Sträng djurskyddslagstiftning är inte den enda anledningen till att svenska mjölkproducenter har dålig lönsamhet, här spelar även andra faktorer in. Att jordbruksnäringen står inför stora svårigheter att konkurrera med resten av Europas mjölkproducenter konstaterades i Konkurrenskraftsutredningen från 2015 där man konstaterade följande i slutbetänkandet:
“Medlemskapet i EU 1995 innebar en ny konkurrenssituation för näringen och skillnader i villkor och regler mellan olika medlemsländer fick större betydelse. Utredningen konstaterar att kostnader för arbetskraft, skatter på produktionsmedel, djurskydds- och växtskyddslagstiftning, tillståndsprövning enligt miljöbalken samt tillämpning av regelverk har stor påverkan på jordbruks- och trädgårdsnäringens konkurrenskraft. Utredningen anser att grunden för samhällets styrning bör vara den gemensamma lagstiftningen i EU. Nationella regler och krav som går utöver detta bör vara väl motiverade, vila på vetenskaplig grund och noga prövas bl.a. vad gäller deras effekter på konkurrenskraften”189
För att Sverige ska kunna konkurrera i animalieproduktionen krävs enligt utredningen en anpassning till resten av EU. Enligt konkurrenskraftsutredningen krävs det en tydlig politisk vilja och ett attraktivt företagarklimat för att såväl svenska som utländska företag ska vilja verka och investera inom animalieproduktionen. I en studie av mejeribranschens effektivitet i åtta östersjöländer betonades betydelsen av en politisk viljeinriktning. I de länder där det finns en allmän konsensus om att inhemsk livsmedelsproduktion är viktig är investeringsviljan högre. Utredningen konstaterar att Sverige saknar det politiska stöd som finns i grannländerna.
Sverige har länge kämpat för att höja standarden inom EU men tyvärr går arbetet trögt.190 Mjölk- och nötköttsproducenterna kan inte längre vänta på att resten av EU ska komma ikapp oss vad gäller djurskydd och allmänt strängare hållen lagstiftning kring animalieproduktionen. I Konkurrenskraftsutredningen föreslås lagstiftningsändringar i form av en översyn av djurskyddslagstiftningen med utgångspunkt i en balans mellan ett gott djurskydd och konkurrenskraft. Vidare föreslås att minskad detaljreglering och ökad flexibilitet bör prägla djurskyddslagstiftningen. Utredningen vidhöll även att regeringen bör fortsätta driva på för skärpt EU-lagstiftning och verkar för en likvärdig tillämpning av djurskyddslagstiftningen på EU-nivå.191
189 SOU 2015:1., s. 77-78.
190 Ibid, s. 13.
I ett remissvar till Konkurrenskraftsutredningen från World animal protections kritiserades utredningen på så vis att eftersom Sverige inte kan konkurrera med samma låga kostnader som övriga EU-länder, bör konkurrenskraften och framtiden för svensk livsmedelsproduktion bygger på att bevara och utveckla de svenska mervärdena snarare än att nedmontera dem.192
I juni i år (2017) antog riksdagen Livsmedelsstrategin vilket är en strategi och ett politiskt mål fram till 2030 som omfattar hela livsmedelskedjan. Strategin syftar till att öka och utveckla en hållbar produktion av mat i Sverige och ge konsumenter bättre förutsättningar att göra medvetna val.193 Strategin grundas dels på Konkurrenskraftsutredningens förslag och bedömningar och konstaterar i sin tur att lönsamheten i animalieproduktionen behöver höjas genom bl.a. genom ökad produktivitet för att därigenom möjliggöra ökad produktion och lönsamhet. Strategin strävar mot att en ökad andel konsumtion av svenskt kött genom en ökning av den nationella animalieproduktionen. Sverige ska enligt strategin ha fortsatt höga ambitioner när det gäller djurvälfärd och djurhälsa och fortsätta utveckla regelverket samt fortsätta arbetet för att höja djurskyddsnivån i EU. Strategins målsättning är även att minska animalieproduktionens klimat- och miljöbelastning.194
6.1 Sverige är nettoimportör
Den svenska animalieproduktionen har totalt sett minskat sedan inträdet i EU 1995.195 Som nämnts ovan är djurvälfärd en viktig fråga i Sverige och har en djup förankring i det svenska samhället. Trots det har Konsumenterna i ökad grad valt importerade livsmedel trots att mindre stränga djurskyddsregler kan gälla i de länder som importen kommer ifrån.196 Köttproduktionen i Sverige hänger samman med mjölkproduktionen eftersom ungefär två tredjedelar av nötköttet som konsumeras kommer från mjölkkreatur. Andelen svenskt nötkött har därför sjunkit på marknaden i takt med att mjölkkreaturen blir färre i Sverige.197
Sverige är idag nettoimportör vad gäller både nötkött-och mejeriprodukter vilket innebär att vi importerar nötkött och mejeriprodukter till ett större värde än det vi exporterar.
192 Dnr N2015/2191/J, 2015-06-15
193 Regeringskansliet. En långsiktig livsmedelsstrategiför jobb och hållbar tillväxt i hela landet,
http://www.regeringen.se/regeringens-politik/en-livsmedelsstrategi-for-jobb-och-hallbar-tillvaxt-i-hela-landet/, Prop. 2016/17:104, 25. 194 Prop. 2016/17:104., s. 52. 195 SOU 2015:15., s. 169. 196 Ibid, s. 13. 197 Jordbruksverket. Marknaden för nötkött https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handelmarknad/kottmjolkochagg/marknadenforkottmjolkochagg/marknadenf ornotkott.4.3a3862f81373bf24eab80001827.html
Den svenska nötköttsproduktionen har varit i förhållandevis samma nivå sen 1990 men konsumtionen har ökat avsevärt med hela 51 procent.198 Det Sverige producerar idag motsvarar endast 52 procent av vår totala nötköttskonsumtion varav 14 procent exporteras. Hela 56 procent av det nötkött vi konsumerade år 2016 var importerat, vilket är en historisk rekordnivå. Här ska dock tilläggas att Sverige har en cirka 40 procent högre nötköttskonsumtion än genomsnittet i EU.199 Detta beror delvis på traditioner och delvis ekonomiska faktorer. Nötkött är ett dyrare köttslag än griskött och matfågel och konsumeras därför i lägre utsträckning i länder med lägre välstånd.200
Danmark däremot kan producera 87 procent av din egen nötköttsproduktion men hela 82 procent av köttet exporteras, vilket innebär att danskarna konsumerar endast 16 % av sin egen produktion och resten importeras. Den danska inhemska marknaden är dock mindre än den svenska. Tyskland å andra sidan producerar 3 % mer än de konsumerar, och exporterar 30 procent av produktionen.201 Siffrorna är från 2014 för Danmark och Tyskland men eftersom jordbruksnäringen i allmänhet är långsam i utvecklingen kan siffrorna ändå utgöra exempel för hur olika marknaderna är för respektive land.
I jämförelse med Danmark och Tyskland exporterar Sverige väldigt lite nötkött, varav den svenska exporten sker främst till Tyskland.202 Vad gäller import till Sverige kommer den största andelen från Irland följt av Tyskland och Nederländerna. Det importerade köttet från dessa länder har producerats med högre halter av antibiotika, där Tyskland har tretton gånger högre försäljning av antibiotika till animalieproducerande djur än Sverige, följt av Nederländerna där försäljningen av antibiotika ligger på ungefär hälften av den mängd som säljs i Tyskland, och strax där under kommer Irland.203 Ett problem med handelsstatistik i EU är att den enbart visar varans senaste avsändarland i EU vilket innebär att en del av det nötkött som importeras från EU-länder har sitt ursprung utanför EU, framför allt Brasilien.204 Brasiliens djurskyddsregler är inte lika stränga som i Sverige även om brasilianskt nötkreatur
198 Jordbruksverket. Marknadsrapport nötkött - utvecklingen fram till 2016, s. 2, s. 14.
199 Jordbruksverket, Marknaden för nötkött,
https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handelmarknad/kottmjolkochagg/marknadenforkottmjolkochagg/marknadenf ornotkott.4.3a3862f81373bf24eab80001827.html
200 Jordbruksverket, Marknadsrapport nötkött - utvecklingen fram till 2016, sid 29
201 SOU 2015:15 Attraktiv, innovativ och hållbar – strategi för en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring, s. 105-106.
202 Jordbruksverket, Marknadsrapport nötkött - utvecklingen fram till 2016, 24.
203 Ibid, s. 7.
204 Jordbruksverket, marknaden för nötkött,
https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handelmarknad/kottmjolkochagg/marknadenforkottmjolkochagg/marknadenf ornotkott.4.3a3862f81373bf24eab80001827.html
ofta får beta utomhus hela året, dock har Brasilien underutvecklad lagstiftning vad gäller reglering av användningen av antibiotika.205
Avseende mejeriprodukter hade Sverige kapacitet att producera 74 procent av den totala konsumtionen under år 2016 varav 28 procent av dem exporterades och 47 procent av konsumtionen importerades (observera att det i dessa siffror även ingår produkter innehållande ägg, som exempelvis glass).206 Sedan Sverige gick med i EU har handeln med mejeriprodukter ökat men handeln varierar mycket från år till år. Konkurrensen från andra EU-länder märks främst för ost och syrade produkter, där importen har ökat kraftigt. Det mesta av den importerade osten består av hårdost och kommer till största del även här från Nederländerna, Tyskland och Danmark. Importen av mjölk har minskat de senaste tio åren samtidigt som exporten har ökat av framförallt mjölkpulver men även av syrade produkter.207
6.2 Den svenska exportmarknaden är begränsad
I jämförelse med Danmark där mjölkproduktionen uppgår till 5 miljoner ton produceras i Sverige knappt 3 miljoner ton. Danmark har en mindre hemmamarknad än Sverige och exporterar därför en stor del av sin mjölkproduktion. En av anledningarna att Danmark lyckas så bra med sin export är på grund av att Danmark är godkänd exportör av mejeriprodukter till drygt 30 länder utanför EU. Sverige däremot är endast godkänd exportör av mejeriprodukter till drygt 10 länder utanför EU.
Konkurrenskraften påverkas mycket av möjligheterna att få bra betalt för produkterna på olika marknader, vilket i sin tur till stor del styrs av möjligheterna till export. De begränsade exportmöjligheterna till länder utanför Europa skapar svårigheter att få ut maximalt värde ur varje del av djuret, det vill säga att det optimala är att varje del av djuret kan säljas på den marknad som betalar bäst. För styckdetaljer är svenska slakteriföretag framför allt hänvisade till hemmamarknaden eftersom Sverige saknar landsgodkännanden för flera viktiga marknader. För biprodukter är man beroende av danska och tyska företag som kan exportera produkterna vidare till tredje land. Enligt Konkurrenskraftsutredningen är en ökad export av livsmedel en förutsättning för ökad lönsamhet inom livsmedelssektorn. Utredningen slår fast att det finns stor potential för export av svenska nötkötts- och
205 WWF, Köttguiden - importerat nötkött, http://www.wwf.se/wwfs-arbete/ekologiska-fotavtryck/kottguiden/1595376-wwfs-kottguide-importerat-notkott
206 Jordbruksverket, marknaden för nötkött- och mejeriprodukter,
https://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handelmarknad/kottmjolkochagg/marknadenforkottmjolkochagg/marknadenf ornotkott.4.3a3862f81373bf24eab80001827.html
mejeriprodukter och att branschorganisationerna har en viktig roll i att vägleda och koordinera företagen att hitta nya marknader.208
I livsmedelsstrategin konstateras att den svenska livsmedelsproduktion har goda förutsättningar till export eftersom produktionen kännetecknas av hög säkerhet genom hela livsmedelskedjan, vilket skapar produkter av hög kvalitet. Dessa styrkor bör till större grad utnyttjas för att möjliggöra export enligt Regeringens mening. I likhet med Konkurrenskraftsutredningen konstaterars i Strategin att det finns en stark koppling mellan en framgångsrik export och en stark hemmamarknad och att en ökad export kan bidra till att stärka konkurrenskraften hos svenska lantbrukare på den inhemska marknaden. Regeringen anser därför att den svenska livsmedelsexporten bör öka.209
6.3 Maktförhållandet i livsmedelskedjan
En viktig aspekt i problematiken kring lönsamheten är att det finns flera parter i näringskedjan som alla har makt över livsmedelskedjan. För slakt står de fem största slakterierna för cirka 70 procent av marknaden. På senare tid har dock de mindre slakterierna blivit fler och de större färre.210 Inom mejeri finns också få men stora aktörer, exempelvis Arla. Slakterierna och mejerierna köper från bonden och är således en part som styr marknaden och i nästa led är de som saluför slutprodukten är ytterligare en makthavare. För att exempelvis få igenom en frivillig märkning av mjölk måste mejerierna gå med på att märka mjölken, det är inte enbart en fråga om vad mjölkproducenten vill. Vad gäller slakterierna beror det på om de förpackar köttet eller inte, annars blir det i nästa led den som saluför produkten i affär som måste gå med på att märka köttet.
På senare år har maktförhållandet i livsmedelskedjan förändrats eftersom livsmedelsbutikerna har skapat egna varumärken (EVM) vad gäller både mjölk- och köttprodukter. Livsmedelsbutikernas EVM har tagit marknadsandelar från de stora aktörerna och från andra varumärken. Andelen EVM bland livsmedel i svensk dagligvaruhandel uppgick till mellan 20 och 22 procent år 2016. På mejeriområdet har en kraftig ökning av dessa märken skett under de senaste åren, och ökningen förväntas fortsätta.211 De egna varumärkena kan produceras på olika sätt, krasst uppdelat antingen i egna “fabriker” eller genom att man köper en vara av en leverantör (som har ett eget varumärke) som packar varan
208 SOU 2015:15 Attraktiv, innovativ och hållbar – strategi för en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring, sid 105-108
209Regeringskansliet. En livsmedelsstrategi för Sverige – fler jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Kortversion av prop. 2016/17:104, 16.
210 Ibid,105-106.
i livsmedelsbutikens eget varumärke, men produkten är densamma. En ökande andel EMV får konsekvenser för både leverantörer (mejeri- och slakteri) och konsumenter. Livsmedelsbutikerna kan köpa in stora mängder och därmed pressa ner inköpspriserna, vilket är svårt att konkurrera med som konkurrent vilket i sin tur leder till att priserna pressas ytterligare. För konsumenterna innebär EMV dels billigare varor, men också att livsmedelsbutiken styr utbudet till mycket högre grad än tidigare. Tidigare var leverantörerna och framförallt de lantbrukskooperativa (framförallt Arla), stora jämfört med livsmedelsbutikerna och hade stor makt vid förhandlingar och var ofta de som styrde villkoren kring inköp, hyllplacering och prissättning. I och med att livsmedelsbutikerna har blivit få men stora så har leverantörerna blivit alltmer beroende av livsmedelsbutikerna vilket har lett till att butikerna i högre utsträckning styr villkoren kring prissättningen. Utvecklingen av EMV innebär också att livsmedelsbutikerna har fått en ökad kunskap om produktionsförhållanden och leverantörernas produktkalkyler, vilket ytterligare ökar deras förhandlingsmakt och makt över marknaden.212
Inom dagligvaruhandeln finns få och väldigt stora aktörer, ICA har hela 50 procent av marknadsandelarna medan resten delas av Coop, Axfoods, Bergendahls, Lidl och Netto. Den dominerande ställningen som ICA har är också internationellt sett närmast unik i dagligvaruhandeln.213 När antalet aktörer är få blir det också svårare för leverantörerna att kunna tacka nej till uppdrag att producera EVM. Livsmedelsbutikerna har möjlighet att utöva betydande köparmakt på grund av sin starka marknadskoncentration (att de är stora och få). Även möjligheterna till import gör att dagligvaruhandelns köparmakt stärks. Utvecklingen av EMV ökar också möjligheterna att byta mejeri eller slakteri utifrån pris vilket stärker handelns förhandlingsläge gentemot leverantörsledet.
I och med detta maktförhållande i livsmedelskedjan har primärproducenten (bonden) ofta få alternativa uppköpare. Den starka koncentrationen och köparmakten som finns i både handels- och förädlingsledet leder till att mindre delar av vinster tillfaller primärproducenten. Samtidigt framhålls i Konkurrenskraftsutredningen att slakteriernas möjligheter att betala ett högre pris till primärproducenten beror på konsumenternas betalningsvilja.214 Om konsumenterna väljer de importerade varorna försvåras prisläget. Slakteri och mejeri kan i sin tur stärka sin säljarmakt gentemot dagligvaruhandeln genom att marknadsföra svenska mervärden, såsom djurskydd, och sin lokala förankring.215 Utvecklingen av handeln sedan
212 Ibid, s.17.
213 Bränström, S., Få aktörer har makten över maten, 2015-06-27
214 SOU 2015:15., s. 107-108.
EU-inträdet visar dock att svenska mervärden i form av ett högre djurskydd hittills inte i tillräcklig omfattning har kunnat omsättas i form av högre priser som kan kompensera företagarna för kostnaderna.216