5. Planbestämmelser och områdesskydd
6.1 Avrinningsområdets utbredning
Rådasjön omfattas av Mölndalsåns avrinningsområde, vilket är en del av Göta älvs avrinningsområde. Hela Mölndalsåns avrinningsområde omfattar ca 275 km2 och sträcker sig från källflödena i Bollebygds kommun nordost om Östra Nedsjön till utloppet i Göta älv. Avrinningsområdet uppströms utloppet ur Rådasjön omfattar 199 km2 och utgör därför ca 72 % av det totala avrinningsområdet.
Inom Rådasjöns avrinningsområde finns ett stort antal sjöar, varav de största är Östra och Västra Nedsjön, Landvettersjön (Gröen), Stora Härsjön och Hornasjön.
Särskilt området kring Stora Härsjön (Härskogsområdet) är rikt på större och mindre sjöar som avvattnas till Mölndalsån. Avrinningsområdet domineras av Mölndalsån, men några större åar/bäckar tillrinner längs vägen mellan Västra Nedsjön och Landvettersjön. Av dessa kan nämnas Dala å (från Sturven och Öjesjön), Tvärån (från Hornasjön och Stora Härsjön) och Björrödsbäcken (från Landvetter flygplats). Se Figur 11 samt kartor i Bilaga C3 och C4 för
avrinningsområdets utbredning.
Figur 11. Rådasjöns avrinningsområde (se även kartor i Bilaga C3 och 4)
19 av 74
cuments\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
6.2.1 Topografi
Rådasjöns avrinningsområde är kuperat och domineras av den i väst-östlig långsträckta sprickdalen i vilken Mölndalsån löper. Höjdskillnaderna varierar från ca 49,5 m ö.h. (Rådasjöns normalnivå) till över 230 m ö.h. öster om Östra Nedsjön. Höjdskillnaden mellan utloppet i Västra Nedsjön och inloppet i
Landvettersjön är ca 65 m, fallande från 120 m ö.h. till 54 m ö.h. Se karta i Bilaga C3a för topografi inom avrinningsområdet.
Inom området dominerar branta sluttningar och förutom längs en relativt smal remsa i direkt anslutning till Mölndalsån (se vidare i avsnitt 6.4) finns inga egentliga slättområden inom avrinningsområdet. Vid stor nederbörd är därför avrinningen snabb och ger tydliga flödestoppar.
6.2.2 Markanvändning och verksamheter
Markanvändningen inom området domineras av skogsmark med över 60 % av arealen, resterande delar utgörs av sjö och våtmark (ca 25 %), åker och annan öppen mark, samt bebyggelse. Inom avrinningsområdet finns två större tätorter i sin helhet, Mölnlycke och Landvetter, samt några mindre, Härryda och Hindås. På Rådasjöns västra sida finns Mölndals stadsdelar Sjövalla och Helenevik. Inom avrinningsområdet finns även delar av Sveriges näst största flygplats, Landvetter.
Merparten av flygplatsens avrinning sker dock söderut mot Kungsbackaåns avrinningsområde. Se karta i Bilaga C3b för markanvändning inom
avrinningsområdet.
6.3 Hydrologiska förhållanden 6.3.1 Nederbörd och avrinning
Enligt SMHI är den korrigerade årsmedelnederbörden i området ca 1000-1100 mm/år2. Nettonederbörden, eller den effektiva nederbörden, uppgår enligt SGU till ca 400-500 mm/år inom det aktuella området3. Nettonederbörden är den del av nederbörden som kvarstår efter avdunstning och transpiration från mark och växtlighet och som således bidrar till yt- eller grundvattenavrinning. Angiven nettonederbörd gäller för normalperioden 1961-1990 och motsvarar en specifik avrinning på ca 13-16 l/s km2.
Enligt SMHI4 har avrinningsförhållandena förändrats under perioden från 1990 och framåt med en något högre medelavrinning generellt sett över hela landet.
Medelavrinningen i området som omfattar Mölndalsåns avrinningsområde bedöms ha ökat med mellan 10-20 %. Räknat utifrån medelvattenföringen vid utloppet av
2Normalvärde (1961-1990) för årsnederbörd (verklig) enligt SMHI:s öppna data.
3Beskrivning till kartan över grundvattnet i Västra Götalands län, västra delen, f.d. Göteborgs och Bohus län, SGU: serie Ah nr 12, 1999.
4Avrinningens variation 1991-2005, SMHI Faktablad nr 36, 2007
nts\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
avrinning på 18,2 l/s km2, motsvarande 575 mm/år.
6.3.2 Vattensystemet
Från de västra delarna av Rådasjön, där vattentäktens intag är beläget, har Mölndalsån och dess vattensystem en sträckning av ca 35 km, genom
Landvettersjön och Nedsjöarna, upp till källflödena nordöst om Östra Nedsjön. Se karta över ytvattensystemet i Bilaga C4a.
Mölndalsåns huvudfåra, som omfattar Rådasjön, Landvettersjön och Nedsjöarna, dominerar vattensystemet tillsammans med ett par lite större biflöden. De största delavrinningsområdena omfattar de sjörika höglänta Härskogsmarkerna norr om Mölndalsån, mellan Härryda och Hindås, vilka avvattnas av Tvärån (28 km2) och Dala å (13 km2). Inom Tväråns delavrinningsområde återfinns Härskogssjöarna och Hornasjön medan Dala ås delavrinningsområde bland annat omfattar Öjesjön och Stora Sturven.
I Tabell 5 redovisas fakta för de största sjöarna inom Mölndalsåns vattensystem och Rådasjöns avrinningsområde.
Sjöarna i den östra delen av vattensystemet är naturligt näringsfattiga (oligotrofa) medan Rådasjön och Stensjön är något näringsrikare (mesotrofa).
Tabell 5. Fakta för de större sjöarna inom Mölndalsåns vattensystem och Rådasjön avrinningsområde (Källa: Regional vattenförsörjningsplan, GR 2014)
Sjö Area Djup,
medel/max Volym Avrinningsområde Nivå [km2] [m] [106 m3] [km2] [m.ö.h.]
Rådasjöns area är 1,92 km² och sjön har ett medeldjup om 8,8 m. Maxdjupet är ca 23 m och är beläget centralt i den norra delen av sjön (se djupkarta i Figur 12).
Sjöns volym är ca 16,8 Mm³ och med ett medelflöde ur sjön på ca 3,6 m³/s ger detta en teoretisk omsättningstid på 54 dygn. Sjöns geometri gör att huvuddelen av genomströmningen av sjön företrädesvis sker längs en kortare väg mellan inloppet i sydöst och utloppet i sydväst mot Stensjön. Omsättningstiden är därför mycket kortare i den södra delen än i den norra delen av sjön. Cirkulationen i sjön
21 av 74
cuments\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
delen mer av vindcirkulation.
Figur 12. Djupkarta över Rådasjön och Stensjön baserad på lodningar 1972 (nedladdat från SMHIs sjöregister)
I samband med ett SVU-projekt (se avsnitt 3.5) upprättades en hydrodynamisk modell över Rådasjön i syfte att beräkna transport av mikroorganismer. Modellen upprättades i modelleringsverktyget MIKE 3 FM och tar hänsyn till faktorer som densitet (temperatur), vind, strömningar, källor, utsläpp från land och turbulens.
Modellen har hittills främst använts för att simulera spridning av mikroorganismer i anslutning till SVU-projektet, men kan användas för att simulera transport av andra föroreningstyper, t.ex. i samband med en olycka.
I modelleringsarbetet jämfördes olika vindriktningar och flöden i Mölndalsån och dess påverkan på cirkulation och omsättning i sjön. Modellen har visat att för en central punkt i sjön är omsättningstiden i Rådasjön ca 17 dagar under våren med stora flöden i Mölndalsån för att öka till ca 70 dagar under sommaren med låga flöden. Vindriktningen visar sig också ha mycket stor betydelse för cirkulationen i sjön och med en relativt vanlig vindriktning från SSV så är det tydligt att
cirkulationen är betydande upp mot den norra delen av sjön och intagsområdet.
För föroreningstransport mot intaget vid tillbud uppströms eller inom Rådasjön är således vindriktning och flöden i Mölndalsån av mycket stor betydelse för
insatsmöjligheterna.
nts\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
Mölndalsåns vattensystem är reglerat genom ett flertal dammar och ett antal manuellt kontrollerade dämmen (se karta i Bilaga C4a).
Samtliga större sjöar är reglerade efter gällande vattendomar. Sjöarna reglerades ursprungligen för vattenkrafts- och fabrikationsvattenändamål, men regleras numera främst för utjämnande effekter i vattensystemet, bl.a. för att undvika periodvisa översvämningar samt för tryggad råvattenförsörjning för Mölndals och Göteborgs Stad.
Nivån i Rådasjön och nedströms liggande Stensjön är samreglerad vid Stensjö dämme. Regleringsgränserna uttryckta i RH2000 är DG (dämningsgräns) +49,72 m och SG (sänkningsgräns) +49,14 m i Stensjön samt SG +49,16 m i Rådasjön.
Stensjön och Rådasjön har inom regleringsintervallet (0,58 m) en gemensam, total regleringsvolym motsvarande ca 1,4 Mm3 inom de tillståndsgivna
regleringsgränserna vilket medger en begränsad tappaningskapacitet. Se nivåer vid Stensjö dämme i Figur 13.
Figur 13. Nivåer vid Stensjö dämme under 2017 (från Mölndalsån.se). Gula linjer representerar dämningsgräns och sänkningsgräns för Stensjön enligt vattendom.
Betydande dammbyggnader uppströms Rådasjön finns vid utloppet från Nedsjöarna, Landvettersjön och vid utloppet av Stora Härsjön. De manuellt kontrollerade dämmena återfinns främst i det s.k. Härskogsområdet (Lilla Härsjön, Vällsjön, Lilla Sturven, Öjesjön och Hornasjön). För den flödesutjämnande
regleringen av ytvattensystemet används i praktiken idag främst Nedsjöarna.
Nedsjöarna har, med stor sjöyta och en regleringshöjd på 2,85 m, goda förutsättningar att magasinera vatten under högflödesperioder och att tappa ur vatten under torrperioder.
Landvettersjön har, liksom Rådasjön-Stensjön, ett litet regleringsintervall (0,41 m) och liten sjöyta jämfört med sina oreglerade tillrinningsområden på norra
23 av 74
cuments\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
utjämna flödestoppar under högflödesperioder.
Park & Natur i Göteborg styr i normalläget regleringen av dämmet efter Landvettersjön enligt upprättad regleringsstrategi. Vid höga flöden kan Wallenstam hantera dämmet i syfte att minska risk för översvämning av fastigheten (Gamla Mölnlycke fabriker).
Beslut om avsteg från regleringsstrategi och akuta manuella regleringsåtgärder tas av vattenkontrollant för Mölndals Kvarnby.
6.3.5 Flöden
Eftersom Mölndalsåns vattensystem är reglerat enligt beskrivning i avsnitt 6.3.4 ovan, med stor magasineringskapacitet främst i de stora sjöarna långt uppströms i systemet, ges ett flöde in i nedströms liggande sjöar, såsom Rådasjön och
Landvettersjön, som i praktiken utgörs av två olika delflöden. Dels det reglerade flödet, oftast med minimiflöde i samband med flödestoppar/högflöden samt med påfyllning av vatten under torrperioder, dels den naturligt varierande tillrinningen från den oreglerade delen av avrinningsområdet. Tillflödet till Rådasjön utgörs till största delen av tappningen från Landvettersjön, där en kraftig utjämning sker.
Minimivattenföringen i ytvattensystemet bestäms av tappningar från de reglerade sjöarna. Både Nedsjöarna och Landvettersjön har en minimitappning på 0,4 m3/s.
I Bilaga C4b redovisas medelvattenföringen (MQ) vid de av SMHI:s mätstationer som omfattas av Rådasjöns avrinningsområde inom Mölndalsåns ytvattensystem.
Mätstationerna är ofta placerade vid sjöarnas in- och utlopp. Flödet i Mölndalsåns huvudfåra ökar succesivt nedströms i systemet, med en medelvattenföring vid Rådasjöns utlopp på MQ=3,63 m3/s (SMHI:s vattenwebb).
Medelhögvattenföringen uppgår i samma punkt till MHQ=15,4 m3/s och
medellågvattenföringen MLQ=0,416 m3/s. Flödet in och ut från Rådasjön uppvisar en tydlig säsongsvariation, med generellt låga flöden under sommarhalvåret och höga flöden under vinterhalvåret, vilket ses tydligt i Figur 14 nedan.
Figur 14. Säsongsvariation av flödet (m3/s) vid Rådasjöns utlopp baserat på åren 1999-2015 (från SMHI:s vattenwebb).
nts\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
Med begreppet rinntid avses här den tid, vid en högflödessituation, som det förväntas ta för en eventuell förorening att transporteras genom sjöar och vattendrag fram till vattenintaget.
Rinntidsberäkningar, baserade delvis på Naturvårdsverkets schablonvärden för strömningstider i vattendrag vid högflödessituationer och sjöar vid ogynnsamma vindförhållanden, har beräknats. Strömningstiden i ytvattendrag beror till viss del på vattendragets storlek och bottenfriktionen i strömfåran men huvudsakligen på vattendragets lutning/gradient, vilket betyder att mycket korta rinntider ofta erhålls i mindre biflöden som tillrinner från omgivande höjdområden. Metodik och utförande av rinntidsberäkningar för Mölndalsåns ytvattensystem inom Rådasjöns avrinningsområde redovisas mer ingående i Bilaga C6.
Gränserna för rinntider beräknade till 6, 12 och 24 timmar fram till råvattenintaget i Rådasjön framgår av karta i Bilaga C4c. Beräkningarna tar inte hänsyn till att ytvattensystemet i praktiken är reglerat, vilket sannolikt innebär att de kan anses vara konservativt beräknade i Mölndalsåns huvudfåra och kan ses utifrån ett sorts värsta scenario vid en högflödessituation.
6.4 Geologiska förhållanden 6.4.1 Jordarter
Rådasjöns avrinningsområde domineras av morän, oftast i form av tunna jordlager på berg. I de västra delarna av området finns partier som domineras av berg i dagen eller mycket tunna jordlager (se detaljkarta i Figur 15). Centralt genom området löper en större isälvsavlagring i princip oavbruten mellan Västra Nedsjön och Landvettersjön, en sträcka på ca 14 km. Isälvsavlagringen går även i dagen väster om Landvettersjön vid Stora Bråta. Isälvsavlagringen består av sand och grus och har varit föremål för grusbrytning på ett flertal platser.
25 av 74
cuments\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
Figur 15. Jordartskarta över området kring Rådasjön (grön=isälvssediment, ljus rosa=svämsediment, huvudsakligen grovsilt-finsand, orange=postglacial sand, gul=lera och silt, blå=morän, brun=torv, röd= berg). Kartan är ett utsnitt från SGUs kartgenerator.
Mellan Västra Nedsjön och Landvettersjön finns även avsnitt med svämsediment (sand och silt) som bildats av översvämningar längs Mölndalsån under perioden efter istiden. Från Härryda ned mot Landvettersjön och kring Rådasjön återfinns också relativt stora områden med glaciallera. Se översiktskarta i Bilaga C3c för jordartsfördelningen inom Rådasjöns avrinningsområde.
6.4.2 Berggrund
Berggrunden inom Rådasjöns avrinningsområde består i huvudsak av tonalit-granodiorit med gnejsig struktur ur den s.k. Idefjordenterrängen, vanligtvis kallad grå gnejs. Inom området finns även inslag av granit och ögongnejs, samt mindre inslag av basiska intrusivbergarter (gabbro). Se Figur 16 för berggrundskarta med strukturgeologiska zoner kring Rådasjön.
Inom området finns ett stort antal tydliga sprickdalar, som härrör från större sprickzoner/svaghetszoner i berggrunden. Särskilt framträdande är den stora sprickdalen i VSV-ONO riktning som löper hela vägen mellan Rådasjön och
Nedsjöarna och utgör botten på den dalgång där Mölndalsån rinner. Inom området framträder även tydliga sprickdalar i NNV-SSO riktning, särskilt i anslutning till Landvettersjön.
nts\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
Figur 16. Berggrunden kring Rådasjön. Bruna områden är grå gnejsig tonalit-granodiorit, ljusbruna områden ögongnejs och rosa områden granit. På kartan redovisas även tolkade sprickzoner och deformationszoner. Kartan är ett utsnitt från SGUs kartgenerator.
6.4.3 Grundvatten
Grundvattentillgångar i jordlager inom Rådasjöns tillrinningsområde är nära kopplade till det långa stråket med isälvsmaterial (sand och grus) längs med Mölndalsån mellan Landvettersjön och Nedsjöarna vid Hindås. I stora delar av detta område är uttagsmöjligheterna goda, i storleksintervallet 5-25 l/s, och delvis beroende av den goda kontakten med Mölndalsån. I stora delar av området finns tätare lager av finsand och silt ovan grundvattenmagasinet. Inom detta område finns inte några större grundvattenuttag för privat eller kommunal
vattenförsörjning utan endast mindre lokala vattenuttag. Se Figur 17 för grundvattenmagasin enligt SGUs kartering och avsnitt 6.5.2 för beskrivning av miljökvalitetsnormer för grundvattenmagasin.
27 av 74
cuments\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
Figur 17. Grundvattenmagasin i jordlager från SGUs kartvisare. Blå färg markerar isälvsavlagringens utbredning mellan Landvettersjön och Västra Nedsjön. De olika färgnyanserna indikerar vilken grundvattentillgång (uttagsmöjlighet) som finns i jordlagren.
I Härrydas kommunala vattenförsörjningsplan från 2009 redovisas potentiella dricksvattenförekomster från grundvatten i fem olika delområden längs detta stråk, vilka benämns Landvetter, Härryda, Aleslätten, Rya Hed och Grönhult. Av dessa föreslås de tre sistnämnda prioriteras som möjliga för framtida
dricksvattenuttag, eventuellt i kombination med konstgjord infiltration med vatten från Mölndalsån. Detta gäller särskilt Rya Hed.
Övriga grundvattentillgångar inom tillrinningsområdet är främst små
grundvattenmagasin i jordlager, i huvudsak morän, som kan användas för enskild vattenförsörjning eller mindre samfälligheter. Grundvattentillgångar i berg varierar inom området, men kan lokalt vara förhöjda i anslutning till större sprickzoner. I allmänhet bedöms dock grundvattentillgångar i berg i huvudsak vara lämpliga för enskild vattenförsörjning eller mindre samfälligheter.
Inom stråket med isälvsavlagringar mellan Landvettersjön och Nedsjöarna är kontakten med ytvatten ställvis mycket god och även om grundvattenströmningen i första hand sker från grundvattenmagasinet ut i ån, kan perioder med höga vattenstånd leda till det omvända förhållandet längs vissa sträckor. Ur
sårbarhetssynpunkt kan därför isälvsavlagringen anses ha en stark koppling till Mölndalsån. Detta innebär att föroreningar i grundvattenmagasinet visserligen fördröjs och i viss mån fastläggs innan de når Mölndalsån, men risk för förorening av Mölndalsån denna väg är ändå påtaglig.
nts\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
6.5.1 Ytvattenförekomster
Rådasjön och Mölndalsån liksom uppströms i avrinningsområdet övriga större sjöar (Landvettersjön, Stora Härsjön, Hornasjön, Stora Sturven, Västra och Östra Nedsjön) och ett antal biflöden (däribland Tvärån och Dala å) är så kallade ytvattenförekomster vilka omfattas av statusklassning utifrån svensk vattenförvaltning och EU:s ramdirektiv.
Ytvattenförekomsterna uppnår enligt VISS (Vatteninformationssystem Sverige) idag inte god kemisk status då gränsvärden/miljökvalitetsnormer för kvicksilver (Hg) och polybromerade difenyletrar (PBDE) bedöms överskridas. Detta beror inte på att Rådasjön och övriga ytvattenförekomster är särskilt belastade utan
bedömningen för kvicksilver baseras på erfarenheter från mätning i abborre och gädda i andra sjöar i länet och bedömningen för polybromerade difenyletrar (PBDE) baseras på nationella och generella bedömningar av ytvatten.
Vad gäller ekologisk status/potential skiljer sig statusklassningen och motiveringen till klassningen något i de olika ytvattenförekomsterna, vilket sammanfattas i tabell nedan.
Tabell 6. Klassning av ekologisk status för ytvattenförekomster från Rådasjön och uppströms inom Mölndalsåns avrinningsområde (Källa: VISS).
Ytvattenförekomst Ekologisk status
Motivering (enligt VISS)
Rådasjön Måttlig Fiskar och andra vattenlevande djur kan bara delvis vandra naturligt i vattensystemet. I Stensjöns utlopp finns ett definitivt vandringhinder och uppströms Rådasjön finns ett annat definitivt vandringshinder. Sjön är dessutom försurad, vilket motverkas genom kalkning. Växtplankton visar att kalkningen har lyckats uppnå god status och vattenkvalitet.
Mölndalsån - Mellan Rådasjön och Landvettersjön
Måttlig Fiskar och smådjur saknar naturliga livsmiljöer i strandzon, eftersom mycket stora delar av den naturliga strandzonen har försvunnit. Längst upp i vattenförekomsten finns dessutom ett definivt vandringshinder som människan har byggt och även nedströms, i Stensjöns utlopp, finns ett definitivt vandringhinder.
Vattenförekomsten är försurad vilket motverkas genom kalkning. Biologiska undersökningar saknas i själva ån men uppströms i Landvettersjön och nedströms i Rådasjön finns biologiska undersökningar som visar att kalkningen har lyckats nå god status.
Landvettersjön God Den biologi som undersökts, fisk och växtplankton, visar båda på God ekologisk status. Näringsämneshalten i Landvettersjön är låg vilket också stöds av växtplanktonanalysen. Sjön är påverkad av försurning vilket motverkas genom kalkning. Sjöns stränder är påverkade av bebyggelse och vägar vilket kan påverka sjöns ekologiska status, men hittills har inte detta märkts i de biologiska undersökningar som genomförts. Den främmande växten sjögull finns i Landvettersjön och om den ökar kan den ekologiska statusen försämras.
Mölndalsån - Landvettersjöns inlopp till Tväråns tillflöde
Måttlig Stora delar av strandzonen har försvunnit eftersom den har bebyggelse, vägar eller andra hinder som människan har anlagt vilket medför att de naturliga livsmiljöerna för fiskar, smådjur och växter har minskat eller är försämrade.
Uppströms vattenförekomsten finns en vattenkraftsdamm som har
korttidsreglering, vilket påverkar växter och djur även i denna vattenförekomst.
Vattendraget är även påverkat av försurning, vilket motverkas genom kalkning.
Biologiska undersökningar saknas för denna del av Mölndalsån och därför går det inte att bedöma om kalkningen lyckas upprätthålla God ekologisk status.
Tvärån (biflöde från Stora Härsjön och Hornasjön)
Måttlig Låga tätheter av fisk är utslagsgivande för Tvärån som klassas till Måttlig ekologisk status. Vattendraget är påverkat av försurning men detta motverkas genom kalkning. Det är osäkert om de låga tätheterna av fisk beror på försurningen eller på att hydromorfologin också är påverkad. Konnektiviteten klassas som Måttlig status.
29 av 74
cuments\vattenskydd kompl\leverans 7 sep 20\tu rådasjön vso rev 200902.docx
vandringshinder. Stora Härsjön är dessutom påverkad av försurning, vilket åtgärdas genom kalkning. Växtplankton och fisk visar att kalkningen lyckas upprätthålla bra vattenkvalitet.
Hornasjö bäck Måttlig Fiskar och andra djur kan inte vandra naturligt i vattensystemet. Längst upp i vattenförekomsten, vid Hornasjöns utlopp, finns ett definitivt vandringshinder som människan har byggt. Även nedströms finns vandringshinder. Försurningen motverkas genom kalkning men biologiska data för verifiering av dess effekt på ekologisk status saknas.
Hornasjön Måttlig Fiskar och andra djur inte kan vandra i vattensystemet. Sjöns utlopp har ett definitivt vandringshinder. Försurningen motverkas genom kalkning i dagsläget men biologisk data saknas för verifiering av status.
Mölndalsån - Tväråns tillflöde till Rya/Dala ås tillflöde
Måttlig Fiskar och andra djur inte kan vandra i vattensystemet. I mitten av vattenförekomsten finns ett definitivt vandringshinder för fiskar. Vid vattenkraftsdammen sker korttidsreglering som nedströms negativt påverkar växter och djur. Denna del av Mölndalsån är också påverkad av försurning, vilket motverkas genom kalkning. Hög status för bottenfauna visar att kalkningen har ger avsedd effekt.
Dala å (biflöde från Stora Sturven)
Måttlig Fiskar och andra djur kan inte vandra naturligt i vattensystemet. I
Måttlig Fiskar och andra djur kan inte vandra naturligt i vattensystemet. I