Omsorgsarbetare som har invandrarbakgrund eller språkkunskaper kan fram- förallt språkmässigt anses vara till fördel för klienter som inte kan prata svens- ka. Som tidigare nämnts är det ingen självklarhet inom arbetsgrupperna att dela upp klienter med personal efter språkkunskaper, men cirkeldeltagarna me-
2
nade att denna sammanförande lösning förekommer. Deltagarna sa att emel- lanåt arbetar omsorgspersonalen två och två hos klienterna och om klienten och en i personalgruppen talar samma språk menade en av cirkeldeltagarna med invandrarbakgrund, att det är viktigt att den som inte kan språket inte ska känna sig utanför i samtalet. Hon sa: ”Det är en fördel med personal som kan språket på boendet och men det ska inte vara obehagligt. Jag måste förklara för den andra vad vi har pratat om”. Om man inte förstår konversationen vid om- pysslande och småpratandet med klienten är det lätt att den som inte kan språ- ket känner sig utanför och icke delaktig. Därför måste den som kan språket fungera som tolk och åtminstone översätta vissa delar av samtalet. Tolksitua- tionen ställer förstås därmed krav på den flerspråkiga personalen och det kan vara anspråk i arbetet som cirkeldeltagarna menade att alla med språkkunska- per inte alltid är beredda att ställa upp på.
Det är väldigt viktigt att i det här sammanhanget påpeka att det inte går att betrakta var och en som är villig att åta sig muntlig översättning mellan två språk som ”tolk”. Benämningen tolk måste reserveras för dem som är beredda att tolka under iakttagande av givna tolketiska regler. De tolketiska reglerna innefattar bland annat stadgan om tolkens opartiskhet, neutralitet och tyst- nadsplikt (Soydan 14). Något hänsynstaganden till tolketiska regler verkar det inte finnas kunskap om eller tid att ta hänsyn till inom äldreomsorgen. En deltagare sa:
Vi anställer ju folk idag för att de ska kunna språk. Vi anställer på grund av att vi ska få så många som möjligt med olika kulturell bakgrund och så många språk som möjligt. Och dessa är listade. Språkkunskaperna är listade så jag ska kunna ringa till en i en an- nan grupp så att hon kan komma och tolka till mig. Så har vi löst tolkproblemen.
Att omsorgspersonal med språkkunskaper används som informella tolkar är också något som Erik Olsson (1) uppmärksammat i sitt avhandlingsarbete där han beskrivit hur konflikter mellan olika grupperingar inom omsorgsperso- nalen på ett äldreboende tog sin utgångspunkt i språket. Olssons huvudsakliga syfte i avhandlingen var att:
visa hur en kategori människor tillskrivs gemensamma egenskaper med utgångspunkt i deras språkliga bakgrund – spanskan –och hur dessa reproduceras i den sociala praktiken genom ett samspel mellan den sociala strukturen och individerna (Olsson 1:1).
3 Han såg hur den språkkunniga personalen fick rycka in och därmed göra extra- uppgifter och de uppgifterna beskrevs som en stor börda för en del anställda. Även deltagarna i forskningscirkeln berättade att den språkkunniga personalen i vissa fall kunde upplevas som oumbärlig på arbetsplatsen. En av cirkeldelta- garna relaterade till en situation på hennes arbetsplats där en spansktalande på avdelningen blev uppringd av kollegor på sin fritid för att svara på vad klien- tens olika fraser kunde betyda. Det gick så långt att det till slut fick bestämmas på arbetsplatsen att ingen fick lov att kontakta den språkkunniga omsorgs- arbetaren under hennes ledighet.
I forskningscirkeln beskrevs flera händelser som berörde problematiken med tolkningen och en handlade om att personal med språkkunskaper kunde känna sig ”uppätna” i sitt arbete. Detta hade på en arbetsplats visat sig genom att två omsorgsarbetare som kunde en klients språk i så stor utsträckning som möjligt kommit att ägna sig åt denna och dennas anhöriga. Allteftersom upp- levde personalen att situationen kring klienten och de anhöriga blev allt mer krävande. Det uppstod konflikter mellan familjen och personalen och det var framförallt de två som kunde språket som fick ta en stor del av ansvaret i att försöka lösa dem. Detta blev väldigt krävande för de två omsorgsarbetarna som slutligen uttryckte: ”Jag är inte anställd som tolk här!” Arbetsledningen och andra anställda inom verksamheten försökte hjälpa till för att lösa förveck- lingarna men läget var mycket infekterat. Situationen blev väldigt pressande för en av de anställda och cirkeldeltagaren berättade vidare och sa: ”Det blev fak- tiskt så att en av våra tjejer blev faktiskt sjukskriven på grund av det här.”
Tolkningsproblematiken är föga uppmärksammad inom omsorgsforskning- en och för framtida studier blir det centralt att utreda i vilken utsträckning det är ett problem. Utifrån resonemangen i forskningscirkeln kan man dock utgå från att frågan är komplicerad. Att vara anställd inom äldreomsorgen och ha språkkuskaper/invandrarbakgrund kan sålunda för vissa anställda leda till en specifik typ av uppgifter på arbetsplatsen. Arbetsuppgifter som kanske blir ett krav utöver de allmänna åliggandena. Det finns också en risk för det som Olsson (1) befarade, nämligen att etniska gruppuppdelningar blir alltmer tydliga och detta kan medföra följder såsom etnisk diskriminering på arbetsplatserna.
I forskningscirkeln framkom det också att det finns omsorgsarbetare som besitter språkkunskaper och som inte vill använda dessa även om de kan. En deltagare berättade:
4
Det hände hos oss en gång att en i personalen kunde de språk som en utav de boende också talade, men hon pratade aldrig med henne mer än på svenska. Men en dag sa bara chefen att hon kan ju ditt språk, hon kan prata med dig och då kom vi i en helt annan situation. Allt förändrades. Eftersom hon aldrig sa att hon kunde språket så var ju hon som en av oss andra hela tiden.
I citatet ovan framkommer det att det finns personal som inom äldreomsorgen undviker att tala andra språk än svenska. Detta är intresseväckande och frågan är på vilka grunder ett sådant undvikande vilar. I citatet nämns också att allt förändrades: ”eftersom hon aldrig sa att hon kunde språket så var ju hon som en av oss andra hela tiden”. Hon blev någon annan, något annat. Det tänk- värda i meningen ovan är på det sätt som den etniska identiteten under sådana förhållanden tillskrivs en negativ betydelse. Det kan därför förmodas att den som brukar andra språk än svenska på så vis intar eller påtvingas en särskild position på arbetsplatsen.