Hur vägledarna såg på strukturen av vägledningen, det vill säga när och hur insatserna genomförs, anpassas i flera sammanhang utefter elevernas språkkunskaper. Flera av respondenterna påpekade vikten av att eleverna lär sig om utbildningsystemet och den svenska arbetsmarknaden. Vi kan identifiera kopplingar mellan elevernas förutsättningar att förvärva dessa kunskaper och hur och när vägledarna påbörjar insatserna och i synnerhet genom vägledningssamtalen.
I kapitlet vägledning för ordning eller förvirring beskrev vi hur vägledarna på olika sätt anpassar insatserna efter språkkunskaperna, vilket minimerar riskerna att informationen upplevs som kaosartad, slumpmässig och oordnad. Att bidra till en ökad begriplighet kring utbildningssystemet och arbetsmarknaden kan vi se vara en nödvändighet för att eleverna ska kunna göra ett genomtänkt och rationellt studie- och yrkesval. Detta då det framträdde ett mönster i respondenternas berättelser gällande elevernas framtidsdrömmar om status- yrken. Respondenterna menade att elevernas tankar kring dessa önskade yrken sällan var välgrundade och att eleverna hade en bristfällig kunskap/insikt i de behörigheter och krav som råder för att nå dessa framtidsdrömmar. I likhet med Sawyers (2006, 237) forskning där de intervjuade vägledarna upplevde att elever med utländsk bakgrund i större ut- sträckning har “orealistiska mål” förhöll sig våra respondenter på liknande vis. Respondenterna beskrev att de behövde förhålla sig realistiskt gentemot elevernas framtids- drömmar om dessa statusyrken, och liksom i Sawyers forskning bestod realismen i elev- ernas mål i förhållande till elevernas betyg (2006, 220). Utifrån Bourdieus teori (1992, 97) kan vi se att respondenterna anser att eleverna inte har tillräckligt starkt kulturellt kapital (betyg) och menar därmed att det blir en alltför stor utmaning att konkurrera på vissa fält, exempelvis naturvetenskapliga programmet. Trots detta sade våra respondenter att de endast förklarar informativt och pedagogiskt vad som krävs. Sawyer (2006, 237) menar att vägledare enbart bör förhålla sig uppmuntrande och istället stötta eleven att hitta
39
individuella lösningar och grupprojekt där eleven stöttas för att kunna realisera drömmen. I enighet med Sawyer (2006, 191) kan vi se hur eleverna har olika förutsättningar att studera på ett nationellt program då betygen fungerar som en avgörande spärr i övergången. Vi väljer att inte lägga någon värdering i vägledarnas syn på denna realism men återkommer till ämnet i diskussionskapitlet.
Respondenterna relaterade i flera fall vägledningssamtalet som någonting som aktualiseras först vid gymnasievalet. Detta då “dem inte vet vart dem är påväg”, “inte vet hur allt fungerar” och att “det är svårt för eleven att veta vad han eller hon ska göra utan vetskap om vad som kan göras”. Sheikhi menar att samtalet är ett passande forum att skapa klarhet kring just det respondenterna beskrev som anledningar till att de avvaktar med väg- ledningssamtalet. Detta då hon belyser vikten av att nå delad förståelse i vägledningssamtal med individer som har begränsade svenskakunskaper. Sheikhi (2013, 220) menar att delad förståelse ofta innebär att den sökande lär sig om förhållanden som rör utbildning och arbetsmarknad i högre grad än att vägledaren lär sig om den sökande. Vidare beskriver Sheikhi (2013, 220) att “förståelse” i ett vägledningssamtal till viss del består av att den sökande lär sig vissa saker kring utbildningsystemet, exempelvis behörigheter. Detta är enligt författaren en förutsättning för att den sökande sedermera ska kunna ta ställning och tillsammans med vägledaren förhandla fram delad förståelse om den sökandes planer. Att nå en delad förståelse kan därmed ses som en nödvändighet för att vägledaren ska kunna hjälpa eleven att öka känslan av begriplighet. Dessutom kan det bidra till en ökad känsla av hanterbarhet genom att vägledaren stöttar eleven och att eleven ser vägledaren som en resurs att nyttja för att få kontroll på skolsituationen.
Vidare visar Sheikhis studie att svårigheter med att nå delad förståelse i större ut- sträckning grundar sig i skillnader i kunskap om utbildningsystemet, så kallad global för- ståelse, snarare än språkmässiga svårigheter, så kallad lokal förståelse. (Sheikhi, 2013) Även detta motsäger de respondenter som beskrev att de avvaktar med vägledningssamtalet på grund av elevernas språkkunskaper, eftersom det skapar svårigheter med kommunikation och förståelse. Antonovsky (2005, 48) beskriver hur hög hanterbarhet är starkt beroende av hög begriplighet. För att uppleva sig ha resurser att hantera de krav individen ställs inför fordras en klar bild av vad kraven består i. På så vis ser vi att den globala förståelse vägledaren kan förse den sökande med i samtalet inte bara kan skapa en
40
ökad känsla av begriplighet. Dessutom kan den bidra till en ökad känsla av hanterbarhet då eleven kan se på vilket sätt vägledaren är en av de resurser som behövs för att identifiera och hantera de krav som finns för att eleven ska nå sitt mål.
Samtidigt beskrev respondenterna vägledningssamtalet som en viktig komponent då eleverna får tänka till kring yrken och att vägledaren i samtalet kan bidra med kunskap kring utbildningssystemet och arbetsmarknaden. Detta poängterades särskilt i samband med deras svar kring hur de förhåller sig till de eleverna med drömmar om statusyrken. Respondenterna beskrev att eleverna ofta har bristfällig kunskap kring betyg och behörig- heter för att nå dessa mål och att kulturella skillnader, bland annat om yrkens status mellan länderna kan skapa föreställningar om yrken i Sverige. Vägledningssamtalen kan därmed bidra med förståelse kring de regler och normer som råder på fälten i Sverige. Ett exempel på en kulturell skillnad gällande yrken framkom då Josefine menade att det hos vissa ny- anlända elever har funnits en ovilja att söka in och läsa tre år för att bli snickare. Detta då yrket hade en annan status i hemlandet där bara en kort utbildning krävdes. Respondenterna menade att vägledningssamtalet är ett bra verktyg för att utmana elevers föreställningar om yrkens innebörd. Utifrån Hodkinson och Sparkes (1997, 36) begrepp handlingshorisont kan vägledningssamtalen resultera i att eleverna kan se fler yrken som möjliga och därmed vidga deras handlingshorisont och att samtalet kan medföra att eleven börjar tänka kring yrken genom andra och flera perspektiv. En annan metod respondenterna använder för att eleverna ska få mer kunskap om yrken och på så vis vidga handlingshorisonten, var att ta med eleverna på studiebesök. Josefine menade att denna metod kan skapa en bättre förståelse kring yrken än via information i klassrummet. Detta då eleverna får se yrken i realiteten och ges möjlighet att ställa frågor till personer verksamma inom yrket.
För att återkoppla till elever med drömmar om statusyrken ser vi att tidiga väglednings- samtal kan vara möjliga trots svaga kunskaper i det svenska språket. I dessa samtal kan elev och vägledare nå delad förståelse genom att vägledaren informerar om utbildningssystemet. Utifrån Hodkinson och Sparkes (1997, 36) kan vägledningssamtalet vara ett passande verk- tyg för att öka elevernas handlingshorisont genom att de får mer kunskap om utbildnings- systemet och på så vis ser ett bredare spektrum kring alternativ och de regler och normer som råder på de olika fälten.
41