Med validitet menas att man som forskare verkligen mäter det som man avser att mäta. Med reliabilitet avses vilken tillförlitlighet som finns i våra mätningar (Svenning, 2003).
När det gäller reliabilitet anses det egentligen att två undersökningar som utförs på samma sätt skall ge samma resultat. Detta är dock inte relevant då det gäller kvalitativa studier. De fel som dock kan uppstå är att man gjort felaktiga stickprov, att intervjuaren påverkat situationen samt att tolkningen blivit problematisk (Svenning, 2003). För att höja reliabiliteten anser Svenning att det är viktigt att man definierar begrepp som rör undersökningen. I min bakgrund redogör jag för begrepp som är relevanta för min undersökning, vilket är reliabilitets höjande. Eftersom jag genomfört min studie själv så är möjligheten till feltolkningar större än om jag arbetat tillsammans med någon.
Jag använde mig av bandspelare för att få möjlighet att helt fokusera på intervjun och även om bandspelare kan påverka de personer som medverkar i intervjun så såg jag det som ett nödvändigt redskap och jag upplevde inte att de personer jag intervjuade stördes av bandspelaren. Även om jag genomfört intervjuer tidigare så är jag ingen van intervjuare och har ej förut genomfört intervjuer helt på egen hand vilket kan ha påverkat resultatet negativt. Kvale (1997), Svenning (2003), Trost (2005) samt Patel & Davidson (2003) tar alla upp fördelar med bandspelare.
För att en undersökning ska fånga verkligheten på ett så bra sätt, med så hög validitet som möjligt så finns det många olika aspekter som spelar in. Svenning (2003) anser att frågemetoder är extra känsliga då de lätt kan påverkas av luddigt ställda frågor eller av intervjuarens egna värderingar och även intervjupersonens villighet att berätta om sina egna uppfattningar. Dessa aspekter kan göra att vi inte mäter det som vi försöker mäta. När jag genomförde mina intervjuer var jag noga med att lyssna på de personer som jag intervjuade och visa mig intresserad för att öka möjligheten att de ville dela med sig av sina uppfattningar. Jag kände att de var trygga i intervjusituationen och anser att de vågade dela med sig av sina erfarenheter och upplevelser. Trost (2005) säger också att medkänsla är viktigt om man har en hermeneutisk syn på intervjuer då denna är en tillgång för att nå förståelse
Jag försökte ha tydliga frågor och använde mig av följdfrågor för att försäkra mig om att de jag intervjuade uppfattat min fråga korrekt och att jag förstått deras svar. Under intervjuns gång försökte jag hålla mig neutral angående vad jag själv tycker om ämnet. Vi kan dock aldrig ta avstånd från våra uppfattningar, men vi kan vara medvetna om dem så att vi inte prackar på dessa på den vi intervjuar. Detta tar Trost (2005) upp. Jag anser inte att mina åsikter angående ämnet inte har påverkat resultatet då jag ej diskuterade dessa och var medveten om dem när jag intervjuade och även under tolkningen. Trost tar också upp det faktum att man vid kvalitativa intervjuer bör ta upp flera frågor som rör samma tema för att få möjlighet att se nyanser i den intervjuades svar. Detta försökte jag göra under samtliga intervjuer.
För att få en god validitet krävs det att vi använder oss av rätt metod och studerar rätt grupp av människor (Svenning, 2003). I min studie vill jag exemplifiera hur lärare ser på att individanpassa undervisningen för att möjliggöra att eleverna når målen. Jag anser att genom att jag gjorde intervjuer med klasslärare så har jag använt mig av en metod som passar bra ihop med mitt syfte och jag har även intervjuat personer som är väl insatta i ämnet. Att lärarna arbetar i åren från år 1 till år 6 samt att de är i olika åldrar, har arbetat olika länge samt det faktum att det fanns med både kvinnor och en man gör att det ökar möjligheten till att mina resultat ska visa på hur lärare uppfattar ämnet. Kvinnorna var visserligen starkt överrepresenterade, men så ser det även ute i skolorna. Det faktum att alla lärare kommer ifrån samma skola är i detta avseende lite synd då det kan innebära att det jag fått fram inte stämmar om man ser till andra skolor. Men, mitt syfte är att ge exempel på hur lärarna i min studie förhåller sig till mitt syfte och frågeställningar, inte att ge en generell bild för lärare i allmänhet.
När det gäller mina beskrivningskategorier så finns alltid risken att resultatet hade blivit annorlunda om jag kommit fram till andra kategorier. I och med detta är det inte säkert att lärarna själva hade placerat sig i den kategori som jag placerade dem i. Jag är dock ändå nöjd med mina kategorier och känner att jag inte hade kunnat placera dem på något annat sätt utifrån de analyser som jag gjorde.
Svenning (2003) talar om face validity som är den enklaste formen av validitet och går ut på forskarens personliga bedömning om att teorin och empirin stämmer överens med varandra. Jag ser likheter mellan resultatet och teorin jag använt mig av samt även den bakgrund som jag skrivit. Detta verkar validitetshöjande.
Resultatdiskussion
Rätten att få utvecklas utifrån målen.
Min studie visar att lärarna anser att det är viktigt att undervisningen anpassas efter elevernas behov. Flera säger att det inte går att arbeta på något annat sätt. Skolverket (2005) skriver att det är skolans uppgift att se till att eleverna får de förutsättningar som krävs för att de ska nå de nationella målen och få utvecklas så långt som möjligt. Lärarna i studien verkar också anse detta då de ser individanpassning som ett måste och även diskuterar vikten av att alla ska få utmaningar och möjlighet att utvecklas. Det är mycket positivt att lärarna har denna inställning och kan bero på att de ser att arbetet ger resultat.
För att veta vad eleverna behöver för att nå målen krävs det att lärarna ser dessa behov. Lärarna som hamnade i kategorin, Det kommer av sig själv genom det dagliga arbetet, uttrycker sig inte behöva lägga så stor energi på att observera vilka behov eleverna har. Att de uttrycker sig på detta sätt kan bero på att de ej reflekterat över det tidigare, men skulle också kunna bero på att de inte lägger ner så mycket tid på just observationer av eleverna. Då jag under intervjuerna upplever lärarna som mycket engagerade samt det faktum att de svarar utförligt på hur de observerar eleverna om jag ber om specifika exempel så tror jag ändå att det snarare har att göra med att de inte reflekterar över sina observationer, trots att de ändå genomför det. Att lärarna för de lite äldre eleverna mera konkret söker efter elevernas kunskap kan bero på att de äldre elever inte är lika benägna att själva berätta vad de kan och inte kan, utan det krävs att lärarna testar dem på ett annat sätt. Lärarna för de yngre fokuserar på det dagliga umgänget med eleverna vilket kan härledas till Vygotskijs sociokulturella teori då han anser att en individs utveckling är en sociohistorisk process där personen måste fokuseras utifrån ett sammanhang (Bråten & Thurmann-Moe, 1998). Dessa lärare gör det utan
att reflektera över det som en naturlig del i arbetet. Flera lärare nämner hur man ser olika aspekter av elevernas lärande i olika situationer. Det visar också på vikten av det sociala även om inte alla lärare nämner just det ordet.
Skolverket (2003b) talar om strävansmålen och hur dessa inte har någon övre gräns, vilket leder till att alla ska få utvecklas. Ingen av lärarna nämnde strävansmålen under intervjun, vilket var förvånande, då de ska vara grunden för undervisningen i skolan. Att de ändå inte nämndes kan bero på att lärarna ser det som en självklarhet, vilket gör att de glömmer att säga att det är dessa de pratar om, eller att de inte kopplar ihop dessa med att anpassa undervisningen efter elevernas behov, utan då har fokus på uppnåendemålen. Sandström-Kjellin (2007) menar att fokus ofta hamnar på uppnåendemålen då de är grunden för att eleverna ska klara godkänt. Hon tar även upp farorna med detta, vilket även Skolverket (2003b) gör. Alla nämner på något sätt vikten av att använda sig av uppgifter som eleverna kan ta sig an utifrån sina egna förutsättningar. Några lärare säger också att de försöker ge eleverna uppgifter som det ej finns någon övre gräns för, vilket harmoniserar bra med strävansmålen. Alla tar även upp vikten av att alla elever ska ges möjlighet att utvecklas, vilket är en viktig aspekt av strävansmålen. Utifrån detta resonemang så tror jag att lärarna ändå använder sig av en undervisning som fungerar utifrån strävansmålen. Att jag inte fick fram konkreta diskussioner angående strävansmålen tror jag mycket beror på att jag valde att inte använda mig av de orden i intervjun, för att inte leda samtalet för mycket och därigenom påverka de intervjuade.
Resultatet visar att de flesta lärarna anser att det är viktigt att diskutera med eleverna för att se deras behov, vilket är en social aktivitet. Bråten & Thurmann-Moe (1998) beskriver, utifrån Vygotskijs teori, att vi använder vårt språk för att skapa och lagra kunskap. Om eleverna, med hjälp av diskussioner med lärarna, får möjlighet att berätta om sina styrkor och svagheter anser jag att deras elevinflytande samt aktivitet som rör det egna lärandet påverkas positivt. Studien visar också att lärarna vill göra de individuella utvecklingsplanerna till levande dokument och att de vill att eleverna ska vara involverade i arbetet med dessa. Vikten av att eleverna är delaktiga och involverade i sitt eget lärande tas upp av både Bråten & Strømsø (2006) och Selberg (1999). Det är i samtalen angående de individuella utvecklingsplanerna som de flesta lärarna nämner målen i skolan, då med fokus på uppnåendemålen, detta kan bero på att det är då som lärarna mest konkret diskuterar målen tillsammans med eleverna. Skolverket (2005) poängterar hur viktigt det är att mål som sätts upp är genomförbara, vilket överensstämmer med min studie. De flesta lärare är noga med att påpeka vikten av att eleverna kan nå de uppsatta målen. Detta resonemang överensstämmer även med Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen (Imsen, 2000). De individuella utvecklingsplanerna är lärarna i studien positiva till och ser dem som en god grund för individanpassad undervisning. Skolverket (2007) tar upp att lärare ofta ser detta arbete som mycket tidskrävande i början, men dock ett arbete som blir en bra investering. Flera av lärarna i studien antyder att arbetet tar mycket tid, precis som Skolverket påpekar. Däremot verkar inte lärarna osäkra på sin egen kompetens när det gäller att upprätta individuella utvecklingsplaner.
En skola för alla
Några av lärarna tar upp vikten av att vara öppen för alla de olikheter som finns i klassrummet. Det är en bra utgångspunkt och den stämmer väl överens med det som Thors (2008) tar upp när det gäller att vi inte ska förändra barnen, utan skapa en omgivning som förstår, även Imsen (2000) anser detta och fokuserar då på att det är skolans plikt att skydda
de olikheter som finns, vilket stämmer överens med min studie. Ur en sociokulturell syn på lärande är detta mycket väsentligt då vi alla är en del av ett sammanhang och utvecklas bäst genom social aktivitet.
Att hinna med både de högpresterande eleverna och de svagpresterande eleverna är svårt. Rapp (2006) beskriver hur alla elever behöver kvalitativ tid med lärarna för att kunna utvecklas maximalt utifrån målen. Min studie visar på att lärarna håller med om detta, men anser det svårt att genomföra. Hur lärarna tar sig an tidsbristen som råder då det gäller att hinna med alla elever varierar. Imsen (2000) uttrycker att mest tid ges till de svagpresterande, det visar min studie också. Detta överensstämmer med Lpo94, de som har det svårt har skolan ett extra ansvar för.
Imsen (2000) tar även upp hur lärare alltid kommer i kontakt med specialpedagogisk undervisning på ett eller annat sätt. Det stämmer bra överens med min studie. Däremot uppfattar jag inte att lärarna ser detta som ett problem, de är övervägande positiva till hjälp ifrån specialpedagoger, kollegor och föräldrar. Det är positivt att de har en öppen syn på att alla är olika och att alla har en plats. Att lära barnen att hjälpa varandra kommer fram i studien och det lärarna uttrycker överensstämmer med det Wahlström (1995) säger om att elever som får förklara för andra befäster sin kunskap.
Att uppnå målen sett utifrån teorin om den proximala utvecklingszonen
Att se eleven utifrån många olika synvinklar och i olika situationer visar min studie att lärarna tycker är viktigt. Enligt Vygotskijs sociokulturella teori är det viktigt att se till det sociala sammanhang som vi befinner oss i (Imsen, 2000). Jag tolkar utifrån min studie att lärarna observerar eleverna utifrån detta, även om de inte konkret säger det, men de ger flera tydliga exempel på hur detta skulle kunna gå till. Ingen av lärarna beskriver sig aktivt testa den potentiella utvecklingsnivån hos eleverna, som Vygotskij (1978) anser är av yttersta vikt för att främja elevernas lärande. Det behöver dock inte betyda att lärarna inte gör det, men det var ingenting som de berättade om i intervjun. Det kan också vara så att de inte använde sig av sådana ord att jag tolkade det som de sa på det sättet. Även om inte lärarna aktivt försöker ta reda på vad eleven kan prestera med hjälp så ansåg alla att de även noterade vad eleven presterade tillsammans med andra då de fokuserade på att se elevernas styrkor, svagheter och behov. Vilket är en del i att se den potentiella utvecklingsnivån. En av lärarna (Linda) säger att eleverna dras med då de arbetar med duktigare kamrater och då presterar bättre, men inte heller hon uttrycker att detta är någonting som hon försöker studera hos eleverna. Att detta inte görs aktivt tror jag kan bero på att skolan ibland blir för individorienterad. Det är svårt att se vem som gör vad i ett grupparbete och svårt att notera vad eleverna lär sig då i jämförelse med vad de lärt sig på egen hand genom samma arbete. Vilka grupper eleverna hamnar i är också en faktor som får mycket stor betydelse i detta avseende, samt hur vana eleverna är att arbeta i gruppkonstellationer.
Bråten & Thurmann-Moe (1998) beskriver Vygotskijs teori om den proximala utvecklingszonen som den teori som främst fokuserar på utmaningar för eleven. Resultatet i studien visar att lärarna är inne på det spåret och de uttrycker att de aktivt försöker utmana sina elever för att främja deras utveckling. Detta framkommer vid många tillfällen och just att ge eleverna utmaningar upplever jag som en av de aspekterna med undervisningen som lärarna anser vara bland de viktigaste. Vidare kommer flera lärare in på hur viktigt det är att de utmaningar som eleverna får är möjliga att genomföra. Detta säger Imsen (2000) är en viktig del när man tillämpar teorin om den proximala utvecklingszonen i skolan, det är då som den främsta inlärningen sker. Wahlström (1995) anser att det är ytterst viktigt att
högpresterande elever får uppgifter som blir utmaningar för dem, det försöker lärarna i studien tillgodose. Detta överensstämmer inte bara med Vygotskijs sociokulturella teori, utan är en viktig länk mellan denna teori och de mål som finns i skolan då strävansmålen och uppnåendemålen tillsammans ska möjliggöra att eleverna utvecklas så mycket som möjligt (Skolverket, 2003b). Tar man hjälp av den sociokulturella teorin så tror jag att man har ett bra verktyg för att möjliggöra att eleverna når målen. Lärarna ger fler exempel på hur detta kan ske.
Inom den sociokulturella teorin är det en förutsättning för bra undervisning att denna sker på en nivå som ligger över elevernas kunnande (Vygotsky, 1978). Det försöker lärarna i studien tillgodose genom att ge elever som behöver det svårare uppgifter samt ha olika krav på olika elever. Imsen (2000) tar också upp detta faktum då vi alla är olika. Hur lärarna resonerar i denna fråga stämmer väl överens med vad både Imsen och Vygotskij tycker. Flera lärare visar också på detta resonemang då de beskriver hur eleverna inte ska traggla vidare på det som de redan kan, undervisningen ska ej ske på denna nivån. Två av lärarna (Lars och Tarja) tar upp vikten av att eleverna har ett intresse för det som görs. Vilket stämmer överens med Sandström-Kjellins (2007) studie. Om man ser det som Lars och Tarja pratar om utifrån ett sociokulturellt perspektiv på lärande så är det av stor vikt att man tar vara på elevernas intressen då detta stödjer deras naturliga utveckling, vilket Imsen (2000) säger är en viktig del. Att skapa en meningsfull undervisning är väsentligt för att eleverna ska få möjlighet att utvecklas. Detta är en del av hur teorin om den proximala utvecklingszonen kan noteras i skolan (Bråten & Thurmann-Moe, 1998). Studien visar att alla, på sitt eget sätt, verkligen arbetar för att ge sina elever en meningsfull undervisning. När det gäller lärarnas förhållningssätt utifrån den sociokulturella teorin om den proximala utvecklingszonen så ser jag många likheter med vad teorin säger och vad lärarna anser är viktigt. Framförallt vikten av utmaningar, det sociala och att göra undervisningen meningsfull för eleverna ger lärarna många exempel på. Det som skiljer mest är själva tanken om den potentiella utvecklingsnivån och vilken vikt det kan vara för en svagare elev att arbeta med någon som kan mer. Framförallt tror jag det beror på att det är svårt att skapa fungerade grupper i en klass och hinna med att se vilket resultat som grupparbetet ger. Blir grupparbetet oseriöst så försvinner vitsen med det. Jag tror dock ändå att det ger eleverna väldigt mycket att arbeta tillsammans med andra för alla parter och att det är något som det viktigt att vi tränar eleverna i, vilket Mia också berättar.
Lärarens roll
En av lärarna (Mia) tar upp hur vi som lärare påverkar våra elever. Vad ger vi dem för förutsättningar att utvecklas? Det är en intressant och viktigt fråga att ha fokus på. Det Mia uttrycker stämmer väl överens med vad Skolverket (2008) säger angående det faktum att elevens svårigheter ska sökas i mötet mellan eleven och den undervisning som sker. Imsen (2000) beskriver, utifrån teorin om den proximala utvecklingszonen, att elevernas möjlighet till utveckling är beroende av vilken lärare de har samt vilket material som används. Hälften av lärarna kommer in på att de försöker variera sina undervisningsmetoder för att möjliggöra att så många elever som möjligt kan ta till sig det som de försöker lära ut. Lärarens förväntningar på eleverna tas upp av både Rosenthal & Jacobson (1992) och Sandström-Kjellin (2007). Jag kan inte utifrån dessa intervjuer definitivt säga vad lärarna har för förväntningar på sina elever. Lärarna upplevdes som trovärdiga och mycket måna om sina elever och flera uttrycker att de vill att eleverna ska gå så långt som möjligt. Några uttrycker att de har olika krav på olika elever och att de genom dessa försöker driva dem framåt i utvecklingen. Dock framgår det ej hur de anser att deras egna krav på eleverna påverkar elevernas resultat.
Orlenius (2004) menar på att läraryrket kräver en god självkännedom av läraren och en inre trygghet eftersom man som lärare måste leva med känslan av att aldrig räcka till. De allra flesta lärarna i studien är nöjda med det de gör och visar på att de gör vad de kan utifrån de förutsättningar som finns. Att en lärare (Mia) hamnar i kategorin Otillräcklig i det som görs
och vill mycket kan bero på hennes egna höga krav på sig själv. Enligt min uppfattning så är