2. Ideal och verklighet i politisk teori
2.6 Att arbeta politiskt-teoretiskt – fyra metateoretiska utgångspunkter
I de följande kapitlen om demokrati och välfärdsstat ska jag återkoppla till argumenten för en metodologisk realism och till den variant av substantiell realism och dess betoning på politisk ordning som beskrivs ovan. Men innan jag går över till normativ teori om migrationsfrågor bör det nuvarande kapitlet sammanfattas i korthet.
Diskussionen mellan idealism och realism i politisk teori rör, enligt min beskrivning, både en metodologisk och en substantiell dimension. Alltså dels en fråga om faktakänslighet: hur mycket och på vilket sätt empiriska förhållanden tillåts påverka normativa resonemang. Eller med andra ord vilken relation mellan ideal och verklighet som normativ teori bör utgå från. Dels en fråga om olika verklighetsuppfattningar, det vill säga grundläggande synsätt på hur verkligheten är konstituerad vad gäller människan som social och politisk varelse. Den substantiella dimensionen avhandlades i föregående stycke, och det är således den metodologiska dimensionen (som därtill upptagit huvuddelen av kapitlet) som måste sammanfattas innan vi övergår till normativa frågor inom migrationens politiska teori.
Ett viktigt resultat som framkommit av diskussionen av olika metodologiska förhållningssätt till ideal-verklighet är att skillnaderna tycks avspegla skilda synsätt på vad som är själva syftet med politisk teori och således den primära roll som principer och normativa teorier bör spela. I kapitlet har jag således längs vägen urskiljt fyra metateoretiska positioner, baserat på olika kluster av föreställningar kring både metodologi respektive det primära syftet med politisk-teoretisk verksamhet (se tabell 3 nedan). Uttrycket “primärt” är här viktigt: indelningen är inte tänkt att indikera att en normativ teoretiker måste hålla sig till resonemang av endera slaget. Tvärtom är de flesta resonemang en kombination av dessa former av politiskt tänkande.
På ett tidigt stadium i kapitlet urskiljdes en stark form av realism, som avsade sig alla anspråk på att vara normativ. Det grundläggande syftet var att tolka och begripliggöra den politiska världen genom analys av de begrepp, ideologier och föreställningar som präglar det politiska tänkandet såväl som gemene persons sätt att tolka den sociala och politiska omgivningen. Att begripliggöra den politiska verkligheten och den roll som begrepp och ideologier spelar i det politiska livet utgör det primära syftet med detta slags politiska teori. Inom vad jag kallat svag realism anses att normativ teori bör bedrivas på ett sätt som håller sig nära det slags samhälle och den historiska situation som vi befinner oss i. Det tycks grunda
sig i att det primära syftet är praktisk vägledning, det vill säga normativ teori bör ha ambitionen att säga någonting av relevans givet de omständigheter som politiker och medborgare faktiskt står inför med tanke på det existerande samhällets egenskaper, dess rötter och utvecklingstendenser. Att ta hänsyn till verkligheten är centralt för detta slags teori, men den är fortfarande normativ och syftar till att utröna idealens innebörd och implikationer i den aktuella kontexten.168
Även idealismen bör särskiljas i två olika former. En svag idealism, representerad av Rawls, präglas av ambitionen att beskriva vad samhällets grundläggande ideal borde innebära för hur dess institutioner bör vara utformade om det frigjordes från många aktuella men inte ofrånkomliga genomförbarhets-begränsningar. Genom att frigöra sig från faktorer som förvisso är relevanta för praktiskt handlande här och nu, uppnår politisk teori det som för svaga idealister utgör det primära uppdraget: att fastställa en målsättning, en vision som medborgare och politiker bör ta sikte mot och betrakta som innebörden av rättvisa institutioner. En sådan målsättande teori tar dock fortfarande hänsyn till ett antal genomförbarhetsbegränsningar, och utgår från en tunn kontext bestående av en beskrivning av vad för slags samhälle och ekonomisk struktur som teorin är tänkt att vara applicerbar på. En målsättning måste, om den ska vara praktiskt meningsfull, trots allt ligga inom det möjligas gräns. Idealens innebörd måste diskuteras på ett sätt som tar hänsyn till att de ska kunna institutionaliseras, och detta utgör en begränsning av vilka principer och definitioner som kan anses utgöra rimliga uttolkningar av idealens innebörd. I kontrast utgör en stark form av idealism ett slags teoretiserande som i ännu högre utsträckning frigöra normativ teori från hänsyn till verkligheten och förväntade effekter av att anamma eller institutionalisera idealen. Det primära syftet med normativ teori antas vara att utvärdera olika institutionella arrangemang och handlingar. Denna roll för idealen motiverar varför deras innebörd inte bör påverkas av empiriska förhållanden och förväntade effekter, för det skulle medföra ett slags rundgång och förhindra en oberoende utvärdering av fenomen, exempelvis förväntad moralisk motivation och efterlevnad, som behöver kritiseras snarare än tas som utgångspunkt.
168 Freeden benämner detta slags realism för en “prescriptive realism” i kontrast till en “interpretative realism” och beskriver relationen på följande sätt: “Both ‘realisms’ may have arisen out of a reaction to a range of defects of past mainstream theory, but their agendas plainly diverge and they pull political theory in different directions. A prescriptive political realist explores what can be recommended and aspired to, and even asserted normatively, within the constraints of political life and, most significantly, of human nature. An interpretative political realist is concerned with ascertaining—as far as is possible within the limits of interpretation, translation and reception theory—what the thought-patterns that a society adopts or harbours look like.” (Freeden,
”Interpretative Realism and Prescriptive Realism”, 3).
Tabell 3:
Att arbeta politisk-teoretiskt – fyra metateoretiska utgångspunkter
Syfte Metodologi
Stark
idealism Utvärdering. Att resonera om innebörden av olika ideal och använda resultatet för att kritisera och utvärdera olika tillstånd, institutioner och handlande.
Obunden av genomförbarhetsbegränsningar, förväntad efterlevnad och empirisk kontext.
Svag
idealism Målsättning. Att resonera om hur samhällen och institutioner borde vara inrättade – en beskrivning av ett önskvärt tillstånd som aktörer bör sträva mot.
Mer konkret vägledning ses som ett senare steg och det existerar potentiellt ett stort glapp mellan det ideala tillståndet och frågan om hur aktörer bör agera i den aktuella världen. De hänsynstaganden som krävs vid vägledning måste hållas isär från uppgiften att fastställa en målsättning, så att den normativa teorin inte justeras till att bli mindre ambitiös och krävande på grundval av existerande orättvisor och orättfärdiga beteenden.
Teoretiserar under gynnsamma antaganden som frigör teorin från de
genomförbarhetsbegränsningar som bedöms vara föränderliga över tid. Kontexten är relativt generell: en allmän beskrivning av vilket slags samhälle, ekonomisk struktur och eventuellt politisk kultur som teorin är ämnad för.
Svag
realism Vägledning. Fokus ligger på att omsätta värden och generella principer till föreskrifter för handlande eller till närliggande mål som är rimliga ambitioner och måttstockar för den aktuella världen, snarare än att utgöra ett avlägset ”utopiskt” mål. Den faktiska önskvärdheten i avlägsna tillstånd anses svår att fastställa, och fokus på att fastställa sådana mål anses hur som helst leda till försummelse av att uppgiften att diskutera mer närliggande förbättringar av världens tillstånd.
Teoretiserar utifrån
genomförbarhetsbegränsningar som tycks svårrubbliga inom överskådlig framtid.
Exempelvis utgör förutsättningarna för att uppnå stöd och efterlevnad ett viktigt hänsynstagande. Den kontext som teorin adresserar fylls ut i högre utsträckning genom en beskrivning av det aktuella samhällets egenskaper. Lägger vikt vid att begripa den historiska utvecklingen och samhällets förändringar i syfte att avgöra vilka konstellationer av värden som kommer vara möjliga att realisera och upprätthålla givet olika politiska vägval och
utvecklingstendenser.
Stark
realism Tolkning. Att beskriva idéinnehållet och förändringar hos politiska begrepp, föreställningar och normer, och hur de formar den politiska verkligheten. Syftet är inte normativt, utan begripliggörande.
Är inte en normativ teori. Företrädare för stark realism ägnar sig åt politisk idéhistoria, begreppshistoria, ideologianalys, diskursanalys med mera. Dessa studier kan såklart dock användas inom en normativ teori och klargöra kontexten och beskrivningen av det samhälle och den politiska kultur som teorin adresserar.
Urskiljandet av dessa fyra utgångspunkter, och de aspekter i vilka de skiljer sig från varandra, utgör mitt försök att reda ut den omfattande metateoretiska diskussionen om förhållandet mellan ideal och verklighet. Jag ska i kommande kapitel visa på betydelsen av vilken metateoretisk utgångspunkt som normativ teori bedrivs utifrån, och hur till synes normativa skillnader i positioner och slutsatser ibland kan förklaras som ett resultat av sådana skillnader.