I följande avsnitt kommer jag att diskutera uppsatsens frågeställningar utifrån resultatet av intervjuerna samt de teorier som jag valt att använda mig av.
Avsnittet inleder jag med att svara på uppsatsens syfte och frågeställningar, som följs av en diskussion. Avslutningsvis presenterar jag mina egna reflektioner samt förslag till vidare forskning.
5.1. Vad gjorde att de valde att bli chefer/ledare?
I intervjuerna framgick det att ingen av kvinnorna direkt hade valt att bli ledare, utan i fyra av fem fall, så var det någon annan som hade påtalat det. När det gäller den femte kvinnan, Maria, vill jag nog mer påstå att det var tillfälligheter som ledde till att hon tog steget att bli ledare, då hon tog detta steg efter att ha läst en annons om att man sökte personal till en friskola. Däremot så tror jag att det hela tiden funnits ett intresse för ledarskap, men det blev mer naturligt när någon annan påtalade möjligheten då egenskaperna var tydliga för någon annan inom
organisationen.
Det som mina teorier säger, är att det finns egenskaper hos vissa människor som gör att man lämpar sig att bli ledare. Men det viktigaste här tror jag då, är att det finns någon som kan påtala det och få personen att våga tro på sig själv och sin egen kompetens. Kvinnorna som jag intervjuade hade ju fått det påtalat från annat håll, och därför tror jag att det är viktigt med en ledare som kan se och upptäcka de människor som kan lämpa sig för ett ledarskap.
Sen tror jag inte man får bortse från ett annat faktum som jag också tror påverkar valet om att bli ledare eller inte, och det är det stora ansvar som kvinnan förväntas ta för familjen och hemmet. Med detta menar jag inte att det inte finns män som hjälper till i hemmet, men det finns förväntningar i samhället på kvinnan, om att det är hon som ska vara hemma och ta hand om familjen och hemmet. Dessa föreställningar tror jag är djupt rotade, men jag tror att de är på väg att luckras upp.
Att dessa kvinnor kunde säga ja till ett ledarskap tror jag beror mycket på stöd från hemmet, då jag från alla informanter fick intrycket av att det kan vara ganska krävande och då behövs det stöttning från familjen.
5.2. Varför finns det så få ledare som är kvinnor?
Om man ser på ledarskap som en medfödd egenskap, så finns det kvinnor i vårt samhälle som lämpar sig att bli ledare. Frågan är då varför det finns så få kvinnor som är ledare. Fyra av de fem kvinnor som jag intervjuade blev tillfrågade om att bli chefer/ledare, och det verkar som om det behövs för att man ska våga ta steget.
Men det kan även handla om att man själv ska kunna se det som andra ser, att man har en egenskap som lämpar sig för ett ledarskap. Här gäller det som några i intervjuerna uttryckte sig, att någon finns där och ”pushar” på. Då tror jag inte heller att de behövs någon kvotering, utan det blir mer naturligt och fler kvinnor kommer in på chefspositionerna.
Jag tror även att kvinnor inte tror på sig själva i samma utsträckning som män, och därför blir det inte naturligt för många kvinnor att ta steget till att bli ledare.
Ledarskap är fortfarande starkt förknippat med den manliga världen, och detta tror jag gör det svårt för kvinnan att bestämma sig för att bli ledare. Jag tror även att kvinnor i mer utsträckning tänker på hur de ska kunna kombinera barn, hem och familj, då detta är något som samhället anser att kvinnan ska ta hand om. Det är mer allmänt accepterat i vårt samhälle att det är männen som styr på
arbetsmarknaden, och kvinnorna i sin tur får styra i hemmet.
Det som Beata berättade under intervjun, att det tagit tid för henne att nå dit hon är idag, beror endast på att hon aldrig velat prioritera bort familjen, utan denna har alltid kommit först. Vägen till det ledarskap som hon har idag, har varit lång, men hon ångrar ingenting. Jag tror det faller sig mer naturligt för kvinnor att tänka på barn och familj före karriär, och varför män i samma utsträckning inte tänker så, kan jag inte förklara. Anledningen till att jag tror att män tänker mer på karriär, är bara att se på könsfördelning på ledarpositionerna; männen har majoriteten av dessa. På något sätt så tror jag att detta i sin tur påverkar våra föreställningar om att det är männen som är ledare och chefer, mycket eftersom det är mer naturligt att se dessa som chefer då dessa är så många.
Problemet med att kvinnor inte blir insläppta på chefspositioner, tror jag inte har att göra med deras kompetens, utan det faktum att ledarskap är så dominerat av manliga värden. Löser man detta problem med att försöka identifiera medarbetare som har potential att bli ledare, istället för kvotering, så tror jag att man i längden vinner på detta. Precis som informanterna uppgav i intervjuerna, så vill man få en tjänst för den kompetens man har, och inte på grund av att man tillhör det
kvinnliga könet.
5.3. Vilken syn har dessa kvinnor på maktaspekten av ledarskapet?
I analysen av intervjuerna kunde jag att makt inte var något som man direkt pratade om, däremot så kunde jag urskönja det när de pratade om att försöka påverka beslut som kommer från en högre nivå. På detta sätt försökte de använda sin makt som ledare inom organisation, för att försöka få direktiven mer
anpassade till verkligheten.
Kvinnorna kunde även ur den aspekten av att vara ledare och ha makt, påverka andra kvinnor att ta steget till ett ledarskap. Detta tror jag är en av de största aspekterna av makt och kvinnor som ledare. Man kan framhäva andra kvinnor som också har egenskaper att bli ledare, vilket man inte i lika stor utsträckning kan göra om man arbetar på ”golvet”.
En effekt som denna makt kan ha för kvinnor som avancerar inom samma organisation berättade Anna om. När hon tog steget att bli ledare, blev hon mer eller mindre utesluten från den gemenskap som hon hade haft med sina
arbetskamrater när hon var en i gänget. Maria har en liknande händelse från när hon valde att bli rektor på en skola, och vissa av hennes arbetskamrater tog avstånd från henne och hennes val att bli ledare. Dessa två berättelser är baksidan av ledarskapet hos dessa två kvinnor, och jag tror att det är långt ifrån ensamma om dessa två dilemman. Frågan är då bara om detta kan vara anledningen till att vissa kvinnor väljer att inte ta steget att bli ledare; man kanske inte är beredd att
offra vänskap som man byggt upp. Dessa kvinnor ångrar inte sitt val att bli ledare, och verkar trots allt trivas med sitt ledarskap och allt vad det innebär.
5.4. Vilka föreställningar har kvinnor om sitt ledarskap?
På det stora hela vill jag nog påstå att kvinnornas föreställningar om sitt ledarskap var positivt. De har blivit positivt bemötta, och möjligheterna med att vara kvinna och ledare känner jag är större än svårigheterna. De har hittat ett sätt att
kombinera sitt ledarskap med familjelivet, och detta på grund av stor stöttning från hemmet.
Innan de blev ledare kanske de inte tänkte så mycket på möjligheten att bli det, men under intervjuerna kunde jag se fem kvinnor som verkade trivas med sitt ledarskap. Man hade hittat sitt eget sätt att vara ledare, och inte blivit påverkad av de manliga ideal som kanske kan styra sättet man utövar sitt ledarskap på.
En annan intressant aspekt av ledarskapet som jag kunde se i intervjuerna, var att kvinnorna beskrev en bra ledare med samma egenskaper som de beskrev sig själva. Jag tror inte att de själva tänkte på det under intervjun, och jag tror faktiskt att egenskaperna som de beskrev känneteckna dem själva, stämmer bra överens med verkligheten. Detta då de fem kvinnorna som jag intervjuade främst visade på stor förståelse för allt som har med deras ledarskap att göra. De hade stor insikt i hur organisationen fungerade, och under intervjuerna förstod jag att de var väl insatta i hur medarbetarna mådde och hade det.
5.5. Diskussion
Forskning kring kvinnor som ledare är tämligen ett outforskat ämne, och det finns många teorier som försöker förklara detta fenomen. Framför allt försöker man hitta förklaringar i varför det finns så få kvinnor som är ledare. En förklaring som forskningen ger, är att kvinnor inte är lika auktoritära som män i sin position som chef. Men man diskuterar även kvinnor som utför sitt ledarskap utifrån manliga förutsättningar, vilket forskning visar på att vara ohållbart.
Syftet med min studie var att ta reda på hur fem kvinnor inom de
människoförändrande organisationerna upplever sitt ledarskap, och detta anser jag mig ha fått svar på. Generellt sett så hade kvinnorna mest positiva upplevelser av ledarskapet, och jag kunde inte se att de inte trivdes i sin roll som chef. Visst kunde jag i intervjuerna se att det fanns en del svårigheter, exempelvis med kollegor, medarbetare, vänner och familj, men kvinnorna verkade ändå hitta en balans och få allt att fungera. Ett karakteriserande drag hos samtliga kvinnor var att de uppvisade en auktoritet som var förenlig med det, vad jag anser, det kvinnliga könet. Jag vill inte påstå att de under intervjuerna visade manliga drag, utan verkade vara trygga i sin roll som kvinna och ledare.
Jag tycker även att det är intressant att diskutera frågan om varför det finns så få kvinnor som är chefer. Jag tror, som jag tidigare i studien hävdat, att det finns föreställningar i samhället om vad kvinnor ska och inte ska göra. Självklart finns det sådana föreställningar på männen också, men det är inte min avsikt att diskutera dessa. Kvinnan ses som den person som ska sköta hem och familj, och jag tror detta kan vara en stor anledning till att det finns kvinnor som väljer bort
ett ledarskap. Ledarskap är dessutom starkt förknippat med det manliga könet, vilket jag tror gör det svårt för kvinnor att kunna se sig själva i samma position.
Jag tror även att många kvinnor, precis som mig själv, kan ha svårt att hitta sin roll som ledare och kvinna. För att inte hamna i en fälla genom att vara chef utifrån en mans förutsättningar, eller någon annan människa som man tar efter, krävs det stor vaksamhet. Mina egna erfarenheter säger mig att man måste hela tiden titta på sig själv, vilka egenskaper man själv har, för att slutligen kombinera dessa med ett bra ledarskap. Att vara ledare på ett sätt som är för långt ifrån den person som man är innerst inne, tror jag inte kan ha ett lyckligt slut.
5.6. Egna reflektioner
När jag påbörjade denna studie, hade jag en del förutfattade meningar och uppfattningar om hur kvinnorna skulle uppleva sitt ledarskap. Dessa visade sig inte stämma alls överens med de svar som mina informanter gav mig. Jag trodde att det även skulle vara svårt för dessa kvinnor att vara ledare, precis som jag själv tycker att det är. Vad detta beror på kan jag bara spekulera om. Det finns säkert många faktorer som spelar in på hur man som kvinna och ledare blir bemött. De kvinnor som jag intervjuade hade haft turen att generellt sett bli mycket bra bemötta, trots en del svårigheter längs resans gång.
5.7. Vidare forskning
Kvinnor och ledarskap är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, och jag känner mig inte främmande inför fortsatt forskning inom detta ämne. Eftersom jag endast koncentrerat mig på kvinnor inom människoförändrande organisationer, hade jag tyckt det varit intressant att titta på andra organisationer. Det finns kvinnor som är ledare inom byggnadsindustrin, banker, stora multinationella företag osv. De kanske har helt andra uppfattningar om sitt ledarskap, och förutsättningarna ser kanske annorlunda ut.