”Att hamstra” är samma ord på svenska som på polska (”chomikować”), från namnet på djuret som har en sådan vana. Men när man översätter ”att hamstra”
till engelska blir det ”hoarding”,1 fick jag veta tack vare Helene Brembecks projekt inom programmet ”Att hantera överflöd” (finansierat av Riksbankens Jubileums-fond) som vi båda är involverade i. ”The concept of hoarding and connecting hoarding and cluttering seems to be particularly prominent in the USA, where discussions about ’hoarding disorder’ have been intense”, skrev Helene Brembeck (2019) i sitt kapitel om ”self-storage”. Vidare fick jag veta att i Storbritannien väl-komnar nu folk WHO:s beslut att klassificera ”hoarding” som en psykisk stör-ning, och inte ett karaktärsfel (Halliday 2018). Att hamstra i Polen kan ses som en vana från gamla tider, men inte som en psykisk störning. Är det här bevis på svårigheter i lingvistiska översättningar, eller är det kanske skillnader mellan platser och tider? Är hamstrandet ett tecken på överflöd eller på brist? I denna text tittar jag på åsikter om hamstrandet i olika tider i Polen och Sverige, som jag har hittat på webben.
Hamstrandet i Polen då och nu
När jag skrev ”att hamstra” på polska kom Google med följande text på webb-sidan ”Polska kvinnor”:
1. På engelska kan man också säga ”to squirrel away”. Jag tackar Orvar Löfgren för hans kommentarer och Henric Karlsson för redigering av min svenska.
Ska vi börja hamstra nu?
Hamstrandet – ett bristsyndrom
Jag har hos människor observerat tendensen att – ur min synvinkel – samla på alla möjliga onödiga saker. I synnerhet lider äldre människor av detta hamstran-desyndrom, som består i att se nyttan av en viss sak under de kommande femtio åren. Tyvärr, i nio fall av tio kommer inget av föremålen som står på vinden, i källaren eller i skåpet någonsin att se dagens ljus. Men är det verkligen det som är viktigt? Du kan försöka testa en hamstrande person. Försök att lägga föremål från källaren i en påse du planerar att kasta och du kommer genast att få höra
”Vad gör du! Det kan trots allt ändå vara användbart …”. Det är möjligt, men vanligtvis är det aldrig användbart. Objektet kommer i slutändan att ruttna, sön-derfalla, ätas upp av malar eller trämaskar och då kan ingenting rädda det från soptippen. […]
Hur uppstår detta beteende? Jag tror att det är ett bristsyndrom, typiskt för människor som kommer ihåg de tider när det var brist på allt och alla var tvung-na att stå i oändliga köer. Dentvung-na period då allt kunde vara användbart är kodad i minnet och driver människor att hamstra.
Min önskan är dock att vi inser att det är helt andra tider nu och att det kanske är dags att acceptera det? Jag föreslår en översyn av alla de röriga rum där det krävs mirakel för att hitta något som verkligen behövs.
Jag vädjar också till alla hamstrande människor att komma ihåg att röriga rum inte bara är svåra att lagra de riktigt nödvändiga sakerna i, utan även utgör ett hot, eftersom de ofta är plats för sjukdomar, skadedjur och utgör en brandrisk!2 Mina efterforskningar visade att författarinnan är 26 år gammal; hon känner bara till berättelser från tider när ”alla var tvungna att stå i oändliga köer”. Ändå är så-dana tider inte så avlägsna i Polen. Man hamstrade under kriget, men även efter kriget, när det saknades mycket, och även på 1970-talet, då man behövde ”stå i oändliga köer” särskilt för att kunna köpa toalettpapper, om jag minns rätt. Visst hamstrade man då. Lyckliga unga som inte behöver göra det nu!
Enligt Helene Brembeck (2014, 2019) uppfattades inte hamstrandet som en psykisk störning i Sverige, men utan tvekan som ett tema för en moralisk debatt, åtminstone på 1960- och 70-talen. Det var dock annorlunda förr. Här är några exempel som jag har hittat i den svenska historien.
2. polki.pl/po-godzinach/ksiazki,chomikowanie-syndrom-braku,10053071,artykul.html, hämtad 2018-09-03, min övers.
BARBARACZARNIAWSKA
Först var det ”nödåren” på 1860-talet.3 1867 var våren sen och kall, sommaren regnig och kall och frosten kom tidigt (i juli i Norrland). Sedan kom ”det stora torråret” i södra Sverige 1868. Även om man, enligt historikerna, inte dog av svält utan av att svälten satte ner motståndskraften mot sjukdomar, var det många som dog en för tidig död under de här åren. I södra Sverige ledde det till massemigra-tion till Amerika, medan människorna i Västerbotten och Norrbotten stannade kvar och behövde finna sätt att överleva. De jagade, fiskade och även tiggde – då måste hamstrandet ha varit normalt, om det fanns något att hamstra.
Nästa period när hamstrandet nämns tydligt i olika typer av texter inföll un-der andra världskriget. Även om Sverige inte deltog i kriget infördes livsmedels-ransonering. Astrid Lindgren berättar i Krigsdagsböcker 1939–1945 (2015) om hamstrande av förbrukningsvaror både till vardag och fest. Men hamstrande fick också en negativ mening:
De så kallade hamstrarna, som köpte på sig mer livsmedel än de behövde och lagrade hemma för framtida bruk, var illa sedda. ”Jag känner mig skamsen över att det finns fullvuxet folk som inför en påfrestning genast tappar huvudet och egoistiskt förgäter all samhällssolidaritet”, dundrade statsminister Per-Albin Hansson en kort tid efter krigsutbrottet. Stora kampanjer med ”Fru Hamster-lund” som symbol skulle lära medborgarna det illojala i att hamstra.4
Men de hamstrade ändå, och de bittra erfarenheterna blev kodade i människor-nas minne, så att hamstrandet kunde fortsätta långt efter att det var nödvändigt.
På webben minns två systrar sina farföräldrar som bodde i Jönköping: ”Kyl och frys vittnade om farmors hamstrande, och hennes erfarenheter av brist på viktiga livsmedel under andra världskriget. I kyl och frys förvarade hon så mycket mat att man säkert hade klarat sig i flera månader.”5
Men är det så, för att citera den polska texten, att ” det är helt andra tider nu”?
Det är inte så säkert.
3. sverigesradio.se/sida/avsnitt/984914?programid=2068 besökt 2018-09-03.
4. www.kalmarlansmuseum.se/samlingar/vara-samlingar/manadens-foremal/
ransonering-vardagsmat-under-beredskapsaren, hämtad 2018-09-03.
5. www.jp.se/article/sa-minns-systrarna-sin-farmor-och-farfar, hämtad 2018-09-03.
Ska vi börja hamstra nu?
”Är det dags att börja hamstra igen?”
Rubriken är tagen från en artikel av före detta kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M). Hon hjälpte en gammal farbror att bli av med böcker som hade samlats på hans sommarställe som skulle säljas, och hittade ett häfte från 1961 med titeln ”Om kriget kommer”.
I förordet stod bland annat följande: ”Sveriges medborgare uppmanas att noga ta del av innehållet i denna skrift. Tänk efter hur Du själv och Din familj skall handla – om kriget kommer.” Förordet var undertecknat av Gustav VI Adolf och Tage Erlander, Stockholms slott i maj 1961. […] Vad uppmanade Kungen och statsministern oss att göra, då i maj 1961? […] Att vara vaksam på fientlig propaganda och falska radiosändningar var andra uppmaningar, att ha batteri-radio till hands om elströmmen skulle brytas, hur hud som utsatts för batteri-radioaktiv strålning ska behandlas, att ta med skyddsmask och id-bricka, att fylla badka-ret med vatten innan man lämnade bostaden, hur man ska agera om kläderna börjar brinna […] Vi vill gärna tro att freden är given, nu och för all framtid.
Det är också min innersta heta önskan, men jag vet ju att det inte räcker med en önskan. Det krävs en beredskap.
– Tro inte det räcker med att vi är medlemmar i EU och tro inte att hyllorna i matbutikerna kommer vara fortsatt fyllda om det blir en riktig kris, säger Sven Lindgren [före detta landshövding i Kalmar län]. Maten vi handlar är dessutom till stor del importerad från andra länder.
Ska man börja ”hamstra” frågar jag smått desperat? I så fall vad?6
Ska man börja hamstra igen? Ja, om man ska tro på delbetänkandet från utred-ningen om översyn av ransoneringslagen och prisregleringslagen (SOU 2009:3).
Texten är på nästan 300 sidor, så det är kanske bäst att citera sammanfattningen från broschyren vi alla har fått:
Mat
Det är viktigt att ha extra mat hemma som ger tillräckligt med energi. Använd hållbar mat som kan tillagas snabbt, kräver liten mängd vatten eller som kan ätas utan tillagning.
6. www.news55.se/kronikor/ar-det-dags-att-borja-hamstra-igen/, hämtad 2018-09-03.
BARBARACZARNIAWSKA
Vatten
Rent dricksvatten är livsnödvändigt. Räkna med minst tre liter per vuxen och dygn. Om du är osäker på kvaliteten behöver du kunna koka vattnet [---].
Värme
Om elen försvinner under en kall årstid kommer bostaden snabbt att bli utkyld.
Samlas i ett rum, häng filtar för fönstren, täck golvet med mattor och bygg en koja under ett bord för att hålla värmen. Tänk på brandfaran. Släck alla ljus och alternativa värmare innan ni somnar. Vädra regelbundet för att få in syre.
Övrigt
spritkök och bränsle, ficklampa, pannlampa, batterier Kommunikation
Vid en allvarlig händelse behöver du kunna ta emot viktig information från myndigheterna, framför allt via Sveriges Radio P4. Du behöver också kunna följa mediernas rapportering, ha kontakt med anhöriga och vänner och i akuta fall kunna nå räddningstjänst, sjukvård eller polis.
Är allt det vi uppmanas göra i denna broschyr ”hamstring”? I vissa svenska tex-ter på webben pratar man om ”att samla” snarare än ”att hamstra”. Men om man återigen försöker översätta det till engelska, upptäcker man omedelbart att ”hoar-ding” inte är detsamma som ”collecting”, och samlare skulle inte vara nöjda med att få veta att de lider av en störning, särskilt eftersom var femte svensk är samlare (åtminstone var det så 2006). När Karin M. Ekström, samlingsspecialist (se t.ex.
Ekström 2013), intervjuades i SVT 2013 ställde journalisten bland annat den här frågan:
Var går gränsen mellan hobbysamlande och ett tvångsmässigt lagrande som går till överdrift?
– Ja, det är svårt att säga. Jag tror inte alltid att samlaren själv inser när det går till överdrift. Det är nog omgivningen som inser det först. Samlandet innebär stora investeringar i både tid och pengar och samlaren måste ta hänsyn till sin familj så att samlingen inte tar över hela deras liv. Ibland kan man undra vem som kontrollerar vem. Är det samlaren som kontrollerar samlingen eller kon-trollerar samlingen samlaren?7
7. www.svt.se/nyheter/inrikes/var-femte-svensk-ar-samlare, hämtad 2018-09-04.
BARBARACZARNIAWSKA
En bra fråga. Tydligen behövs det ett nytt perspektiv som kan förklara skillna-der mellan samlandet, lagrandet och hamstrandet. Helene Brembeck inför i sin text från 2019 ett intressant sådant: i sin studie har hon vittnat om hur den nya trenden ”self-storage” har blivit nästan som ett andra hem för dem som använde sådana, så att personalen var tvungen att förklara för dem att det snarare var ett ”hotell för ting”. Man kan också, som vår medarbetare i projektet, etnologen Orvar Löfgren, påpekade, fundera på de olika känslomässiga associationerna som termerna åberopar. ”Ett tvångsmässigt lagrande” är med säkerhet en psykisk störning. Men ”hamstrandet” är smålöjligt, så det kanske inte är en slump att det är just Lena Adelsohn Liljeroth som använde det ordet för att beskriva den dåva-rande regeringens uppmaning. Slutsatsen blir då att vuxna (men inte gamla) och rationella personer ”bygger ett förråd” – de hamstrar inte!
Referenser
Brembeck, Helene (2019). ”Metamorphoses, or how self-storage turned from homes into ho-tels”. I: Czarniawska, Barbara & Löfgren, Orvar (red.). Overwhelmed by overflow? How people and organizations create and manage excess. Lund: Lund University Press, s. 44–59.
Brembeck, Helene (2014). ”Managing inflows, throughflows and outflows: Mothers naviga-ting the babystuff scape”. I: Czarniawska, Barbara & Löfgren, Orvar (red.). Coping with excess: How organizations, communities and individuals manage overflows. Cheltenham:
Edward Elgar, s. 192–215.
Ekström, Karin M. (2013). ”The discovery of relations to artefacts in the boundless process of moving”. I: Czarniawska, Barbara & Löfgren, Orvar (red.). Coping with excess: How orga-nizations, communities and individuals manage overflows. Cheltenham: Edward Elgar, s.
173–191.
Halliday, Josh (2018). ”’It looks like you’re a lazy idiot’: Hoarders welcome medical classifica-tion”. The Guardian, 2018-08-18.
Lindgren, Astrid (2015). Krigsdagsböcker 1939–1945. Lidingö: Salikon.