BO anser
• Att det är viktigt att kommunerna ökar sina insat-ser för att utveckla fritids- och idrottsverksamheter riktade till barn och ungdomar med funktionshinder.
Det är särskilt viktigt att det finns verksamheter som möter flickornas behov.
• Att befintliga kommunala handikappråd uppmanas att särskilt bevaka barnens behov och intressen i kommunerna.
• Att kommunerna bör få ett tydligt och ökat ansvar för riktat stöd till syskon till barn och ungdomar med funktionshinder.
BO föreslår
• Att reglerna för de kommunala bidragen till kultur-och fritidsverksamheter för barn ska innehålla krav om att verksamheterna ska vara tillgängliga för barn och ungdomar med funktionshinder.
• Att regeringen genom arvsfondsmedel stimulerar utbildning för att öka förståelsen och bemötandet av barn och unga med funktionshinder hos personal inom fritids- och kultursektorn.
• Att rätten till färdtjänst stärks för barn och ung-domar med funktionshinder i lagen om färdtjänst.
• Att en översyn görs för att klargöra vilka lagar som berör barn och ungdomar med funktionshinder och hur de lagarna förhåller sig till varandra.
• Att tillförlitlig statistisk om barn och ungdomar med funktionshinder tas fram.
Fritiden för barn och ungdomar med funktionshinder
b o:s enkäter till barn och ungdomar med och utan funktionshinder samt till föräldrar till barn med funktionshinder har bland annat försökt att belysa barnens situation på fritiden. Resultaten från enkäter-na visar att kommunerenkäter-nas och föreningarenkäter-nas fritids-aktiviteter inte alltid är tillgängliga för barn med f u n k t i o n s h i n d e r. Dessa barn har också mindre möjlig-heter att på egen hand skapa goda kamratrelationer utanför familjen då det ofta är svårt att få assistans och färdtjänst för att ta sig till olika aktiviteter. Det är problem som måste lösas på ett bättre sätt i fram-tiden. Men det är också viktigt att kommunerna ökar sina insatser för att utveckla fritids- och idrottsverk-samheter för barn och ungdomar med funktionshinder.
Det är särskilt viktigt att dessa verksamheter möter flickors olika behov.
Om reglerna för de kommunala bidragen till kul-tur- och fritidsverksamheter för barn också innehåller krav om att verksamheterna ska vara tillgängliga för barn och ungdomar med funktionshinder kan fler barn få en rikare fritid. De kommunala handikapp-råden har en viktig roll att fylla genom att särskilt bevaka barnens behov och intressen och att påverka kommunerna i en för barnen positiv riktning.
Ett stort problem inom fritidssektorn idag är att många fritidsledare inom till exempel idrottsföre-ningar inte har tillräcklig kunskap om hur barn och ungdomar bäst bör bli bemötta. Det innebär att många barn inte alltid känner sig välkomna och av-står från att delta trots att de är intresserade. Det är därför viktigt med olika utbildningsinsatser för per-sonal inom fritids- och kultursektorn för att ge dem en bättre beredskap att bemöta barn och unga med funktionshinder.
Den nya färdtjänstlagen diskriminerar barn och unga med funktionshinder
1998 inträdde en ny lag om färdtjänst som ersatte socialtjänstens tidigare bestämmelser. Vägverket har i en rapport till regeringen gjort en utvärdering av den nya lagen utifrån ett antal rättsfall.1 I rapporten framgår att barn inte nämns en enda gång i färd-tjänstlagen och inte heller i förarbetena. Det betyder att lagen inte har något barnperspektiv i enlighet med fn:s konvention om barnets rättigheter (barn-konventionen).
I ett särskilt avsnitt i Vägverkets rapport belyses konsekvenserna av den nya färdtjänstlagen för barn med funktionshinder och deras familjer. Det framgår att den nya lagen i flera avseenden har inneburit stora försämringar för barnen. Utvärderingen pekar på ett antal situationer där barn som tidigare fick färdtjänst beviljad numera får avslag på sin ansökan. Utvärder-ingen beskriver att varje kommun kan upprätta sina egna bestämmelser vilket gör att bedömningen av ett barns behov av färdtjänst kommer att bli olika bero-ende på var i landet barnet bor. Det finns till och med kommuner som över huvud taget inte beviljar färd-tjänst för barn. I flera kommuner beviljas färdfärd-tjänst enbart om det finns ”särskilda” eller ”synnerliga”
skäl. Det betyder att ansökningar som gäller barn helt enkelt avvisas. Som skäl till barns begränsade rätt till färdtjänst hänvisas ofta till föräldraansvaret.
De kommuner som har en mer restriktiv tolkning av den nya lagen anser att barn under en viss ålder normalt inte åker kollektivt utan att vara i sällskap med en vuxen. De åker endast tillsammans med en vuxen. Ett funktionshindrat barn bör därför kunna
åka kollektivt med sin förälder på samma sätt som andra barn får åka kollektivt.
Resor som inte bedöms som nödvändiga beviljas inte. Nödvändiga resor innebär endast resor till skolan eller liknande daglig verksamhet. Resor till fritidsverksamheter inryms inte under nödvändiga resor vilket gör att många barn och ungdomar inte har möjlighet att utöva idrott eller andra liknande fritidsaktiviteter som kräver färdtjänst.
Den egna kommunen kan inte alltid erbjuda akti-viteter riktade till barn och ungdomar med funktions-hinder. Med den nya färdtjänstlagen har det blivit omöjligt för barn och ungdomar att delta i fritids-verksamheter utanför den egna kommunen.
Ingen hänsyn tas till det enskilda barnets situation Många barn och ungdomar anser att samåkning har flera nackdelar, vilket gör att många resor i praktiken aldrig genomförs. Resorna drar ut på tiden genom att flera personer ska hämtas och lämnas under samma resa. Det är svårt att passa tider om man inte i förväg vet hur lång tid själva resan kommer att ta.
Taxorna för färdtjänst är inte likställda med vad som brukar tillämpas inom kollektivtrafiken. När barn- och ungdomsrabatter saknas får familjerna med medföljande barn betala full egenavgift vilket kan bli mycket kostsamt för familjerna.
Olika regler för medre s e n ä r
Vissa kommuner tillåter enbart en person som med-resenär. Det innebär att ett syskon inte kan följa med en förälder som åker färdtjänst med sitt funktions-hindrade barn.
1 Preliminär slutrapport över färdtjänstens tillstånd och utveckling samt behov av tillsynsmyndighet. Publikation 2oo1:95.
Lagen saknar särbestämmelser som gäller barn och har inte någon åldersbegränsning för färdtjänst.
Tidigare vägdes också familjens totala situation in när ansökan om färdtjänst skulle prövas.
BO stödjer förslag till stärkt lagstiftning
Mot bakgrund av den nya färdtjänstlagens negativa konsekvenser för barn med funktionshinder har Vägverket i sin rapport redovisat ett antal förslag till förändringar i lagen (1997:736) om färdtjänst.
Ett av förslagen syftar till att stärka barnets rätt till en fungerade och enhetlig basstandard för färdtjänst.
Utredningen föreslår en ny lagstiftning om färdtjänst som innebär:
• Att rätten till färdtjänst stärks för barn och ung-domar med funktionshinder i lagen om färdtjänst.
En särskild paragraf om barn bör införas i lagen, liknande den som finns i socialtjänstlagen. Detta skulle innebära ungefär följande lydelse: ”När åt-gärder rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver”. Med barn avses varje människa under 18 år.
• Vidare bör enligt Vägverkets preliminära rapport, en översyn göras för att klargöra vilka lagar som berör barn och ungdomar med funktionshinder och hur de lagarna förhåller sig till varandra. Det gäller till exempel f n:s konvention om barnets rättigheter, Lag om stöd och service för vissa funktionshindrade (lss) och föräldraansvar enligt föräldrabalken och socialtjänstlagen (sol) samt annan lagstiftning som berör barn med funktionshinder.
b o har i ett yttrande till Näringsdepartementet på-talat vikten av att problemen med färdtjänsten för barn och ungdomar med funktionshinder löses på ett
sådant sätt att de inte missgynnas i framtiden. Reg-lerna om färdtjänsten bör utformas i enlighet med Vägverkets förslag så att barn och ungdomar som behöver samhällets insatser får sina behov tillgodo-sedda. Lagen behöver även utformas så att färdtjänst kan beviljas för resor till fritids- och idrottsverksam-heter. Det bör inte heller finnas någon begränsning av antalet sådana resor för att möjliggöra ett aktivt och regelbundet deltagande.
Stöd till barn och ungdomar med funktions-h i n d rade sysko n
I b o:s kontakter med familjer med barn med funk-tionshinder har det framkommit att syskon ofta kommer i kläm. Det gäller särskilt när ett barn får ett yngre syskon med funktionshinder. All uppmärksam-het riktas mot barnet med funktionshinder och syskon kommer i bakgrunden. I familjer med till exempel barn med Damp/adhd kan det tidvis vara mycket kaotiskt. Det påverkar familjens sociala liv negativt och för syskonen kan det bli svårt att umgås med sina kamrater i hemmet. Det finns exempel där en sexton-årig flicka kände sig tvingad att flytta hemifrån på grund av att en yngre bror med Damp/adhd gjorde livet hemma outhärdligt. Det förekommer även att barn blir retade av andra barn för att de har en syster eller bror som till exempel är rörelsehindrat.
Som ett led i att förebygga psykiska problem bör samhället kunna erbjuda gruppverksamheter för barn och ungdomar som lever tillsammans med syskon med funktionshinder. Redan idag finns vissa verk-samheter som är riktade till dessa barn. bo vill betona vikten av att alla syskon till barn med funktions-hinder ska kunna erbjudas någon form av stödgrupp.
Socialtjänsten, habiliteringen och frivilligorganisatio-nerna är några av de instanser som kan erbjuda sådan
verksamhet. bo anser därför att berörda myndigheter bör få ett tydligt och ökat ansvar för riktat stöd till syskon till barn och ungdomar med funktionshinder.
Det behövs statistik
I den officiella statistiken om barn och ungdomar finns inga uppgifter om barn med funktionshinder.
Detta är en brist som bör åtgärdas.
I urvalsundersökningar som till exempel scb:s levnadsnivåundersökningar (ulf) går det inte att ur-skilja hur livsvillkoren ser ut för barn med specifika funktionshinder och för deras familjer, eftersom an-talet sådana familjer är mycket litet.
Det finns flera skäl till att en tillförlitlig statistik bör tas fram. Vid beräkning av olika resurser är det viktigt att det finns uppgifter som visar hur många barn och ungdomar som har olika funktionshinder.
Det kan handla om resurser för sjukvård, färdtjänst eller habilitering. För såväl försäkringskassor som landsting kan mer precisa uppgifter vara av stort värde. Det gäller även skolan som för sin planering
av extra stödresurser bör ha kännedom om hur situa-tionen ser ut för barnen och ungdomarna med funk-tionshinder.
bo föreslår därför att tillförlig statistisk om barn och ungdomar med funktionshinder tas fram. En hel årskull skulle exempelvis kunna kartläggas återkom-mande i samband med någon annan studie vid en ålder där de flesta funktionshinder har visat sig. På så vis skulle en någorlunda tillförlitlig uppskattning kunna göras av hur stor andel av barn- och ungdoms-befolkningen som har specifika typer av funktions-hinder.