Barnets asylskäl

I dokument PRINCIPEN OM BARNETS BÄSTA I ASYLPROCESSEN (sidor 78-83)

6. BARNETS BÄSTA I ASYLBESLUT

6.4 Barnets asylskäl

I 70 procent av samtliga undersökta beslut framkommer information om barnen som kan betraktas som egna, individuella asylskäl, det vill säga skäl som har anknytning till individens personliga identitet eller erfarenheter. Exempel på information som kan vara asylgrundande är att barnet varit utsatt för kidnappning eller försök till tvångsrekryte-ring, trakasserats eller utsatts för misshandel av polis eller i skolan.

Vidare kan det utgöra en indikator på att barnet känner en välgrundad fruktan för förföljelse när hon/han berättar om en rädsla för att åter-vända till hemlandet på grund av risken för att bli kallad till förhör av myndighetspersoner eller andra. Här ska påpekas att om det i ett familjebeslut framkom att barnet tillhör en minoritet och alla familje-medlemmar åberopar etnisk diskriminering så har det tolkats som att barnet åberopar egna asylskäl.

För att få svar på frågan vilken betydelse de åberopade skälen hade för utgången av ärendet sattes de i relation till bifall/avslag. Vi ser då att i avslagsgruppen så hade alla barn åberopat asylskäl: 27 procent av barnen hade anslutit sig till föräldrarnas skäl och 73 procent hade åbe-ropat egna asylskäl. Ser vi till bifallsgruppen så framkommer av beslu-ten att 11 procent av barnen inte åberopade några asylskäl, 60 procent åberopade egna asylskäl, och 29 procent åberopade föräldrarnas skäl för att få stanna i Sverige.

En bakomliggande förklaring till att färre barn i bifallsgruppen till synes har åberopat egna skäl, kan vara att det i själva verket har fram-kommit asylskäl för barnen under utredningen, men att dessa inte redo-visas, eftersom föräldrarnas skäl legat till grund för bifallsbeslutet. Den lägre andelen egna åberopade asylskäl bland bifallsbesluten kan också ses som ett uttryck för att barn behandlas sekundärt i förhållande till den asylsökande familjen som helhet. Om föräldrarna har asylskäl så förbigås barnen. I enlighet med principen om familjens enhet får de ändå uppehållstillstånd.

6.4.1 Grunderna

Av de barn som fick bifall var det ingen som fick flyktingstatus på sina egna asylskäl (UtlL 4:1). Två barns yrkande om skyddsskäl bemöttes uttryckligen av Migrationsverket. Det första ärendet handlar om en rysk pojke som i hemlandet gripits av polisen och därefter flytt tillsam-mans föräldrarna (case 5). I beslutet anförs att

Migrationsverket konstaterar att du inte har varit politiskt aktiv. Du har inte heller anklagats för något brott. Verket anser inte att du har gjort sannolikt att du riskerar övergrepp av sådan art och om-fattning att det kan anses utgöra förföljelse. Du är därför inte att betrakta som flykting.

Det andra ärendet rör en libanesisk pojke som åberopade att han skulle komma att tvångsrekryteras till Hizbollah om familjen återvänder till hemlandet (case 35). I detta beslut refererar Migrationsverket till den information som framkommit i intervjun med sonen:

[S] uppger att hans skola i Beirut kontrolleras av Hizbollah och att organisationen försökte förmå honom att tvångsansluta sig. Han har vid flera tillfällen blivit misshandlad, trakasserad och provocerad av skolkamrater på grund av att han inte önskat ansluta sig till Hizbol-lah. Vid ett tillfälle har han blivit hämtad till organisationens kontor för ett samtal efter att han svurit över Hizbollah …

Migrationsverket konstaterar vidare att de påtryckningar som pojken har varit utsatt för förefaller vara kopplade till familjens bostadsom-råde och barnens skola. Enligt Migrationsverket kan familjen flytta till något annat bostadsområde än det Hizbollahkontrollerade område där familjen tidigare har haft sin hemvist. “De ekonomiska problem som familjen säger sig ha att finna en annan bostad förändrar inte denna bedömning”. Något resonemang rörande barnens situation i hemlandet förs inte.

Tre syskon fick permanent uppehållstillstånd som skyddsbehövande i övrigt (UtlL 4:2) och de var statslösa minoriteter från Syrien (case 77, 78, 79). Migrationsverket grundar sitt beslut på det faktum att pappan i familjen deltagit i en demonstration och som en följd av det utsatts för misshandel samt dömts till fängelse.

Ett genomgående drag i besluten är att barns egna asylskäl inte har någon betydelse för utgången av ärendet. Barns asylskäl förbigås, och det sker på två olika sätt: Dels genom att barns erfarenheter inte utreds på djupet och dels genom att barn behandlas som en del av ett kollek-tiv snarare än som individer med egna intressen. Att det skulle kunna finnas förföljelse som drabbar barn för att de är just barn, exempelvis i skolan, verkar inte vara aktuellt i något av fallen. Inte heller beskrivs

i något beslut barns generella situation i hemlandet. Detta oaktat att sådan information skulle kunna finnas att få tag på genom ambassad-förfrågningar eller via rapporter från barnrättsorganisationer. Så görs dock inte utan istället kan det i besluten stå att det inte “framkom-mit att de är i behov av skydd …” (case 23), alternativt att det “inte anförts några egna asylskäl gentemot hemlandet” (case 39). I de fall barnet tillhör en minoritetsgrupp och åberopar etnisk diskriminering som grund för asyl lyder ett antal beslutsformuleringar “[Nn] saknar egna, fristående asylskäl” (case 40). I ett av de mer anmärkningsvärda besluten konstaterar Migrationsverket kortfattat att det berörda barnet ansluter sig till föräldrarnas asylskäl, trots att det i ärendet framkommit att hon utsatts för hot om att kidnappas i egenskap av att vara barn i ett blandäktenskap (case 67).

Ett exempel på ett ärende där det vore befogat med ytterligare utred-ning kring barnets eventuella asylskäl rör Daniel 14 år från Ryska fede-rationen (case 18). Daniel har hörts och i ärendet har framkommit att han utsatts för ett övergrepp i hemlandet. Övergreppet skedde genom att civilklädda män tvingade honom in i en bil och tog tag om hans hals.

Männen ställde frågor kring familjen och när Daniel inte svarade slog de honom mot revbenen, varefter han släpptes. Efter denna händelse bestämde sig Daniel och hans familj för att lämna landet. I Migrations-verkets bedömning av ärendet konstateras mycket kort att “familjen [DD] inte gjort sannolikt att de vid ett återvändande riskerar asylgrun-dande förföljelse. De har därmed inte rätt till asyl…” Övergreppet berörs inte.

Ett exempel på ett ärende där barnet får en kollektiv bedömning trots att hon åberopar individuella skäl är romska Selma 12 år. Hon har hörts enskilt av Migrationsverket och uppgav då att hon inte gick ut i hemlandet och att hon inte vet om det fanns andra barn i närheten av familjens bostad. Hon berättar också att hon inte kunnat gå i skolan. I Migrationsverkets beslut berörs inte Selmas situation, utan det konsta-teras istället att det

inte är omöjligt att familjen [P] har haft det svårt i sitt hemland … Även om familjen befinner sig i en svår situation anser Migrations-verket att de åberopade omständigheterna vid en samlad bedömning inte kan anses vara synnerligen ömmande.

Selma, hennes tre syskon och deras mor fick avslag på sin asylansökan.

I 81 beslut var det aktuellt med en bedömning av synnerligen ömmande omständigheter med avseende på barnets situation. Denna höga siffra kan, i förhållande till ovan statistik, ses som en indikator på att barns situation generellt inte verkar vara aktuell att utreda förrän i samband med att en bedömning ska göras av “familjens synnerligen ömmande omständigheter”. Bland dessa beslut fick 44 procent av barnen en bedömning av sina egna synnerligen ömmande omständigheter, medan 56 procent fick en kollektiv bedömning. Om vi sätter dessa procentsat-ser i relation till kategorierna avslag och bifall så kan vi konstatera att bland avslagen var förhållandet 47 individuell/53 kollektiv, medan det bland bifallen var närmare 70 procent som fick en kollektiv bedömning av sina asylskäl. Av dessa siffror kan slutsatsen dras att barns situation när det är frågan om att ta ställning till synnerligen ömmande omstän-digheter utreds mer djupgående i situationer då det lutar åt avslag.

En annan tendens i beslut som rör synnerligen ömmande omständig-heter är att den allomfattande prövningen av individens asylskäl som enligt lagstiftningen ska göras uteblir. Istället för en samlad bedömning av individuella omständigheter av ömmande slag, väljer tjänstemännen ut olika faktiska omständigheter vilka de prövar var för sig i förhål-lande till uppräkningen av faktorer i lagstiftningen. Närmare bestämt rör det sig om hälsa, anpassning till Sverige samt situation i hemlan-det. Den romska flickan Malin från Balkan är ett utmärkande fall i detta avseende. I ärendet följer Migrationsverket ordningen att i ett första steg göra en bedömning av skyddsskäl och därefter i ett andra steg pröva om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter för ett uppehållstillstånd i Sverige (case 56). När Malins flyktingskäl (UtlL 4:1-4:2) prövas gör Migrationsverket följande bedömning:

[familjen] har utsatts för mobbning av enskilda individer av serbisk etnicitet. [Pappan] har utsatts för misshandel … [och] anför också att han blivit förhörd av den serbiska polisen på grund av misstänkt samarbete med albanerna. Som rom blir man jämt trakasserad av icke-romer. Familjen anför dessutom att dottern [Malin] har nekats skolgång, dels på grund av att familjen inte haft möjlighet att betala för denna, dels på grund av hennes etnicitet. Familjen upplever inte att polisen eller myndigheterna i övrigt har möjlighet att bereda fa-miljen erforderligt skydd …

... [Migrationsverket gör bedömningen] att familjen [R] kan komma att utsättas för viss diskriminering och att deras situation i [hemlan-det] skulle kunna komma att bli svår. Migrationsverket anser dock inte att familjen skulle komma att utsättas för sådan behandling som kan beskrivas som förföljelse i utlänningslagens mening. Migrations-verket anser vidare att familjen … har möjlighet att vända sig till de inhemska myndigheterna för skydd … Migrationsverket finner vid en sammantagen bedömning att familjen [R] inte är flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt.

I den senare delen av beslutet görs följande sammantagna bedömning av om det föreligger synnerligen ömmande omständigheter:

Familjen [R] har också anfört att [Malin] lider av hjärtproblem … att familjen inte har någonstans att bo i [hemlandet] utgör inte syn-nerligen ömmande omständigheter. Migrationsverket bedömer inte heller att det förhållande att barnen acklimatiserats i Sverige kan anses utgöra en synnerligen ömmande omständighet. Eftersom om-ständigheterna inte vid en samlad bedömning kan anses vara syn-nerligen ömmande kan familjen inte beviljas uppehållstillstånd på denna grund.

Av 1 kap 10 § utlänningslagen framgår att i fall som rör ett barn skall särskilt beaktas vad hänsyn till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. När det gäller förutsättningar för att bevilja uppehållstillstånd har principen om barnets bästa särskild betydelse när det är fråga om humanitära överväganden. I prop 2004/05:170 s. 194 framhålls vidare att de humanitära skälen bör kunna vara av något mindre allvar och tyngd när det gäller barn.

Regeringen understryker här också vikten av att ta hänsyn till bar-nens egna skäl vid prövning av humanitära omständigheter, och i bet. 2004/05SfU:17 s. 36 framhåller socialförsäkringsutskottet bl.a.

att syftet med bestämmelsen är att mildra tidigare praxis beträffande ärenden som rör barn.

Vad gäller [Malin] … har Migrationsverket vid bedömningen av de-ras hälsotillstånd tagit vederbörlig hänsyn till [Malins och hennes syskons] situation och vad hänsynen till barnens bästa kräver.

Härefter följer ett stycke om att de sökande utvisas från Sverige i enlig-het med 8 kap 7 § utlänningslagen. Den diskriminering som åberopas som grund för uppehållstillstånd förbigås alltså helt i beslutsformule-ringen när synnerligen ömmande omständigheter behandlas. Att på det sätt som Migrationsverket här gör bortse från etnisk diskriminering vid den samlade bedömningen bland annat av situationen i hemlandet med mera stämmer inte överens med intentionerna i lagstiftningen. Beslutet är ett exempel på att riktlinjer i lagstiftning om att en sammantagen bedömning ska göras, när de omsätts i relation till den enskildes situa-tion, inskränks. Ärendet belyser också hur barn kan behandlas som en närmast osynlig del i ett större familjekollektiv.

Malins fall skiljer sig i ett avseende från de flesta övriga beslut i bemärkelsen att det i detta beslut utförligt redogörs för de lagrum som behandlar barn i asylprocessen med vad som därtill hör. Däremot fram-kommer inte i beslutet hur dessa regler har vägts mot Malins faktiska situation. Sammantaget illustrerar ärendet två tendenser i materialet som helhet: Att barnets bästa stannar vid att vara en abstrakt princip, och att enskilda omständigheter i ett barns liv prövas var för sig. Någon samlad bedömning av omständigheter som är synnerligen ömmande är det knappast fråga om.

I dokument PRINCIPEN OM BARNETS BÄSTA I ASYLPROCESSEN (sidor 78-83)