Argument 3: Företagets framställande försämras om redovisningskonsulten gör fel

Det tredje argumentet för en tillämpning av frivillig revision är att alternativet till revisor som företagen väljer kan innebära en försämring jämfört med om företagen istället haft revisor. Detta är främst om företagen anlitat redovisningskonsulter som inte har ansvarsplikt enligt lag att redovisningen blir korrekt utförd. Den auktoriserade revisorn nämner just detta i nedanstående citat:

32 […] en revisor kan ju göra fel, men sannolikheten att revisorn inte upptäcker väsentliga fel

är mycket lägre än att redovisningskonsulten [inte gör det], för att den har inget [lagligt] ansvar. Medan en revisor har ju ett ansvar och inträder ett ansvar.

(Auktoriserad revisor, Intervju 1)

Med andra ord anses det vara mer osannolikt att en revisor inte upptäcker fel i de finansiella rapporterna än att en redovisningskonsult inte gör det, eftersom revisorn inträder ett lagligt ansvar när denne skriver sin revisionsberättelse om företaget. Detta synsätt bekräftas även av företag B, som anger att ett företag kan framställas sämre om ett företag väljer bort dess revisor och enbart har en redovisningskonsult. Framförallt om redovisningskonsulten inte sköter sig korrekt enligt aktiebolagslagen (SFS 2005:551), där det framgår vilka

värderingsprinciper som ska tillämpas. Vidare nämner hen att felen kan pågå under en längre period utan att det upptäckts och säger följande:

Det beror lite på vem man har som redovisar i företaget [...] för det finns många oseriösa redovisningskonsulter [...] och [de] kanske gör fel hur länge som helst och så blir det massa tokigheter med avskrivningar och saker, så att företagen kan se sämre ut utåt om man har någon som är dålig på att rådgiva och redovisa. Då kan det ju vara bättre att ha en revisor […]

(Företag B, Intervju 3)

Ovanstående citat beskriver att en revisor således kan vara en säkerhetsåtgärd mot att hamna i en oberäknad situation om det visar sig att redovisningskonsulten som företagen betalat för har redovisat på ett felaktigt sätt. Detta då företagaren själv eventuellt inte besitter den kunskap som krävs för att på egen hand kontrollera att redovisningen utförs korrekt. En revisor eliminerar därmed den osäkerheten. Även företag C belyser detta när frågan ställdes om hen såg någon nytta med en revisor, då det nämns att hens redovisningskonsult tycker att en revisor är bra i den mening att den externa parten som sköter företagets bokföring eller framställandet av de finansiella rapporterna blir kontrollerad på det sättet. Vid användandet av revisor kan eventuella fel och missbedömningar upptäckas, och företag C återberättar sin redovisningskonsults åsikter:

33

*Namn* önskar att fler tog in en revisor även om man inte behöver, de blir ju liksom granskade de också så att de har gjort rätt. Gör de fel så är det ju ingen som granskar om de gör fel.

(Företag C, Intervju 4)

Citatet bekräftar därmed att revisorn fyller en roll som säkerhet i den granskande funktionen som revision innebär. Med bakgrund till ovanstående kan argumentet tolkas som att företagen medger att det är viktigt med ett gott anseende. En konsekvens av ett sämre anseende är rimligtvis att företagens marknadspositioner blir lidande, vilket kan förstås av tankesättet inom företagslogiken, där marknadsposition är en viktig del och utgör källor av legitimitet (Thornton 2002). Om företagen upplever att trovärdigheten hos intressenterna förstärks genom att en revisor används, kan det förstås som att företagen som har revisor önskar att stärka sin marknadsposition och på så sätt uppnå legitimitet.

Samtidigt kan argumentet tolkas som att företagen anser att det är viktigt med kontroll och att redovisningskonsulten utför sitt jobb korrekt, för att inte framställas sämre. Detta kan således förstås av yrkeslogiken och de formella mekanismer av kontroll, vilka innefattar intern och extern bevakning (Thornton 2002). I detta fall kan revisorn ses som en intern kontroll i den mening att företagens verksamhet i sig blir kontrollerad och även följer önskad fortsatt riktning. Granskning av de finansiella rapporterna blir således en granskning av

redovisningskonsultens arbete, varpå det kan förklara den externa bevakningen. Vidare kan företaget betraktas som okunnigt om det ser sämre ut gentemot intressenterna, vilket leder till att det även riskerar att inte anses vara legitimt då kunnig personal går under källor av

legitimitet inom yrkeslogiken (Thornton 2002). Detta påverkar ett företags omdöme då legitimitet utifrån ett perceptionsperspektiv utgår från uppfattningar som bildar omdömen (Suddaby et al. 2017). Samtliga företag beskriver att kunderna inte har någon åsikt i om de tillämpar frivillig revision eller inte, vilket kan tolkas som att standarden hos företagen är att inte ha revisor, men även att kunderna har normen att inte värdesätta valet av frivillig

revision. Detta kan göra att företagens legitimitet inte blir påverkat ur kundernas perspektiv. Dock finns det en risk att företagets omdöme hos andra företag och myndigheter påverkas och således dess legitimitet. Företag A understryker vikten i att ha en god relation med myndigheter, men poängterar även att det gäller leverantörer, vilket bekräftas i nedanstående citat:

34 Ja myndigheter vill man ju gärna ha god hand med. Där vill man ju sköta sig, så att

man inte hamnar i klorna på dem på något vis då [...] och leverantörer vill man ju också sköta på ett bra sätt så man har en bra dialog och kan få bra hjälp och bra leveranser och så vidare.

(Företag A, Intervju 2)

I citatet förklarar företag A att en god dialog med leverantörer innebär att företaget kan få bra hjälp och smidigare leveranser, men även att de inte vill hamna i en dålig sits med

myndigheterna. Det kan tolkas som att företagen tycker det är viktigt med ett gott anseende. Att då ha en redovisningskonsult eller annan ekonomisk ansvarig som gör fel och som leder till att företagen framställs på ett sämre sätt, torde även innebära att det är mindre sannolikt att de utsatta företagen blir accepterade av intressenterna. Suchman (1995) framhäver att företag med ett sämre anseende i mindre utsträckning anses vara lämpade att utföra den tänkta uppgiften. Med andra ord innebär det att företagen som uppvisar fel i de finansiella rapporterna, under förutsättning att de upptäcks, även bör drabbas av en minskad legitimitet.

För att sammanfatta argument 3: företagens framställande försämras om

redovisningskonsulten gör fel, så anser företagen att det är viktigt att lita på den som sköter redovisningen. Det kan dock förhålla sig så att tilliten genererar en falsk trygghet, eftersom det torde kunna vara så att redovisningskonsulten inte gör fel med mening. Detta innebär i sin tur att revisorn som den granskande funktion den är, reducerar risken att företaget ska

drabbas av ett oväntat försämrat anseende. Mot bakgrund av ovanstående kan argumentet att en revisor förhindrar fel i de finansiella rapporterna förstås som att företagen, som tillämpar frivillig revision, önskar uppnå legitimitet via revisorn hos myndigheter, leverantörer och samarbetspartners. Dock innebär det inte att företagen i mindre utsträckning söker att uppnå legitimitet hos kunderna, bara att de inte söker legitimitet via revisorn.