För att skapa en enhetlig presentation av resultaten i denna slutrapport förklarades en del begrepp, definitioner och kategoriseringar i enkätundersökningarna. Dessa

förklaringar presenteras i alfabetisk ordning nedan.

Barn- och ungdomsperspektiv

Barnombudsmannen definierar ett barn och ungdomsperspektiv utifrån

barnkonventionen som: ”Ett barnperspektiv… innebär att kraven på att barn och unga ska behandlas som mer sårbara än vuxna och därmed ha tillgång till särskilt skydd och stöd förenas med

6För att ta del av enkätfrågorna, se det separata dokumentet Enkätfrågor inför den samlade slutredovisningen av länsstyrelsernas uppdrag att främja och lämna stöd till insatser som rör hedersrelaterat våld och förtryck. Dokumentet finns tillgängligt på www.hedersfortryck.se.

12

att de ses som kompetenta och resursstarka individer med rätt till delaktighet och inflytande i alla beslut som rör dem.”7

Definitioner av insatser/åtgärder

• Främjande: riktar sig till alla med syftet att förebygga att individer utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck (primärprevention).

• Förebyggande: riktar sig till en särskild målgrupp eller särskilt utsatt grupp som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck med syftet att motverka att individer utsätts för detta våld och förtryck

(sekundärprevention).

• Åtgärdande: riktar sig till individer som blivit utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck (tertiärprevention).

• Långsiktigt stöd: adekvatskydd, stöd och rehabilitering av unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck

och/eller som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja.

• Implementering: exempelvis förankring av ett projekt i ordinarie

verksamhet, införande av nya arbetsmetoder i ordinarie verksamhet eller tillämpning av metodstöd i ordinarie verksamhet (samtliga kopplade till hedersrelaterat våld och förtryck).

Kategorier av insatser

I Länsstyrelsernas delrapport gjordes en kategorisering av insatser med syfte att ta reda på vilken typ av insatser som länsstyrelserna fördelat medel till respektive genomfört i egen regi eller i samarbete med någon annan aktör. Samma kategorier kommer att presenteras i denna rapport och de är som följer:

• Kunskaps- och medvetandehöjande insatser

• Insatser med direkt eller indirekt fokus på de som är utsatta eller riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld och förtryck

• Insatser för att motverka att unga blir gifta mot sin vilja

• Metodutveckling

• Samverkan

• Kartläggning Kunskapsnivåer

För att ta reda på vilken kunskap och kompetens som finns respektive saknas om hedersrelaterat våld och förtryck har länsstyrelserna gjort en generell indelning av begreppen: grundläggande kunskap (baskunskap), fördjupad kunskap och

spetskompetens. Vad som ingår i de olika kunskapsnivåerna framgår nedan.

När det gäller kunskapsnivåer om hedersrelaterat våld och förtryck, är det viktigt att poängtera att grundkunskap i mångt och mycket är gemensam oavsett i vilken verksamhet man arbetar. För fortsatt kunskapsutveckling krävs däremot yrkesvis fördjupning, för att varje yrkesverksam ska ha kunskap om sina egna ansvarsområden inom till exempel främjande och förebyggande arbete, samt skydd, vård och stöd.

7Barnombudsmannen, datum ej tillgängligt, s.1

13

Grundläggande kunskap (baskunskap)

• Skillnaden mellan hedersrealterat våld och förtryck och mäns våld mot kvinnor

• Definition av hedersvåldet

• Kollektivistiska strukturer (kollektivet kontra individen)

• Hedersvåldets mekanismer

• Patriarkala strukturer (könssegregering, pojkar och unga män -offer och förövare)

• Förståelse för hedersvåld och förtryck i en svensk kontext (uppväxtvillkor, etc.)

• Kontroll av sexualitet (oskuldskrav, myten om mödomshinnan)

• Hur våldet och förtrycket kan yttra sig (kontroll, hot om våld, våld, ryktesspridning)

• Kunskap om var man kan vända sig för att få hjälp

Fördjupad kunskap

• Kunskap om och förståelse för hedersproblematikens komplexitet

• Kunskap om och tillämpning av metodstöd och insatser

• Kunskap om särskilt sårbara grupper

• Yrkesspecifik kunskap om heder (bemötande, metoder, insatser, etc.)

• Kunskap om våldets konsekvenser

• Kunskap om trauma

• Integrerad teori och praktik

• Kunskap om könsstympning av flickor och kvinnor

Spetskompetens

• Teoretisk kunskap

• Praktisk erfarenhet

• Kunskap om instrumentellt våld

• Fördjupad kunskap om arbetsmetoder, metodstöd och metodutveckling

• Konsultativt stöd och rådgivande i ärenden

• Kunskap om berörda aktörers organisation, lagrum, (ansvarsområden, möjligheter, begränsningar, etc.)

• Erfarenhet av tvärprofessionell samverkan

• Kompetens och ansvar att utbilda andra

• Driva utvecklingsarbete i frågan Metodstöd

Med metodstöd avses såväl evidensbaserade och beprövade metoder och metodmaterial som handböcker och andra former av stöd.

Spetskompetensteam

Länsstyrelserna har valt att referera till de grupper som lokalt, regionalt eller nationellt bidrar med spetskompetens i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck för

spetskompetensteam. I vissa län och kommuner använder man andra begrepp såsom resursteam eller resursgrupper. I de fall då rapporten refererar till spetskompetensteam, kan det alltså hända att de kallats något annat i det egna länet eller kommunen.

Teamens/gruppernas funktion och syfte bedöms dock vara densamma.

14

Standardiserade bedömningsinstrument

Enligt Kunskapsguiden är ett standardiserat bedömningsinstrument följande: ”Ett standardiserat bedömningsinstrument är ett formulär med i förväg fastställda frågor och svarsalternativ i form av numerär eller verbal skala. I evidensbaserad praktik kan systematiska och standardiserade bedömningar vara en hjälp för att minska godtyckligheten i bedömningar och öka transparensen och kvaliteten i åtgärderna”8.

Särskilt sårbara grupper

Istället för den ofta använda benämningen särskilt utsatta grupper, anser länsstyrelserna att det egentligen rör sig om vissa målgruppers särskilda sårbarhet inom den egna gruppen snarare än särskild utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck.

Länsstyrelserna har därför valt att i denna rapport använda benämningen särskilt sårbara grupper.

Nationellt Centrum för Kvinnofrid (NCK) menar att: ”Sårbarhet omfattar tre dimensioner:

utsatthet, konsekvenser och resurser. En grupp beskrivs som särskilt sårbar om personerna antingen är utsatta i särskilt hög grad, om brotten ger upphov till särskilt allvarliga konsekvenser eller om

personerna som utsätts inte har resurser och möjlighet att utnyttja dessa för att förändra sin situation eller göra den känd. Begreppet sårbarhet kan användas för att synliggöra hur personer som skiljer sig från normen kan vara utsatta för våld och diskriminering på ett sätt som kräver särskilda

stödinsatser.”9 Brottsofferjouren tillägger om särskilt sårbara brottsoffer att ”Utmärkande kan vara att brottsutsattheten tenderar att bli en bisak och att fokus istället hamnar på andra faktorer som till exempel funktionsnedsättning, ålder eller missbruk.10

I länsstyrelsernas arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck är de särskilt sårbara grupperna: ensamkommande barn och unga, funktionsnedsatta, barn och unga som lever med skyddade personuppgifter, homo- och bisexuella samt trans- och

queerpersoner (hbtq-personer), pojkar och unga män samt vuxna kvinnor. Dessa är grupper som länsstyrelserna anser på ett eller flera sätt möter definitionen på särskild sårbarhet genom vi som yrkesverksamma saknar tillräcklig kunskap om deras utsatthet och särskilda behov när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck, att de utsätts i särskilt hög grad och/eller att individer ur dessa grupper har särskilt svårt att göra sin röst hörd.

Vuxna kvinnor

Med vuxna kvinnor avses här vuxna kvinnor (med eller utan barn) som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck i eller utanför en relation av en nuvarande/före detta partner, egen familj/släkt eller nuvarande/före detta partners familj/släkt och där motivet till våldet och förtrycket är hedersrelaterat. Sårbarheten kan uppkomma eller förstärkas när kvinnan bryter mot hedersnormen genom att exempelvis vilja skilja sig, gifta sig med en icke godkänd man eller inte gifta sig alls. Sårbarheten kan förstärkas om våldet eller förtrycket misstas för ”vanligt” våld i en parrelation, då man missar

hederskontexten.

I dokument Att förebygga hedersrelaterat våld och förtryck Slutredovisning av länsstyrelsernas uppdrag att främja och lämna stöd till insatser (sidor 12-15)