• No results found

Argument mot åldersbedömning

In document De vuxna barnen (Page 32-36)

6. RESULTAT/ANALYS

6.3 Argument mot åldersbedömning

Argumenten mot medicinska åldersbedömningar presenteras i följande underkapi- tel.

6.3.1 Medicinska åldersbedömningar är oetiska och ovetenskapliga att använda.

Detta argument innehåller flera dimensioner där forskning och etik flätas samman. Detta är det vanligast förekommande argumentet mot medicinska åldersbedöm- ningar. Citaten nedan förtydligar det som är fundamentet för kritiken mot medi- cinska åldersbedömningarna, nämligen att dessa kan slå fel på några år då bedöm- ningarna endast blir en uppskattning om ålder som anges på ett intervall:

”Ibland använder Migrationsverket handleds- eller tandröntgen i arbetet med att bestämma hur gammal en asylsökande person är. Men Socialstyrelsen avråder från den metoden ef- tersom felmarginalen är stor, särskilt i de åldrar som oftast är aktuella 14–17 år. Det kan slå fel på två-tre år.” (SvD, s. 20, 110321).

”-Vi har påtalat för Migrationsverket att det är fel att kalla dagens bedömningar medi- cinska. Det är olyckligt att det framställs i medierna att det nu finns en säker metod.” (DN, s. 8, 130623).

32

Vid tidpunkterna för citaten fanns det ännu inte legitimitet för medicinska ålders- bedömningar. Vilket även Stretmo (2014) redogör för i hennes studie. Den främsta teknik som användes i Sverige, för att fastställa kronologisk ålder, var då densamma som barnläkare uppmanade till, det vill säga psykosociala bedömning- ar. För att kunna legitimera åtgärder utöver det vanliga för att skydda egna intres- sen måste en tydlig främlingsgrupp, förlust- eller hotbild formuleras (Harle, 2000; Kanics & Senovilla Hernández, 2010). Utifrån att legitimiteten av medicinsk ål- dersbedömning som teknik saknas vid denna tidpunkt, kan slutsatsen dras att de ensamkommande barnen inte ännu definieras som en främlingsgrupp i den be- märkelsen. Felmarginalerna av de medicinska bedömningarna framställs som oac- ceptabla att använda vid en åldersbedömning, då en ungdom som bedöms som 19 år även skulle kunna vara 15 år (DN, 130623). I det andra citatet kritiserar Social- styrelsen Migrationsverket för att de inte följde Socialstyrelsens rekommendation- er för medicinska åldersbedömningar (ibid.). Deras rekommendation gällande medicinska åldersbedömningar var vid denna tidpunkt att det skulle ske en holist- isk och grundläggande undersökning av åldern då ett barn misstänks vara i myn- dig ålder samt att barnläkare skulle ansvara för dessa bedömningar, vilket Migrat- ionsverket frångick.

Argumenten till varför medicinsk åldersbedömning är olämplig att använda sig av är liknande under 2015 som åren innan. Det vill säga att de anses som ovetenskap- liga och osäkra. Flera professionella grupper ansluter sig till debatten för att ar- gumentera för ett avskaffande av medicinska åldersbedömningar:

”Man kan inte titta på tänder och fastslå åldern på barn i tonåren. Det är ungefär lika veten- skapligt som att fastslå att en person är 18 år gammal på grund av att den är en och sjuttio- fem lång.” (DN, s. 7, 151128).

”Medicinska åldersundersökningar har dömts ut av en lång rad internationella experter inom medicin och juridik. Ett tungt argument är att felmarginalen kan vara så stor som tre till fem år, beroende på metod.” (Sydsvenskan, A6, 151106).

Som citaten påvisar finns det en stark kritik från företrädare för olika profession- ella grupper gällande de vetenskapliga underlagen till de medicinska bedömning- arna och därmed också lämpligheten i att använda dessa metoder. Det är dock inte bara Svenska pedodontiföreningen som förhåller sig kritiska, även Svenska läkar- sällskapet och flera barnläkare går samman för att förklara hur osäker och inexakt medicinsk åldersbedömning är (DN, 151128; Sydsvenskan, 151106.) Argumentet framställs som sakligt då de diskuterar huruvida en kronologisk ålder kan avgöras. Utifrån det Dahlgren (2013) påvisar gällande framing kan detta förstås som ett bä- rande argument och ett attribut som återkommer i de flesta kritiska artiklarna. Magnetröntgen av knäled är den metod som främst ifrågasätts, då den helt påstås sakna vetenskapliga underlag (ibid.). Detta är i linje med vad Schmeling (2008) uppger, då de inte inkluderar MR av knäled som ett alternativ för en god bedöm- ning. Schmeling (2008) menar däremot att en sannolik ålder kan bedömas medi- cinskt genom en kombination av upp till fyra olika metoder. Ett likande förslag återfinns däremot inte som argument i debatten om medicinsk åldersbedömning inom denna studies avgränsning.

Den etiska dimensionen uttrycks tydligare i det senare tidsintervallet, även om an- talet artiklar som argumenterar för detta blivit färre. Fler professionella grupper

33

uttrycker sin oro för konsekvenserna av de medicinska åldersbedömningarna och de ser dem som oförenliga med ett etiskt förhållningssätt:

”Att för utsatta ungdomar fatta livsavgörande beslutbaserat på samma osteologiska metoder som med försiktighet används på arkeologiska populationer ser vi som ett etiskt problem. Vår åsikt är att fram till den tidpunkt då en pålitlig vetenskaplig åldersbedömningsteknik är framtagen är de läkare och tandläkare som vägrar genomföra dessa undersökningar värda all respekt”. (SvD, s. 6, 161115).

Den etiska dimensionen gör sig gällande i citatet ovan och där man argumenterar för att andra metoder måste växa fram innan det kan bli tal om att använda rönt- gen för att fastställa ålder. Dahlgren (2013) beskriver framing som de attribut me- dia tillskriver en fråga och i de texter som innehåller argumentet om att medi- cinska åldersbedömningar är missvisande är inramningen av ett mer rationellt slag. Det syftar till att påvisa det orimliga i att bedöma ålder med metoder som ej anses vara vetenskapligt beprövade, alternativt inte av tillräcklig precision. Fort- sättningsvis är det professionella som avfärdar metoderna. Bland andra menar os- teologer, som arbetar med ben, att metoderna är så pass osäkra att de aldrig skulle kunna ange en ålder mer än genom ett åldersspann som sträcker sig över flera år (SvD, 161115; DN, 160420). Genom att berömma de tandläkare och läkare som fortsatt vägrar utföra undersökningarna uppmanar artikelförfattarna även implicit till motstånd. Följande citat är även det i linje med etik-argumentet:

”Aktuell psykologisk forskning visar också att upplevelsen av svek från de människor eller institutioner som vi hoppas på hjälp och stöd från förstärker den psykiska ohälsan och för- svårar återhämtningen betydligt. Perioden av anpassning till det nya landet kan innebära en sekundär traumatisering… Forskning pekar nämligen på att förhållandena i mottagarlandet efter flykten kan ha större betydelse för barnets hälsa fysiskt och psykiskt, än förhållandena före flykten.” (SvD, s. 6, 151128).

Citatet beskriver vad företrädare för Svenska psykologförbundet menar med att utsattheten i Sverige kan vara ännu större än de trauman de ensamkommande bar- nen bär med sig. De hävdar att det mottagande systemet sviker och direkt skadar barnen. Beskrivningar av de ensamkommande som en utsatt grupp både i Sverige och i de länder som de flytt från har även observerats av Stretmo (2014). Bilden av de ensamkommande barnen som särskilt utsatta är ytterligare ett attribut som tillskrivs frågan, och tillsammans med argumenten av att metoderna är osäkra och ovetenskapliga skapas, vad Ghanem (1997) beskriver som, ett övertygande argu- ment. En rimlig slutsats skulle kunna vara att övertygande argument som detta har upprätthållit Socialstyrelsens hållning gällande medicinska åldersbedömningar ända fram till 2015, då de ändrade förhållningssätt till frågan. Vikten av att in- stitutioner som ska finnas till för att hjälpa barnen inte ska kompromissa med in- vandringskritiska sätt att hålla ner mottagandet av ensamkommande barn förs fram (SvD, 151128). Kritikerna menar även att Sverige kommer få se konsekven- serna av dessa osäkra asylprocesser yttra sig i psykisk ohälsa hos ungdomarna (ibid.).

6.3.2 Politiken försöker styra praktiken.

Argumentet att medicinska åldersbedömningar växt fram genom politiska på- tryckningar förekommer även det genom hela studiens intervall. Exempel på när

34

politiken verkat för etiskt tvivelaktiga beslut används för att styrka detta påstå- ende:

”Från nutida tvångssteriliseringar av transpersoner på svenska sjukhus till det som i någon mening måste räknas som mänsklighetens slutpunkt: Josef Mengeles experiment på fångar i Auschwitz. Men även i mindre fasansfulla sammanhang är det viktigt att inte flacka med blicken i fråga om medicinens roll och uppgift. I Sverige flackas det för närvarande en hel del i frågan om åldersbestämning av ensamkommande flyktingbarn.” (DN, s. 7, 130710).

Journalisten drar i citatet paralleller till tillfällen då den medicinska vetenskapen har missbrukats av en politisk agenda, så som vid tvångssterilisering av transper- soner i Sverige eller vid experimenten på fångar i Auschwitz. Att det ligger poli- tiska motiv bakom de som förespråkar medicinska bedömningar skulle kunna för- stås som ett attribut som tillskrivs frågan. Detta utifrån att Dahlgren (2013) påvi- sar att varje inramning av en fråga tillskrivs särskilda attribut eller egenskaper. Detta i sin tur blir den information som allmänheten kommer att förhålla sig till. Strömbäck (2008) påvisar vidare att media är det främsta verktyget för politiker för att få fram deras politiska agenda. Det är därför sannolikt att det finns ett poli- tiskt intresse gällande debatten om medicinska åldersbedömningar. Författaren av artikeln till citatet ovan betonar vikten av ett etiskt förhållningssätt samt att medi- cinens uppgift är att lindra och bota, inte sortera (DN, 130710). Att politiken har betydelse för frågan om de medicinska bedömningarnas vara eller icke vara illu- streras vidare i följande citat:

”Sveriges politiker väljer nu att bedriva signalpolitik till resten av Europa på bekostnad av barnens psykiska hälsa. Detta är politiska beslut som kommer öka behovet av psykiatrisk behandling och psykosocialt stöd bland asylsökande barn och ungdomar… Förslagen är inte förankrade i vare sig psykologisk, medicinsk eller juridisk forskning. Vi kräver nu att regeringen drar tillbaka sina förslag inom detta område.” (SvD, s. 6, 151128).

Frågan om medicinsk åldersbedömning argumenteras i citatet ovan för att vara styrda av politiska motiv snarare än ett barnperspektiv (SvD, 151128). Man kan förstå det genom Strömbäcks (2008) analys av att politiken blivit medialiserad. Frågan om medicinsk åldersbedömning har problematiserats i media och blivit en politisk fråga som presenteras som ett socialt problem. Barnläkare kritiserar vidare Socialstyrelsen för att ha låtit sig styras av en politisk agenda gällande val av magnetröntgen som metod och de anklagas för att ha haft alldeles för bråttom när de valde metoden (DN, 151128). Detta argument är rationellt och sakligt i förhål- lande till vad Schmeling (2008) menar att medicinsk forskning på ämnet medi- cinsk åldersbedömning bedömer som lämpliga tekniker.

De få kritiska artikelförfattarna som är mot medicinska åldersbedömningar, tycks vara av uppfattningen att drivkraften bakom införandet av densamma främst har sitt ursprung i invandringskritiska motiv. Följande citat exemplifierar detta:

”De ensamkommande barnen har på mycket kort tid avhumaniserats i delar av svensk of- fentlighet. På sina håll har det blivit fritt fram att tala om denna grupp i de mest förklenande ordalag. ’Skäggbarn’… Året var 1939. Måltavlan? Judiska flyktingbarn. På en teckning av- bildas en liten pojke med svart hår och skäggstubb under rubriken ’flykting’… ’Allt går igen’, sa Strindberg, vilket även gäller den grövsta hatretorik”. (DN, s. 5, 161030).

Kritiker till hur frågan om medicinska åldersbedömningar hanterats menar att det politiska maskineriet är i rullning för att få igenom sin agenda med hjälp av ”hat-

35

retorik” och genom att framställa ensamkommande flyktingpojkar som ett hot. Denna retorik liknar den Loustarinen (1989) beskriver och som syftar till att mo- bilisera nationen mot främlingsgruppen, de ensamkommande barnen, som hotar landets samhälleliga värden. Kritiker menar att den politiserade debatten främst för fram negativa beskrivningar om de ensamkommande barnen. Citatet är talande för hur artikelförfattaren upplever att oppositionen i frågan argumentera för medi- cinska åldersbedömningar. Artikelförfattaren manar till en historisk medvetenhet och ger ett varningens ord till de som misstänkliggör en redan utsatt grupp, de en- samkommande barnen. Författaren beskriver även massuppskrivningarna av af- ghanska ungdomar som politiska, då de inte längre göra åldern sannolik för Mi- grationsverket (Sydsvenskan, 160818).

In document De vuxna barnen (Page 32-36)

Related documents