• No results found

bevarandeåtgärder och förhindra försämring och störning

Artikel 6.1 art och habitatdirektivet

”För de särskilda bevarandeområdena skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för bevarande, vilket om så krävs innefattar utarbetande av lämpliga skötsel- och förvalt- ningsplaner särskilt för områdena eller integrerade i andra utvecklingsplaner, samt lämp- liga lagar och andra författningar eller avtal, som motsvarar de ekologiska behoven hos de livsmiljötyper i bilaga 1 och de arter i bilaga 2 som finns i områdena.”

2.1.1 Bevarandeplanerna och bevarandemålens roll i tillståndsprövningen Ett område som har tagits upp i förteckningen ska prioriteras i det fortsatta skyddsarbetet.24 Detta kommer även till uttryck i områdesskyddsförordningen som

i 16 § säger att ”Myndigheterna skall prioritera skyddsarbetet för de områden som har förtecknats enligt 15 §”. En central del i detta arbete är att upprätta beskrivningar av bevarandesyftet samt de livsmiljöer och arter för vilka gynn- sam bevarandestatus skall upprätthållas eller återställas.25 Detta arbete ligger på

länsstyrelserna för de områden som har förtecknats enligt 15 § första stycket 1–3. Beskrivningarna kallas i Sverige för bevarande planer och ska vara ägnade att underlätta sådana prövningar som avses i 7 kap. 28 a–29 §§ miljöbalken. Bevarandeplanerna återfinns oftast på den aktuella länsstyrelsens webbplats.

Huvudsyftet med bevarandeplanerna är att alltså att underlätta den särskilda Natura 2000-prövningen. För att göra det bör bevarandeplanerna ha uppdaterad information och tydligt ange hur det enskilda området ska bidra till att upprätt- hålla en gynnsam bevarandestatus för de arter och natur typer som är grund för att Natura 2000-området pekats ut. En viktig del är en beskrivning av den hotbild som finns, dvs. vilka verksamheter/åtgärder som skulle kunna hindra att området bidrar till att uppnå en gynnsam bevarandestatus för en art eller naturtyp. Vilka behov det finns att sköta eller restaurera delar av området kan också vara värde- full information i prövningen.

24 7 kap. 27 § miljöbalken.

De bevarandemål som formuleras i planen är centrala i tillståndsprövningen för en verksamhets påverkan på ett Natura 2000 område. De ska ligga till grund för bedömningen om ett tillstånd kan lämnas enligt 7 kap 28 b § miljö- balken. Det har sin EU-rättsliga grund i artikel 6.3 i art- och habitatdirektivet. I den svenska versionen av direktivet står att bedömningen ska avse det sökta projektets konsekvenser för målsättningen vad gäller bevarandet av områ- det. I den engelska är det ännu tydligare: ”its implications for the site in view of the sites conservation objektives” dvs. vad det får för konsekvenser för att nå områdets bevarandemål. I EU-domstolens dom C-127/02 Waddenzee skriver domstolen ”such an appropriate assessment of the implications of the site implies that, prior to the approval of the plan or project, all the aspects of the plan or project which can, by themselves or in combination with other plans or projects, affect the site’s conservation objectives must be identified in the light of the best scientific knowledge in the field”. Vår översättning: ”En sådan lämplig bedömning av följderna för området tyder på att, före ett godkännande av planen/projektet kan ske, samtliga aspekter av planen/pro- jektet som ensamt eller i kombination med andra planer/projekt som kan påverka områdets bevarandemål, klarläggs med stöd av bästa tillgängliga vetenskapliga underlag”.

I EU-kommissionens vägledning om att formulera bevarandemål26 fram-

går att bevarandemålen bör formuleras utifrån definitionen av en gynnsam bevarandestatus. Om det framgår hur stor areal som behövs av en naturtyp t ex om den behöver öka i storlek för att säkra spridningsvägar för typiska arter så är det en viktig information vid en tillståndsprövning precis som information om en arts population behöver öka eller att förekomster utanför området behöver säkras. Likaså är mål om behovet att vissa ekologiska kva- litéer i området såsom t ex en viss mängd död ved eller en viss vattenkvalitet av stort värde. Ett eventuellt behov av särskilda störningar kan vara viktig att ange om ett projekt skulle kunna förhindra möjligheten till detta.

Ytterligare information om bevarandeplaner, bevarandemål och processen för dessa kommer att finnas i processbeskrivningarna om bildande av natur- reservat samt om förvaltning.27

2.1.2 Art- och naturtypsvisa vägledningar

Naturvårdsverket har med hjälp av bl. a Artdatabanken tagit fram naturtyps- och artvisa vägledningar. De är tänkta som en hjälp och stöd i arbetet att ta fram bevarandesyfte/mål och bevarandeplaner. Om fullständiga bevarandeplaner med bevarandemål saknas, kan vägledningarna utgöra stöd i samband med tillståndsprövningar. Vägledningarna finns publicerade på Naturvårdsverkets webbplats.

26 Commission note on setting conservation objectives for Natura 2000 sites, EU-kommissionen 2012. 27 http://www.naturvardsverket.se/Stod-i-miljoarbetet/Vagledningar/Skyddade-omraden/Process-att-bilda-

2.2 Arbetet med att förhindra störningar och

försämringar

Påverkan på ett Natura 2000-område från verksamheter som redan pågick när ett land blev medlem i EU och som inte ändras (dvs. kräver inte en till- ståndsprövning enligt Natura 2000-reglerna) ska bedömas utifrån artikel 6.2 i art- och habitatdirektivet.28 Är det istället frågan om en ny eller ändrad

verksamhet i ett Natura 2000-område ska den hanteras enligt 6.3 i samma direktiv.

Det som beskrivs i kapitel 2.2 är ett specialfall av hanteringen av verksam- heter i ett Natura 2000-område. Normalt sätt ska nödvändiga bevarandeåtgär- der i form av t ex skötselavtal eller områdesskydd samt tillståndsprövningen säkra att ett Natura 2000-område inte försämras. Det är dock betydelsefullt att känna till att ett område där bevarandeåtgärderna ännu inte genomförts eller är otillräckliga och där en verksamhet inte normalt behöver söka ett Natura 2000-tillstånd enligt 7 kap. 28 a § miljöbalken, kan det ändå krävas åtgärder för att säkra att försämringar inte uppkommer. Kapitlet beskriver hur detta kan gå till.

Artikel 6.2 art- och habitatdirektivet

Medlemsstaterna skall i de särskilda bevarandeområdena vidta lämpliga åtgärder för att förhindra försämring av livsmiljöerna och habitaten för arterna samt störningar av de arter för vilka områdena har utsetts, om sådana störningar kan ha betydande konsekvenser för målen med detta direktiv.

Avgörande för när artikel 6.2–6.4 ska tillämpas för ett område enligt EU-rätten, är när det enskilda Natura 2000-området har upptagits på EU-kommissionens lista över områden av gemenskapsintresse.29 I Sverige

gäller dock alla svenska bestämmelser från det datum regeringen beslutat att föreslå området till EU-kommissionen, dvs. något tidigare. Utgångspunkten i EU-rätten är att en redan befintlig verksamhet inte får ge upphov till en för- sämring av en utpekad naturtyp, en arts livsmiljö eller betydande störning på en utpekad art. De nationella myndigheterna är alltså skyldiga att se till att så inte sker. Se exempelruta 1. Enligt övergångsbestämmelsen till det svenska regelverket30 är verksamheter som påbörjats före den 1 juli 2001 undantagna

från tillståndsplikten. Artikel 6.2 innebär dock att befintliga verksamheter kan behöva vidta åtgärder för att förhindra betydande störningar och för- sämringar på arterna och naturtyperna i Natura 2000-områden. Kapitlet redovisar vilka krav som gäller enligt direktivet, och svensk rätt och Naturvårdsverkets tolkning av rättsläget.

28 Mål C-504/14 från den 10 november 2016, Kyparissiabukten. 29 Mål C-117/0 från den 13 januari 2004, Draggagi.

Exempelruta 1: EU-domstolens dom den 10 november 2016 i målet C-504/14,