Studiens syfte var att besvara frågeställningarna om hur våldsutsatta män och våldsutövande kvinnor i nära relationer framställs i tidningar ur ett
genusperspektiv. Författarna till studien gjorde ett aktivt val att använda
huvudsakligen kvalitativ innehållsanalys med inslag av kvantitativ innehållsanalys för att kunna analysera den insamlade empirin ändamålsenligt samt för att kunna besvara frågeställningarna. Empirin har bestått av 21 insamlade tidningsartiklar, debattartiklar och insändare - ingen särskiljning har gjorts av materialet. Kriteriet för att en artikel skulle kunna användas var att den berörde forskningsområdet samt att den var publicerad i någon av de valda tidningarna. Empirin har bestått av både dags- och kvällstidningar. Författarna valde att dela arbetsbördan mellan sig och skriva var för sig. De träffades 1-2 gånger i veckan för tips och råd samt för att komma överens om studiens riktning.
För studiens frågeställningar anses val av metod som lämplig och att de har besvarats ändamålsenligt. Avseende föreställningar om våldsutsatta män har studien hittat flera gemensamma nämnare i empirin baserat på analys med koppling till teori och tidigare forskning. Våldsutsatta män är en föreställning enligt socialkonstruktivism som är relativt ny. Framställningen av föreställningen har därför svårt att beskrivas utifrån ett unikt språk i empirin utan behöver
empirin används därför en inverterad dikotomi i framställningen enligt
genusdualism vari mannen blir det svagare könet och kvinnan det starkare. Men föreställningar om femininitet och maskulinitet är fortfarande genomgående och därför blir framställningen av den utsatta mannen avhängig den rådande diskursen i ämnet.
Ovanstående resonemang är desto mer påtagligt i framställningen av den våldsutövande kvinnan. Studien beskriver denna framställning som något främmande eftersom framställningen om den våldsutövande kvinnan antar
maskulina föreställningar enligt genussystemteori vid våld i nära relationer. Detta är svårförmedlat vilket resulterar i att den våldsutövande kvinnan istället blir övergripande skuldlös i empirin. Detta kan härledas till föreställningar om
femininitet och normer om den våldsutsatta kvinnan bl.a. Det slutgiltiga resultatet av ovan beskrivna resonemang blir att framställningen av den våldsutövande kvinnan blir relativt latent och dold i empirin.
I empirin fanns det ytterst lite text som beskrev våld i samkönade relationer. Detta är också något som uppmärksammades vid empiriinsamlingen. Men där materialet har fallerat har teori kunnat briljera. Genom att analysera empirin så
uppmärksammades den tydliga dikotomin mellan man och kvinna. Detta är något som “neutraliseras” i samkönade relationer då parterna är av samma kön, besitter samma egenskaper och makten är jämnt fördelad - här finns ingen part som är stark och svag. Detta försvårar framställningen av våld i samkönade relationer i empirin då det inte förekommer normer och föreställningar om hur just denna typ av relationsvåld ter sig. Resultatet har blivit att heterosexuella normer har skapat normer om vem som kan vara den våldsutsatta och vem som kan vara den våldsutövande, vilket inte är applicerbart i en homosexuell parrelation. Författarna till studien anser att flera moment i skrivandet av studien har varit problematiska men överkombara. På grund av de livssituationer som författarna befinner sig i med små barn där hemma har det varit svårt att träffas regelbundet eller att skriva tillsammans. Den tid författarna kunde spendera tillsammans användes därför som tidigare beskrivet till att gå igenom text, material och analyser för att staka ut vägen för studien framöver. Detta resulterade i att författarna valde att dela upp studien enligt olika kapitel som var och en skulle skriva för sig själv. Kritiken mot detta tillvägagångssätt är att författarna därför inte hade en djupare insikt om vissa delar i studien under dess skrivprocess. Detta hade kunnat förbättras genom att istället dela upp studien enligt
frågeställningarna.
Vidare kan temat och rubriken “Jämställdhet mellan könen” kritiseras p.g.a. dess formulering - författarna till studien vill lyfta att formulering är sådan eftersom under kodningsprocessen uppfattades framställningen som sådan. Med detta menas att genom framställningen av våldsutsatta män finns en latent mening att jämställa gruppen med våldsutsatta kvinnor. Författarna till studien menar därför inte att könen är jämställda. Vidare vill författarna till studien återigen lyfta valet av artikeltyp och tidningstyp. Det kan argumenteras att eftersom det inte finns en tydlig avgränsning mellan olika artikel- och tidningstyper blir urvalet och
framställningen skev. Detta var däremot ett aktivt val av författarna till studien som resonerade att det var viktigare att kunna analysera hela omfånget av empiri som publicerats och inte endast vissa typer som passar i en avgränsning. Precis som det finns beskrivet i urvalskapitlet är resonemanget att allt som publicerats når en publik och därför finns också läsarantalet för varje tidning redogjord.
Studiens resulterande slutsatser bekräftar också det som presenterades i kapitlet
Tidigare forskning. Ur den tidigare forskning som har tillämpats i denna studie
genomsyrar det att samhällets rådande föreställningar om våld i nära relationer (att endast män utövar våld mot kvinnor i en nära relation) och könsnormer osynliggör våldet i samkönade relationer, våldsutsatta män och våldsutövande kvinnor i nära relationer. Vilket också är hur dessa tre grupper framställs i tidningsartiklarna, att det är ett nytt fenomen vilket har svårt att tränga sig fram och erkännas som ett socialt problem p.g.a. vår föreställningsvärld om vad som är manligt respektive kvinnligt. Så länge dessa tre grupper inte erkänns som ett socialt problem kommer de inte heller få det stöd, hjälp och insatser som de har rätt till. Vilket leder till att samhället misslyckas med jämställdheten för alla oavsett kön och sexualitet.