• No results found

En direkt konsekvens som avregleringen ledde till är att antalet kanaler vuxit markant. Totalt ca 100 kanaler och SVT står för ca 10% av dessa (Jutter-ström 2008 s 47). Nischade kanaler har ökat på bred front. Exempel på ni-schade kanaler är Kunskapskanalen och Discovery Channel. Big5 kanalernas nischade kanaler och övriga nischade kanaler har vardera 20% av

tittar-antalet. Big5 har ca 60 % av tittarna och fördelningen mellan public service och de kommersiella kanalerna är ungefär lika (Ernst & Young 2010). Störst tittarandel har SVT 1 (Asp 2010, deVries 2012).

Kent Asp (2010) sammanställer kontinuerligt en rapport för gransknings-nämnden där han med kvantitativa metoder kartlägger utbudet av program-innehåll på den svenska marknaden. Han delar in utbudet i informationsin-riktade program och underhållningsininformationsin-riktade program (Asp 2010 sid 11). Underhållningsriktade program är totalt sett fler på marknaden. Dessutom mäter han utbudet utifrån ett så kallat programbredd index vars syfte är att på ett mätbart sätt visa mångfalden av program.

Sedan avregleringen har programutbudet totalt sett ökat på hela mark-naden. Inom public service har SVT1 ökat sitt utbud medan SVT2 har mins-kat utbudet. Dock visar den senaste rapporten (Asp 2010) att SVT2 återigen ökar något. Framförallt har SVT2 ökat mängden informationsriktade pro-gram. Rapporten visar också att SVT1 sänder fler underhållningsprogram medan SVT2 sänder fler informationsinriktade program. Om man sedan följer MMS veckorapporter ser man att SVT1 toppar utbudet och de program som toppar är av underhållande karaktär (mms.se).

De kommersiella kanalerna TV4, TV3 och kanal 5 har utökat sitt utbud av underhållande karaktär. TV3 och kanal 5 har nästan uteslutande underhål-lande program men även informationsprogram som dokumentärer. Generellt visar rapporten utifrån programbreddindex att bredden och variationen på underhållningsprogram totalt sett minskat mellan sändningstillståndspe-rioden 2007-2009 (Asp 2010 sid 36). Vilket kan ses som en likriktning av programutbudet.

Vidare visar rapporten att ursprungsländerna till programutbudet domine-ras av Sverige och U.S.A. I public service kanalerna och TV4 är antalet svenskproducerade program högre medan TV3 och kanal 5 klart domineras av amerikanska program. Som tidigare redovisats har Sverige totalt sett till skillnad från övriga Europeiska länder övervägande stor del program från U.S.A. 43 % amerikanska program, 40 % svenska program och blandat europeiskt och utomeropeiskt 17 % (deVries 2012 sid 66). Men som också tidigare redovisats gäller det inte public service. Där utgörs utbudet av ca 67% svenskproducerade program (Asp 2010 sid 29). Asp framhåller dock att även om svenskproducerade program inom public service inte minskat i antal så har de förlorat sin ställning. Vilken syns i tittarsiffrorna. Vidare på-pekar Asp att public service kompromissar mellan publikintresse och sam-hällsintresse. Det vill säga dels vill de tillfredställa tittarnas förväntningar dels måste de leva upp till folkbildningskravet (Asp 2010 sid 29).

En annan påtaglig utveckling efter avregleringen är ägarstrukturerna. Pub-lic service är ägt av förvaltningsstiftelsen för SR, SVT och UR och lyder under regeringen genom public service propositionen och regleringsbrev som tidigare redogjorts för. Några av de stora TV-bolagen har också genom så kallad vertikal integrering ökat sitt inflytande på marknaden. Vertikal

integrering innebär att ett enskilt företag eller företagsgrupp kontrollerar flera led i distributionen och produktionen (Hoang 2007). MTG är ett sådant exempel och ägs av Stenbeckssfären. Fyra mediabolag dominerar mark-naden: SVT, TV4-gruppen, SBS och MTG (Jutterström 2008, deVries 2012).

Sedan avregleringen präglas TV-utbudet totalt sett av alltmer kommerisa-lierade kanaler och utbudet är till stora delar inriktat på underhållnigspro-gram. Zygmut Bauman (2001) liksom Nina Björk (2012) är båda inne på konsumismens konsekvenser för kulturproduktionen och framförallt de vär-deringar som den frammanar. En av intervjupersonerna menar att det märks i produktionen.

”Det finns alldeles för många ’affärsmän’ som leder produktioner och som inte sätter sig in i den konstnärliga processen….Man lägger stor vikt vid pro-cesserna och på att hinna med produktionen eftersom man har fler runt hör-net.” (intervjuperson 12)

Samtidigt kan man se att produktionens processer delas upp. Ett större bolag åtar sig att producera ett program men lägger ut väldigt många delar på mindre aktörer som tas in på projektbasis. En iakttagelse som Caldwell (2009) också påtalar är alltmer vanligt i U.S.A. Syftet är att skapa större lönsamhet genom att hålla ner kostnader som kan uppstå mellan projekten. John Caldwell (2009) skriver att fragmenteringen av produktionen fört med sig distributionsfördelar. Genom en mer decentraliserad och på vissa sätt mer lättspridd produktion skapas större möjligheter till oberoende produktioner så kallade indieproduktioner. Globalisering och ny teknik och nya plattfor-mar, inte minst inom sociala medier, möjliggör en mångfald inom TV-produktionen.

Det man kan se är att den storskaliga och av public service dominerande innehållsmarknad numera delas. Den kommersiella delen av branschen har ökat sin omsättning (Jutterström 2008, mediavision.se) vilket tyder på god lönsamhet i branschen. Samtidigt som vissa bolag har väldigt stora andelar av marknaden kan man också se att själva produktionen blivit alltmer frag-menterad. Vilket i praktiken innebär att produktionen är projektbaserad således en post-Fordistisk produktionsstruktur (Hearn 2010). Hesmondhalgh (2006) pekar på att tidigare forskning kring TV-mediet som exempelvis Bourdieus Field of Production för det första bortser ifrån storskalig produk-tion och för det andra missar differentieringen inom densamma. Det vill säga den klassiska mediekritiken till vilken Frankfurtteoretikerna räknas var inrik-tad på en Fordisktisk produktion inom vilken produktionsbolagen hade ett mer styrande och målorienterad inflytande. Idag är den mer differentierad till sin natur och Caldwell (2009) menar att produktionen präglas mer av de sociala nätverken idag. Vidare har den digitala tekniken möjiggjort en högre grad av konvergens i produktionen (Caldwell 2009, Steemers 2004). Vilket

har fått nya fördelar för såväl produktionen som konsumtionen. Produktio-nen anpassar såväl program som spel utifrån de olika plattformarna och kon-sumenter är mer interaktiva i sitt användade.