som upprätthöll etniska gränser, på ett sådant sätt att det var ”poänglöst och omöjligt att särskilja religion från etnisk identitet”.165 Det finns en rad särskiljande praktiker som kan återkopplas till religion. Deniz nämner i detta sammanhang firande av högtider, begravningsriter, regler för giftermål, skilsmässor och dop, abstrakta begrepp som förståelse, tolerans, heder och hämnd, uppfattningar om relationen mellan föräldrar och barn, yngres relation till äldre, könsroller, gästfrihet, etc. Alla dessa företeelser medförde att skarpa linjer mellan olika grupper kunde upprätthållas. Deniz skriver att religionen var den centrala markören för skillnad, och att kollektiv tillhörighet definierades av religiös tillhörighet. Att en gräns är religiös tillför samtidigt ytterligare en dimension till uppdelningen eftersom ett övergivande eller ett överskridande av den etniska gränsen medför ett övergivande av Gud och den sanna läran, och därmed i förlängningen förlust av rätten till himmelriket.
162 Mella(1996): 2.
163 Ibid.:5.
164 Deniz(1999) 165 Deniz(1999): 200
Deniz främsta intresse är rörelsen från den ovan beskrivna etnoreligiösa identiteten till en etnonationell, i den assyriska / syrianska gruppen i Sverige. Även om transformationen kan spåras tillbaka till 1800-talet och framväxten av nationalismen och nationalstaten så är det först i Sverige som förändringen tar ett språng, det vill säga som den får större utbredning och förankring och utvecklas till en folkrörelse.
Migrationen har lett till en omdefinition och förändring av assyriernas / syrianernas förståelse av sig själva och av relationerna till andra etniska grupper. Han vill visa hur konfliktfylld denna övergång är och har varit. Deniz menar att transformationen av etnisk identitet måste ses i relation till framväxten av ett profant ledarskap i gruppen, ett ledarskap som ville distansera sig från gammal kyrklig auktoritet. Den sekulära eliten var de första att förstå betydelsen av att modifiera och rekonstruera den etniska identiteten och organisera gruppen utifrån nya sociala och etniska principer. Ett av huvudmålen har varit att förändra den centrala roll som kristendomen spelat i den assyrianska identiteten, och ersätta denna med den antika historien och kulturarvet.
Detta projekt har emellertid ”medfört ett gigantiskt kollektivt och individuellt arbete med den etniska identiteten, etnohistorien och de gamla gränsupprätthållande praktikerna”.166 Sammantaget visar Deniz på den betydelse religion kan ha när det gäller att upprätthålla och skapa gränser mellan människor. Han har också visat hur detta kan förändras i en migrationssituation när människor tvingas omdefiniera sig själva och sina perspektiv på omgivningen.
Medan Deniz intresserar sig för förändringar av religionens betydelse för att upprätthålla gränser mellan grupper, finns det två studier som fokuserar på hur migrationen och tiden i Sverige förändrar religiositeten inom specifika grupper i Sverige. Författarna till dessa studier är Eva Hamberg och Magdalena Nordin.
I ”Livsåskådningar, religion och värderingar i en invandrargrupp” studerar Eva Hamberg sverigeungrare. Utgångspunkten är att religion kan vara en central del av en grupps kulturella eller etniska identitet, och av ”individens upplevelse av personlig kontinuitet över tiden och samhörighet med andra”.167 Religionens identitetsskapande och identitetsbevarande konsekvenser varierar dock mellan grupper och individer.168 Dessutom är det så att religionen kan ha en stor betydelse för de religiösa individerna i en grupp, även om gruppen som helhet inte kan betraktas som särskilt religiös.
Hamberg kommer i sin studie fram till att sverigeungrarna blivit mer sekulariserade sedan de kom till Sverige och att de har ett religiöst engagemang någonstans mellan religiösa ungrare och sekulariserade svenskar.
Även om grundläggande livsåskådningar och religiositet enligt Hamberg normalt sett är förhållandevis stabila efter det att de bildats under de tidiga levnadsåren, så kan migration leda till genomgripande förändringar i individers sociala situation. Detta är förklaringen till att intervjupersonerna genomgått också en religiös förändring.169 Generellt sett kan migration medföra att de sociala strukturer och sammanhang som upprätthåller individens föreställningar och religiösa engagemang upphör, särskilt om det nya landet har en mycket annorlunda kultur.
166 Ibid.:342-343 167 Hamberg(2000): 37.
168 Ibid.:38 169 Ibid.:67
Dessutom kan det sociala trycket att utöva en viss religion minska eller upphöra.
Samtidigt kan religiös diskriminering vara en av anledningarna till migrationen, och då är ett ökat religiöst engagemang att vänta i det nya landet som en följd av ökad religiös frihet. Av avgörande betydelse är också huruvida människor migrerar tillsammans med många andra från samma land eller om de kommer i små antal.
I det förstnämnda fallet kan det sociala trycket liksom strukturer som upprätthåller den religiösa tron återskapas i det nya landet. Slutligen menar Hamberg att religiösa skillnader mellan ursprungslandet och det nya landet är av stor betydelse eftersom stora skillnader medför att den egna religiositeten blir svår att upprätthålla.
Magdalena Nordins avhandling ”Religiositet bland migranter. Sverige-chilenares förhållande till religion och samfund” behandlar religiositeten bland den grupp svenskar som invandrat från Chile. I avhandlingen identifieras särskilt tre konsekvenser av migrationen som har att göra med religiositeten. För det första förändras inställningen till religionen från att i ursprungslandet ha varit en självklar och oreflekterad aspekt av livet till något som individen aktivt måste ta ställning och förhålla sig till. För det andra får den religiösa tillhörigheten i Sverige en identitetsförstärkande funktion, det vill säga den representerar gemenskap, ett chilenskt ursprung, och en svunnen barndom. För det tredje blir nationella, kulturella och sociala band, snarare än språkliga eller teologiska aspekter, avgörande för om individer känner sig hemma i ett samfund. En annan faktor som påverkar religiositeten är att migrationssituationen leder till kontakt med nya människor och därmed också med människor som ”inte bekräftar hennes uppfattning om världen”.170 Migration ökar alltså sannolikheten för relationer över gränserna mellan religiösa samfund. Detta kan leda till ökad medvetenhet, valfrihet och i slutändan till förändrad religiositet. Nordin beskriver också hur migration kan resultera i olika former av kriser för migranten. Samtidigt menar hon att det varken i litteraturen eller i hennes studie kan beläggas att t.ex. existentiella kriser nödvändigtvis leder till ökat religiöst engagemang eller förändringar i tro. Migration aktualiserar visserligen existentiella frågor men ofta uppfattas dessa inte som religiösa, inte ens av personer som är religiöst engagerade och aktiva. Hon skriver: «En migrationskris kan alltså innebära en religiös reaktion, men detta är dock inte något som man säkert kan förvänta sig ens för migranter för vilka religionen har central betydelse”.171
Sammantaget menar Nordin att sverigeschilenarna har förändrat sin religiösa tro och praktik i Sverige inom en rad områden. Det går dock inte att säga att religionen generellt ökat i betydelse. Lika viktigt är att vissa kollektiva ceremonier anpassats till svenska förhållanden, eller har blivit mindre viktiga. Avslutningsvis problematiserar Nordins avhandling delvis uppfattningen att migration leder till ett minskat socialt tryck och därmed till en minskad betydelse av religion. Istället beskriver hon ett socialt tryck inom den sverigechilenska gruppen att inte delta i religiösa ceremonier och praktiker. Detta har att göra med att många av migranterna lämnade Chile av politiska skäl, och tillhörde en vänsterrörelse som i viss mån tog avstånd från religion.
170 Ibid.: 250
171 Nordin(2004):146)