Avslutande reflektion

Skolan skall både undervisa Sveriges barn och unga samt främja och skydda deras hälsa. Idrott i skolan är idag något som många ser som självklart – det stärker barnens hälsa. Ämnet idrott kallades tidigare för gymnastik i skolan (med enbart ett fokus på fysisk). Idag heter ämnet ”idrott & hälsa” – frågan är vad skolan skall lägga i begreppet hälsa.

Det samma gäller de estetiska ämnena i skolan – de är i många fall en självklar del i undervisningen, men frågan är om den illusionistiska världen någonsin får något faktiskt spelrum i barnens liv och i skolans undervisning idag.

Frågan vi lämnas med är – då barnens andliga hälsa blir lagstadgad definition av hälsobegreppet blir då även existentiell hälsa en del av skolschemat? Om ”idrott & hälsa” även bör inbegripa de existentiella dimensionerna, kanske tillsammans med ämnet ”bild & form” och hälsa. Det tillägget skulle visa på en vidgad förståelse av vad hälsa är– när hälsa blir något mer än avsaknad av sjukdom och en människa något mer än en kropp.

Håller vi på att urholka vårt språk, är oförmågan att uttrycka, identifiera och verbalisera existentiella känslor för elever en del i vilsenhetens epidemiologi som breder ut sig – framför allt i Sverige?

Kan då existentiell hälsa i förläggningen bli folkbildande – rent intellektuellt – utöver folkhälsofrämjande. Att ge ett språk för de som söker ord. Kan detta även bli en insats för den spirituella afasin eller religionsanalfabetismen som verkar råda – inte minst i debatten om just: tro – kunskap eller religion – skola.

Eleverna som deltog i Existentiella hälsosamtal skattade sig högre på skalan om hur andlig eller religiös de definiera sig som efter samtalsserien. Inte för att skolan hade en

missionerande baktanke eller för att de kom till någon ny tro men kanske för att begreppen nyanserades för eleverna som deltog.

Oavsett om du vill definiera dig som troende eller ej visade studien att flera av eleverna upplevde att de mådde bättre av samtalen; inte alla – men många. Caputo förklarar samtalet om existens som teologisk intellektuell dekonstruktion – ett uttryck för sanningssökande. Även fast religionen fått en ny roll i vårt samhälle innebär inte detta att den illusionistiska världen inte längre är relevant för människan eller att de symboler och skaparförmågan som den världen erbjuder inte längre behövs. Det innebär inte att våra symboler inte längre har relevans i människans egna sökande.

Detta är inte samma sak som att teologi och religion skall ge de absoluta svaren – men kanske kan den erbjuda ord att beskriva sitt svar för att utforska det som hör den illusionistiska världen till. Teologi som då ofta uppfattas som det bortom orden – att all kunskap inte skall förklaras kvantifierbar.

I över femton år har jag arbetat med konfirmander inom Svenska kyrkan. Jag har mött 15- åriga ungdomar sommar efter sommar för att tala om de existentiella aspekterna av vårt liv. Ibland använder vi ord som ”konfirmationsundervisning”. Detta är inte så märkligt då undervisning är ett av Svenska kyrkans fyra uppdrag, jämte diakoni, mission och gudstjänst.

Ibland kopplar vi i våra arbetslag dock (konfirmand-)undervisning till att enbart inbegripa kognitivt intellektuell undervisning i en tro om att faktakunskap skall vara det som öppnar upp samtalet.

Detta gör vi medvetna om att konfirmandutvärderingarna oftast visar, efter konfirmandåret tillsammans, att det är känslorna konfirmanderna tar med sig, minnen av en aktivitet och en känsla på lägret – inte de fakta som givits. I det avseendet är även epistemologi en viktig del av existentiell folkhälsa. Vad är det att lära sig att hantera sig själv och sin kontext? Hur skall vi mäta den kunskapen?

Vi måste fråga oss vad vi menar med att kunna något och vad vi vill lära våra unga. I en tid då för att tillåter sig ana eller förundras först måste äga den totala intellektuella förklaringen. I en tid då man måste veta långt innan känslan kan börja utforskas. I en tid då hela Guds eventuella existens måste förklaras och definieras innan vi vågar tala om vårt hopp.

Vilka de långsiktiga effekterna av dessa, och liknande, existentiella samtal blir vet vi inte än men studien försöker tydligt kommunicera att det är något vi som samhälle – vi som vuxna – måste ta reda på och fortsätta utforska och ta på allvar.

Så den första frågan kvarstår – såg du bilden på sida fyra? Tar vi oss tid att stanna upp och lyssna – eller för att uttrycka det med ärkebiskopens ord, är det så att ”vi har lagt det på den enskilda unga människan att hitta på sin mening själv - för det blir ganska jobbigt”. Frågan är hur vi som samhälle, som vuxna eller som skola och kyrka kan hjälpa våra unga att uttrycka sig själva, hjälpa de som söker att hitta ord för det bortom språket.

7.1 Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka elevernas självskattade hälsa i förhållande till existentiella aspekter och hur dessa, i vid bemärkelse, kunde stärkas. Med en salutogent grundsyn bygger studien på teorier om existentiell hälsa, anknytningsteori, objektrelationsteori, alexitymi och kognition - affektion - aktion.

Studien undersöker Existentiella hälsosamtal, skolan som en stödjande arena och ungdomens självskattade förmåga att identifiera och verbalisera existentiella känslor. För att kunna identifiera ungdomens självbedömda förmåga att identifiera och verbalisera existentiella känslor har studien valt att operationalisera teorin om alexitymi, främst inspirerad av "Toronto Alexithymia Scale" [TAS20].

Studien är baserad på enkäter och fokusgruppsintervjuer med eleverna och skolhälsoteamet som deltog i Existentiella hälsosamtal. Kognition, affektion och handling användes för alla forskningsfrågorna och fungerade som den teoretiska bron för forskningsfrågorna.

Studien fann att en stor grupp elever upplevde att Existentiella hälsosamtal hade en inverkan på deras hälsa. Det fanns tecken på elevers oförmåga att identifiera och verbalisera existentiella känslor och då tanke, känsla och handling kopplades möjliggjorde i förlängningen en utveckling till resurs för eleven samt att resursen kunde starta i alla dess tre. Slutligen menar studien att skolan måste fortsätta arbeta för att sätta denna aspekt av hälsa i fokus, fortsätta försöka nyansera begreppet existentiell hälsa och den språkdräkt som följer med begreppet.