Under detta tema sammanfattas informanternas beskrivningar och svar som är relaterade till ansvars- och ledarskapsfrågor i samband med skolutveckling. Det börjar med rollen som skolledare. Rektor 1 beskriver sitt ansvar.
Rektor 1: Att som skolledare, som ytterst ansvarig för det pedagogiska arbetet eller för arbetet överhuvudtaget på denna skolan så är det mitt ansvar att ligga på så att vi jobbar för att utveckla det här och göra det så bra som möjligt. Det är mitt ansvar.
A: Hur bidrar du rent praktiskt? Hur visar du det ansvaret?
Rektor 1: Vi har ju på denna skolan gått in för att skaffa många aktörer som jag arbetar genom. Vi har processledare – de motsvarar ungefär dom gamla arbetslagsledarna. Vi har en processledare i varje arbetslag. Och jag jobbar genom dom (...) Sen har vi fått till förstelärarna (...) och de biträdande rektorerna. (…) och jag som rektor är inte så operativ och arbetar mycket via dom så att säga. Sen formulerar jag i våra planer och tankar men jag försöker se till så vi har många aktörer som är operativa som arbetar ute i arbetslagen (…) jag tror på detta att sprida ut och ha många som arbetar med detta. Alla. Men det är jag som i slutändan ansvarar att saker görs.
Förväntningarna från andra aktörer på skolledningen redovisas nedan. Rektor 2 och Processledarna talar om information, samarbete och hjälp med prioritering:
Rektor 2: Att jag är insatt. Att nån måste hålla mig insatt i de här frågorna. Att jag kan få så mycket information som möjligt för att lyckas med uppdraget. Och att dom har förtroende för det jag gör (…) och det är precis likadant som jag känner att medarbetarna behöver från mig. Jag kan inte säga att det här ska göras och sen inte förklara varför för då jag förmodligen inte dom med mig.
Processledare 1: Ja, att [hen] givetvis leder och att vi hjälps åt i den här gruppen (…) och se till att det är en fungerande plan vi har.
Processledare 2: (…) för det mesta när jag har grejer jag ska göra så vet jag, jag kan prioritera (…) När det blir för mycket då försvinner den förmågan för mig (...) Då kan jag känna att då måste min chef få va den som talar om för mig vad kan jag skala bort här (…) Så att det känner jag att det måste min chef ta åt mig så att säga och det fungerar jättebra (…) likadant med beslut.
Förstelärarna och Lärarna talar om förutsättningar, resurser, stöd och tillit:
Förstelärare 1: Att dom tar fram relevant fortbildning och att dom ger tid till det.
Förstelärare 2: Dom har ju ansvar att se till att vi får förutsättningarna. Att vi får tid, pengar och ja och möjlighet att arbeta med det som vi ska arbeta med.
Lärare 1: Min rektor behöver lita på att vi gör ett bra jobb och visa det för oss. Behöver även hjälpa folk att inte vara stressade (…) Jag känner inte att jag behöver det men jag ser främst yngre kollegor som stressar fast de gör ett superbra jobb. Hade jag varit rektor hade jag visat det tydligare.
Lärare 2: Det som är ännu viktigare är att vi får tid till vårt arbete på den praktiska nivån (…) Det är viktigt att utarbeta bra rutiner innan man byter arbetssätt (…) nej jag förväntar mig inte att rektorn ge mig konkreta förslag men [hen] ska tydligt markera detta, det och det ska ni utveckla nu, hur vi kan jobba istället och detta gör ni då och då (…) så det är tydligt för alla att nu gör vi detta. Jag förväntar mig av min rektor att [hen] stöttar oss när vi har problem. Att man alltid ska kunna gå till [hen] och få stöd (...) så man inte står där själv och mår dåligt.
Processledarnas egna upplevelser av vad som är deras ansvar kan utläsas av citaten nedan.
Processledare 1: Det är ju att föra ledningens tankar till arbetslaget och vice versa så det är en form av länk på bägge hållen så att säga. Men att leda arbetet så att man inte bara till exempel tycker att man har ingen anledning att [skolutvecklingsområde] eller man har ingen anledning att jobba med [skolutvecklingsområde] om man är [ämne]lärare eller [ämne]lärare. Då måste jag försöka säga stopp och belägg och ha en lite ledande funktion. Annars kan jag hålla i diskussioner och initiera dom kan jag tycka. Processledare 2: Dom direktiven som jag har fått (...) det är ju liksom att vi är en länk mellan ledning och arbetslag, vi ska hålla i dom här arbetslagskonferenserna. Det är information som ska gå åt båda håll, hålla i vissa enkäter eller andra såna saker (…) vissa saker är inte bara att informera utan också att se till att det genomförs (…) Nu hjälps vi åt men jag känner ju ändå att om det fallerar så är det ju mitt huvud på nåt sätt.
Processledare 2: Som processledare ska ju jag se till för vi har ett dokument som berör hela skolan vad är det vi ska göra under de fyra olika rubrikerna som är lite mer konkret. Och det ska jag följa upp med mitt arbetslag, stämma av. Är vi igång med det här, gör vi detta, hur ser det ut, har det blivit problem nånstans, funkar det inte och så vidare. För att sen är det, i slutet av läsåret så ska det utvärderas. Så att det är ju inte bara att nu kör vi igång det och sen så får det bara rulla utan man ska utvärdera det.
Processledare 1 uttrycker sig spontant:
Processledare 1: Men jag har inget veto. Om det ställs på sin spets så är det rektorn som har veto i allt vi gör.
Förstelärare 1 är osäker på vad som är processledarnas ansvar.
Förstelärare 1: Jag vet inte riktigt, jag antar att dom får, jag antar att dom får börja, dom får börja fundera på studiedagar och så vidare.
Lärare 1 beskriver sin syn på processledarnas ansvar.
Lärare 1: I mitt arbetslag är det [namn på processledaren] som är vår processledare. Genom [hen] får vi information från rektorn. De i ledningsgruppen träffas en gång i veckan och vi har möte en gång i veckan. Jag tycker inte att jag har så mycket kontakt med min rektor men vi får allt genom processledaren. Vill vi ta upp nåt så framför [hen].
Rektor 2 beskriver processen när skolenheten beslutar om vilka skolutvecklingsområden som ska vara i fokus under kommande skolår och hur organisationen arbetar vidare med dessa.
Rektor 2: Det är ju så att vi får ju då vissa direktiv uppifrån. Och de yttersta områdena är det ju ändå rektorn som bestämmer. Alltså, det går på båda hållen för att vi kan inte sätta vad som helst som ett utvecklingsområde. Vi måste ändå titta på vad är det som forskningen säger. Vad är det som dom sista rapporterna säger att vi brister i allmänt i skolan idag. Då får vi rannsaka oss här och se vad vi kan göra. Och då säger rektorn – det här måste vi göra. Och sen tar [hen] ju upp detta i ledningsgruppen. (…) där man diskuterar möjliga argument emot vilket kommer väldigt sällan men det skulle kunna va och [hen] lyssnar in, [hen] ber ibland om råd hur, hur ska vi applicera? Vad behövs? Vad behöver lärarna? Vad behöver vi? För att det ska kunna genomföras på ett bättre sätt. Själva huvudtanken kommer från rektorn.
Rektor 2 säger att ansvarsfördelningen bygger på att skolenheten har flera funktioner och beroende vad som ska genomföras väljer ledarna bland de olika kompetenser som finns på skolan.
Rektor 2: Hela tiden försöker vi hitta den som är bäst på området. Jag är absolut inte en expert på allt.
Analys
Rektor 1 uttrycker att hen arbetar genom olika aktörer och att hen tror på att ”sprida ut och ha många som arbetar med detta” och Rektor 2 beskriver det som att ledningen hela tiden ”försöker hitta den som är bäst på området” när ansvar för nya uppgifter ska fördelas. Rektorernas uttryck överensstämmer med Hargreaves & Finks (2003) åsikter att ett ledarskap som bygger på den samlade kompetensen i en organisation leder till ett hållbart ledarskap som inte är beroende av enskilda personer. Denna åsikt delas av Timperley (2005a) som lyfter fram att lärarnas visioner kring elevernas prestationer påverkas positivt av ett fördelat ledarskap och att lärare i mindre utsträckning försöker lämna över ansvaret för problemlösningen till någon annan. Det finns en diskrepans mellan rektorernas och processledarnas uttryck av hur ledarkapet är fördelat. Processledarnas egna upplevelser av processledarrollen är främst att ”föra ledningens tankar till arbetslaget och vice versa” och att det är ”information som ska gå åt båda håll”. Det är inte detsamma som ett fördelat ledarskap (Hargreaves & Fink, 2003; Timperley, 2005a). Delegering av ansvar för uppgifter till individer i organisationen utifrån deras definierade och organisatoriska roller är inte exempel på fördelat ledarskap utan ett ledarskap kan anses fördelat först när det omfattar dynamiska interaktioner mellan ledarna och dem de leder (Timperley, 2005a). Varken rektorerna eller processledarna uttrycker huruvida andra delar av ledarskapet också är fördelat till processledarna. I stället indikerar svaren från informanterna att det är ledningen som fattar besluten kring skolutveckling genom
till exempel uttryck från Rektor 1 om att det är hen som formulerar ”planer och tankar” kring skolutveckling, från Rektor 2 om att ”själva huvudtanken kommer från rektorn”, från Processledare 2 om att se till att följa upp och stämma av det styrdokument som säger ”vad vi ska göra under de fyra olika rubrikerna” samt det lite försiktiga uttrycket från Processledare 1 om att hen, till skillnad från normalt, får ”ha en lite ledande funktion” om någon av lärarna inte tycker att de har anledning att arbeta med ett skolutvecklingsområde. Även om alla informanterna säger att processledarna är en del av ledningsgruppen4 finns det andra uttryck
som visar på att processledarna inte upplever det så. Exempel på ett sådant uttryck är när Processledare 1 beskriver att ”ledningsgruppen och alla processledarna” träffas en gång i veckan och då ”initierar dom allt som är pålagt dom uppifrån och allt vad dom har kommit fram till vad vi ska göra” 5. Det finns också en viss inkonsekvens i rektorernas ambitioner att å ena sidan fördela ansvar och ledarskap till de som har bäst kompetens och å andra sidan formulera skolutvecklingsplaner och tankar på egen hand och enbart delegera uppföljningen av dem till andra. Timperley (2005a) menar att det finns ett ledarskapsdilemma inom skolan där skolledaren vid utnämningen av ledare ibland har att välja mellan individer som har den bästa ledarskapskompetensen och individer med bästa kunskapskompetensen. En förklaring till att ledarskapet inte har blivit fördelat mer än det har, kan vara att rektorerna inte tycker att processledarna i nuläget har tillräcklig kompetens för att få mer ansvar. Rektor 1 uttrycker att hen hade en förhoppning om att processledarna skulle inta en roll ”som ligger närmre skolledning” och komma ifrån sitt ”lärartänk” och att hen inte tycker att ”vi har lyckats så jättebra”6med att fördela ledarskapet till processledarna. Även Rektor 1 uttrycker sig således
inkonsekvent om huruvida processledarna är en del av ledningsgruppen eller ej. Timperley (2005a) påpekar dock att det inte är ett självändamål att fördela ledarskapet och att det är ledarskapskvaliteterna som är avgörande för att undvika risken att fördela inkompetent ledarskap.