Barnens syn på lek och lärande

När vi pratade om lek med barnen, vad lek är för något, framstod det tydligt att lek för dem i stor utsträckning var något man gör tillsammans. I nästan alla intervjuer var det första barnen sa att det var något man gjorde med någon annan/en kompis. Därefter kunde de ge exempel på lekar och då framfördes lekar man både kan göra enskilt och med andra men tydligt var att de föredrog lek i samspel. Här kopplar vi till det

sociokulturella perspektivet som Säljö (2000) poängterar är där människan genuint ses som en kommunikativ varelse inriktad på att samspela med andra.

En lek är när man leker någonting (Sara). Och att man är med någon (Klara).

Ööh, men vet du om man leker med något, då kan leka, då kan man leka mycket lekar med några andra (Andreas).

Viktigt för barnen verkar vara att man leker med någon och kanske inte alltid så viktigt vad man leker. Under intervjuerna gav barnen många exempel på lekar och några av dessa var ”mamma, pappa, barn”, leka i sandlådan, måla & pyssla, jagas, klossar, lego m.m. Många av dessa lekar kan man leka själv men vår tolkning är att det för dessa barn främst var lek när det var tillsammans med någon, kanske är det först då de upplever leken som meningsfull. Ett barn tog även upp att hjälpa till med med maten var en rolig lek och detta tycker vi är något man skulle kunna arbeta vidare med då det för en hel del barn verkar viktigt att få en betydelsefull roll och få ansvar för något. Här kan vi se en koppling till Öhmans (2012) artikel där hon skriver att leken bygger upp förmågan att lära och skapa mening, oavsett vilket innehåll eller tema leken kretsar kring.

Lek och lärande upplevde vi var ett svårt ämne för barnen att se kopplingen emellan. En del av barnen var inte så gamla och vi tror inte man pratat så mycket om innebörden av vad lärande är och vad det är som händer när man lär. Det märktes att det var ett svårt ämne, vissa tappade fokusen och vissa ryckte på axlarna och visste inte vad de skulle

svara. I ett av fallen behövde vi dock bara ställa frågan en gång till för att få ett svar. Kan ni berätta för mig om någon gång då ni har lärt er något medans ni har lekt? (Mayra)

Uhm... Jag har inte lärt mig nåt medans vi har lekt (Klara). Inte jag heller.. (Sara)

Har ni inte lärt er nånting medans ni har lekt? (Mayra)

Joo, vi har lärt oss att vara prinsessor! Jag har lärt mig att vara Askungen (Klara).

Min pappa har lärt mig att skriva... Och göra bokstäver (Sara).

Min mamma och pappa har bara lärt mig att skriva Klara, Klara, Klara, det är det enda jag kan skriva! (Klara)

I exemplet ovan ser man ett tydligt exempel på att dessa barn förstått innebörden av vad lära är och att man kan lära sig saker i leken. Klara ger exempel på att de har lärt sig att vara prinsessor när de lekt att de är prinsessor. Genom att leka någonting kan man lära sig just det som en viss lek handlar om, i detta fall att vara prinsessor. Under intervjun tas även att skriva upp som ett exempel men senare under samma intervju säger dessa barn att man inte leker när man skriver, men de har ändå visat tydligt att de vet

innebörden av att lära sig saker, så som t.ex. att skriva, det är något man lär sig genom att öva/skriva. Dessa två barn tog även upp i vår intervju att man lär sig när man leker mamma, pappa, barn. Vi försökte få fram vad det var de menade att man lär sig i denna lek men det verkade svårt och krångligt att förklara och vi fick fortsätta intervjun i annan riktning. Vår tolkning är dock att de menar att man lär sig att vara mamma, pappa och barn genom att just leka de olika rollerna i denna rollek. Detta kan vi koppla till det sociokulturella perspektivet som belyser lärandet i samspel med andra och att det är genom lekar och interaktion som barnet blir delaktigt i hur människor runt omkring det beter sig och genom kommunikation skaffar det kunskaper och färdigheter som finns om och i samhället, t.ex. hur det är att vara mamma, pappa eller barn.

se kopplingen mellan lek och lära.

Har ni lärt er nånting medans ni har lekt då? (Mayra) Ööh, nej (Anton).

Nej (Arben).

Ingenting? Kan man lära sig nånting när man leker då? (Mayra) Mhm.. (Arben)

Ööh, mhm.. (Anton) Som vadå t.ex.? (Mayra)

Ööh, att leka med allting, vad som helst (Anton).

I exemplet ovan ser man tydligt att det var ett svårt ämne. Barnen fick betänketid men det är inte säkert att avdelningen dessa barn kom ifrån har pratat så mycket om vad lärande är och innebär. Anton gav dock ett väldigt bra och konkret svar, man lär sig att leka med allting, vad som helst. I leken lär man sig helt enkelt att leka med saker. Här kan vi se en stark koppling till Ekelund (2009) som menar att det för ett litet barn inte går att skilja leken från lärandet eftersom leken är barnets sätt att uttrycka sig och förstå sin omvärld.