Andra typer av normer

man också själv vara inställd på att göra samma sak. Ömsesidighetsprinci-pen utsträcks således till att gälla även ”generaliserade andra”. Engage-mang, slutligen, innebär att folk skall agera i enlighet med sina ord och uppfattningar. Ett problem i sammanhanget är dock att denna sociala norm närmast förutsätter en primärgruppssituation, vilket inte är fallet med storskaliga sociala dilemman. I dessa situationer agerar individer med hög grad av anonymitet, solidariteten med gruppen saknas, låg grad av kommunikation mellan individerna samt låg individuell effektivitet.⁵² I dessa fall finns det därför anledning att räkna med att de sociala normerna har som minst effekt.

Merparten av forskningen om sociala dilemman har ägt rum i experi-mentella spelsituationer i vilka individer har fått välja mellan väldefiniera-de alternativ. I verkligheten föreligger inte alltid väldefiniera-dessa förutsättningar. På senare tid har därför intresset ökat för att genomföra studier av verkliga si-tuationer som uppvisar drag av sociala dilemman. Många miljöproblem är av denna karaktär. Som exempel kan hänvisas till hur många som väljer bi-len istället för kollektiva färdmedel, något som baseras på upplevd be-kvämlighet och tidsbesparing. Särskilt vanlig blir analyser av sociala dilem-man i de fall dessa handlar om resursproblem. Fiskare som maximerar sin fångst trots föreliggande risk av att hela fiskbeståndet försvinner, är en typ av fall som kan analyseras. Man kan jämföra dessa fall med luftförorening-ar som uppstår genom biltrafiken. Eftersom vluftförorening-ars och ens bidrag till den samlade miljöförstöringen är så liten att den upplevs som försumbar, fram-står det inte för den enskilde individen som lönt att avstå från den egna bi-len. Detta trots att alla får sämre luftmiljö på grund av bilåkandet. En an-nan typ av socialt dilemma hänger samman med kollektiva varor, till vilka gruppmedlemmar har fri tillgång oavsett om de bidrar till upprätthållan-det av densamma eller inte. Det finns alltid en risk för överutnyttjande av den gemensamma resursen i dessa lägen. I sådana situationer uppstår ett intresse av samarbete av olika slag eller gemensam avsättning av ekonomis-ka medel genom sekonomis-katter eller avgifter.

Handlingsnormer är den tredje kategorin. De föreskriver hur människor skall eller bör handla. Dessa kan i sin tur delas in efter om de är resultato-rienterade eller inte.

Det är också enligt samma källa vanligt att skilja mellan moraliska och sociala normer. Det finns två typer av moraliska normer som vi delvis var inne på i föregående kapitel, dels konsekvensetiska normer som är resulta-torienterade och dels sinnelags- eller dygdetiska normer, där att följa nor-men är ett värde i sig. De flesta sociala normer är inte resultatorienterade och inte heller rationella. De anger vad som uppfattas som rätt och riktigt uppförande. Normbrott manifesterar sig i förlust av socialt anseende eller social respekt. Sociala normer anses vara verksamma eftersom de internali-serats. Individerna upplever därmed normens föreskrifter som något de önskar efterleva. Dessa normer ligger, som vi berört i föregående kapitel, inom ramen för det vi tar för givet. De är inte alltid medvetna för oss och är ofta oklara eller mångtydiga. De måste därför kommuniceras, tolkas och förstås för att kunna tillämpas i konkreta situationer. Överväganden och diskussioner om hur normer används är därför en viktig del av det sociala livet.

Den svenske sociologen Göran Therborn menar i en översiktsartikel, liksom många andra, att normer har med det normala att göra.⁵⁴Att upp-träda enligt det med normen överensstämmande är att handla normalt.

Therborn hävdar att normen framförallt har tre olika budskap till oss.⁵⁵ Normen definierar vad någonting är, hur det ser ut och hur aktörer bör handla. Den anger ”något som vi aktörer och iakttagare har anledning att förvänta oss”.⁵⁶ Alla tre normaliseringsprocesserna har enligt Therborn som funktion att reducera ovissheten i det sociala livet och därmed att bi-dra till social ordning, i betydelsen förutsägbarhet. Men det normala kan många gånger ligga mellan väldigt breda marginaler. Normernas funktion blir då att ange gränser för tolerabelt beteende. Normerna medverkar där-vid till att snarare utpeka de som är avvikare genom att bryta mot det un-derförstått normala beteende som ospecificerat ligger inom normernas gränser.

Schwartz gör en distinktion mellan personliga normer, sådana som har blivit internaliserade, och sådana sociala normer där konsekvenserna av normbrottet administreras av andra.⁵⁷ Denna distinktion påminner om Durkheims skillnad på tekniska normer där sanktionen är en inbyggd del av normen och moraliska normer som upprätthålls genom ”konstgjorda”



54 Therborn 1993:4.

55 Ibid s 3 ff.

56 Ibid s 3.

57 Schwartz 1977:221-279.

sanktioner som s a s påförs utifrån. De personliga normer som internalise-rats skulle i så fall vara sociala normer och följas av individen på grund av att denne är medveten om sanktionen i form av risk för uteslutning ur den sociala gemenskapen. Här föreligger således en analytisk, inbyggd, kopp-ling mellan normen och sanktionen.

Vissa författare har tagit fasta på andra än sociala förhållanden i synen på uppkomsten av normer. Per Stjernquist skriver t.ex. i boken Rättens ur-sprung och grund följande:⁵⁸

För att tillfredsställa sina många varierande behov samverkar människorna med var-andra. Om denna samverkan varar längre än för stunden, utbildas bestämda normer för vad var och en skall göra för fördelningen av utbytet. Dessa normer utgörs från början av gemensamma åsikter och attityder men kan senare formuleras i regler.

Normerna efterlevs därför att eljest upphör sammanhållningen och alla förlorar på det.

Stjernquist menar att det ytterst är så att sammanhållningen inom gruppen beror på att den fyller starka praktiska och emotionella behov hos med-lemmarna. Stjernquist ger också exempel på hur elementära behov spon-tant skapar normer, där han bland annat hänvisar till Malinowskis studie av folkslaget melanesierna på Trobriandöarna nordost om Nya Guinea, och det sätt på vilket de i samband med fiske genom nedärvda normer strikt förhöll sig till hur varje deltagare skulle handla och hur fångsten skulle fördelas. Normerna var nödvändiga för att det skulle kunna bli ett gemensamt fiske och det var den enskildes behov som tvingade honom att hålla dem, menar Stjernquist. Man kan i detta fall se normerna som ett slags rutiniserade beteenden som vuxit fram ur praktiska behov. Om nå-gon handlade i strid med reglerna fick han inte vara med i fiskeföretaget och kom då att lida brist på föda.

Ullmann-Margalit talar om att en av de funktioner hon tillskriver nor-mer är att lösa återkommande koordinationsproblem. Hon ser detta som en särskild kategori av normer som hon kallar koordinationsnormer.⁵⁹ Ull-mann-Margalit urskiljer två typer av koordinationsnormer, dels sådana som representerar accepterade lösningar på etablerade problem, konven-tioner, och dels sådana som avser nya koordinationsproblem som därför måste genom dekret introduceras i samhället.

Många av de exempel som Stjernquist refererar till handlar om annat än rent sociala förhållanden. Det tycks med andra ord som om det finns an-ledning att skilja på normers uppkomst och framväxt beroende på sam-manhang. Normer har också med det ekonomiska och politiska livet att



58 Stjernquist 1976:35.

59 Ullman-Margalit 1977:72.

göra. Utgångspunkten är att normer uppkommer och fyller en funktion inom handlingssystem och att dessa handlingssystem kan vara centrerade kring olika funktioner vilket skiljer dem åt. Normer kan betraktas som värdemässiga generaliseringar inom dessa handlingssystem eller som den tyske rättsfilosofen Josef Esser har hävdat, som operationaliserade värden.⁶⁰ Det föreligger ingen principiell skillnad mellan normer som tillhör dessa handlingssystem och sociala normer. När de uppträder inom ramen för primitiva samhällen smälter de samman som en följd av att den sociala in-tegrationen och systeminin-tegrationen, som vi talade om i föregående kapi-tel, flyter samman. När de i moderna samhällen går olika vägar finns det ingen anledning att förbehålla normbegreppet för de imperativ som hör till det sociala systemet.

De analyser av normer som dominerar har sin utgångspunkt i sociala handlingssystem. Dessa kan emellertid vara i större eller mindre grad in-tresse- eller ändamålsbestämda och därigenom mer eller mindre öppna för individuella preferenser.⁶¹Jag betraktar det som att sociala handlingssys-tem skapas genom interaktion mellan människor på det sätt som social-psykologiska teorier förklarar och utvecklas i enlighet med de drivkrafter som lyfts fram genom spelteorin. Det innebär att normer i varje särskilt fall får sitt innehåll bestämt av de samverkande individerna, även om företeel-ser som vana, sedvanor och konventioner kan få den enskilde individen att känna sig mer eller mindre bunden i sin möjliga normuppsättning.⁶²Det finns dock handlingssystem som är ändamålsbestämda och som därige-nom binder upp individernas handlande. Jag tänker i första hand på det ekonomiska och det politiska systemet men även på vad jag vill kalla för det naturgivna systemet. I fortsättningen kommer jag därför att skilja på olika sociala handlingssystem.

Det kan således finnas anledning att studera och analysera normer både med utgångspunkt från ett mikro- respektive ett makroperspektiv, både från ett aktörsperspektiv och ett systemperspektiv. Vilket perspektiv som väljs blir beroende av dels vilken typ av system som studeras och dels syftet med analysen i varje särskilt fall. De båda perspektiven kompletterar var-andra.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns olika typer av nor-mer. Det finns normer på olika nivåer i samhället. Vi har således normer på en samhällelig makronivå som rör kollektiva intressen av olika slag. Det



60 Esser 1964.

61 Detta betraktar jag som en av orsakerna till Habermas ambition inom ramen för den kritiska teorin att argumentera för ett paradigmskifte från ändamålsbestämda, instru-mentella aktiviteter till kommunikativt handlande, se Habermas 1987, kap V och 1996.

62 För en beskrivning av dessa begrepps innebörd, se Lloyd 1964:228.

finns normer på mesonivå, framförallt i anslutning till olika organisatio-ners inre uppbyggnad och externa relationer. Slutligen existerar det nor-mer på mikronivå som gäller människors inbördes förhållanden men även i förhållande till de övriga nivåerna, som vi sett när det gäller t ex sociala dilemman. I detta första avsnitt är det framförallt denna sistnämnda typ av normer som vi uppehållit oss vid.

På samma sätt som vi har normer på olika nivåer så finns det normer som täcker olika områden, dvs. normerna har olika applikationsområden.

Det innebär att det finns parallella normsystem, där de olika normerna på-verkar olika företeelser i mänskligt liv. I det första fallet kan vi tala om en dignitetsordning, en slags vertikal dimension, medan vi i det andra fallet har att göra med en funktionsfördelning, en horisontell dimension. Den-na sistnämnda dimension skall skiljas från de fall vi har att göra med kon-kurrerande normer inom ramen för ett och samma normsystem. Vi kan i sådana situationer närmast tala om att det föreligger normpluralism, där flera normer gör anspråk på att lösa ett och samma problem. Det är särskilt vanligt i skeden av samhälleliga förändringar, i s k övergångssamhällen med terminologin använd i kapitel 1. Detta behöver inte leda till konflik-ter. Det beror på graden av tolerans i det sociala systemet och normens be-tydelse i sammanhanget. Man kan tänka sig att normer som spelar mindre roll för ett systems reproduktion tillåtes vara pluralistiska. På sikt tenderar normpluralismen övergå i en homogen fas där en typ av normuppsättning blir dominerande och så småningom allenarådande.

I båda fallen kan man dock tänka sig att normkonflikter uppstår i mänsklig praxis. När det gäller den vertikala aspekten avgörs dessa kon-flikter i storskaliga samhällsperioder genom den hierarkiska principen, vil-ket innebär att norm på högre nivå har företräde framför lägre. Detta är inte givet i samhälleliga utvecklingsskeden som kännetecknas av småska-lighet och underifrånperspektiv. En konkurrerande princip är då subsidia-ritetsprincipen som utgår från att en fråga skall handläggas på den nivå där den bäst låter sig avgöras och/eller hanteras. Denna princip har sin hemvist framförallt inom katolskt inspirerat rättstänkande.⁶³Ifråga om den hori-sontella aspekten är det normernas inbördes styrka som avgör normkon-flikten. Vi skall diskutera detta i nästa avsnitt.

Den gemensamma utgångspunkten för normer är att de direkt eller in-direkt innehåller handlingsanvisningar. Normer skiljer sig åt beroende på vilket sammanhang de uppträder i. Här finns det anledning att återknyta till distinktionen i föregående kapitel mellan de två normativa världarna, livsvärlden och systemens värld. Normerna inom dessa skiljer sig åt med hänsyn till sanktionens karaktär på det sätt som Durkheim lyft fram i

frå-

63 Se om subsidiaritetsprincipen, SOU 1995:123.

ga om den skillnad han gjorde mellan moraliska regler och tekniska regler.

I fråga om moraliska regler är sanktionen inte en automatisk följd av hand-lingen utan något syntetiskt. Sanktionen måste skapas och s a s föras in ut-ifrån. Detta till skillnad från tekniska normer där sanktionen är en natur-lig del av själva normen. Om man bryter mot en teknisk norm så inträder sanktionen spontant som en följd av själva normbrottet. Vi skall i följande avsnitt utveckla dessa tankegångar ytterligare i samband med att vi nu går över till denna typ av normer för att se vilka kännetecken de har.