Arbetskraftskostnadens nivå
I det föregående har analysen av skillnaderna i arbetskraftskostnader mellan Sverige och andra länder genomgående förts i termer av procentuell föränd-ringstakt. Data över arbetskraftskostnadernas nivå är osäkrare och svagare statistiskt belysta än utvecklingen över tiden.
Vart fjärde år genomför länderna i EU på uppdrag av Eurostat en omfattande undersökning av arbetskraftskostnadernas nivå (Labour Cost Survey, LCS).
Tidigare undersökningar har endast gällt näringslivet, men den senaste under-sökningen avseende 2004 gällde hela ekonomin. Här redovisas dock endast resultaten från näringslivet.
Varje land samlar in uppgifter från arbetsgivarna i samtliga branscher.
Arbetsgivarna ombeds ange arbetskraftskostnaderna, samt antal anställda och arbetade timmar under det undersökta året. Med dessa upplysningar kan kostnaden per timme räknas fram. I LCS är begreppet arbetskraftskostnad vidare än i Labour Cost Index. Här ingår t.ex. såväl rekryterings- som
utbildningskostnader för personalen. I denna undersökning kommer resultaten att påverkas av olika strukturella faktorer, som t.ex. produktionens inriktning i de olika länderna. Länder med hög andel av produktionen inom relativt sett högavlönade sektorer (t.ex. den finansiella sektorn eller telekomindustrin) kommer att få en relativt sett högre arbetskraftskostnad totalt sett utan att nivån på arbetskraftskostnaderna inom varje delbransch nödvändigtvis behöver vara högre. Ett annat stort osäkerhetsmoment är kvaliteten på beräkningen av antalet arbetade timmar, där man måste räkna med vida osäkerhetsmarginaler.
Osäkerheten i statistiken gör att jämförelserna mellan enskilda länder måste göras med stora reservationer.
I tabell 2.10 redovisas undersökningen för 2004 avseende näringslivet och industrin. I näringslivet hade Sverige och Danmark de högsta arbetskrafts-kostnaderna i EU-länderna. I genomsnitt låg arbetskraftsarbetskrafts-kostnaderna i EU15-länderna ca 15 procent lägre än de svenska, men med stora skillnader mellan länderna. Närmast Sverige och Danmark låg Belgien och Frankrike och därefter följde Tyskland och Nederländerna med omkring 10 procents lägre arbetskraftskostnader än i Sverige. De lägsta arbetskraftskostnaderna fanns i Portugal och Spanien.
Tabell 2.10 Arbetskraftskostnader per timme för anställda inom näringsliv och industri år 2004
Svenska kronor Index Sverige=100 Näringsliv Industri Näringsliv Industri
Tyskland 253 281 89 96
Frankrike 262 267 92 91
Italien 208 203 73 69
Belgien 277 295 98 101
Finland 231 244 81 84
Irland 211 214 74 73
Nederländerna 248 256 88 88
Spanien 148 159 52 54
Portugal 94 78 33 27
Österrike 237 250 84 86
Euroområdet1 239 255 84 87
Storbritannien 224 228 79 78
Danmark 284 274 100 94
EU-151 240 252 85 86
Sverige 283 292 100 100
1. Vägt med TCW-vikter
Källa: Eurostat, Labour Cost Survey 2004, Medlingsinstitutet
Mönstret var tämligen likartat för industrins arbetskraftskostnader. Sverige och Belgien hade de högsta arbetskraftskostnaderna, tätt följda av Tyskland och Danmark. I Frankrike och Nederländerna var arbetskraftskostnaderna inom industrin ca 10 procent lägre än i Sverige. De lägsta arbetskraftskostnaderna fanns i Portugal och Spanien.
Tabell 2.11 belyser de svenska arbetskraftskostnaderna inom övriga närings-grenar i jämförelse med EU-15 samt med några viktiga konkurrentländer. De största skillnaderna i arbetskraftskostnadens nivå mellan Sverige och EU-15 återfinns i handel samt företagstjänster, där arbetskraftskostnaderna i EU-15 i genomsnitt var omkring 20 procent lägre än i Sverige. I Tyskland, där
arbets-kraftskostnaderna i industrin låg ganska nära de svenska, låg arbetskraftskost-naderna i de övriga näringsgrenarna mellan 10 och nästan 30 procent under de svenska. I Danmark var arbetskraftskostnaderna inom hotell- och restaurang-branschen samt inom byggnadsverksamheten betydligt högre än i Sverige.
Tabell 2.11 Arbetskraftskostnader per timme i förhållande till Sverige Index Sverige=100
EU-151 Tyskland Frankrike Italien Finland Stor-britannien
Finansiella tjänster 85 85 97 92 67 77 97
Företagstjänster 78 76 94 62 78 80 100
1. Vägt med TCW-vikter
Källa: Eurostat, Labour Cost Survey 2004, Medlingsinstitutet
Tabell 2.12 visar för Sverige och några viktiga konkurrentländer arbetskrafts-kostnadens nivå i en viss näringsgren i förhållande till den som gäller för hela näringslivet i landet. I alla länderna var arbetskraftskostnaderna lägst inom hotell- och restaurang och högst inom den finansiella sektorn. Skillnaden upp till genomsnittet för näringslivet var för hotell- och restaurangbranschen minst i Storbritannien och störst i Tyskland. I den finansiella sektorn var arbetskrafts-kostnaderna i förhållande till näringslivet störst i Italien och minst i Finland.
Tabell 2.12 Arbetskraftskostnad i olika branscher i förhållande till hela näringslivet Index Näringslivet i respektive land=100
Sverige Tyskland Frankrike Italien Finland Stor-britannien
Danmark
Industri 103 111 102 97 106 102 97
Transport 91 91 88 102 97 95 96
Finansiella tjänster 146 140 154 184 120 143 142
Företagstjänster 109 93 110 91 104 111 100
Källa: Eurostat, Labour Cost Survey 2004, Medlingsinstitutet
Arbetskraftskostnaderna inom industrin låg i de flesta länder ganska nära genomsnittet för näringslivet. Ett undantag var dock Tyskland och i viss mån även Finland där arbetskraftskostnaderna i industrin var ca 10 respektive 6 procent högre än för näringslivet totalt. I byggnadsverksamheten var arbets-kraftskostnaderna i förhållande till näringslivsgenomsnittet ovanligt lågt i Tyskland och ovanligt högt i Storbritannien och i viss mån även i Danmark.
Inom handeln var arbetskraftkostnadsnivån i förhållande till näringslivet lägre i Storbritannien och Tyskland än i de övriga redovisade länderna och
förhållandevis hög i Sverige och Danmark. I Sverige och Frankrike var arbetskraftskostnaderna inom branschen transport och kommunikation lägst i
förhållande till näringslivet. Arbetskraftskostnaderna inom företagstjänster var i förhållande till näringslivet högst i Storbritannien, Frankrike och Sverige och lägst i Italien och Tyskland.
Tabell 2.13 visar att arbetskraftskostnaderna i de nya EU-länderna såväl inom näringslivet som industrin endast utgjorde en bråkdel av vad som gällde i Sverige och i övriga EU-länder. De kraftiga höjningar som skett efter 2004 har visserligen närmat nivån något till vad som gäller i övriga EU-länder, men skillnaderna är fortfarande mycket stora. Som exempel kan tas Estland, där arbetskraftskostnaderna i näringslivet mellan 2004 och 2007 stigit med 55 procent (se avsnitt 2.3). Överslagsmässigt innebär det att Estlands arbetskrafts-kostnader, som 2004 låg på 14 procent av de svenska arbetskraftskostnaderna, motsvarade ca 21 procent av de svenska arbetskraftskostnaderna år 2007.
Tabell 2.13 Arbetskraftskostnader per timme för anställda inom näringslivet Urval av nya EU-länder samt Sverige
Källa: Eurostat, Labour Cost Survey 2004
En annan källa för arbetskraftskostnadernas nivå är det amerikanska Bureau of Labor Statistics (BLS). Statistiken, som baseras på de olika ländernas förtjänst-statistik, redovisas endast för arbetare inom tillverkningsindustrin. Statistiken dras dock med kvalitetsproblem, framför allt beroende på att det för flera länder inte längre är möjligt att erhålla lönestatistik för endast arbetare. För andra länder har de sociala kostnaderna inte kunnat delas upp på arbetare och tjänstemän, utan man har varit hänvisad till att använda uppgifterna för samt-liga anställda. Denna statistik visar jämfört med Eurostats Labour Cost Survey en kraftigt avvikande bild av Sveriges relativa placering i tillverknings-industrin. För arbetare inom tillverkningsindustrin indikerar statistiken att Sveriges arbetskraftskostnader ligger på ungefär samma nivå som i EU15-länderna såväl år 2004 som 2005, vilket är det senaste året i BLS-statistiken.