• No results found

Aspekter av aktörskap

4. Teoretisk ansats och centrala begrepp

4.2 Aktörer och strukturer

4.2.2 Aspekter av aktörskap

Den första aspekten av aktörskap som jag använder i analysen har jag valt att benämna aktörskap som engagemang. Aspekten handlar om ett uttryckt in-tresse för att ta del av olika synsätt och tolkningar. Aktörskap som engage-mang hjälper till att få syn på de delar av materialet där en nyfikenhet på hur andra förstår och tolkar religion bidrar till engagerade samtal i eller utanför sociala medier. Flera av ungdomarna uttrycker att de skulle vilja prata mer om religion och livsfrågor tillsammans med andra i nya kontexter och samman-hang, men att de på grund av stämningen eller attityden i det specifika sociala sammanhanget låter bli. På detta sätt begränsar olika strukturer det engagerade

63 Förmågan att handla annorlunda, eller en individs ”transformativa kapacitet” är enligt Gid-dens (1984) beroende av de möjligheter respektive begränsningar som råder i en specifik social kontext. Den transformativa kapaciteten är i sin tur beroende av det som Giddens be-nämner som resurser (Giddens, 1984, s. 33).

64 Den sociala dimensionen av aktörskap skulle i denna avhandling kunna beskrivas som att aktörskap betonar den sociala aspekten hos individer (Archer, 2000, s. 254). Aktör behöver inte nödvändigtvis vara människor, utan kan även förstås som exempelvis artefakter Latour (2005). Man skulle kunna sammanfatta det som att aktörer är benämningen på sociala indivi-der (Archer, 2000, s. 254).

aktörskapet. Samtal med vänner, föräldrar eller andra som syftar till att lära sig mer om någon aspekt av religion som intresserar och engagerar kan å andra sidan förstås som ett möjliggörande av aktörskap som engagemang. Aktör-skap som engagemang handlar sammanfattningsvis om hur ungdomarna ut-trycker positiva, eller negativa, erfarenheter av hur nyfikenhet och intresse på-verkar kommunikation om religion tillsammans med andra i olika sociala sam-manhang.

Aktörskap som medvetenhet

Aktörskap som medvetenhet används i analysen för att diskutera de delar av

resultatet som handlar om medvetenhet om hur generella attityder till religion kommer till uttryck i det svenska samhället. På ett övergripande plan förstår jag medvetenhet som en förmåga att identifiera hur omkringliggande struk-turer fungerar och influerar det egna sättet att tänka och handla.65 Att ha möj-lighet att beskriva och förklara sina handlingar kräver medvetenhet (Johansson, 2009), och att i handling kunna utmana eller omforma en viss struktur kräver en förmåga att kunna reflektera över densamma (Emirbayer & Mische, 1998, s. 994; Giddens & Sutton, 2017, s. 25). Ett medvetet, reflekte-rande aktörskap handlar i denna studie vidare om att få syn på sina egna för-utfattade meningar eller fördomar om religion (Dinham, 2017). I linje med Dinham (2017) menar jag att självreflektion utgör en viktig aspekt av lärande men att det också bör förstås som en aktörsegenskap i relation till struktur (Emirbayer & Mische, 1998; Giddens, 1984; 2017). Jag menar därför att re-flektion och självrere-flektion bör ingå i förståelsen av aktörskap som medveten-het.

Ett medvetet förhållningssätt till hur religion framställs och diskuteras i olika medier benämner jag i denna avhandling för med(ie)vetenhet. Begreppet används deskriptivt (se avsnitt 6.3) för att beskriva när ungdomarna uttrycker en förståelse för hur olika medier fungerar eller hur exempelvis mediebilder influerar ens eget förhållningssätt till religion (Jackson, 2014). Teoretiskt an-vänds med(ie)vetenhet för att analysera de delar av ungdomarnas tal som handlar om hur mediers framställningar av religion på olika sätt påverkar in-divider och grupper i det samtida samhället – samt hur detta kan förstås som aktörskap.66

65 Detta kan kopplas till den kulturella dimensionen av religionslitteracitet som handlar om en förståelse för, och en medvetenhet om, hur religiösa frågor uttrycks politiskt, socialt och kul-turellt över tid och rum (Goldburg, 2010).

66 I kapitel 6 används begreppet med(ie)vetenhet deskriptivt för att beskriva när ungdomarna uttrycker en förståelse för hur olika medier fungerar. I kapitel 7 användes det teoretiskt i ana-lysen tillsammans med aktörskap som medvetenhet. I avsnitt 9.1.1 diskuteras med(ie)vetenhet som begrepp i relation till det redan etablerade begreppet religions- och medielitteracitet.

Aktörskap som motstånd

Traditionellt har aktörskap inom feministisk och religionssociologisk forsk-ning ofta tolkats som motstånd. Studier som utgår från ett aktörsperspektiv kan exempelvis handla om motkulturers och subkulturers potential att utmana dominerande maktstrukturer (se avsnitt 3.1) eller om kvinnors försök att bryta sig ut från, utmana eller förändra religiösa trossystem (Burke, 2012). Konkreta religionssociologiska exempel kan i det senare fallet handla om hur katolska feminister via brev uppmanar religiösa ledare att överväga en förändring av kyrkans officiella hållning i frågan om kvinnors prästvigning (Burke, 2012, s. 124) eller hur muslimska kvinnor i religiösa församlingar utövar påtryck-ningar för att få större handlingsutrymme och fler roller (Furseth & Repstad, 2005, s. 253). Mot bakgrund av den tidigare forskning som presenterades i kapitel tre kan de studier som handlar om ungas kritik mot negativa medie-framställningar av islam eller mot religiösa auktoriteter förstås som aktörskap som motstånd. I min studie blir aktörskap som motstånd behjälpligt för att synliggöra när ungdomarna uttrycker kritik mot dominerande sätt att tala om religion i skola, medier eller hemma. Beroende på kontext kan motståndet rik-tas mot olika saker, vilket jag återkommer till i avsnittet om kritisk religions-litteracitet (se avsnitt 4.3.2). Att inom den feministiska forskningstraditionen betrakta aktörskap som motstånd kan ses som en förlängning och fördjupning av tidigare beskrivna definition av aktörskap som innebärande makten att handla och vilja att förändra en specifik situation (Giddens, 1984).

Givet en förståelse av aktörskap som motstånd så har den liberala håll-ningen att alla människor har en inneboende önskan om frihet och motstånd mot all form av struktur dock problematiserats (Mahmood, 2012, s. 5). Att enbart definiera aktörskap som motstånd riskerar, enligt kritikerna, att frånta aktörskap från de (kvinnor) som på olika sätt anpassar sig efter och följer sin religiösa tradition (Avishai, 2008; Burke, 2012). I likhet med Mahmood (2012) menar jag därför att vi behöver nyansera aktörskap som motstånd, inte minst i relation till medialiserade framställningar av muslimska kvinnor som underordnade och bundna till religiöst och patriarkalt förtryck (Mahmood, 2012, s. 7).67 Resonemanget leder vidare till den fjärde aspekten av aktörskap.

Aktörskap som egenmakt

Aktörskap kan avslutningsvis förstås som något självstärkande och möjliggö-rande som innefattar mer än motstånd, medvetenhet eller engagemang.

Aktör-skap som egenmakt handlar om kraft att stå upp för sig själv i vissa specifika

situationer och sammanhang. På engelska kan denna aspekt av aktörskap

67 Se Mahmood (2012) och Abu-Lughod (1990) för ett mer djupgående resonemang om och kritik av aktörskap som lika med antingen motstånd eller anpassning. En diskussion av aktör-skap som anpassning och motstånd utvecklas även hos Johansson (2009) och Burke (2012).

manfattas med hjälp av begreppet empowerment. Begreppet är konkret kopp-lat till makt (eng. power) men kan på svenska också betyda styrka eller kraft (Askheim, Starrin, & Winqvist, 2007, s. 18). Jag har valt att använda det svenska ordet egenmakt.68 Aktörskap som egenmakt inom religionssociolo-gisk forskning kan exempelvis innebära att studera hur kvinnor använder sin religion som en resurs för ökat självförtroende, handlingskraft och självtillit i vardagliga situationer (Burke, 2012). I föreliggande studie blir aktörskap som egenmakt ett behjälpligt verktyg för att exempelvis analysera hur ungdomarna refererar till hur diskussioner om islam, tillsammans med andra muslimer på sociala medier, ger styrka och inspiration att använda sig av ”den egna mak-ten” i vardagen. Aktörskap som egenmakt blir vidare en värdefull aspekt i förståelsen för hur ungdomarna uttrycker olika grader av självtillit, exempel-vis när de uttrycker att de ”står upp för sig själva” i olika situationer och sam-manhang. Jag menar att aktörskap som egenmakt handlar om mer än att bara må bra eller om att bli stärkt i sig själv och bör, liksom övriga aspekter av aktörskap, alltid förstås som en socialt situerad handling (Buckingham, 2000, s. 56).